Kort översikt över Restenässkolans historia

Transkript

1 Börje Svalin ( ) kom som lärare till Restenässkolan i januari 1945, och var rektor Denna text lämnades till "Löfvet" i juli 1990 men har ej tryckts då inget "Löfv" utkommit sedan Texten är redigerad av Anders Henoch till Börjes 90-årsdag i avsikt att läggas ut på Internet. Restenässtiftelsen bildas Restenässtiftelsen bildades i december 1935 med syfte "att på evangelisk-luthersk grund bedriva kristlig skol- och ungdomsverksamhet". Stiftelsen inköpte samtidigt en stor lantegendom vid Restenäs, där det tidigare under några år drivits barnhemsverksamhet. Egendomen, som har ett naturskönt läge nära Fräknefjorden, omfattande omkring 15 hektar odlad mark och 35 hektar skog. På egendomen fanns utom ladugård och mangårdsbyggnad (senare kallad Ekhagen) en byggnad lämplig för skoländamål samt några mindre byggnader (Lillstugan, Bergsstugan och Trehörningen). Restenässtiftelsen, som bildades av enskilda personer, anslöt sig efterhand till de tre missionssällskapen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), Svenska Alliansmissionen (SAM) och Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV). Missionssällskapens styrelser insatte i Restenässtiftelsens styrelse vardera två styrelseledamöter. Fyra ledamöter utsågs av Restenässtiftelsen vid årsmötet. Styrelsen utökades längre fram till tolv ledamöter. Under de första åren hade man verksamhet endast på somrarna (pensionatsverksamhet och bibelkurser). År 1943 uppfördes en större byggnad för pensionatsgäster (senare kallad Björkbacken). Skolverksamheten startar Hösten 1944 startades stiftelsens internatläroverk, Restenässkolan, organiserad som treårig realskola och fyraårigt gymnasium med latin- och reallinje. I realskolan intogs en första klass, och i gymnasiet de två första ringarna. Elevantalet uppgick till ett sextiotal pojkar och flickor, som inkvarterades i Björkbacken, Ekhagen, Lillstugan och skolbyggnaden. Restenässkolans syfte, att vara en internatskola på kristlig grund, sökte man förverkliga genom att anställa endast kompetenta lärare med personlig kristen livssyn meddela god och gedigen undervisning i alla ämnen, med fasta tider för läxläsning inklusive läxhjälp på eftermiddagarna i kristendomskunskap ge en fördjupad och vidgad, bibelenlig undervisning låta hela internatmiljön präglas av kristen anda, alltså ge kristen fostran meddela konfirmandundervisning åt de elever, som önskar bli konfirmerade under läsåret varje dag hålla morgonbön och aftonbön för alla eleverna samt på söndagarna delta i gudstjänst i aulan eller i någon närbelägen kyrka Skolan hade också praktiskt taget varje vecka besök av gästande talare, som medverkade vid andaktsstunder, bibelstudier och lektionsföredrag Rektor för skolan var under första läsåret teol. dr. Nils Rodén, under andra läsåret fil.lic. Bengt Hemberg. Från och med tredje läsåret, 1946, blev fil.mag. Börje Svalin rektor. Han hade varit lärare vid skolan sedan januari Ny- och ombyggnader De två första läsåren gjordes ingen nybyggnad. För läsåret 1946/47 var det nödvändigt att uppföra två elevhemsbyggnader samt att grundligt bygga om och utvidga kök och matsal i Ekhagen. I början av år 1946 fick Restenässtiftelsen tillstånd till ombyggnaden av Ekhagen, Sidan 1

