13.2 TORSDAGSSERIEN 7

Transkript

1 13.2 TORSDAGSSERIEN 7 Musikhuset kl Mario Venzago, dirigent Paul Lewis, piano Arthur Honegger: Symfoni nr 3 (Symphonie liturgique) 30 min I Dies irae (Allegro marcato) II De profundis clamavi (Adagio) III Dona nobis pacem (Andante) PAUS 20 min W. A. Mozart: Konsert för piano och orkester 32 min nr 25 C-dur KV 503 I Allegro maestoso II Andante III Final (Allegretto) Maurice Ravel: La Valse, koreografiskt poem för orkester 15 min (Mouvement de valse viennoise Un peu plus modéré Premier mouvement Assez animé) Paus ca kl Konserten slutar ca kl

2 ARTHUR HONEGGER ( ): SYMFONI NR 3 (SYMPHONIE LITURGIQUE) Arthur Honegger betraktade sig ursprungligen som en kompositör av absolut musik, men i sin starkt uttrycksfulla Liturgiska symfoni (1946) avvek han från detta ideal. Verket härstammar från slutet av andra världskriget. Honegger låter bedjande koralmässigt material överlappa med brutalt påträngande maskinmusik. Satserna har fått namn efter den katolska mässsan: Dies irae (Vredens dag), De profundis clamavi (Ur djupen ropar jag till dig, Herre) och Dona nobis pacem (Giv oss frid). Honegger försöker med sin symfoni beskriva kampen mot förtrycket, lidandet, byråkratiseringen och mekaniseringen i dagens värld. Symfonins första sats kännetecknas av en mekaniskt hackande rytmfyrverkeri och cellosektionens motiv påminner om Stravinskys Våroffer. Bleckinstrumenten har i olika kombinationer rivande melodiska motiv som målar den moderna världens hypnotiska kaos med extrema effekter och tendens att kulminera. Andra satsen börjar med en varm stråksektions smekande toner. Träblåsarna och en sordinerad trumpet ger färg åt den pastorala stämningen. Tonsättaren har själv sagt att han ville ha en rikhaltig, frodig och fritt flödande melodisk linje som symboliserar lycka. Tredje satsen som startar i orkesterns lägsta toner presenterar en rytmisk melodi som först spelas på fagott, sedan av basunerna och trumpeterna. Denna återanvändning av melodierna kommenteras av ett valthorn, hotande och ominöst. Drillar, kromatiska ruscher och polytonalitet skapar en spänning som urladdas först alldeles i slutet. Den musikaliska texturens hackande kvaliteter accentueras av smattrande trumpeter som är bekanta från jazzmusiken. Symfonin avslutas med en lugn och långsam stråkmatta färgad av ett flöjtkvitter som påminner om en tennflöjt. Sanna Qvick (sammandrag) W. A. MOZART ( ): PIANOKONSERT NR 25 År 1786 komponerade Wolfgang Amadé Mozart sin mest omfattande och ståtligaste pianokonsert: konsert nr 25 C-dur (KV 503). Mozart spelade den själv för sista gången år 1787, varefter den föll i glömska för en lång tid. Följande gång hördes konserten först år 1934 och då hade 147 år förflutit sedan föregående spelning. Mozart kom egentligen i ropet först under den senare delen av 1900-talet. Efter andra världskriget har detta majestätiska verk betraktats som en av de förnämsta pianokonserterna och etablerat sin plats på konsertrepertoaren. Konsertens prakt och festlighet hörs genast i de fantastiska inledande, fanfarliknande ackorden som ger första satsen en marschliknande och rent av militär stämning. Andra satsen har be- 2

