Examensarbete. Barn i behov av särskilt stöd pedagogers bemötande i förskolan. Sandra Nielsen

Transkript

1 LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn- Unga- Samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Barn i behov av särskilt stöd pedagogers bemötande i förskolan Children in need of special support - teachers response in preschool Sandra Nielsen Förskollärarexamen 210hp Datum för slutseminarium Examinator: Handledare: Sara Berglund Ange handleda Handledare: Per Schubert

2 2

3 Förord Jag vill tacka alla involverade i denna studie, men framför allt till alla de pedagoger och förskolechef som ställt upp på intervjuer samt min handledare Per Schubert för allt stöd under arbetets gång. Utan er hade detta varit omöjligt att genomföra. Tack. Vill även rikta ett tack till min familj och vänner för all hjälp och stöd jag fått. 3

4 Sammanfattning Mitt mål som förskollärare är att alla barn ska ha möjlighet att utvecklas till självständiga individer. För att kunna uppnå det måste man som pedagog ha kunskapen om barns olikheter. Alla barn har behov men det är behoven som är olika. Ibland krävs det att man ändrar i miljön, ibland behöver den vuxne stöd och handledning i sitt arbete och ibland behöver pedagogerna till och med kompetensutveckling kring det aktuella ämnet. Detta behövs för att alla barns behov och förutsättningar ska tas i beaktande. Syftet i min studie handlar om hur olika pedagoger ser på sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, men också vad de får för handledning och kompetensutveckling. Ett av de teoretiskt perspektiv jag beskriver är Vygotskijs teori om the zone of proximal development, där pedagogerna och barnen arbetar tillsammans för att nå barnets nästa utvecklingsfas. Även att samspelskvalitén är bra mellan pedagog och barn för att utvecklingen ska gå framåt, är något jag tar upp under tidigare forskning Metoden jag använt mig av är enskilda intervjuer med var och en av pedagogerna, då jag vill komma åt just deras upplevelser och kunskaper mer än bara på ett ytligt plan. Resultatet efter de gjorda intervjuerna var att de hade en del gemensamma svar som t.ex. att de får stöd och handledning från en specialpedagog och inte förskolechefen. Pedagogerna anser även att förskolecheferna har för lite kunskap inom ramen av barn i behov av särskilt stöd. De hade även alla olika kunskaper och möjligheter till kompetensutveckling. Nyckelord: Barn, bemötande, förskola, handledning, pedagoger och särskilt stöd. 4

5 Innehållsförteckning Förord Inledning Syfte och frågeställningar Teori och tidigare forskning Teori Tidigare forskning Barn i behov av särskilt stöd Förskolepersonalens arbete kring barn i behov av särskilt stöd Handledning Metod Metodval Urval Genomförande Forskningsetik Resultat och analys Pedagogernas handledning och stöd i förskolan Sammanställning Bemötande Sammanställning Diskussion Vidare forskning Referenser

