SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV MOTIVERANDE SAMTAL

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV MOTIVERANDE SAMTAL"

Transkript

1 SAHLGRENSKA AKADEMIN INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA SJUKSKÖTERSKORS UPPLEVELSER AV MOTIVERANDE SAMTAL En värdefull metod som stärker patientdelaktigheten Jakob Doshé & Jakob Melchior Uppsats/Examensarbete: Program och/eller kurs: Nivå: Termin/år: Handledare: Examinator: 15 hp Sjuksköterskeprogrammet, OM5250 Examensarbete i omvårdnad Grundnivå Ht/2017 Mariela Acuna Mora Helene Berglund Institutionen för Vårdvetenskap och hälsa

2 Förord Vi vill framföra ett stort tack till vår handledare Mariela Acuna Mora. Pålitlig och snabb återkoppling, med både värdefull konstruktiv kritik och värmande beröm. Tack också för din genomgående positiva inställning. Vi vill även tacka Britt Klintenberg vid Enheten för akademiskt språk (ASK) för språkhandledning.

3 Titel (svensk) Titel (engelsk) Examensarbete: Program och/eller kurs: Nivå: Termin/år: Författare Handledare: Examinator: Sjuksköterskors upplevelser av motiverande samtal. En värdefull metod som stärker patientdelaktigheten. Nurses experiences of motivational interviewing. A valuable method that strengthens patient participation. 15 hp Sjuksköterskeprogrammet, OM5250 Examensarbete i omvårdnad Grundnivå Ht/2017 Jakob Doshé & Jakob Melchior Mariela Acuna Mora Helene Berglund Sammanfattning: Vården står inför stora utmaningar. En ökande befolkning kräver mer vårdpersonal och större resurser. I ett globalt perspektiv är kroniska sjukdomar mycket resurskrävande, de orsakas ofta av ohälsosamma levnadsvanor. Det är därför av vikt att arbeta på ett resurseffektivt sätt. Kroniska sjukdomar kan till viss del förebyggas genom hälsofrämjande samtal. Samtalsmetoden motiverande samtal (MI) används för att stödja patienter med ohälsosamma levnadsvanor till förändring. MI fungerar bevisligen bättre än annan rådgivning i dessa patientgrupper. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av MI. Litteraturöversikt valdes som studiedesign där tretton artiklar granskades. Resultatet delades upp i tre övergripande teman: värdefull metod, barriärer och förhållanden på arbetsplatsen. Sjuksköterskor uppfattar generellt sett metoden som värdefull, kompetensutvecklande och att den ökar patientens delaktighet. Många sjuksköterskor använder inte MI trots utbildning och upplever svårigheter med övergången från ett redan inlärt sätt att kommunicera med patienter. Sjuksköterskorna upplever metoden som tidskrävande. De vill ha mer tid, både för träning och utövande. Även tydligare förankring av metoden på arbetsplatserna efterfrågas. Resultatet visar övervägande positiva upplevelser av MI. Att enbart lära sig grunderna räcker inte, fortsatt utövande och erfarenhet krävs för att metoden ska få fäste. Metoden bör därför alltid ses i ett långsiktigt perspektiv. Tydligare och bredare förankring behövs på arbetsplatsen för optimal utövning. Rätt använd och tydligt förankrad kan metoden förebygga ohälsa och frigöra resurser. Prioriteras inte kontinuitet kan dagens patientcentrerade förhållningssätt vara hotat. Nyckelord: motiverande samtal, MI, samtalsteknik, delaktighet, personcentrerad vård, upplevelse, sjuksköterska

4 Innehållsförteckning Inledning... 6 Bakgrund... 6 Folkhälsa och levnadsvanor... 6 Motiverande samtal... 7 MI inom omvårdnad... 8 Delaktighet och personcentrerad vård... 9 Problemformulering... 9 Syfte Forskningsfrågor Metod Studiedesign Sökning Probleminventering och ämnesval Slutgiltig sökning och artikelval Inklusion- och exklusionskriterier Analys Etiska ställningstaganden Resultat Resultatöversikt Värdefull metod Uppskattad och flexibel Ökad patientdelaktighet Kompetensutvecklande Barriärer Sjuksköterskors svårigheter med att använda MI Överskattning av MI-färdighet Förhållanden på arbetsplatsen Tid och träning Förankring och stöd Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion... 18

5 Referenslista Bilaga 1 Söktabeller Bilaga 2 Artikelsammanfattningar... 27

6 Inledning Att få patienten att känna sig delaktig är en av sjuksköterskans viktigaste uppgifter för att skapa förtroende i möten med patienter. Olika förmågor krävs för att frambringa ett givande samtal, exempelvis empati, sakkunskap och samtalsteknik. Många patienters första kontakt med vården är genom en sjuksköterska (Anell, Glenngård & Merkur, 2012). Därför är det viktigt som sjuksköterska att utöva adekvat patientkommunikation. Att kunna bemöta olika patientgruppers många frågor är grundläggande. God kunskap i samtalsteknik kan användas i många olika situationer oavsett var i vården man arbetar. Därför är det viktigt att det tas upp redan i grundutbildningen för sjuksköterskor. Det stora antalet människor med kroniska sjukdomar innebär en betydande belastning på vården. Ett sätt att minska antalet drabbade är att förebygga ohälsa genom att arbeta för mer hälsosamma levnadsvanor. Motiverande samtal är en metod som används av sjuksköterskor i detta syfte. Den benämns motivational interviewing på engelska och förkortas MI. Det är relevant att utvärdera resultaten av befintlig forskning om hur sjuksköterskeprofessionen ser på metoden, då ämnet är relativt outforskat. Bakgrund Folkhälsa och levnadsvanor Vården i världen står inför flera stora utmaningar, en av dem är världsbefolkningen som ökar snabbt. Den förväntas att år 2100 vara 11,2 miljarder personer jämfört med dagens 7,6 miljarder. En stor del av den framtida befolkningen kommer då vara över 60 år. Jämfört med år 2017 kommer denna åldersgrupp år 2100 ha tredubblats (United Nations, 2017b). Den åldrande befolkningen ger enligt Folkhälsomyndigheten (2014) en uppenbar risk för ökat behov av vård och omsorg. Över hela världen är bristen på arbetskraft inom vården idag stor. År 2014 saknades 7,2 miljoner människor, antalet förväntas öka till 12,9 miljoner år 2035 (World Health Organization, 2014). En anledning till att vården kommer bli allt mer belastad är att den ökande befolkningen ger högre prevalens för kroniska sjukdomar (World Health Organization, 2014). En åldrande befolkning är en av anledningarna till att kroniska sjukdomar ökar. Andra orsaker till ökningen kan vara att hälso- och sjukvården blir bättre på att upptäcka de som lider av dessa sjukdomar och diagnostiserar fler. Detta ökar såklart inte antalet faktiskt sjuka, men visar på en ökning i statistiken. Andra anledningar är mer effektiva behandlingar som gör att människor med kroniska sjukdomar lever längre. En större medvetenhet om sjukdomarna gör också att man söker hjälp i tid (Van Oostrom, Gijsen, Stirbu, Korevaar, Schellevis, Picavet & Hoeymans, 2016). Sjukdomar som drabbar över en procent av befolkningen i ett land definieras som folksjukdomar, kortvariga eller lindriga sjukdomar inkluderas då inte. När det talas om förekomsten av hälsa, ohälsa och dödlighet hos en befolkningsgrupp i ett större perspektiv, benämns detta som folkhälsa. Kroniska sjukdomar utgör en stor del av folksjukdomarna och har påtaglig inverkan på folkhälsan. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdom och cancer är några av de folksjukdomar som påverkar folkhälsan negativt (Pellmer, Wramner & Wramner, 2012). Vilka sjukdomar och riskfaktorer som påverkar folkhälsan i ett land beror till största del på om landet är ett hög-, medel-, eller låginkomstland. Sjukdomarna i ett låginkomstland skiljer 6

