Innehållsförteckning

Transkript

1 Innehållsförteckning Inledning Vad är dyslexi...3 Vad är FMLS...4 Ärftlighet...5 Motoriken...5 Ögat och synen...6 Örat och hörseln...6 Hjärnforskning och dyslexi...7 Språkkänsla...7 Språklig medvetenhet (6-7år)...8 Självförtroende - självbild...9 Dyslektikernas psykologiska situation...9 Dyslexikampanjen 96 / Råd till föräldrar som har barn med dyslexi...11 Råd till barn och ungdomar med dyslexi...12 En ängslig mor berättar vad hennes barn berättat...13 Vad är handikapp? Ett exempel på hur en dyslektiker uppfattar en skriven text...14 Källor

2 Inledning Läs- och skrivsvårigheter, även kallad dyslexi, är något som mellan och vuxna svenskar lider av. Varje år lämnar till elever grundskolan utan att ha lärt sig att läsa och skriva tillräckligt bra, många av dem kan inte direkt efter grundskolan börja på gymnasiet eftersom kraven skulle bli för stora. Ute i arbetslivet finns dyslektiker bland t.ex. präster, bönder, posttjänstemän, bilmekaniker, lärare, läkare, direktörer, författare, och journalister. De finns i alla yrken. Tidigare var det vanligt att många jobbade inom jordbruket och klarade sig bra utan att kunna läsa och skriva. Med industrins framväxt blev det allt svårare att hänga med och med ett samhälle där kraven bara blev större och större. För att klara att läsa och fylla i blanketter på post och bank, att kunna besvara brev, skrivelser från myndigheter och kunna läsa skriftlig information och läsa gatuskyltar mm. krävs det att man kan läsa och skriva. Det var inget ovanligt att barn och ungdomar, bara för några år sedan, blev klassade som dumma i huvudet för att de hade dyslexi. Än i dag är det många som har dyslexi som far illa i skolan. En del är lugna och lärarna märker dem knappt medan andra bråkar och är stökiga på lektionerna och lätt blir klassade som värstingar trots att diagnosen egentligen är dyslexi. 2

3 Vad är dyslexi? Läs- och skrivsvårigheter yttrar sig på många olika sätt. En del kanske knappt kan skriva sitt namn. Andra kanske kastar om bokstäverna trots att de kan skriva. Detta kallades tidigare för ordblindhet, men är i dag ett ord som används mer sällan och vi använder allt oftare ordet dyslexi. Sen finns de som läser mycket långsamt trots att han / hon läser mycket och försöker få upp läshastigheten. En del kanske kan läsa bra men läser långsamt och läser om en mening eller ett stycke för att förstå bättre. Det kan på så sätt ta väldigt lång tid innan boken eller sidorna som personen med dyslexi ska läsa är färdiglästa och därför kan personen tröttna och kanske inte läser så många böcker fast han / hon kan läsa bra. Endel kanske läser bra, men har svårt att få ner sina tankar på papperet, medan andra kan få ner vad de vill säga, men med en oändlig massa stavfel. Här har du en lista som kännetecknar dyslexi och de vanligaste svårigheterna. * Du har svårt med dubbelteckning (tex ett eller två m ). * Du kastar om och tappar bokstäver. * Du förväxlar b-d, b-p, t-d, k-g, u-o, e-ä, i-e, etc. * Du kastar om siffror. * Du tappar ändelser och små korta ord, både när du läser och skriver. * Du har en svårläst handstil. * Du har svårt att höra skillnad på långa och korta vokaler. * Du har svårt att uppfatta och att upprepa långa ord. * Du uttalar vissa ord fel. * Du talar otydligt. * Du tycker illa om att läsa högt. * Du läser långsamt. * Du har svårt att följa en textrad eller att komma in på rätt ny rad. * Du tycker att bokstäverna rör sig på papperet, eller att de är otydliga och går i varandra. * Du har svårt att förstå vad du läser, men inte om du får samma text uppläst. * Du blir fort trött och får ont i huvudet eller ögonen när du läser. * Du har svårt att hinna med textremsan på TV. * Du har svårt att minnas ordföljder, t. ex. alfabetet eller veckodagarna. * Du tar fel på höger och vänster. * Du känner dig sämre än andra. * Du har svårt att förstå även ett enkelt skrivet meddelande då någon vill ha ett snabbt svar. * Du har mycket svårt att komma ihåg namn. 3

