Guds försprång om barnen i Guds rike, predikan 20 oktober 2013, Ansgarskyrkan Lidingö, Noomi Tönnäng

Transkript

1 Guds försprång om barnen i Guds rike, predikan 20 oktober 2013, Ansgarskyrkan Lidingö, Noomi Tönnäng För lite drygt 3,5 år sen höll jag ett nyfött barn i mina armar. Ett för mig alldeles speciellt barn. Jag hade blivit mormor. Jag njuter av att vara mormor, men den där första gången jag höll lille Joel i mina armar, upplevde jag en högre eller djupare dimension i mötet mellan oss. Var kommer du ifrån lilla vän? Det är ofattbart och underbart. Vad fin du är! Förundran grep tag i mig och det är säkert många som känner igen sig. En stark upplevelse för mig var den att jag stod på helig mark. Joels föräldrar längtade efter ett barn men det fanns också en Gud en skapare som ville honom. Jag som mormor den enda han hade i hela världen upplevde också att jag förunnats ett förtroende att följa Joel genom livet, så länge jag har förmåga att göra det. En glädje och ett ansvar. Gud hade redan gjort sina avtryck i det nyfödda barnet, han hade redan ett försprång i den lilles liv, och som mormor och medvandrare har jag att förvalta Guds försprång i Joels liv. Vare sig vi välsignar eller döper våra små är det från vår sida en bekännelse till Gud som Skapare och en bön om Guds beskydd genom livet. Kyrkofadern Cyprianus sa en gång på 200-talet så här: Att kyssa ett nyfött barn är att kyssa Skaparens hand. Ett nyfött barn är dels en påminnelse om Skaparens verksamhet och dels att vi svårligen kan komma honom närmare än när vi håller ett barn i våra armar. Gud har ett försprång i varje barns liv och vi har fått förtroendet att fostra och vägleda, men också visa barnet att Gud har omsorg om dig och att Jesus Kristus vill vara din bäste vän. Vår uppgift är att ge stöd och hjälp i barnens andliga mognad? Också ett barn har sin egen andliga värld och den är nödvändig för att de var och en och undan för undan får möjlighet att hitta sin egen identitet. För ett tag sen fick jag tag på den nu mer än 20-åriga boken Guds försprång av Bert Franzén, tidigare bl.a. rektor på Betelseminariet i Bromma. Boken har inspirerat och utmanat mig. Gud har ett försprång i varje barns liv, de tillhör honom fullt ut. Han är först i våra liv, han är där från början. Utmaningen till oss som både föräldrar och församling ligger i att barnen får veta att de tillhör Gud och att detta försprång kan bevaras. Det som är mycket tydligt i evangelierna är Jesu förhållande till barnen. Kanske kan vi till och med säga att han är den förste och störste barnvännen. Att föräldrar älskar sina egna och närstående barn är naturligt, men i Jesus möter vi en person som visar den varmaste ömhet för barn i allmänhet och räknar med dem i sin livssyn. Han ger dem en central plats i sin andliga livsmiljö och det rike han håller på att skapa. Jesus lät inte något eller någon hindra sig när det gällde att ge barn sin välsignelse. I evangelierna finner vi några situationer där Jesus möter barn och uttalar sig om barn. De aktuella Jesus-orden är fyra till antalet och är förknippade med olika händelser och vi finner 1

2 dem i de tre första evangelierna, några av dem finns i alla tre evangelierna med lite olika ordalydelse: 1. Matteus skriver: Sannerligen om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 2. Matteus: Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig Markus och Lukas uttrycker det så här: Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan den som har sänt mig. 3. Endast hos Matteus kan vi läsa: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himmelen alltid ser min himmelske faders ansikte. 4. Hos alla de tre första evangelisterna finns orden: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de Dessa fyra Jesus-ord är förknippade med handlingar som är väsentliga. Vi kan urskilja fyra motiv för Jesu handlingar: - Jesus ställer ett barn framför lärjungarna. (Lukas skriver att Jesus ställde ett barn bredvid sig.) När han gör det använder han också barnet som ett exempel på ödmjukhet. - Jesus lägger armen om barnen och tar dem upp i famnen. Att lägga armen om ett barn, att ta upp dem i sin famn handlar om omsorg och kärlek. Det handlar också om den nödvändiga beröringen mellan oss människor. - Jesus lär barnen komma till sig. Han är ganska brysk mot sina lärjungar och tillrättavisar dom ordentligt, ja han blir till och med förargad när de vill hindra barnen från att komma nära honom. - Jesus lägger händerna på dem och välsignar dem. Det är stort att de som hade en låg rang i det dåtida samhället fick del av Jesu välsignelser. Jesus använder barn som exempel eller förebild för sina lärjungar. De här berättelserna får vi inte glömma. Gör vi det finns en risk att missbedöma barnens ställning hos Gud och behandla dem som små vuxna. Händelserna som vi lyft fram är entydiga i sin positiva hållning till barnen. Jesu omsorg om dem gäller dem i lika hög grad som några andra. Barn ska inte behöva stå tillbaka för vuxenvärlden. Folkhälsoinstitutet gjorde för några år sen en undersökning för att ta reda på hur många barn som lever i familjer där det förekommer riskmissbruk och missbruk, alltså där föräldrarna dricker mer alkohol än de tål. Man kom fram till att det finns minst barn mellan 0-17 barn i vårt land som växer upp i dessa familjer. Det finns också ett stort mörkertal. Till detta kommer missbruk av andra droger och överanvändning av psykofarmaka. 2