7 sig från sjukdomarna i ett höginkomstland (Eriksson, 2014). Kroniska sjukdomar är den största dödsorsaken i världen (World Health Organization, 2013). I ett globalt perspektiv är vårdapparaten resurstyngd. Det är av vikt att världen gemensamt ser till detta problem nu då det annars kommer innebära allvarliga konsekvenser för flera miljarder människors hälsa världen över (World Health Organization, 2014). Eftersom en stor del av folksjukdomarna orsakas av ohälsosamma levnadsvanor är det viktigt att arbeta i förebyggande syfte. En levnadsvana är ett specifikt beteende i vardagliga aktiviteter. Detta beteende kan individen själv påverka (Socialstyrelsen, 2009). I Sverige har Socialstyrelsen (2011) valt att uppmärksamma tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor som särskilt allvarliga ohälsosamma levnadsvanor. En femtedel av de för tidiga dödsfall och funktionsnedsättningarna i Sverige beror på de faktorerna (Pellmer et al., 2012). Att ha hälsosamma levnadsvanor, innebär däremot att man i genomsnitt lever fjorton år längre. I åldrarna sexton till åttiofyra år är det endast var tredje man och varannan kvinna som inte har någon ohälsosam levnadsvana (Socialstyrelsen, 2011). Det är möjligt att sänka prevalensen av folksjukdomar genom en förändrad livsstil hos de människor som innefattas i de riskområden som nämns ovan. Detta är viktigt eftersom dessa levnadsvanor har störst påverkan på Sveriges totala sjukdomsbörda (Socialstyrelsen, 2011). Ett tydligt exempel är cancer, en folksjukdom som snart varannan svensk kommer att drabbas av någon gång under sin livstid (Karolinska institutet, 2017). En så stor del som trettio till sjuttio procent av all cancer går att förebygga med hälsosamma levnadsvanor (Beyer, 2014). Världshälsoorganisationen är försiktigare och anger trettio till femtio procent (World Health Organization, 2017). Proaktiva åtgärder är högst relevant, i synnerhet när resurserna är begränsade. Ur ett folkhälsoperspektiv har sjuksköterskan en viktig roll för att informera patienter och anhöriga om förebyggande åtgärder, behandlingsmetoder och risker. Motiverande samtal Grunden till åtgärder för personer med ohälsosamma levnadsvanor ligger i rådgivning eller samtal. Detta kan ske på tre nivåer: enkla råd, rådgivande samtal eller kvalificerade rådgivande samtal. En metod som kan användas för rådgivande samtal och kvalificerade rådgivande samtal är MI (Socialstyrelsen, 2011). Två professorer i psykologi, Stephen Rollnick och William R. Miller, utvecklade samtalsmetoden MI under talen. Till en början användes metoden för att behandla personer med ett riskbruk av alkohol. Idag har metoden utvecklats och numer används MI i flera olika patientgrupper, framförallt vid ohälsosamma levnadsvanor. MI används vid behandling och rådgivning som gäller tobaksavvänjning, alkohol- och drogmissbruk, ohälsosamma matvanor, otillräcklig fysisk aktivitet och spelmissbruk (Socialstyrelsen, 2017). Utöver detta används även metoden vid behandling och rådgivning vid sexuellt riskbeteende, stresstillstånd och egenvård av kroniska sjukdomstillstånd (Holm Ivarsson, 2016). MI används i exempelvis hälso- och sjukvård, kriminalvård, skola, psykiatri och inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2017). MI har måttligt positiv effekt vid behandling av ohälsosamma levnadsvanor som till exempel alkohol- och drogmissbruk, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet. När MI jämförs med andra metoder exempelvis kognitiv beteendeterapi, tolvstegsprogram eller information i form av broschyrer är MI en bättre behandlingsmetod. (Cook, Manzouri, 7