2 men fick ej tillstånd till mer än ett elevhem. Styrelsen var därför nödsakad att lägga ner gymnasiet, vars elever bereddes plats vid andra gymnasier. Samtidigt omorganiserades realskolan från treårig till fyraårig, som då var den vanligaste formen av realskola i landet. Några elever som intagits 1944 ville och fick fullfölja sin treåriga utbildning och avlägga realexamen Planenligt utbyggdes Ekhagen sommaren och hösten 1946, och skolan fick ett modernt storkök och en rymlig matsal. Samtidigt uppfördes det nya elevhemmet, Granliden, som stod inflyttningsklart vid höstterminens början. Elevantalet uppgick nu till 85 elever, alla i realskolan. Realexamen... Våren 1947 avlades realexamen för första gången av elever vid Restenässkolan. Det var eleverna i avgångsklassen på treåriga linjen (3:3), som börjat vid skolan De fyra första åren ( ) måste eleverna ta realexamen som privatister vid en skola i Göteborg.... och förberedande klass 1947 infördes en nyhet inom skolväsendet. Då startade vid skolan en förberedande klass (FB). Elever i folkskolans fjärde klass kunde intagas i den förberedande klassen och på ett år läsa in kursen för folkskolans femte och sjätte klasser och därefter komma in i den fyraåriga realskolans första klass (1:4) och alltså vinna ett år. Restenässkolan fick därigenom dubbel anknytning till folkskolan, dels från klass 4 till förberedande klassen och sen till klass 1:4, dels från klass 6 till klass 1:4. Denna anordning blev en framgång, men måste tyvärr upphöra efter 5 år, 1952, på grund av brist på lokaler. Finansiering med fordringsbevis Skolans utbyggnad under dessa år finansierades dels genom inteckningslån i banker, dels genom försäljning av andelsbevis och fordringsbevis, som löpte med den för dåtida förhållanden relativt höga räntan av 4%. Fordringsbevis emitterades för ett belopp av kr, vilket motsvarar ett flerdubbelt högre belopp i dagens penningvärde. Från de tre missionssällskapen erhöll skolan årligen: från EFS kr, från SAM kr och från BV kr. Elevavgifterna hölls så låga som möjligt för att ge möjlighet för alla att söka inträde. De första åren var elevavgifterna följande: 1944/ kr i realskolan, 1945/ kr i 1:3, 960 kr i 2:3, kr i gymnasieskolan. Avgifterna avsåg helinackorderingen på internatet och undervisningen. Skolan under SÖ:s inseende... Ett villkor för att eleverna skulle kunna få statliga studiebidrag var att skolan stod under inseende av Skolöverstyrelsen. Efter kontakter med SÖ i november 1947 begärde styrelsen formellt 1948 att Restenässkolan skulle ställas under Skolöverstyrelsens inseende. Inspektionen ägde rum den 15 mars 1949 av chefen för SÖ:s läroverksavdelning undervisningsrådet Karl Kärre, och gav till resultat att skolan från och med den 1 januari 1949 ställdes under Skolöverstyrelsens inseende. Sidan 2

3 ... och får examensrätt... Sedan eleverna i realexamen som privatister i Göteborg visat lysande studieresultat, ansökte skolan om egen examensrätt. År 1951 erhöll skolans rektor rätt att anställa realexamen, och den första realexamen vid skolan ägde rum våren Skolan konsoliderades alltmer och eleverna strömmade till i större antal än skolan kunde ta emot. De som hade företräde vid intagningen var sökande från orter utan högre skola, framför allt sökande från Orust, Tjörn och över huvud taget från landsbygden i västra Sverige. Avgörande var betygspoängen. Ett nytt elevhem var en nödvändighet, men pengar saknades. Det fanns emellertid sedan 1946 en möjlighet att från staten erhålla bidrag till uppförande av elevhem vid högre skolor. Detta bidrag kunde uppgå till 75% av kostnaderna för byggnad och inredning. Styrelsen beslöt ansöka om detta statsbidrag En arkitektfirma i Göteborg gjorde nödvändiga ritningar och entreprenadhandlingar. Samtidigt gjordes ansökan om byggnadslov och byggnadstillstånd. Det senare var mycket svårt att få. Kvoten var begränsad och varje kommun inom länet bevakade sina intressen. Även landshövding Nyström uppvaktades. Våren 1951 beviljades statsbidraget med 75% av kostnaderna för byggnaden och inredningen, och samtidigt kom byggnadstillståndet. Detta var en vändpunkt för skolan, för utan denna byggnad hade skolan inte haft någon framtid. Elevhemmet Solbacken började uppföras i juni 1951 och blev färdigt i januari