3 tecknats Andante men är till sin natur snarare ett lugnt Adagio. Satsen liknar en sonatform utan genomföring och musiken väller fram i en otvungen ström. Konserten kulminerar i ett rondo där Mozarts finurlighet och genialitet kommer till uttryck på ett förbluffande sätt. Det dansanta huvudtemat är ett lån från Idomeneo, en fem år tidigare opera som utspelar sig i den antikens Grekland. Satsens generella uttryck är heroiskt och jublande men Mozart introducerar även en kontrasterande seriös dialog mellan piano och orkester. Plötsligt är musiken full av livets eteriska skönhet och förgänglighet. Genom att låta glädje och smärta alternera återför Mozart lyssnarna till gavottemat som lånats ur Idomeneo. Därmed får konserten en lycklig och hedersam avslutning i glatt C-dur. Jesse Portti (sammandrag) MAURICE RAVEL ( ): LA VALSE Det var meningen att La Valse skulle bli Maurice Ravels hyllning till valskungen Johann Strauss den yngre som dog sju år tidigare. Det var en vacker tanke som gick ut på att skapa ett slags koreografiskt poem som höjer en skål för wienervalsen. Första världskriget och Ravels militärtjänst vid fronten avbröt det skapande arbetet. Hem kom en sjuk, utmattad och nervös kompositör som under en tid koncentrerade sig på att sörja sina stupade kamrater. Också själva tanken att prisa wienervalsen kändes främmande i den nya världen efter kriget. Då Ravel återvände till sin vals, fick verket mycket mörkare schatteringar. La Valse publicerades först i ett arrangemang för pianosolo samt i en version för två pianon som uruppfördes i Wien i oktober 1920 av Ravel själv och pianistkompositören Alfredo Casella. Orkesterversionen fick sin premiär i Paris några veckor senare. I La Valse visar Ravel sitt impressionistiska själslandskap och även sin hisnande förmåga att orkestrera. Det börjar med illa varslande basfioler som trummar dämpat. Sedan följer små vinkar om ett valstema spelade av olika instrument men fragmenten blandas snart upp med en vältrande ljudmassa. Försiktigt trävande uppnår valsen slutligen sin fulla kraft. Mitt i den mörka rastlösheten klingar tillgjort uppsluppna melodistumpar som snurrar i bakgrundens rytmiska virvel. La Valse är en överdrivet förvrängd bild av wienervalsen. Den är full av disharmonier, splittring och instabilitet. Då slutet närmar sig, lyfter den stormiga ljudmassan upp all ackumulerad spänning till ett högljutt och förtvivlat larm, vars sista ödedigra stötar överraskande kommer från en värld någonstans utanför valsen. Helena Holsti (sammandrag) Verkpresentationerna har gjorts i anslutning till undervisningen i musikvetenskap vid Turun yliopisto. 3

4 MARIO VENZAGO PAUL LEWIS Den schweiziske dirigenten Mario Venzago är chefsdirigent för Berner Symphonie-Orchester och kammarorkestern Northern Sinfonia, konstnärlig partner för Tapiola Sinfonietta och Schumann-gästdirigent för Düsseldorfer Symphoniker. Venzago har under sin betydande karriär samarbetat med bl.a. Berliner Philharmoniker, Münchner Philharmoniker, Gewandhausorchester Leipzig, London Philharmonic Orchestra, Melbourne Symphony Orchestra och Boston Symphony Orchestra. Venzagos inspelningar har fått ett flertal pris, bl.a. Grand Prix du Disque, Diapason d Or och Edison Award. Med Sinfonieorchester Basel har han spelat in på skiva alla symfoniska verk av Schumann, Nono och Ravel samt med Göteborgs Symfoniker alla Alban Bergs orkesterverk. Den engelske pianisten Paul Lewis är känd för sina framföranden och skivinspelningar av speciellt Beethovens sonater, konserter och Diabellivariationer. År 2010 var han den första pianist som spelat alla Beethovens pianokonserter under en BBC Proms-säsong. Under de två senaste åren har Lewis rest världen runt och spelat sena pianoverk av Schubert. Lewis konserterar i de mest uppskattade konsertsalarna och vid de kända festivalerna, bl.a. pianofestivalen i Luzern och Wigmore Hall i London, där han spelat över 60 gånger. Till hans senaste och kommande höjdpunkter hör konserter med London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra, Concertgebouw-orkestern i Amsterdam, New York Philharmonic Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra och NHK-symfoniorkestern i Tokyo. Lewis soloaftnar kan avnjutas i Royal Festival Hall i London, Philharmonie Berlin, Konzerthaus i Wien och Toppan Hall i Tokyo. Lewis skivinspelningar har fått flera priser bl.a. Diapason d Or, Edison Award och Gramophone Award. 4

5 RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 5