8 Aagaard, O Connell, Corwin & Gance-Cleveland, 2017 & Lundahl, Kunz, Brownell, Tollefson & Burke, 2010). Det behövs ett ärligt förhållningssätt för att tillämpa MI. Detta består av partnerskap, acceptans, medkänsla samt ett framkallande av de resurser som patienten redan har för förändring. Antingen besitter man redan färdigheterna eller så lär man sig dessa nyckelelement genom utbildning och utövande. Flera centrala färdigheter för att underlätta kommunikation och öka förståelse används i grunderna till MI. Man ska bekräfta personen, ställa öppna frågor, reflektera och summera. Även att informera och ge råd är en viktig del, dock först efter patientens tillåtelse (Miller & Rollnick, 2013). MI fokuserar främst på individen och inte problemet i sig. Patienten blir själv engagerad i lösningen av sina problem. Metoden har tydlig fokus på berättelsen som rådgivaren styr samtalet efter, där patienten hela tiden är delaktig. Man utgår alltid från patientens behov och förmågor. Rådgivaren ska främst lyssna aktivt på patienten för att förstå denne och den rådande situationen. Detta för att kunna finna resurser och stötta patienten. Rådgivaren bör anpassa var tyngdpunkten på samtalet bör ligga, beroende på vilken beredskap för förändring som patienten har (Holm Ivarsson, 2016). Målet med MI är att locka fram motivation till förändring av det som orsakar problem hos patienten. Tveksamhet till förändring är en av de stora orsakerna till att en del människor inte självmant kan motivera sig till att ta sig ur negativa levnadsmönster. Många vet om att de har skadligt beteende men är inte redo att ändra sitt beteende. De personer som förändrar sina levnadsvanor genomgår flera stadier i förändringsprocessen. Att som patient få hjälp med att reflektera över den egna tveksamheten till förändring är ett av stadierna som måste överkommas för att kunna genomföra förändring (Rollnick & Heather, 1992). MI inom omvårdnad Det finns många skäl för sjuksköterskan att använda sig av MI. Alla människor har rätt till hälso- och sjukvård, detta kommer i framtiden kräva större resurser (United Nations, 2017a). Sjuksköterskan ska förhålla sig till den etiska kod som International Council of Nurses antagit, genom att främja och återställa hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande (Socialstyrelsen, 2005). Att göra detta för personer med ohälsosamma levnadsvanor är en utmaning. Det kan vara svårt för folk att förstå varför man måste ändra en livsstil. Trots vårdpersonalens råd och information följs de många gånger inte. Det är även vanligt att man inte kommer till skott, trots att man är motiverad och inställd på en förändring till ett förbättrat beteende. Därför behövs en rådgivare i samtalet som kan hjälpa personen med detta för att en positiv förändring ska ske (Rollnick & Heather, 1992). För att kunna genomföra MI krävs en värderingsfri inställning av rådgivaren samt att respektera patientens självbestämmande. Rätt använd och med rätt personlig inställning ska patienten känna rådgivarens ärliga engagemang och empati och på det sättet bli stärkt och motiverad (Rollnick & Heather, 1992). Att ha en väl utvecklad förmåga till kommunikation är ett av de viktigaste verktygen för sjuksköterskan (McCabe & Timmins, 2015). Ett bättre och mer utökat användande av metoden förebygger lidande och för tidig död (Socialstyrelsen, 2011). Eftersom MI är en samtalsmetod krävs inga provtagningar, undersökningar eller annan utrustning. Det som krävs tycks främst vara tid. Både tid som läggs på patienterna i de olika 8

9 samtalen samt tid för utbildning i MI. Samtidigt kan MI användas både för längre och kortare samtal, eftersom formen för själva samtalet är flexibel (Socialstyrelsen, 2017). Så korta MIsamtal som tio till femton minuter kan ha effekt. Det går att tillämpa delar av MI även utan att ha gått MI-utbildning (Holm Ivarsson, 2016), och grundutbildningen i MI omfattar tre till fyra dagar (Socialstyrelsen, 2017). Om man kan erbjuda åtgärder till patienter med ohälsosamma levnadsvanor använder man hälso- och sjukvårdens resurser effektivt. På lång sikt kan detta leda till resursbesparingar i form av minskade vårdkostnader (Socialstyrelsen, 2011). Delaktighet och personcentrerad vård Det finns många fördelar med att patienten är delaktig i sin vård (Mavis et al., 2015). Möjlighet till delaktighet i vården gör att patienters läkningsprocesser främjas samt att de blir mer nöjda med vården. Behovet av patientdelaktighet är stort inom vården i ett globalt perspektiv och dessutom dåligt tillgodosett (Larsson et al., 2016). Delaktighetsbegreppet innefattar flera aspekter. Det krävs individuellt anpassad information i mötet för att öka förståelsen för sjukdom och behandling. Patienten måste även lyssnas på, bekräftas och ges möjlighet till egenvård utifrån egna förutsättningar. Det är också viktigt att inse att patienten inte är sin diagnos utan en partner i hälsoteamet (Eldh, 2006). Grundförutsättningarna för patienten gör att arbetet med delaktighet är en utmaning. Ingen vårdande relation rymmer total jämlikhet då patienten är beroende av vårdarens hjälp. Vårdrelationen är asymmetrisk (Snellman, 2014), ofta hamnar patienten automatiskt i underläge på tre olika sätt, institutionellt, existentiellt och kognitivt (Kristensson Uggla, 2014). Patientdelaktighet är en central del i personcentrerad vård (Kitson, Marshall, Bassett & Zeitz, 2013). Att arbeta personcentrerat stämmer väl in på den nya patientlagen i Sverige där patientens ställning, vilja och intressen ska lyftas fram mer än tidigare. Lagen betonar även vikten av delaktighet för patienter och anhöriga (SFS 2014:821). Personcentrerad vård innebär ett skifte från fokus på medicinsk behandling av en passiv patient till att involvera patienten aktivt i sin vård och i beslutsfattande kring den. Förhållningssättet handlar om att inte reducera patienten till sin sjukdom utan att behandla patienten som en person. Man fokuserar på personens subjektiva upplevelse och förutsättningar i en given omgivning. Syftet är att hitta resurser och styrkor. Även mål och framtidsplaner bejakas (Ekman et al., 2011). Problemformulering Belastningen på den resurstyngda vården ökar. Ett sätt att möta det ökade vårdbehovet är att fokusera på förebyggande insatser som inte är alltför resurskrävande. Kroniska sjukdomar är en stor sjukdomsgrupp som orsakas till stor del av ohälsosamma levnadsvanor och som kan förebyggas. MI är en väldefinierad och effektiv omvårdnadsåtgärd som kan användas för att motivera patienter till mer hälsosamma levnadsvanor. Det finns inte mycket forskning kring sjuksköterskors upplevelser av MI. Genom att kartlägga den litteratur som ändå finns kan vi bidra till att belysa hur sjuksköterskor upplever metoden. Detta skulle kunna bidra till att MI anpassas ännu bättre till sjuksköterskans behov och att metoden används på ett bättre sätt. 9