4 Vad är FMLS FMLS är förbundet mot läs- och skrivsvårigheter. FMLS bildades 1979 av människor som själva har läs- och skrivsvårigheter. De som grundade förbundet gick då på folkhögskolor där de för första gången fick träffa andra med samma svårigheter. FMLS är partipolitiskt och religiöst obundet.1990 kom förbundet med i statens handikappråd. FMLS samarbetar med alla som vill hjälpa förbundet att nå sina syften som bl.a. är: * Organisera och stötta alla barn, ungdomar och vuxna som har läs- och skrivsvårigheter. * Verka för att förskolan och skolan ger alla elever den stimulans, hjälp och tid de behöver för att nå en god läs- och skrivförmåga. * Verka för att vuxna med läs- och skrivsvårigheter ska ha rätt till god vuxenutbildning. * Verka för att samhällets tolerans mot personer som har svårt med det skrivna språket blir större. * Sprida information om läs- och skrivsvårigheter överallt och till alla. 4

5 Ärftlighet När jag skrev till professor Curt von Euler, som forskar i dyslexi, var en av mina frågor: Hur vanligt är det att dyslexi är ärftligt? Hans svar på den frågan var att i 60-70% av fallen hittar man personer i den närmaste familjen som också har dyslexi. Mycket talar för att ärfliga faktorer har avgörande betydelse, men detta går inte alltid att bevisa. Vad som talar för ärftliga faktorer är att det i vissa släkter finns påfallande många personer som har dyslexi. Exakt vad som då ärvs är oklart. Dyslexi som sådan ärver man inte. Det genetiska sambandet kan redan i dag anses vara realistiskt. För den som drabbats av dyslexi finns det någonting positivt i detta biologiska budskap, genom att kunskaper finns om dyslexi från en tidigare generation, en släkting eller nära anhörig som haft dyslexi. Det finns möjligheter att till stor del få bukt med de svårigheter som finns. Motoriken På ett litet barn med dyslexi kan föräldrarna redan innan det börjar skolan märka att det har svårt med motoriken. Det är mycket viktigt att ett litet barn kryper annars kan det ha kvar reflexer som är naturliga hos en nyfödd, men som ska ha växt bort innan det är dags att börja skolan. Om inte barnet har krupit som liten kan det vara bra att gå till en bra sjukgymnast innan barnet börjar skolan för att kontrollera motoriken och kanske få ett program för att träna bort bebisreflexerna. Det kan också märkas när ett barn skall klippa eller när det skriver s och treor bakvänt. Det kan ha svårt att klä på en docka och knäppa knappar. En del som trycker så hårt att pennans udd ständigt går av uppfattas ofta som busiga. Men han el. hon kanske själv inte kan kontrollera det och kanske ständigt bara får höra att han eller hon ska skärpa sig. Men dessa barn behöver mötas med förståelse och få hjälp. För dem kan motorikträning vara till stor hjälp. Det finns med andra ord även ett samband mellan motorisk utveckling och inlärningsförmåga. 5