3 Låt mig nu få ge ett aktuellt sverigeperspektiv. Här på Lidingö kanske ni inte har så mycket av hemlöshet eller barn som upplever vanvård vilket bl.a. innebär att de får mat, men inte tillräckligt med mat. De får kläder men inte tillräckligt varma kläder när det är kallt eller praktiska kläder för rörelse och fritid. Det är si och så med tvätt av kläder osv. Barnen får klara sig själva i hög utsträckning och mer än en gång får de ta hand om sina föräldrar. Vanvård är en form av övergrepp på barn. Däremot kan jag ana och är rätt så säker på att det här på Lidingö finns mycket annat lidande bakom husfasaderna. Kanske finns det andra former av övergrepp. Fysiska övergrepp Barn som utsätts för fysiska övergrepp skadas antingen genom aktiva handlingar eller genom dålig tillsyn. Blåmärken och brännsår är vanliga tecken på fysiska övergrepp. Brännsår är t.ex. ofta sår efter cigaretter. Brännsår kan också uppkomma genom att misshandlaren lägger armen eller handen på spisplattan eller använder ett strykjärn. Såren och benbrotten läker, blåmärkena bleknar och omgivningen drar en suck av lättnad. Kanske var det en tillfällighet? Barnen däremot lever vidare med ångesten för nya övergrepp och misstron mot omvärlden växer. Barnet upplever sig så småningom som en dålig människa som inte förtjänar kärlek och omsorg. Det förväntar sig helt enkelt att bli avvisat och för att inte riskera att själv bli avvisad är risken stor att man avvisar andra, man klarar inte närkontakt med andra människor. Psykiska övergrepp Barn som utsätts för psykiska övergrepp omfattar barn som befinner sig i mycket olikartade livssituationer. Psykiska övergrepp är kanske den form av misshandel som är svårast att definiera. Som föräldrar kan vi alla vara frånvarande, trötta eller irriterade ibland och i vissa situationer bortse från barnets behov och prioritera våra egna. Barnet reagerar med ilska och besvikelse, vi ser det och försöker rätta till det så fort som möjligt och ingen bestående skada uppstår. Psykiska övergrepp är nåt helt annat. Det handlar om ett permanent, kroniskt beteendemönster gentemot barnet. Skadorna är inte synliga. Såren finns inombords och kan vara mer förödande än någon annan form av övergrepp. 3

4 Det kan vara svårt för omgivningen att upptäcka att barn utsätts för psykiska övergrepp. Olika typer av psykiska övergrepp: - Barn som upplevs negativt av föräldrarna. Uttrycks genom att de ignoreras, förlöjligas, avvisas osv. Kan gå hand i hand med fysiska övergrepp. - Hot om straff och att överge barnet eller skicka bort det. Hot om separation kan vara skadligare än en faktisk separation. Sexuella övergrepp Det kan ta tid att minnas att man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp utförs ofta av en närstående, av någon som barnet står i ett beroendeförhållande till. De sexuella aktiviteterna omfattar ett brett spektrum, alltifrån att tillsammans se på porrfilmer och titta i porrtidningar, se på vuxna som onanerar eller engageras i sexuella lekar som så småningom övergår i olika former av samlag. Barnet stimuleras eller pressas att engagera sig i övergreppssituationen genom belöningar, hot eller båda delarna. Den sexuella aktiviteten presenteras ofta för barnet som något som är unikt för det, att barnet ska känna sig lycklig som blir utvald. Ett litet barn har inga som helst förutsättningar att förstå det som sker. Det är först när barnet inser att leken är hemlig som det anar att något är fel. Det hemlighetsfulla i övergreppet och barnens sårbarhet tvingar dem till tystnad, vilket ofta leder till mångåriga övergrepp. När barn ändå försöker förmedla något av sina upplevelser är det inte ovanligt att vuxenvärlden inte tror på berättelserna eller blir så illa berörda att man pratar bort det. När Jesus ställer ett barn vid sin sida markerar han kraftigt barnets egenvärde. Genom sina konkreta handlingar säger Jesus något grundläggande om barnens ställning inför Gud. De tillhör Gud. Jesus lyfter in barn bland sina lärjungar som om det var något som fattades. Dessa barn har han aldrig lyft ut igen. Guds rike tillhör sådana som de. De barn jag nämnt om här ovan lever i stor rädsla och otrygghet. Här har vi som församling och equmenia ett stort och viktigt uppdrag. Kanske har du någon i din närhet, du anar att något inte står rätt till hos grannfamiljen eller du förstår på en arbetskamrats sätt att berätta om sin familj att något inte står rätt till. Våga agera! Våga fråga! Hur kan vi anta denna 4

5 utmaning? Min förtröstan och övertygels är att Gud har ett försprång i varje barns och ung människas liv, men han behöver dig och mig så han får behålla det försprånget. När Jesus såg de glömda barnen, fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som barn utan föräldrar, och han sa till sina församlingsmedlemmar: De glömda barnen är många, men vettiga vuxna få. Be därför de glömda barnens Fader att han sänder ut vettiga vuxna till sina glömda barn. (Parafras av Matt. 9:36-37 Greger Walve) Gud välsigne er här i Ansgarskyrkan att möta barn och unga där de befinner sig i sina livssituationer och glöm inte att varje gång du möter någon av dessa, står du på helig mark. 5