10 Syfte Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av motiverande samtal. Forskningsfrågor Vilka fördelar anser sjuksköterskorna finns med användandet av MI? Vilka nackdelar anser sjuksköterskorna finns med användandet av MI? Finns det förutsättningar på sjuksköterskornas arbetsplatser att utöva MI? Metod Studiedesign Befintlig forskning av sjuksköterskors upplevelser av MI har undersökts. En litteraturöversikt innebär att en översikt över kunskapsläget inom ett specifikt omvårdnadsrelaterat område skapas (Friberg, 2017). Litteraturöversikt är en av de lämpliga modeller som kan användas för denna typ av examensarbete (Segesten, 2017). Därför valdes denna modell för uppsatsen. Sökning Probleminventering och ämnesval Att göra en probleminventering innebär att komma fram till vilket ämne som kan vara intressant att skriva om och problematisera detta (Henricson, 2012). Ursprungligen var tanken att titta närmare på sjuksköterskans arbete att motivera äldre patienter inneliggande på vårdavdelning till fysisk aktivitet. Detta gav ett spretigt sökresultat och det visade sig vara svårt att få tillräckligt många och relevanta träffar. Flera försök till att göra en tydligare sökning gjordes. Vid funderingar kring andra ämnen kom ord som samtal, motivation och kommunikation på tal. Sökningar gjordes på olika specifika diagnoser, patientgrupper eller vårdinrättningar. Detta gav begränsat material, och eftersom huvudämnet för uppsatsen är omvårdnad fick det inte heller bli en alltför medicinsk prägel på artiklarna. Istället valdes den specifika metoden MI ut som grund för granskningen. Slutgiltig sökning och artikelval Fokus blev nu att leta artiklar som tittade närmre på sjuksköterskornas upplevelser av MI. Efter flera inledande sökningar valdes tre sökord: motivational interview, nurse och experience. Dessa trunkerades för att inte missa relevanta träffar. Vid en första anblick kan sökorden tyckas vara alltför generella, men när fler lades till genererade sökningarna inte tillräckligt med träffar i databaserna. Det ansågs också att relevanta artiklar skulle innehålla dessa tre ord och därmed komma med. Med dessa sökord blev antalet träffar i databaserna överkomligt för granskning. Det kunde inte fastställas om flera av artiklarna i sökningarna kunde inkluderas i granskningen eller ej utifrån titel och sammanfattning. Då krävdes genomgång av delar av artiklarna för att avgöra detta. Den faktiska sökningen gjordes i tre databaser. Cinahl och PubMed är några av de viktiga databaserna inom omvårdnad. En sökning gjordes även i Scopus, då även denna databas hör till omvårdnadsområdet (Karlsson, 2012). Eftersom PubMed är en databas som innefattar många olika områden behövdes en betoning på omvårdnad. Den trunkering som redan valts innefattade dock både yrket sjuksköterska (nurse) och ämnet omvårdnad (nursing). Antalet totala träffar var högre i PubMed än i Cinahl, men antalet relevanta artiklar ungefär 10

11 detsamma. Här fanns även flera av de artiklar som hittades i Cinahl. Sökningarna i Scopus genererade ett antal relevanta träffar, men merparten var artiklar som redan hade hittats på annat håll. Ytterligare sökningar gjordes i PubMed och Cinahl i ett senare skede. Då tillkom ytterligare tre artiklar till granskningen, se bilaga 1. Inklusion- och exklusionskriterier Vinklingen mot sjuksköterskans upplevelse gjorde att det förväntades flera träffar på kvalitativa artiklar. Dock användes inga uteslutningskriterier relaterade till typen av studiedesign eller land. Detta stämmer väl överens med förfarandet vid arbetet med en litteraturöversikt (Segesten, 2017). Artiklar publicerade de senaste tio åren inkluderades i sökningarna. De flesta artiklar som hade relevant titel och sammanfattning kunde granskas. Ett fåtal valdes att inte tittas närmare på då de var avgiftsbelagda. Flera artiklar valdes bort på grund av att effekten av MI undersöktes och inte sjuksköterskans upplevelse. Det bestämdes att samtliga patientgrupper och vårdinrättningar fick ingå i granskningen, så länge det var tydligt att det var sjuksköterskor och inga andra professioner som genomförde samtalen. En del artiklar inkluderade förutom sjuksköterskor även annan vårdpersonal bland deltagarna. De exkluderades eftersom det inte gick att utläsa exakt vilka åsikter och upplevelser som tillhörde sjuksköterskor bland resultaten. Några studier undersökte sjuksköterskestudenters upplevelser av MI. Dessa exkluderades också då de inte stämde in på syftet. Däremot fästes inget fokus på om sjuksköterskorna i artiklarna hade lång erfarenhet av MI eller om de utbildades i anslutning till studien. Ursprungligen var tanken att titta på MI som hade med vuxna personer att göra. För få träffar gjorde att även artiklar som beskrev sjuksköterskors samtal med barn, ungdomar och deras vårdnadshavare inkluderades. Analys Artiklarna granskades utifrån Röda korsets högskolas (2005) granskningsmall för vetenskapliga artiklar enligt lokala anvisningar. Se bilaga 2 för bedömningen av artiklarnas kvalitet och artikelsammanfattning. Samtliga artiklar lästes noggrant ett flertal gånger av författarna. Det fanns en kontinuerlig kritisk dialog genom hela förfarandet författarna emellan. Olika gemensamma nämnare upptäcktes vid läsningen av artiklarna, vilket utgjorde grunden för de teman som senare sammanställdes. För att få en tydlig översikt av resultatet sammanställdes det i en tabell. Vidare reducerades antalet teman ner för att bli så tydliga som möjligt. Att göra en analys i flera olika steg på det här sättet är vanligt i arbete med en litteraturöversikt (Friberg, 2017). Etiska ställningstaganden Vårt val av ämne ansågs som ett viktigt område att titta närmre på. Att få sammanfattat hur sjuksköterskor upplever MI ansågs inte bara intressant utan även av vikt för andra läsare att ta del av. Dels då det är ett aktuellt område, dels för att någon sammanfattande artikel kring detta ämne inte tycktes finnas. Kjellström (2012) anser att värdet på ett studentarbete har att göra med om resultatet kan komma till nytta och i sådana fall hur. För att säkerställa kvaliteten granskades det etiska resonemang som fördes i artiklarna som använts i litteraturstudien. 11

12 Resultat Granskningen avser tretton originalartiklar publicerade Valda artiklar hade olika studiedesign, sju av dem hade kvalitativ design och sex hade kvantitativ. De var samtliga genomförda i västländer, varav merparten i Skandinavien. De deltagande sjuksköterskorna arbetade antingen inom slutenvård, hemsjukvård, primärvård, skolsjukvård eller på könsmottagning. Det totala antalet sjuksköterskor i artiklarna var 1012 stycken. Resultatöversikt Deltagarnas upplevelser av MI fördelades i tre teman, värdefull metod, barriärer och förhållanden på arbetsplatsen. Under dessa teman kunde totalt åtta kategorier utläsas som redovisas i tabellen nedan. Tabell 1: Resultatöversikt Värdefull metod Barriärer Förhållanden på arbetsplatsen Uppskattad och flexibel Bristande samarbete Tid och träning Ökad patientdelaktighet Sjuksköterskors svårigheter med att använda MI Förankring och stöd Kompetensutvecklande Överskattning av MI-färdighet Värdefull metod Uppskattad och flexibel Metoden är relevant, värdefull, går lätt att tillämpa i det kliniska arbetet och främjar patienternas hälsa (Hirdle & Vaughan, 2016). När sjuksköterskorna använder MI blir det lätt en del av en vanlig konversation (Stoffers, & Hatler, 2017). Genom att väva in MI som metod i det dagliga arbetet kan sjuksköterskan hjälpa patienter att tänka mer förebyggande kring sin hälsa (Robinson et al., 2008). De värderingar som MI baseras på tycker sig många sjuksköterskor redan utgå från i sitt arbete (Bonde, Bentsen & Hindhede, 2014). MI blir en naturlig förlängning av en redan existerande livsåskådning och stämmer väl överens med hur sjuksköterskorna skulle vilja arbeta. Även om sjuksköterskorna i studierna använde MI i vissa specifika situationer uppgav de att metoden är flexibel (Brobeck, Bergh, Odencrants & Hildingh, 2011 & Söderlund, Malmsten, Bendtsen & Nilsen, 2010). MI är också en tydlig metod som gör att mötet med patienterna blir mer strukturerat (Kuyper, de Wit, Heijman, Fennema, van Bergen & Vanwesenbeeck, 2009). Robinson et al. (2008) visar stegvis hur deltagarna genomgick en omvandling från traditionell rådgivning till MI. Detta resulterade i att sjuksköterskorna anammade ett mer holistiskt perspektiv. Ökad patientdelaktighet Genom att använda MI får vårdrelationen en tydligare riktning och patienten och sjuksköterskan får en ökad förståelse för varandra. Patientens situation blir tydligare för sjuksköterskan vilket gör att en ömsesidig respekt uppstår (Brobeck et al., 2011). Traditionellt 12