Nästa läsår var elevantalet 121 pojkar och flickor.... och statsbidrag Från och med 1952 fick skolan ett årligt anslag från kommunen, och efter många ansökningar kom 1953 även ett årligt anslag från Göteborgs och Bohus läns landsting. Efter flera års ansökningar, med tillstyrkan från Skolöverstyrelsen varje gång, beviljade riksdagen statsbidrag till skolan från och med Detta statsbidrag utgick första åren med 1:50 kr per elev och dag av läsåret. Statsbidraget måste sökas varje år, och varje gång beslutas av riksdagen. Det betydde mycket för skolans ekonomi, såtillvida som skolans bokslut (före avskrivningar) inte visade underskott från och med läsåret 1953/54 till och med läsåret 1974/75. Ytterligare utbyggnad Även det växande antalet lärare och övrig personal krävde större utrymme. Med hjälp av s.k. tertiärlån och tilläggslån finansierades följande byggnader: Tallåsen 1, som uppfördes 1953, och Tallåsen 2, som tillkom Båda byggnaderna, som utgjorde ett sammanhängande komplex, inrymde ett stort antal moderna lägenheter och personalrum samt även några elevrum. Nu kunde de tidigare personalrummen fyllas med elever, i första hand rummen i Ekhagen. Elevantalet på internatet steg till 158, vartill kom 19 dagelever. Elevavgifterna för en internatelev hade genom inflationen stigit till kronor. Inköp av Strandgården 1966 kunde skolan av fröken Dagmar Hellsten inköpa ett pensionat, som var beläget alldeles intill Fräknefjorden. Det var ett område på ca m 2 jämte tillhörande byggnader. Vintern 1966/67 moderniserades byggnaderna grundligt och vinterbonades. Resultatet blev ett modernt elevhem som omfattade byggnaderna Herrgården med matsal, kök och elevrum, Lillgården och Stugan. Ett hus, som hade sämre standard, blev rivet. Ett pannrum tillbyggdes för Sidan 3

4 oljepanna, och värmeledning jämte varmvatten och duschrum infördes i alla byggnaderna. Elevhemskomplexet fick namnet Strandgården. Realskolan ersätts av grundskolan I början av 1960-talet då det stod klart att realskolan skulle komma att avvecklas i landet och ersättas med grundskolan, gjordes vid Restenässkolan en utredning under rektors ledning om Restenässkolans framtida organisation. Redan 1959 hade en treårig realskollinje införts vid Restenässkolan jämte den fyraåriga. Nu framfördes förslag att successivt ersätta realskolan med ett högstadium. Starten skedde 1968, då åk 7 togs in. En ny gymnasieform utarbetas i samarbete med Hermods Mera omfattande blev utredningen om gymnasiet. I anslutning till de tre principer som framförts i den statliga gymnasieutredningen i början av 1960-talet (koncentrationsläsning, individualisering och självständigt arbete) utarbetade rektor ett förslag till ett internatgymnasium vid Restenässkolan. Han kontaktade också Hermods korrespondensinstitut i Malmö, vars konsulent Helmer Larsson besökte skolan i samband med gymnasiekommitténs sammanträden. Hermods korrespondensgymnasier önskade vi inte införa, men däremot utnyttja Hermods examensrätt de första åren, samt det självinstruerande material som Hermods tillhandahöll. Vid Restenässkolans internatgymnasium fick skolutredningens idéer (koncentrationsläsning, individualisering och självständigt arbete) en självständig utformning. Det ursprungliga förslaget omarbetades av rektor när gymnasiet startades. Vid Restenässkolans internatgymnasium fick eleverna varje läsår lärarledd undervisning vid skolan under sex muntliga kursperioder (sammanlagt 1/3 av läsåret). Eleverna hade möjlighet till internatvistelse under hela läsåret eller enbart under de muntliga kursperioderna. Eleverna läste samtidigt endast 4-5 läroämnen. Studierna i dessa ämnen avslutades efter en till tre terminer, då slutbetyg erhölls. Genom denna koncentrationsläsning underlättades studierna väsentligt. De