6 Ögat och synen Läs- och skrivsvårigheter beror nog sällan på att man ser dåligt. Men har man läs- och skrivsvårigheter, så kan synproblem bli ett extra hinder. En del kan ha svårt med samsynen. Med det menas att man normalt ska ha ett öga som är ledande och att det andra ska följa det. Människor som har fel på samsynen kan ändå ha en mycket bra syn men kan behöva glasögon ett par år för att det andra ögat ska lära sig att följa med. Det finns optiker som är väldigt duktiga på detta. Lasse Müller är optiker i Lidköping. Han har under ett antal år lagt ner ett stort intresse på att hjälpa barn med läs- och skrivsvårigheter. Denna undersökning som han gör på barn med dyslexi är det ytterst få ögonläkare som kan utföra. Örat och hörseln Många som har läs- och skrivsvårigheter, har svårt att skilja ljud från varandra. Forskningen har visat att många med läs- och skrivsvårigheter kan det ta längre tid för än för andra att uppfatta ljuden, (det rör sig om millisekunder) samt att uppfatta den ordningsföljd ljuden kommer i. Detta kan jämföras med en trafikstockning hos dessa personers informationsflöde. Ibland kan de ha svårt med långa och ovanliga ord, trots att de ingår i deras ordförråd och att de förstår orden i sig. En logoped kan ibland vara till stor hjälp. 6

7 Hjärnforskning och dyslexi Curt von Euler redogör i en skrift, publicerad jan 95 av Svenska dyslexistiftelsen, för modern forskning om dyslexi. Där kan man läsa att man under de senaste årtiondena inom hjärnforskningen har sökt efter orsaker till dyslexi bl.a. med hjälp av electroenefalografiska metoder. Man har funnit att de största skillnaderna mellan dyslektiker och ickedyslektiker finns i de språkrelaterade områdena i hjärnbalken, i vänster hjärnhalva, men även i höger hjärnhalva och i vissa delar av pannloberna, nämligen de som har betydelse för språket. Även blodflödesmätningar har använts och man har kunnat konstatera att dyslektiker har vissa specifika svagheter i aktiveringen av begränsade områden i hjärnans jonologiska funktionstester. Olika avvikelser har alltså konstaterats. Den ena består i att små grupper av nervceller sinsemellan, och med andra delar av hjärnan, utvecklat onormala kopplingar. Den andra har med planum temporale att göra. Planum temporale är en del av tinningsloben och finns i båda hjärnhalvorna. Normalt är dessa lober olika stora, dvs den vänstra är större. Hos dyslektiker har man dock funnit att båda loberna är lika stora. Språkkänsla När vi kommer till världen har vi även de förutsättningar som krävs för det talade språket. Som barn lär vi oss sedan genom att lyssna på andra i vår omgivning. Till det behös inga lärare. En del börjar prata vid ett års ålder. Andra hinner bli tre. 7

8 Det spelar ingen större roll. Däremot har vi inte förmågan att tolka det skrivna ordet med oss från början. Skriften är en uppfinning som kan vara svår att komma underfund med. Bokstäverna är en form av symboler som de med läs-och skrivsvårigheter har svårt att tolka. Om du tex blir ombedd att säga ett långt ord och säger tåg som det bara är tre bokstäver i kan det bero på att du tänker på att tåget är långt med många vagnar. För att lära sig läsa och skriva måste man förstå att det skrivna språket är någonting i sig, något annat än den verklighet man vill beskriva med hjälp av ord och bokstäver. Detta abstrakta tänkande kan för många barn vara oerhört svårt att ta till sig. De som på lågstadiet har svårt att komma underfund med detta inser då kanske inte heller att man kan dela upp orden i beståndsdelar. Förstår läraren inte att personen har svårt att inse detta, får han eller hon aldrig den riktiga grunden. Då kommer denna person att sakna den känsla för språket som behövs för att kunna gå vidare med framgång. Man kan göra jämförelsen att dyslextikers ordsinne kan vara dåligt precis som bollsinnet hos en del människor kan vara mindre bra. Med ordsinne eller ordformsinne menas då inte att personen har talsvårigheter, som förekommer hos vissa människor. De allra flesta med dyslexi har lätt för att tala, lätt för att språkligt formulera sig och uttrycka sig muntligt. Detta är naturligtvis ett plus - men kan vara vilseledande. Språklig medvetenhet (6-7 år) Den språkliga medvetenhet som ett barn bör ha uppnått vid ca 6-7 årsålder kan sammanfattas enligt nedan. Barnet bör kunna: * Veta vad ett ord är. * Höra hur många ord det finns i en mening. * Urskilja vilket ord som hörs först och sist i en mening. * Skilja på ett ords innehåll och ordet som sådant. * Höra att hund slutar på d och inte på svans. * Höra om ett ord är längre eller kortare än annat. * Lyssna ut antalet ljud i ett kort ord. * Höra var i ordet ljudet är. * Avstava * Upptäcka ordstrukturer. * Göra rimord. * Skilja mellan bokstäver och siffror. 8