13 sett har vårdgivare varit auktoritära personer som säger åt patienter vad de ska göra för att undvika ohälsa. Sjuksköterskorna upplever att MI är en metod som fungerar bättre (Söderlund et al., 2010). När sjuksköterskan inte antar en auktoritär roll ökar patientens självbestämmande. Ett samarbete mellan sjuksköterska och patient uppstår och genom MI får patienten ett större inflytande över sin egen situation och behandling. Detta är något som sjuksköterskor upplever som positivt (Robinson et al., 2008). MI är en metod som går lätt att implementera i den omvårdnad som redan utförs. Den fördelar också ansvaret för patientens välmående mellan sjuksköterska och patient (Bonde et al., 2014). Detta är ett tema som återkommer. Sjuksköterskorna känner en viss lättnad över att inte behöva bära hela ansvaret för att förändra patientens livsstil. Istället kan de genom MI få patienten till att förändra sina levnadsvanor utifrån de egna behoven och förutsättningarna (Kuyper et al., 2009). Genom MI kan sjuksköterskan ta ett steg tillbaka och lyssna aktivt och patienten får tillfälle att berätta mer utförligt om sina problem (Söderlund, Nilsen & Kristensson, 2008). Metoden kan anpassas efter patientens förutsättningar och behov (Östlund, Wadensten, Häggström & Kristofferzons, 2014). Sjuksköterskans ansvar är att stötta patienten i att själv inse vad problemet är och vad den kan göra för att lösa det. Detta ger ökad patientdelaktighet (Söderlund, Nordqvist, Angbratt & Nilsen, 2009). Kompetensutvecklande Att använda MI är utvecklande för sjuksköterskor i sin yrkesroll. Särskilt när samspelet mellan patient och sjuksköterska bidrar till att patienten förbättrar sin livssituation. Metoden förtydligar sjuksköterskans uppgifter och de tillvägagångssätt som används för att förändra patientens livsstil (Brobeck et al., 2011). Metoden underlättar för sjuksköterskan att reflektera över sitt eget beteende i möten med patienter. Sjuksköterskorna blir mer uppmärksamma på hur de bemöter sina patienter och på vilket sätt de ställer frågor (Hirdle et al., 2016). När patienterna lyckas förändra sin livsstil till det bättre känner sjuksköterskorna att de kunnat påverka dem (Pyle, 2015). Barriärer Bristande samarbete Flera studier visade att det inte går att använda MI fullt ut om inte patienten själv är engagerad. Patienten ser inte de hälsorisker som sjuksköterskan kan påvisa (Bonde et al., 2014; Robinson et al., 2008 & Söderlund et al., 2009). Sjuksköterskan förstår att patienten behöver förändra sina levnadsvanor, men patienten har inte samma uppfattning (Bonde et al., 2014 & Söderlund et al., 2008, 2009). Östlund et al. (2014) redovisade att vissa patienter visade motstånd mot MI. Några deltagare i Östlund, Wadensten, Kristofferzon och Häggströms (2015b) studie menade att de inte kunde märka ifall patienten höll med om att förändring behövdes. Sociala faktorer kan försvåra användandet av MI. I mötet med barn som är överviktiga eller har fetma och deras föräldrar upplevde sjuksköterskorna svårigheter. Det var inte enbart barnet självt som saknade samarbetsförmåga, utan även föräldrarna. När sjuksköterskorna inte kom vidare med rådgivning upplevdes detta som frustrerande. Detta kunde skapa etiska konflikter. En del sjuksköterskor ansåg dock att MI är en metod som går bra att använda när man pratar med barn om övervikt (Bonde et al., 2014 & Söderlund et al., 2009). 13