muntliga kursperioderna omfattade två veckor. Eleverna hade under dessa perioder heldagsläsning med ca 35 veckotimmar. Under de muntliga kursperioderna fick eleverna studieteknisk träning och hjälp med svårare avsnitt i aktuell kurslitteratur. Dessa perioder ägnades också åt laborationer, muntlig framställning och övriga kursmoment som krävde direkt lärarhandledning. Under mellanperioderna arbetade eleverna med läromedel anpassade för självstudier. Som ett stöd härför användes material och tjänster från Hermods skola, med vilken ett samarbete inleddes. De elever som hela läsåret bodde på internatet, hade även under mellanperioderna tillgång till skolans bibliotek och institutioner. De bedrev sina studier enskilt eller i grupp samt fick varje vecka några timmars handledning av lärare. Gymnasiet blir verklighet I januari 1967 tog styrelsen beslutet att höstterminen 1967 starta det nya gymnasiet. Nu återstod att kontakta arkitektkontor för ritningar och entreprenadhandlingar till den nya skolanläggningen som hade en yta av mer än m 2, att skaffa byggnadstillstånd och entreprenörer samt att bygga, måla och inreda. Vi måste vidare göra ett nytt prospekt där vi presenterade det nya gymnasiet, och göra det känt genom annonser och tidningsartiklar. Vi hade sju månader på oss, för i slutet av augusti måste allt vara färdigt. Statsbidrag till omkostnader och driften kunde vi inte påräkna. Restenässtiftelsens ordförande, direktör Paul Borén, ordnade emellertid ett räntefritt lån från Hedvig och Paul Boréns stiftelse (= donation). Det blev spännande Sidan 4

5 månader. Men arbetet gick planenligt framåt. Byggnadsfirma sköt upp semestrarna. Allt samverkade på ett förunderligt sätt, som t.ex. vid upphandlingen av skolinredningen. Läromedelsfirmorna Norstedts och Gumperts, de enda firmor som hade resurser att leverera hela vår skolinredning, offererade, men drog sig tillbaka då de hörde att gymnasiet skulle starta redan hösten 1967 och inte följande år som de hade trott. Då kom helt oväntat telefonsamtal från en nyetablerad firma i Stockholm. I en facktidning hade de sett att vi var i färd med att uppföra en skolanläggning. De erbjöd sig att leverera skolinredningen. Ett par dagar senare anlände två representanter från denna firma, som hette ISKU. Det var en finsk firma som var den största möbelfabriken i Skandinavien. Den hade dittills arbetat mest för att uppfylla det finska skadeståndet till Sovjet efter kriget. Nu tänkte firman utnyttja sin kapacitet för den svenska marknaden, och hade nyligen öppnat ett kontor i Stockholm. Därför sökte de kontakt med en svensk skola för att sälja sin skolinredning och ha denna skola att referera till för andra intresserade kunder. De erbjöd oss nu att med stor rabatt få köpa vår skolinredning av dem om de fick hänvisa andra spekulanter att få komma och se deras produkter på Restenässkolan. Leveransen kunde ske när vi önskade efter midsommar! Det blev en snabb affär. Vi köpte inte bara skolinredningen, utan också möbler till Strandgården som var färdigrestaurerad just då. Och i augusti kom alltsammans som avtalat och ställdes in i de färdiga skollokalerna. Vid uppropet den 28 augusti 1967 kunde vi hälsa 45 nya gymnasister välkomna som elever. Vi hade 100 sökande till gymnasiet, men kunde inte ta emot fler än dessa 45. Skolan hade nu 185 internatelever (105 pojkar och 80 flickor) samt 69 dagelever från kommunen, sammanlagt 254 elever. De närmaste månaderna hade vi rätt många besök från andra skolor. Även herrarna från Norstedts och Gumperts gjorde studiebesök. Det nya gymnasiet blev en stor framgång. Nästa läsår hade skolan 90 gymnasister, och året därpå 124, i konkurrens med vuxenutbildningen i kommunerna, folkhögskolorna och statens gymnasium för vuxna. Den nya skolanläggningen