9 Självförtroende - Självbild Självförtroendet är något som kan ändras drastiskt när man upptäcker att man inte klarar av att lära sig läsa och skriva i samma takt som sina klasskamrater. De flesta ser med förväntan fram emot att få lära sig hemligheten med orden och bokstäverna. Det gör även de som har läs- och skrivsvårigheter. Denna förväntan kan förvandlas till en stor besvikelse och självfötroendet försämras. Alltför ofta bemöts barn med dyslexi inte på bästa sätt. Bemöts inte ett barn med dyslexi med kunskap och får förståelse redan från lågstadiet kan det gå snett. Tidigare var det inget ovanligt att barn med dyslexi blev klassade som dumma i huvudet i skolan. Dessa barn får svårare att acceptera för sig själva och för andra att de har dyslexi, än de barn som bemöts med kunskap och får förståelse. Jag tror att hur lärare och andra i omgivningen betraktar de här barnen med dyslexi från allra första början är a och o för hur svårt eller hur lätt barnet i framtiden kommer att acceptera för sig själv och för andra att det har dyslexi. Många föräldrar och barn får säkert höra av läraren när det gäller läsningen på lågstadiet att de säger att det kommer, det kommer. Något som jag tycker är fel. Okej, en del lär sig innan de börjar mellanstadiet men alla gör inte det. Därför hade det varit ärligare av läraren att säga, det kommer, men det kan ta tid. För visst kommer det, men det kan ta betydligt längre tid för en person som har dyslexi. Dyslektikerns psykologiska situation Läraren har här en mycket viktig uppgift att fylla och som inte alltid är så lätt. För det första krävs det att läraren har stor kunskap om dyslexi för att kunna bemöta ett barn med dyslexi på bästa sätt. För brist på kunskap kan göra att ett barn far illa i onödan. Ett barn som har dyslexi och inte bemöts på bästa sätt får snart ett dåligt självförtroende och känner sig ofta sämre och mindre värd än andra. En känsla som tyvärr är mycket vanlig bland dyslektikerna och en känsla som jag tror många säkert känner igen. Är inte undervisningen upplagd på ett bra sätt för ett barn med dyslexi kan det leda till allt för många onödiga misslyckanden som skulle kunna förhindras om det var upplagt på ett sätt som gjorde det möjligt för personen att klara det. Något som också bör tänkas igenom noga är hur läxan ska läggas upp, vilket läraren, föräldrarna och givetvis barnet får komma överens om. Att ge ett barn med dyslexi på lågstadiet tre sidor i läsläxa kanske inte låter så mycket, men kan vara väldigt krävande och tar mycket energi för en person med dyslexi. Han / hon som kanske får ljuda sig igenom de tre sidorna och koncentrera sig så på nästan varje ord så att vederbörande inte har någon energi kvar för att också kunna förstå vad han / hon läst. 9

