Rätt exponering. Välkommen till kompromissernas värld. Mätmetoder

Transkript

1 1 Rätt exponering Välkommen till kompromissernas värld Vad är rätt exponering? En korrekt exponering kan i allmänhet ses på histogrammet på displayen baktill på kameran. Om histogrammet symmetriskt täcker bilden har man information från svart till vitt och alla färger däremellan, ja då är bilden tekniskt sätt rätt exponerad. (I histogrammet svarta pixlar till vänster och vita till höger.) I allmänhet klarar kamerans ljusmätare av det, utom i specialfall när en kraftig ljuskälla finns i bilden. Ljusmätaren försöker få ett medeltal av mätningarna till 18% grått, så t. ex. vintertid avbildas den vita snön ljusgrå (öka exponeringen ca. ett steg för vit snö). Rätt exponering Underexponering Underexponerad. Kompenserad +1 exponeringssteg Kompensera Titta i sökaren och sök efter symbolen till höger. Ändra med inmatningsratten. Är man osäker kan man också använda bracketting (gaffling) och ställa in valfritt antal exponeringar. Sedan beror det på kameran, men normalt ställer man in på serietagning och med ett knapptryck tas inställt antal bilder med olika exponering (exponeringskompensationen också inställbar). Mätmetoder Matris (Matrix) Bilden är uppdelad i ett stort antal rutor. Varje rutas exponering mäts. Ibland beaktas också inställd brännvidd och avstånd (på det sättet får kameran information om vad fotografen anser vara huvudmotiv). Nu skall alla delmätningar komma överens om en gemensam exponering (det kan endast finnas ett slutsvar). Rutorna jämförs med varandra. Om det finns någon med ett värde som väsentlig avviker, t. ex. solen, har den lägre tyngd i beräkningen. Den bästa mätmetoden för allmänfotografering. Medeltal Mäter över hela bildytan med tyngdpunkt på 10% i mitten. Användbart för objekt med jämn belysning. I övriga fall använd matrismätning.

2 2 Punktmätning En mycket exakt mätmetod som kräver en hel del av fotografen. Mätningen utförs på 2% i centrum av bilden, t. ex. ett ansikte. Exponeringen låses och bilden tas. Allt utanför blir vad det blir och man måste veta vad som är huvudmotiv. Bäddat för misstag, men som sagt, det mest exakta. De tre parametrarna En korrekt exponering styrs av tre parametrar. Ändrar man på en parameter kommer det också att påverka de två andra på något sätt. Nu blir det att kompromissa för att få önskat resultat eller genom att använda olika hjälpmedel för att exponeringen skall bli korrekt. Parametrar Exponeringen består av tre parametrar: ISO, bländare och exponeringstid. Man kan tänka sig att en burk skall fyllas med ljus. Burkens volym motsvarar ISO-värdet. Ju större volym desto lägre ISO-värde. Ljusstråle- (vatten-) flödet regleras med kranen, Stort flöde = stor bländare. Exponeringstiden bestäms av hur länge kranen är öppen. Sensorkänslighet (ISO) En films känslighet anges numera i ISO. I tiden fanns det flera olika sätt att ange känslighet; den tyska DIN/ som är aritmetisk och tre steg högre värde betyder fördubbling av känsligheten, den amerikanska ASA som är logaritmisk och en fördubbling av ASA-värdet betyder också en fördubbling av känsligheten. När det blev aktuellt med standardisering antogs ISO där värdet anges både i ASA och DIN, ex ISO 400/27/. (Det fanns verkligen fler metoder ännu på 50-talet, bl.a. Scheiner som är DIN+10 och Gost, rysk, som är i det närmaste identisk med ASA.) En digitalkameras känslighet anges också motsvarande ISO (ibland ASA). Egentligen skulle det inte behövas, men fotograferna känner sig mera hemma om de vet ISO-inställningen. En normal digitalkamera har inställningar för ISO. Precis som med film blir bilden brusig (kornig) med höga ISO-värden, men upp till 800 ISO fungerar det bra med de flesta kameror. Tänk hur bra vi har det i dag vi behöver inte byta film om vi behöver högre känslighet det är bara att ställa om känsligheten i kameramenyn. Har vi Auto-läge för ISO inställt sköter kameran själv om inställningen. Men då har vi ingen kontroll över eventuellt brus. Brus motsvarar kornighet i film från den analoga tiden. Då laddade man med Tri-X och skrämde upp den till 1600 ASA och fick så grovkorniga bilder att de knappt dög till 18*24 cm 2 förstoring. I dag har kameran inbyggd brusreducering som utjämnar bruset vid långa exponeringstider eller höga ISO (men kameran jobbar länge med varje bild). Tips: Om bilden har mycket brus kan den konverteras till svartvit bild där kornet (bruset) inte är lika störande.