kompletterades följande år 1968 med en stor gymnastikhall, något som skolan länge saknat. Även denna bekostades av Hedvig och Paul Boréns stiftelse. År 1968 började realskolan vid Restenässkolan att successivt ersättas av en högstadieskola, då två paralleller av åk 7 intogs detta år. Vårterminen 1970 avlades realexamen sista gången på 3-åriga linjen i realskolan och vårterminen 1971 sista gången på fyraåriga linjen vid Restenässkolan. Och våren 1970 hade vi vår första studentexamen vid skolan, på Hermods examensrätt. Statsbidrag för gymnasiet För gymnasiet utgick ännu inget statsbidrag, och skolan hade inte heller examensrätt (rätt att utfärda slutbetyg) för gymnasiet. Som förut nämnts utnyttjade skolan de första åren Hermods examensrätt. Med Hermods hade vi ett gott samarbete allt sedan gymnasiet startades Skolans upprepade ansökningar om statsbidrag till gymnasiet gav så småningom det resultat, att ett antal ledamöter i (den gamla tvåkammarriksdagens) statsutskott i december 1969 gjorde ett studiebesök på skolan för att på ort och ställe informera sig om Restenässkolan och speciellt om vårt gymnasium. Vår uppläggning av gymnasiet väckte stort intresse. Statsutskottet tillstyrkte vår ansökan om statsbidrag och i maj 1970 beviljade riksdagen statsbidraget till gymnasiet (nu kallat gymnasieskolan) enligt samma grunder som det statsbidrag vi hade till realskolan/högstadiet, alltså ett statsbidrag per elev och läsdag. Med statsbidraget följde automatiskt examensrätten för gymnasieskolan (rätten att utfärda slutbetyg eller avgångsbetyg). Sidan 5

6 En stor mecenat Antalet elever på internatet hade nu stigit och uppgick läsåret 1973/74 till 186. Många elever ville nu bo i enkelrum, och en del dubbelrum ändrades till enkelrum. Detta aktualiserade planerna på ett nytt elevhem. Genom ett räntefritt lån från Hedvig och Paul Boréns stiftelse på omkring en miljon kronor löstes ekonomiseringen, och 1973/74 uppfördes så Ängsgården, ett moderns elevhem i tre flyglar med 18 enkelrum, 2 stora dagrum, hygienutrymmen samt en bostad på 4 rum och kök (110 m2) för elevhemsföreståndare och avbytare. Samtidigt gjordes en omfattande modernisering av det äldsta elevhemmet, Björkbacken. Även övriga elevhem rustades upp, till stor del med medel från Hedvig och Paul Boréns stiftelse. Denna stiftelse hade skapats av Paul Borén, då han sålde sin plastkabelfabrik i Kungsbacka. Det var från mitten av 1960-talet som Paul Borén gjorde sin ekonomiska insats för Restenässkolan, en insats som uppgick till flera miljoner. Till driften av skolverksamheten skänkte han aldrig något. Den årliga budgeten fick inte överskridas. Den var rätt snålt tilltagen, och Paul Borén var i det fallet en sträng herre, vilket vi respekterade i högsta grad bekostade han förvärvet och ombyggnaden av Strandgården. Sedan följde Nya skolan 1967, gymnastikhallen 1968, asfalteringen av vägarna och parkeringsplatserna, hela den moderna vägbelysningen med ett hundratal metallstolpar och jordkabel, inlösen av nästan alla andels- och fordringsbevisen som Restenässtiftelsen utfärdat under de första åren, samt slutligen det sista elevhemmet, Ängsgården Dessa miljoner som donerats till skolan bokfördes som skuld till de tre missionssällskap som stod bakom skolan, men de var ränte- och amorteringsfria och inte skulder i samma mening som bankskulderna. År 1974 avgick Paul Borén som ordförande för Restenässtiftelsen, en befattning som han haft sedan skolan startade Hans insatser inte minst för ekonomin har varit avgörande för skolans existens och utveckling. Ny ordförande blev ingenjör Lennart Fogelberg från Svenska Alliansmissionen. Kampen för högre statsbidrag Vad beträffar skolans statsbidrag, så utgick det ända sedan läsåret 1953/54 med en viss summa per elev och