10 De som är lite äldre och går på mellan- och högstadiet kanske får prov och hur de än försöker så går det inte. Många, främst pojkar, blir ofta stökiga och får en stämpel att vara västing. Men det kan i själva verket var en mycket fin pojke innerst inne, men som reagerar på att folk i hans omgivning behandlar honom fel. Andra barn reagerar i tysthet, dessa kan ibland också bli mobbade. En del kan få en mycket djup ångest som också är ett sätt för många att reagera på. Många med dyslexi har säkert någon gång i sitt liv haft självmordstankar. Kraven blir allt större och större för dem med dyslexi och de får allt svårare att leva upp till kraven. I dag ska man helst ha en högskoleutbildning för att överhuvudaget få ett jobb. Att psykologer, kuratorer och läkare får mer kunskap om dyslexi tycker jag är mycket viktigt, med tanke på hur många barn och ungdomar som blir illa behandlade och mår många gånger mycket dåligt. Allt för många misslyckanden och besvikelser orkar man inte med, inte heller känslan av att alltid känna sig mindre värd. Dyslexikampanjen 96/97 Hösten 1996 planeras en landsomfattande kampanj kring handikappet läs- och skrivsvårigheter / dyslexi. Det är en kampanj vars syfte är att öka kunskapen och förståelsen kring handikappet, samt att få fram ekonomiska resurser till forskning på olika nivåer och till exempel resurscentra. Det kommer bland annat att genomföras en stor direktsänd TV-gala där samtliga artister, både svenska och utländska, kommer att vara dyslektiker. Kampanjen kommer att trappas upp under 1996 med filmer, teaterföreställningar och utställningar, med föredrag och studiecirklar genom olika studieförbund, med tävlingar och diverse arrangemang. Det kommer givetvis att gå ut i tidningar, radio och TV. Bakom kampanjen står Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, svenska Dyslexistiftelsen, svenska Dyslexiföreningen med stöd från Handikappsombudsmannen och Handikappsinstitiutet. 10

11 Råd till föräldrar som har ett barn med dyslexi 1. Ge aldrig upp, även om kampen och vägen är lång och jobbig. 2. Försök att samarbeta med skolan och försök att visa att du gärna ställer upp så gott du kan. För ett gott samarbete kan också bli ett bra resultat, om samarbetet fungerar bra från båda håll. 3. Om du inte är med i FMLS, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, gå med där, för där kan du få stöd och råd angående läs- och skrivsvårigheter och få mer information om ämnet. 4. Försök komma i kontakt med andra föräldrar i samma situation och kolla gärna upp om det finns någon barn- eller ungdomsgrupp där ni bor och försök få med ert barn där, om han eller hon är intresserad. Det är alltid bra att komma i kontakt med andra i samma situation för att utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Det är även bra för att barnet ska se att det inte är ensamt om sitt problem och får känna sig accepterat bland andra barn och ungdomar, vilket barn och ungdomar med dyslexi inte gör i skolan. 5. Om inte skolfolket lyssnar på att ert barn har läs- och skrivsvårigheter och därför behöver extra hjälp eller kanske en personlig assistent och skyller på att det inte finns pengar - koppla då in andra i bilden. När ni ska ha möte med skolan, ta med en psykolog eller en läkare som ni har förtroende för, som jobbar utanför skolan. Då blir ni starkare som föräldrar och kommer mer på samma nivå som skolfolket, än om in kommer ensamma. Är ni med i FMLS kan ni även fråga om någon där har möjlighet att vara med på mötet, vilket kan vara bra för då kanske skolpersonalen får en inblick i det hela. 6. Blandar ditt barn ihop d och b, rita eller klistra ett d och b på ett papper och sätt upp det på kylskåpsdörren och fråga ditt barn lite då och då vilket som är d och vilket som är b. Så här går även att göra om det är något i läseboken som är extra svårt att läsa. 11

12 Råd till barn och ungdomar med dyslexi 1. Kom ihåg att du är långt i från ensam om detta problem. Det är en halv miljon som har det. Alla kämpar var för sig, men har ändå ett gemensamt problem; dyslexi som innebär att man har svårare än andra med ord och bokstäver. Men kom ihåg att du inte är dum för det och att du också kan gå långt i livet om du vill. Det är många kändisar som har eller har haft dyslexi. Kungen och kronprinsessan Victoria har det. Men kronprinsessan är ändå mycket duktig och ambitiös. 2. Skaffa brevvänner som också har läs- och skrivsvårigheter och gör så att du alltid skriver en kladd först och att någon sen rättar den åt dig. Det lär du dig mycket på. 3. Börja med att läsa några ord, så småningom kan du börja med att läsa Starlet eller någon serietidning som har bilder och pratbubblor. Det är något som är mycket bra att börja med. Sen finns det andra tidningar och lättlästa böcker och många finns även inspelade på band. 4. Låt aldrig någon som inte förstår sig på ditt problem trycka ner dig. 5.Om du inte kan läsa vad din lärare skriver på tavlan för att hon/han skriver skrivstil, prata med henne/honom så får hon/han ändra på det. Var inte rädd för att säga till. 12