6 Bilaga 1: Informationsbrev + frågor Bilaga 2: Information om deltagandet Bilaga 3: Samtyckeskravet

7 1. Inledning Det krävs mycket av pedagoger på en förskola för att de ska kunna bemöta barn i behov av särskilt stöd på rätt sätt. Enligt den reviderade läroplanen för förskolan (LpFö ) ska verksamheten anpassas för alla barn. De barn som behöver mer stöd än andra ska få det med hänsyn till sina egna behov och förutsättningar (LpFö ). Men anpassas verkligen verksamheten för alla barn eller måste barnen anpassa sig efter verksamheten? Det finns många pedagoger på förskolor som är osäkra på hur man ska bemöta barn i behov av särskilt stöd, det har jag själv märkt när man varit ute på praktik samt arbetat i förskola. I denna studie får vi ta del av olika pedagogers synvinklar på bemötandet av och arbetet med dessa barn, samt vilken handledning de själva får och vilken kunskap de har. Alla lärare ska ha den kompetens som behövs för att kunna organisera arbetet i förskolan så att barnens olika behov av tid, stimulans och stöd tillgodoses (Persson 2008). Persson (2008) menar på att den blivande läraren ska därför i sin grundutbildning möta de utmaningar det innebär för barn i svårigheter. Alla lärare ska inte kunna allt om alla funktionshinder, men alla lärare ska ha förståelse för att det finns olika slags funktionshinder inom den naturliga variationen av olikheter. Jag anser att det är viktigt hur pedagogerna bemöter barnen. Det handlar framför allt att bli sedd för den man är men även att känna trygghet så att barnen kan utvecklas. För att bemötandet mellan pedagogen och barnet ska bli så bra som möjligt behöver även den vuxna pedagogen få stöd och handledning i sitt arbete. Hur vet pedagogerna att de bemöter barnet på rätt sätt om de inte har någon kunskap eller får någon handledning och stöd? Att kunna bemöta barn i förskolan på rätt sätt, så att deras utveckling går framåt är en viktig del i vardagen. Det är viktigt att alla pedagoger i förskolan vet hur de ska bemöta, hjälpa och stötta barn som behöver extra stöd och hjälp i vardagen. Om de inte vet hur bemötandet ska gå till, hur ska då alla barn få möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar? Det är viktigt med pedagoger som är kompetenta och ser det bästa i alla barn samt vet hur de ska hjälpa och stötta barn i behov av särskilt stöd. Enligt Skollagen (kap 2, 34 ) ska huvudmannen se till så att förskolepersonalen får möjligheter till kompetensutveckling, men får personalen verkligen den kompetensutveckling de behöver? 7

8 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger ser på sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd samt vilken kunskap och kompetens de har. Mina frågeställningar i denna studie är: Hur tänker pedagoger kring hur de bemöter dessa barn? Hur ser de på sig egen kompetens och utbildningsbehov när det gäller att arbeta med barn i behov av särskilt stöd? 8

9 2. Teori och tidigare forskning I detta kapitel kommer jag att behandla olika teorier, tidigare forskning och handledning för pedagoger. Sandberg (2009) påtalar att det finns alldeles för lite forskning och dokumentation om vilka metoder som används för barn i behov av särskilt stöd. De riktlinjer som finns är oftast kopplade till styrdokumenten. 2.1 Teori Lev Vygotskij talar om en inlärningsprocess som består av ett särskilt systematiskt samarbete och tillvägagångssätt mellan pedagog och barn, där barnets funktioner och lärande mognar med hjälp av pedagogen (Vygotskij 2001). Detta kom även att kallas The zone of proximal development (ZPD) vilket innebär att det finns en period i lärandet då individen håller på att lämna sin nuvarande utvecklingsnivå, vilket visar sig genom att han eller hon kan utföra nästa nivås uppgifter med hjälp av pedagogen för att senare kunna klara sig helt självständigt på den nya nivån (Bråten 1998). Begreppet ZPD är även sammankopplat med begreppet scaffolding. Scaffolding innebär att man skapar en byggnadsställning som barnen kan växa och utvecklas i, men som man gradvis tar bort när barnen kan klara sig själv. Att skapa mening och sammanhang är en drivkraft som barnet har redan från det att barnet är tre månader, lika så att söka kontakt och samspel (Stern 2003, Brodin & Hylander 1998). Barnet betraktas som kompetent och kunskapssökande. En konsekvens av detta är att det blir pedagogens uppgift i förskolan att utgå från det enskilda barnets kunskapssökande och meningsskapande, utveckla och stimulera barnets kompetens och finnas vid barnets sida som följeslagare och vägledare. För att ha möjlighet att utvecklas till kompetenta vuxna behöver barnen stöd för att klara sig i den ovissa framtid som kommer. På förskolan får vuxna söka kunskap tillsammans med barnen och det är inte den som är äldre och mer erfaren som alltid har de mest användbara kunskaperna. Barn föds till olika individer och det blir då en viktig uppgift för pedagogerna att upptäcka, möta och bekräfta det unika barnet, samt lyfta fram och utveckla de speciella kompetenser och resurser varje enskilt barn har (Brodin & Hylander 1998). För att ha möjlighet att utveckla sin 9