14 Flera av sjuksköterskorna som arbetade på en könsmottagning menade att MI inte är optimalt. Att använda metoden i omvårdnadsarbetet med denna patientgrupp upplevdes svårt eftersom patienterna inte kom på återbesök med uppföljande rådgivning. I samtal upplevde sjuksköterskorna att det var svårt att få patienten att ta en aktiv roll i, eller att få dem att delta i ett samtal över huvud taget Andra sjuksköterskor på könsmottagningen upplevde det positivt att med hjälp av MI kunna ha ett mer respektfullt samtal med sina patienter (Kuyper et al., 2009). Sjuksköterskors svårigheter med att använda MI Granskningen visar att även om sjuksköterskan är MI-utbildad och medveten om att metoden är accepterad och evidensbaserad, ger detta ingen garanti för användande. I många av studierna fanns deltagare som hade kritiska åsikter om metoden. Bland sjuksköterskor som använde sig av MI menade somliga att metoden var svåranvänd och begränsande (Brobeck et al., 2011 & Östlund et al., 2014). Vissa sjuksköterskor var flexibla och använde sig endast av delar av MI beroende på hur samtalen utvecklade sig (Bonde et al., 2014 & Brobeck et al., 2011). Andra sjuksköterskor sade sig använda andra metoder än MI för att motivera (Östlund et al., 2014) eller informera (Söderlund et al., 2010). Återkommande ämnen var svårigheter med övergången till MI och motstånd till förändring. Enligt Östlund et al. (2014, 2015b) uttrycktes en osäkerhet kring hur metoden skulle användas och därför var det enklare att inte använda metoden alls. Pyle (2015) rapporterar om en inledande skepsis till metoden hos deltagarna. De som inte använde MI upplevde en motvilja till metoden och ifrågasatte om det ens var möjligt att ändra ett invant arbetssätt (Östlund et al., 2015b). Ett ointresse för metoden gör att det är lättare att återgå till tidigare arbetssätt (Brobeck et al., 2011). Metodens kontrast till ett mer traditionellt sätt av rådgivning belystes i många av studierna. Svårigheter att lära sig nya tekniker samt svårigheter att ändra ett redan invant sätt att arbeta var ett återkommande tema (Brobeck et al., 2011; Robinson et al., 2008; Söderlund et al., 2008; 2009 & Östlund et al., 2015b). Vissa glömde rentav att använda MI ibland (Östlund et al., 2014), speciellt i början efter MI-utbildningen (Pyle, 2015). Några av sjuksköterskorna angav istället lathet och bekvämlighet som skäl till att inte använda MI (Kuyper et al., 2009 & Östlund et al., 2015b). Överskattning av MI-färdighet Sjuksköterskorna i Östlund, Kristofferzon, Häggström och Wadenstens (2015a) studie överskattade rejält sin förmåga till att använda metoden. De som hade störst felaktig uppfattning visade sig vara minst skickliga i metoden. Ingen av sjuksköterskorna nådde upp till nybörjarnivå inom de centrala MI-färdigheterna under något av de rådgivande samtal som hörde till studien. Var sjätte deltagare uppnådde inte nybörjarnivå på någon central MIfärdighet under något av sina samtal. I Östlund et als. (2014) studie uppgav femton procent av deltagarna att de använde MI trots avsaknad av formell utbildning i metoden. Förhållanden på arbetsplatsen Tid och träning Återkommande åsikter var att det krävdes gott om tid och träning för att kunna använda sig av metoden. Många sjuksköterskor uppgav att metoden tog tid (Brobeck et al., 2011 & Östlund et al., 2014, 2015b). Tre fjärdedelar av deltagarna i Söderlund et als. (2010) studie uppgav att tillräckligt med tid fanns för att i hög grad använda MI. En majoritet av de närmare sju hundra deltagarna i en studie uppgav att det fanns hinder till att använda MI. Tidsbrist var det största 14

15 skälet och det uttalades en vilja för mer tid. Det näst vanligaste skälet var bristande kunskaper inom MI. Det tredje vanligaste skälet var ett för stort antal patienter (Östlund et al., 2014). Hirdle et al. (2016) rapporterar om deltagare med oro kring tidsbegränsningar och för att göra fel redan innan påbörjad MI-kurs. De menade att mer tid och mer personal skulle förenkla användandet. Mer regelbunden användning och mer träning i MI efterfrågades (Brobeck et al., 2011 & Östlund et al.,2014, 2015b). Erfarenhet av metoden gör att man blir bättre på teknikerna och därför också säkrare i sin yrkesroll (Brobeck et al., 2011). I några av studierna (Robinson et al., 2008 & Söderlund et al., 2008, 2009) hade deltagarna omfattande träning samt överinseende i form av uppföljningsmöten. Detta ansågs vara avgörande för effektiv inlärning och tillämpning av MI-tekniker (Söderlund et al., 2008) och syntes också tydligt i detta resultat hos deltagarna (Robinson et al., 2008). Hälften av deltagarna i Östlund et als. (2015b) studie uppgav att de hade fått eget ansvar för att lära sig MI och på grund av detta valt att inte anta metoden. Förankring och stöd En röd tråd i litteraturöversikten var att det saknades en djupare förankring av metoden på arbetsplatsen och bland övrig personal. Deltagarna föreslog att befintliga resurser på arbetsplatsen skulle användas. Östlund et al. (2014) skriver att merparten av deltagarna varken hade fått uppföljning, återkoppling eller överinseende. Sjuksköterskorna menade att återkommande stöd är viktigt för att utvecklas inom MI (Hirdle et al, 2016; Kuyper et al., 2009 & Östlund et al., 2015b). Däremot upplevde många av deltagarna i Söderlund et als. (2010) studie stöd från både chefer och kollegor kring MI. Östlund et al. (2015b) redovisar att deltagarna saknade någon form av fortlöpande uppföljning och återkoppling. Deltagarna menade att detta krävdes för att de skulle kunna fortsätta använda sig av MI. Sjuksköterskorna redogjorde även för att det inte fanns tillräcklig kunskap om metoden på ledningsnivå samt att cheferna inte brydde sig om sjuksköterskorna använde metoden eller inte, efter genomgången träning. Någon ansvarig med kunskap om MI behövs. De menade att det måste finnas en förankring och öppenhet på arbetsplatsen för att MI ska kunna implementeras. Liknande åsikter lyftes fram i Söderlund et als. (2008) artikel. Diskussion Metoddiskussion Det finns olika svårigheter i arbetet med denna litteraturstudie. En var att vi granskat artiklar som mestadels haft ett lägre antal deltagare. Några av fynden motsvarar därför endast en liten del av den totala mängden sjuksköterskor i vår granskning. De fynd som varit återkommande har betonats desto mer. Några av artiklarnas huvudresultat stämmer inte helt in på vårt syfte. Dessa inkluderades ändå eftersom delar av resultatet var relevant. Vi valde att söka artiklar publicerade de senaste fem åren för senaste forskning, men utökade till tio år. Ytterligare artiklar kunde då väljas till granskningen. Kanske hade vi funnit fler relevanta artiklar genom att söka ännu längre bak i tiden eller genom sökningar i fler databaser. Vi ansåg dock inte att det var aktuellt på grund av tidsbegränsningen för sammanställandet av litteraturöversikten. Det fanns studier med vårdpersonals upplevelser av MI som exkluderades. Detta på grund av att sjuksköterskornas svar var sammanslagna med andra professioners. Därför gick det inte att utläsa vad som specifikt var sjuksköterskornas upplevelser. Man kan argumentera för att 15