3 3 Bländare Definition på objektivets ljusstyrka Det som förbryllar många nybörjare att när de gamla fotorävarna talar om att de använt stor bländare så talar de om låga siffervärden, t. ex. 2,0 eller 2,8. Objektivets ljusstyrka definieras som förhållandet mellan brännvidd f och linsdiameter D. Om brännvidden f=50 mm och linsdiameter D=25 mm blir ljusstyrkan = 50/25=2,0 och ges i formen f/2,0. Utrymmesbrist på objektivet gör att f/ lämnas bort. (Linsdiameter mäts oftast där bländaren är placerad - frontlinsen är mycket större.) Bländare är en anordning som minskar ljusinsläppet genom objektivet. Här visas irisbländare (ögats bländare kallas iris). Irisbländare har 5 9 bländarlameller. Man kan se dem om de reflekteras via olika linsytor vid motljusfotografering. Nu för tiden är 9-lamellbländare allmänna (dessutom med rundade kanter) för att ge rundare cirklar av detaljer i oskärpa i stället för sexkantiga figurer (viktigt vid fotografering med makro- eller teleobjektiv). Bländare och skärpedjup Ändrade bländarvärden ger också andra effekter än att ljusstyrkan ökar eller minskar. Den viktigaste är förändringen av skärpedjupet, vilket är det område framför och bakom den punkt då man fokuserat objektivet som förefaller skarpt. Skärpedjupet är större bortom fokuseringspunk ten än framför. Om ett normalt 50 mm objektiv fokuseras på t ex 3 meter och om bländaren är f/8, kommer allting mellan 2,5 och 5 meter fram för kameran att avbildas någorlunda skarpt. En ökning av bländaröppningen får skärpedjupet att minska. Vid bländare f/2,8 kommer samma objektiv att ha ett skärpedjup på några få decimeter. Omvänt gäller naturligtvis att skärpedjupet ökar med minskad bländaröppning. Kunskapen om hur skärpedjupet varierar med bländaröppningen är en viktig del av det fotografiska kunnandet. Om man vill ha ett stort skärpedjup är det säkrast att välja en liten bländaröppning. Men för att få tillräckligt med ljus kanske man tvingas att använda en lång slutar-

4 4 tid. För rörliga motiv måste man ofta använda relativt korta slutartider med åtföljande stora bländaröppningar och små skärpedjup och då är det extra noga med fokuseringen. Ofta bör man blända ner två steg för bästa skärpa och kontrast. Stor bländare ställer höga krav på skärpeinställningen, i synnerhet med teleobjektiv där skärpedjupet kan vara endast några cm. Observera dock att vid riktigt små bländare uppstår oskärpa pga diffraktion över bländarlamellerna (ljusstrålarna böjs). Detta uppstår vid bländarvärden 16 och mindre (beroende på objektivets brännvidd). Exponeringstid Om man vill ha skarpa bilder är den långsammaste, relativt säkra slutartiden 1 / 60 sekund. (Egentligen kan man definiera längsta handhållna tiden = objektivets längd i millimeter. Ex. objektiv 135 mm ger längsta tid 1 / 125 s.) Med exponeringstiden kan man delvis styra motivets återgivning, t. ex. en bil i rörelse kan man panorera så att bakgrunden blir suddigt utdragen och bilen något så när skarp. Med korta tider fryser man en rörelse. Till vänster 1 / 1000 s. bl. f / 1,8 och höger 1 / 8 s. bl. f / 22. Båda 200 ISO Bildstabilisering Moderna kameror har inbyggd bildstabilisering. Några tillverkare placerar stabiliseringen i objektivet (Canon & Nikon) och andra i kamerahuset. Principen är att en kännare mäter kameraskakningar och kompenserar genom att i samma takt flytta på en linsgrupp eller kamerans sensor. Båda metoderna har för- och nackdelar. Man kan vinna upp till två exponeringssteg (eller mer om man tror på reklamen). Exponeringssteg Nu är det så smart gjort att ett ISOsteg motsvarar ett bländarsteg som i sin tur motsvarar ett tidssteg. Nu är det bara att ta reda på hur de olika stegen definieras. Här kommer standardstegen: ISOsteg: osv. Bländarsteg: f / 1,0 - f / 1,4 - f / 2,0 - f / 2,8 - f / 4,0 - f / 5,6 - f / 8 - f / 11 - f / 16 - f / 22 - f / 32 - osv. Exponeringssteg: / 2-1 / 4-1 / 8-1 / 15-1 / 30-1 / 60-1 / / / / / / / 8000 (sekund) En processorstyrd kamera visar också mellanvärden för de tre stegen oftast 1 / 3 steg eller hur nu kameran är inställd. Kom ihåg att bländare och tid egentligen är inverta värden men pga utrymmesbrist anges endast värdet.

5 5 Sammandrag Högt ISO ger brusiga bilder, men många gånger är skillnaden en brusig bild eller ingen bild alls. Lågt ISO är perfekt för naturbilder om man använder stativ, t. ex. av rinnande vatten som skall avbildas som sirap. Stor bländare används vid två tillfällen: Dåligt ljus så att man verkligen måste köra på stor bländare. Andra fallet är att man vill begränsa skärpedjupet motivet skarpt och en orolig bakgrund utsuddad. Liten bländare används oftast vid naturfotografering där man önskar största möjliga skärpedjup. Stativ bör användas, i synnerhet när det kombineras med lågt ISO. Kort exponeringstid om man vill frysa en rörelse och /eller använder teleobjektiv. Lång exponeringstid om ljusförhållande så kräver eller om man vill uppnå speciella effekter. Återigen - stativet. Västervik Frej Holtti