10 fulla kompetens är barnet beroende av samspel med andra. De talanger och egenskaper som barnen har men som inte blir sedda och bekräftade får också svårt att utvecklas. Alla barn behöver utmanas för att växa och utvecklas, vilket kan innebära att den vuxne lägger sig precis över barnets förmåga och ger på så sätt barnet lite draghjälp i utvecklingen (Brodin & Hylander 1998). Vad vi förväntar oss av barnet, vad vi tror att det kan, har stor betydelse för vad barnet faktiskt kommer att klara av. Tilliten och självförtroendet till den egna förmågan utvecklas ju mer sällskap, uppmuntran och vägledning barnen får (Brodin & Hylander 1998). 2.2 Tidigare forskning Här presenteras forskning kring barn i behov av särskilt stöd men även hur personalen på förskolor kan arbeta Barn i behov av särskilt stöd Till gruppen barn i behov av särskilt stöd räknas barn med funktionshinder eller utvecklingsavvikande svårigheter som t.ex. ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Barn som far illa eller lever i socialt utsatta familjer, samt invandrar- och flyktingbarn kan också tillhöra gruppen barn i behov av stöd. Under de senaste åren har det blivit större barngrupper, mindre personal och minskade resurser. Det är de barn som är behov av särskilt stöd som drabbas hårdast, framför allt de barn som inte har diagnoser men ändå har svårigheter i vardagen (Bergqvist 2003). Enligt Sandberg (2009) är det bättre att förebygga problem än att reparera det i efterhand när det handlar om barn i behov av särskilt stöd eller om ett barn visar tendenser till svårigheter i sin utveckling. För att förebygga kan man införa generella insatser i förskolemiljön som riktar sig till alla barn men även insatser som riktar sig enbart till det enskilda barnet. För att alla barn ska ha möjlighet att få sina behov tillgodosedda och utvecklas på bästa sätt ställs det stora krav på förskolepersonalen för att utforma verksamheten (Sandberg 2009). Det sker en kartläggning både av barnet och förskolemiljön för att arbeta med åtgärder utifrån barnets förutsättningar och utifrån samspelet med miljön. Den sociala miljön innebär hur barnet blir bemött, samspel mellan barnet och andra barn, barn och vuxna samt hur lärandet struktureras upp (uppläggning av 10