läsdag. Summan fastställdes av riksdagen varje år efter ansökan som årligen gjordes från skolan. Vissa skolor hade ett högre statsbidrag. Det var några privata skolor, som enligt riksdagens beslut "stod under stadgan för privatläroverk" som rubriken lydde. Dessa skolor hade statsbidrag med en viss procent av lärarlönen (90-95%). Deras statsbidrag behövde inte sökas för varje år, det var indexreglerat och det var framförallt, vilket var viktigt för oss, betydligt större än det statsbidrag vi hade. Detta högre statsbidrag hade Restenässkolan ansökt om under flera år. Hösten 1974 ökade vi våra ansträngningar. Bland annat uppvaktade vi skolministern Lena Hjelm-Wallén tillsammans med ett par riksdagsmän som tillhörde vår styrelse (Gunnar Gustafsson (s) och Lennart Matsson (c)). Vi informerade om skolan och framlade vårt ärende för skolministern och statssekreteraren. Vi fick klart för oss att kungl. propositionen inte heller denna gång hade något förslag om höjning för vår del. Emellertid föreslog skolministern oss att lägga in en motion i ärendet i januari 1975 (vilket våra riksdagsmän redan hade för avsikt). I mars 1975 beslöt riksdagen enhälligt att bevilja vår ansökan. Från och med läsåret 1975/76 fick skolan i statsbidrag 92% av lärarlönerna. Detta innebar att vårt statsbidrag nästan fördubblades mot året innan, till ca 1,5 miljoner läsåret 1975/76. Sommaren 1975 fick skolan dessutom an ny donation av Paul Borén, då en bankskuld på en miljon halverades. Läsåret 1974/75 uppgick elevantalet vid skolan till 341 elever. Av dessa var 181 internatelever och 160 dagelever. Av de 341 eleverna var 143 gymnasister. Elevavgifterna samma år 1974/75 på internatet var för en elev i grundskolan totalt kr, för en elev Sidan 6

7 under hela läsåret i gymnasieskolan kr, och för en internatelev endast under de muntliga kursperioderna (s.k. periodare) kr. Från dessa elevavgifter kunde sedan eleven avräkna sitt statliga studiebidrag. Som förut nämnts tillämpade Restenässkolan en lågprislinje när det gällde elevavgifterna, för att det skulle vara möjligt för familjer med relativt begränsade inkomster att utnyttja vår skola. Restenässkolan hade de lägsta avgifterna bland internatskolorna i landet. Vi hade därför alltid många inträdessökande. Särskild populär blev den nya gymnasieskolan med den studiemetod vi tillämpade. Trots den lågprislinje vi tillämpade uppvisade skolans bokslut före avskrivningar ett litet överskott varje år från och med läsåret 1953/54, då vi fick vårt första statsbidrag, till och med läsåret 1974/75. Avgifterna för dageleverna (externateleverna) betalades under senare år av deras hemkommuner, och var lika med det s.k. interkommunala bidraget. Detta täckte nätt och jämnt kostnaderna för dessa elever, men vi ansåg att det var av ett visst värde för våra internatelever att ha kontakt med dessa dagelever från bygden, och dessutom att vår skola borde fullgöra vad vi ansåg vara vår skyldighet mot skolväsendet i kommunen. En rektor avgår... I juli 1975 avgick rektor Börje Svalin med ålderspension, efter att ha verkat på Restenässkolan som lärare sedan januari 1945, och som rektor sedan 1 juli Han kvarstod som styrelseledamot ett par år. Vid skolavslutningen 1975 framfördes många tack till rektor Svalin för mångåriga insatser, däribland en unik manifestation från skolans elever som defilerande lämnade var sin ros i ett enormt blomsterfång. Nya krafter träder till Ny rektor blev fil. mag. Ingvar Sjunnesson, som redan arbetat några år på skolan som studierektor. Jämte honom anställdes ingenjör Erling Nilebäck som intendent för att sköta fastighetsfrågor. I början av 1976 fattade en majoritet i Restenässtiftelsens styrelse beslut om en höjning av elevavgifterna med 40% för att bl.a. kunna öka personaltätheten på internatet