16 dessa artiklar skulle inkluderats eftersom arbetet med MI är en omvårdnadsåtgärd oberoende av vilken profession man har. Om dessa artiklar inkluderats hade de inte stämt med syftet som då hade behövt ändras. Detta hade gjort ämnet för uppsatsen mindre relevant. När urvalet av artiklar gjordes diskuterades om artiklar inom pediatrik skulle inkluderas. Detta eftersom man ofta adresserar två eller fler personer, både barn och vårdnadshavare. Sjuksköterskan talar inte alltid direkt till patienten. Patientens talan och vilja uttrycks heller inte alltid optimalt de gånger vårdnadshavaren för patientens talan. Eftersom det var sjuksköterskans upplevelse av samtalen som syftet avsåg var inte detta en tillräcklig anledning för exkludering. Det finns inte heller tillräckligt med data som visar att MI skulle vara effektivt att använda i pediatrisk omvårdnad (Bonde et al., 2014 & Resnicow, Davis & Rollnick, 2006). Söderlund et al. (2009) visar på en problematik som kan finnas med att använda MI på andra patienter än vuxna samt när fler än patienten adresseras. Vårt val att inkludera artiklar med denna patientgrupp kan därför ses som en svaghet i vår granskning. Enligt Friberg (2017) bör man ha ett kritiskt förhållningssätt som författare till en litteraturöversikt. Detta är viktigt eftersom författarnas förförståelse kan påverka både urval, tolkning och redovisning av artiklar. Under hela arbetet pågick därför en diskussion mellan författarna. Tidigare erfarenheter av ämnet för litteraturöversikten, kunskaper i vetenskapligt skrivande och möjliga implikationer för klinisk praxis diskuterades. De flesta artiklar uppgav olika typer av etiska överväganden och godkännanden. I två av studierna resonerades det kring att etiskt godkännande inte behövdes. Antingen för att studiedeltagarnas identitet inte var känd för artikelförfattarna eller för att patienter inte involverades alls. Detta förfarande ansågs rimligt. Studierna hade dessutom andra etiska förfaranden redovisade. Vid noggrann och gemensam genomgång av andra artiklar som inte tydligt tog upp forskningsetik, enades författarna om att ett liknande metodupplägg fanns. Därför ansågs denna punkt inte avgörande ifall berörda artiklar kunde inkluderas eller inte. Dock hade det varit fördelaktigt att belysa ett etiskt resonemang tydligt. Studiedeltagare som berörs av insamlandet av data bör inte utsättas för skador eller kränkningar (Kjellström, 2012). Efter övervägande författarna emellan ansågs det att detta resonemang stämde in samtliga artiklar. Det finns flera andra styrkor med litteraturöversikten. Det fanns en bredd bland utövandet av metoden i artiklarna. De inkluderade både sjuksköterskor som nyligen, eller i anslutning till studien, genomgått utbildning i MI och sjuksköterskor som arbetat länge med metoden. Detta gav ett mångsidigt resultat. Artiklar valdes med sjuksköterskor som fått olika lång utbildning i MI. Detta anser vi inte påverkar kvaliteten i vår granskning. Målet med en utbildning i MI under några dagar är inte att bli fullärd. Snarare är målet att lära sig hur man i sitt kliniska arbete använder MI och därigenom lär sig metoden (Motivational Interviewing Network of Trainers, 2017). Utbildningarna som ges i MI kan skilja något. Miller et al. (2004) förklarar att MI kan ges som utbildning under en till flera dagar och ha olika upplägg gällande handledning och uppföljning. Ytterligare en styrka med artiklarna är deltagarnas spridning gällande yrkeserfarenhet, geografiskt område och arbetsplats. Resultatdiskussion Generellt sett kan vi efter att ha analyserat resultatet se att de positiva upplevelserna av sjuksköterskornas användande av MI är större än de negativa. MI upplevs som en flexibel metod som ökar patientens delaktighet och stärker vårdrelationen. Användandet av MI bidrar 16

17 till kompetensutveckling bland sjuksköterskorna. Dock kräver metoden tid samt en engagerad ledning som skapar förankring av metoden på arbetsplatsen. Att ha MI-utbildning är ingen garant för användning. Viktiga orsaker till att inte använda metoden är tidsbrist samt bristande kunskap och erfarenhet. Det är komplicerat att byta metod från ett mer auktoritärt arbetssätt. En del av resultatet i artiklarna handlar om att öka patientens inflytande över sin egen behandling. Detta tillvägagångssätt resulterar i fördelar både för patienten och sjuksköterskan i artiklarna. Patienten känner sig mer jämlik och sjuksköterskan får lättare att nå fram för att utforska vilka problem patienten vill ha hjälp med. Många av deltagarna i våra granskade artiklar hade lång erfarenhet inom vården. Man kan anta att de inte hade samma fokus på personcentrering under sin sjuksköterskeutbildning, kanske inte heller under delar av sitt kliniska arbete. Vår granskning visar att det går att ändra förhållningssätt från ett auktoritärt förhållningssätt till MI. Omvårdnaden i Sverige och världen har sedan en tid tillbaka utvecklats i en mer personcentrerad riktning. MI är en personcentrerad samtalsmetod (Miller & Rollnick, 2009) till skillnad mot andra mer auktoritära förhållningssätt. Att bestämma över en person och uppmana till förändring genom övertalning kan ha motsatt effekt (Tormala & Petty, 2002). Att öka användandet av samt sprida information och kunskap om MI bland sjuksköterskor och övrig vårdpersonal, stämmer väl överens med den syn man har på omvårdnad av patienter idag. Personcentrerad vård har visat sig bidra till förbättrat samförstånd mellan vårdgivare och patient kring behandling samt bättre hälsa, kortare vårdtid och ökad belåtenhet hos patienten (Edvardsson, Winblad & Sandman, 2008; Olsson, Karlsson & Ekman, 2006 & Ulin, Olsson, Wolf & Ekman, 2016). Resultatet visade att det finns olika förutsättningar för MI på arbetsplatserna. Bland annat upplevde sjuksköterskorna att det saknades förankring av MI genom att ledningen inte implementerar rutiner, stöd och uppföljning. Sjuksköterskor har en självständig yrkesroll med stort egenansvar, vilket kan vara en av anledningarna till deras avsaknad av förankring. Det är viktigt att sjuksköterskorna inte lämnas själva med ansvaret. Mycket av det patientrelaterade arbetet görs bäst i team, inte bara i det kliniska arbetet utan även i den övergripande organisationen. I teamarbete har ledningen en central roll. Stoffers et al. (2017) menar att det stöd som sjuksköterskorna fick av ledningen visade sig vara positivt i patientarbetet. När alla parter är dedikerade för den professionella utvecklingen av sjuksköterskan, är detta till nytta för patienter, sjuksköterskor och ledning. Ann-Sofi Östlund menar att det krävs mer än grundutbildningen för att behärska MI. Det måste satsas mer för att hjälpa sjuksköterskorna att få in metoden i sitt arbete. Östlund betonar att mer intresse, återkoppling och stöd är nödvändigt. Särskilt eftersom det satsas på MI-utbildning för sjuksköterskor. Då kan man inte lägga över allt ansvar på sjuksköterskan (Cronquist, 2016, nr 1). Resultatet visade på behov av mer kunskap, träning och bättre arbetsklimat. Regelbunden träning, återkoppling och vägledning både ökar skickligheten och säkerställer användandet av MI över tid (Miller, Yahne, Moyers, Martinez & Pirritano, 2004). Robinson et al. (2008) använde sig av tät återkoppling och mycket färdighetsträning för sina deltagare med gott resultat. Det finns annars risk att vårdpersonal antar ett traditionellt auktoritärt förhållningssätt till sina patienter (Moyers & Martin, 2006). Man kan lära sig grunderna till MI snabbt. Resultatet visar att det är påföljande erfarenhet som behövs för att metoden ska bli en naturlig del av arbetet (Brobeck et al., 2011 & Söderlund et al., 2008). Detta menar vi även gäller generellt för hela 17