13 En ängslig mor skriver vad hennes barn berättat: Jag sitter i min bänk, som vanligt, när jag hör frökens röst i fjärran, säga: jaha, nu tar vi upp läseböckerna. Jag vet ju det så väl, vi har högläsning kl varje onsdag. Men ändå... sköljer hennes ord in som ett vattenfall i min hjärna. Vattnet brusar så jag inte hör vad hon säger. Sedan börjar hjärtat slå som hammarslag i bröstet. Det känns som det skulle brista, tål verkligen ett hjärta något sådant här, kan det inte ta skada av det i framtiden? Nu har ängslan nått ner i magen. Jag bara måste ut till toan. Jag reser mig och rusar ut, följd av frökens vanliga rop. Du måste lära dig att gå på toaletten på rasterna, timmarna måste användas till arbete. Vad då arbete? Jag kan ju inget lära mig i alla fall. Jag kan inte läsa. Men varför, VARFÖR kan inte jag det, som andra kan? Fröken säger: Du har brist på intresse och koncentration. Koncentration, vem har uppfunnit det ordet? Den skulle jag vilja MÖRDA!!! Men, nu måste jag återvända till klassrummet, annars kommer någon och hämtar mig. Kanske, om jag har tur, har de hoppat över mig med läsningen. Men sådan tur har jag hittills aldrig haft, kommer väl aldrig att få heller. VARFÖR har det blivit så här? När jag var liten, innan jag började skolan, sa alla att jag var så duktig, jag talade rent väldigt tidigt, ritade och målade ofta och gärna. Jag kunde både sy dukar och virka innan jag började skolan. Då fick jag mycket beröm. Men sen... När kravet, på konsten att få bokstavstecken att bilda ord, kom - då försvann glädjen i mitt liv. Alla andra i klassen kunde läsa hela meningar redan efter ettans slut. - Men inte jag! Fröken sa : Börja från vänster och ljuda åt höger. Men jag glömde vilket som var höger eller vänster, och bokstäverna stod ju inte stilla och likadant från ena stunden till den andra. Du kan inte läsa Isa om det står Lisa, sa fröken. Men det där L:et var ju inte där nyss. Raderna försvinner också, jag vet aldrig vilken rad, jag läser på. Jag måste nog vara vanskapt!!! Jag är sjuk i ögonen och huvudet och nu är jag sjuk i hjärtat och magen också. VARFÖR skulle en sådan som jag födas överhuvudtaget. Jag ställer till besvär för fröken och de andra eleverna. I morgon kommer jag inte hit, jag har bestämt mig nu. Jag går hemifrån precis som vanligt, men kommer aldrig fram till skolan. Jag andas ut, beslutet känns befriande, tänk att slippa skolan, alla blickar, alla hånskratt. Äntligen ser jag vägen ut ur eländet. Kommer eländet verkligen att ta slut bara för att jag flyr? Eller gör jag det? FMLS kan ge gemenskap för att stärka kämparandan. 13

14 Källor Vad alla lärare och rektorer bör veta om läs- och skrivsvårigheter 1995 av Torbjörn Lundgren och Karin Ohlis. Faktabroschyrer från FMLS Förbundet Mot Läs- och skrivsvårigheter. Svårt att läsa och skriva av Maj Ödman 94/95 En skrift från dyslexistiftelsen för modern forskning om dyslexi av Curt von Euler jan 95 14