och kompensera för ökade lönekostnader. Beslutet föregicks av en diskussion där några ledamöter påtalade risken att detta skulle försvåra rekryteringen av nya elever och bereda ekonomiska svårigheter för redan intagna elever. Minskad elevtillströmning och ekonomiska problem Då höstterminen började 1976 fattades 30 internatelever. En del tidigare elever hade slutat av ekonomiska skäl, och tillräckligt många nya elever hade inte börjat för att fylla de lediga platserna. Bortfallet av de 30 internateleverna medförde ett underskott i bokslutet. Vid början av läsåret 1977/78 konstaterade man att elevantalet på internatet hade minskat ytterligare. Nu fattades 60 internatelever, något som ytterligare ökade underskottet. I juni 1978 avgick rektor Ingvar Sjunnesson från sin tjänst vid Restenässkolan och efterträddes av Torsten Andersson, lärare vid skolan sedan juli 1955 och studierektor sedan juli Avveckling av internatet... Skolan befann sig nu i stora ekonomiska svårigheter och styrelsen tvekade att fortsätta skolverksamheten. Inga nya internatelever blev intagna. De som redan var elever fick fortsätta sin Sidan 7

8 skolgång: Internateleverna i grundskolan läsåret 1978/79, internateleverna i gymnasieskolan även läsåret 1979/80. Vårterminen 1980 avslutades skolverksamheten vid internatdelen av Restenässkolan i och med att de sista gymnasisterna fick sina avgångsbetyg. Skolanläggningen såldes till den internationella kristna ungdomsrörelsen UMU (Ungdom med Uppgift, på engelska YWAM, Youth With A Mission) som använder Restenäs i sin konferens- och utbildningsverksamhet. Restenässtiftelsen har sedan avvecklats.... men fortsättning för "Sommar-hemsskolans Restenäsdel" Men dageleverna i grundskolan ville fortsätta sin skolgång vid Restenässkolan. De uppvaktade myndigheterna i Uddevalla och demonstrerade. Med Uddevalla kommun träffades så sommaren 1978 en överenskommelse att kommunen tills vidare i tre år skulle hyra följande lokaler under skoltiden: Nya Skolan, gymnastikhallen, aulan, storstugan, skolköket och slöjdsalarna. Senare förlängdes avtalet med den nye ägaren UMU, som kom att gälla till den 1 juli 1987 då kommunen fick ett antal tomma skollokaler i Uddevalla. Vid Restenässkolan (som under dessa år kallades Sommarhemsskolans Restenäsdel) undervisades årligen omkring 170 dagelever från Ljungskile i Uddevalla skolstyrelses regi. Restenässkolans lärare, som var mycket välmeriterade, anställdes av skolstyrelsen i Uddevalla i kommunens skolväsen, i första hand för att undervisa i Sommarhemsskolans Restenäsdel, senare i kommunens skolor i Uddevalla centralort. Andra verksamheter genom åren Under Restenässkolans alla år från 1944 till 1980 pågick verksamhet även under somrarna med pensionatsrörelse och konfirmandkurser. Över 5000 ungdomar har under somrarna konfirmerats vid skolan. I detta sammanhang bör också nämnas att ett stort antal av skolans egna elever fått konfirmandundervisning under läsåret av skolans kristendomslärare teol o fil kand Sven Henoch. Inom ramen för pensionatsrörelsen anordnades åren av Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Lärarförbund en uppskattad engelsk kompetenskurs. Omkring 600 lärare deltog i dessa kurser. Lantbruket vid Restenässkolan bedrevs från 1944 med särskilt anställd personal: en förvaltare och en lantarbetare. År 1958 avvecklades lantbruket, som blivit mindre lönsamt, och ladugård och stallar revs 1966 i samband med planeringen av de nya skolbyggnaderna. Mer detaljerad redovisning av arbetet vid skolan finns i skolans årsredogörelser. Soli Deo Gloria Under alla år har vi fått utföra vårt arbete vid Restenässkolan i förtröstan på orden i Sak. 4:6: "Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot". Soli Deo Gloria. Börje Svalin rektor em. Sidan 8