18 sjuksköterskeprofessionen. Grundutbildningen är en början och den riktiga förståelsen för yrket sker i det kliniska arbetet. Ett intressant fynd är att sjuksköterskorna överskattar sin förmåga i MI. Resultatet kan inte generaliseras utifrån, på grund av det låga deltagarantalet (Östlund et al., 2015a). Men frågan väcks ifall överskattning är vanligt bland MI-utbildade sjuksköterskor. En av orsakerna till oviljan att delta i studien kan vara att man inte ville visa sin okunskap (Cronquist, 2016, nr 1). Östlund et al. (2015a) anser att det är viktigt att utvärdera sina kunskaper om MI. Författarna betonar även vikten av att bli medveten om, och få återkoppling på, sin användning av MI. Ett mer långsiktigt tänk kan vara gynnsamt. Vikten av personcentrering i dagens vård är stor. Förhållningssättets positiva effekter, där resursvinster och livskvalitet tydligt understryks, är inte bara önskvärda utan även nödvändiga (Kristensson Uggla, 2014). Att satsa på MI och prioritera kontinuitet innebär antagligen en högre kostnad initialt. Att successivt implementera metoden i större utsträckning skulle kunna ha betydande effekter inom omvårdnadsområdet. Förebyggande arbete mot kroniska sjukdomar och ohälsosamma levnadsvanor frigör resurser och motverkar ohälsa. Om sjuksköterskor inte får tillräckligt stöd eller en stabil grund till arbetssättet, kanske inte det framtida omvårdnadsbehovet går att möta. Kvalitetssäkrande åtgärder bör vidtas, annars finns risk att MI inte kan användas fullt ut. Vården skulle då belastas ännu mer. I ett makroperspektiv kan då den personcentrerade utveckling vi idag upplever hotas. Det behövs vidare forskning om sjuksköterskors upplevelser av MI. Tydligare metoder för förankring behöver tas fram. Detta för att bibehålla kunskap samt för att sjuksköterskor ska utvecklas vidare inom MI. Vår granskning antyder att det finns bristande uppföljning från ledningen. Studier skulle därför behöva göras med deltagare från klinisk ledning. Många av de sjuksköterskor som deltog i de granskade studierna var ursprungligen skolade i den mer traditionella rådgivande rollen som sjuksköterska. Då det är mer fokus på personcentrering inom utbildning och kliniskt arbete idag, tror vi att fler studier skulle kunna ge en tydligare bild av hur MI fungerar. Gärna med specifika urval på sjuksköterskor som är direkt skolade in i personcentrerat arbetssätt. Konklusion MI är ett livslångt lärande (Östlund et al., 2015b s.114). Sjuksköterskor upplever att MI är värdefull, kompetensutvecklande och att den ökar patientens delaktighet. Deltagarna i granskningen efterfrågar mer tid, både för träning och utövande. För att metoden ska kunna användas i större utsträckning behöver detta åtgärdas. Rutinerna för förankring av MI på arbetsplatsen bör ses över för att tillgodose de brister som tycks finnas. I yrket som sjuksköterska är mycket vunnet om man lyckas skapa en stark vårdrelation där patient och vårdgivare möts som jämlikar. Sjuksköterskornas positiva upplevelser av ökad patientdelaktighet i samband med MI är viktiga att ta fasta på. I takt med att ett personcentrerat förhållningssätt tar allt större plats i vården kommer fler sjuksköterskor troligen att ha enklare för att implementera MI i omvårdnaden. Nästa steg kan vara att införa MI i grundutbildningen för sjuksköterskor. Detta skulle vara ett aktivt steg för att ytterligare motverka den asymmetri som är given mellan sjuksköterska och patient. En bred implementering av MI i vården skulle kunna göra det svårt att gå tillbaka till mer traditionell samtalsmetodik. Östlund et al. (2014) menar att MI är nödvändig i all patientkommunikation, 18

19 därför bör alla sjuksköterskor lära sig metoden. MI är en metod som lämpar sig väl för att förändra ohälsosamma levnadsvanor och förebygga ohälsa. I ett globalt perspektiv skulle detta kunna göra stor skillnad för många människor. 19

20 Referenslista Anell, A., Glenngård, A. H. & Merkur, S. (2012). Sweden: Health system review. Health Systems in Transition. 14(5), Beyer, H. (2014). Att förebygga cancer - livsstilsråd direkt från forskningsvärlden. Stockholm: Books on Demand GmbH Bonde, A. H., Bentsen, P., & Hindhede, A. L. (2014). School Nurses Experiences With Motivational Interviewing for Preventing Childhood Obesity. Journal Of School Nursing (Sage Publications Inc.), 30(6), doi: / Brobeck, E., Bergh, H., Odencrants, S., & Hildingh, C. (2011). Primary healthcare nurses' experiences with motivational interviewing in health promotion practice. Journal Of Clinical Nursing, 20(23/24), doi: /j x Cook, P., Manzouri, S., Aagaard, L., O Connell, L., Corwin, M., & Gance-Cleveland, B. (2017). Results From 10 Years of Interprofessional Training on Motivational Interviewing. Evaluation & the Health Professions, 40(2), Cronquist, C. (2016, nr 1). Motiverande samtal används inte alltid rätt. Omvårdnadsmagasinet, nr 1, Edvardsson, D., Winblad, B., & Sandman. P. O. (2008). Person-centred care of people with severe Alzheimer's disease: Current status and ways forward. Lancet Neurology, 7(4), Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., &... Sunnerhagen, K. S. (2011). Person-centered care Ready for prime time. European Journal Of Cardiovascular Nursing, 10(4), doi: /j.ejcnurse Eldh, A.C., & Örebro universitetsbibliotek. (2006). Patient participation - what it is and what it is not (Örebro studies in caring sciences, 11). Örebro: Örebro universitetsbibliotek: Örebro University. Eriksson, A (2014) Global hälsa och omvårdnad. I A. Ehrenberg. & L. Wallin (Red.), Omvårdnadens grunder: ansvar och utveckling. (2. uppl). (s ). Studentlitteratur: Lund. Folkhälsomyndigheten. (2014). Åldrande befolkning. Hämtad från Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (s ). Lund: Studentlitteratur Henricson, M. (2012). Forskningsprocessen: problem, syfte och inledning/bakgrund. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod - från idé till examination inom omvårdnad. (s ). Lund: Studentlitteratur 20