11 aktiviteter och tidsplanering). Fysisk miljö innebär hur lokalerna, t.ex. belysningen är utformad men även materialet som används i lek, lärande och aktiviteter. Men det kan även innebära att barnet t.ex. behöver sitta på en särskild plats under samlingen, han/hon behöver kanske sitta bredvid en pedagog för att höra eller koncentrera sig. Ett barn som är i behov av särskilda behov ska inte ses som ett problem utan man ska ta tillvara på deras kompetenser, samt att det är berikande och utvecklande för de andra barnen i barngruppen (Sandberg 2009) Förskolepersonalens arbete kring barn i behov av särskilt stöd I arbetet med barn i behov av särskilt stöd arbetar man målinriktat men även flexibelt så att man anpassar arbetet efter varje enskilt barn samt att arbetet förändras i samma takt som barnets utveckling (Drugli 2003). De pedagoger som arbetar med dessa barn behöver få stöd de behöver för att de ska ha möjlighet att hjälpa barnet. Det bör finnas rutiner för hur man ska hantera barns olika situationer och för hur man ska stötta sina kollegor som har svårigheter i sammanhanget (Drugli 2003). Enligt May Britt Drugli (2003) är det nödvändigt att dessa rutiner finns för att yrkesutövarna, pedagogerna i detta sammanhang, ska göra en så bra arbetsinsats som möjligt för barnet. De barn som är i behov av stöd har en vuxen som de kan ha ett nära och stödjande förhållande med. För att främja barnets samarbetsvilja och motivation är det ytterst viktigt att de vuxna vet att förhållandet måste präglas av tillit, förståelse och omsorg. Det ökar även barnets lärande och prestationer (Drugli 2003). Samspelskvalitén är i de flesta fall avgörande för att främja barnets utveckling. För att ha möjlighet att klara av barnets beteende utan att man nedvärderar eller avvisar dem måste man vara trygg i sig själv (Brodin & Hylander 1998). Det kan även vara så att barnet har ett negativt beteende för att de vet att de får uppmärksamhet då. För att kunna se och förstå barnet kan man försöka se bakom barnets beteende och kanske försöka hitta varför barnet beter sig på ett särskilt sätt. Det är lätt att handla gentemot barnet i frustation om man inte är uppmärksam på sitt eget beteende, och man går då emot barnets utveckling istället för framåt. Att bekräfta barnet positivt när de gör något bra ses som något positivt eftersom barn i behov av stöd behöver mycket mer uppmärksamhet, stöd och omsorg än de andra barnen, innan de visar tillit (Brodin & Hylander 1998). För att göra vistelsen i förskolan så positiv som möjligt för barnet är personalens förmåga att förstå och samspela med barnet viktigt (Sandberg 2009). 11

12 Det finns för lite tid och utbildning för förskolepersonalen att kunna reflektera, diskutera och dokumentera de metoder som används (Sandberg 2009). Tidsbrist, för lite eller ingen handledning och kompetensutveckling anses vara ett hinder i det pedagogiska utvecklingsarbetet i förskolan. 2.3 Handledning Vuxna i förskolan kan spela en avgörande roll i barns liv men för att pedagogerna ska ha möjlighet att stödja de barn som är i behov av särskilt stöd måste pedagogerna i sin tur också få det stöd de behöver. I arbetet med dessa barn är handledningen framför allt till för att öka medvetenhet om det egna beteendet och sättet man förhåller sig till arbetet (Drugli 2003). Man behöver någon man kan reflektera sina tankar med. Det måste finnas en kompetenshöjning i den handledning man får då man oftast behöver en ökad insikt och kunskap inom det rörda området. Den som handleder måste kunna undervisa pedagogen i de teman som är betydelsefulla för arbetet med varje enskilt barn. För att kunna ta ett beslut om vad som ska göras med barnet måste pedagogen få hjälp av handledaren att se på saken från mer än ett håll. Handledningen bör vara konkret och handlingsinriktad för att den ska bli så bra stöd som möjligt i det dagliga arbetet på förskolan. Det är viktigt att handledaren stödjer pedagogens utveckling så att denna känner sig trygg när det gäller att fatta egna beslut för barnets bästa. Enligt Drugli (2003) anser fler och fler yrkesutövare att allt fler barn har behov som inte blir tillgodosedda och att det inte finns tillräckligt med resurser vilket gör deras arbete svårare. För att undvika att pedagoger blir trötta, frustrerade eller utbrända måste de få stöd och handledning. Med hjälp av handledning kan de få hjälp att se sin egen relation till de barn som de anser vara svåra, och kunna utveckla dessa relationer till något bättre (Drugli 2003). För att förstå sig på vad relationerna betyder för barnen måste man ha kunskap om barns utveckling. Här vill jag återkoppla till Daniel Sterns teorier om samspel, för att ha möjlighet att utveckla sin fulla kompetens är barnet beroende av samspel med andra. De talanger och egenskaper som barnen har men som inte blir sedda och bekräftade får också svårt att utvecklas. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna och faktiskt inser hur viktig relationen är mellan barn och pedagog, för barnets egen utveckling. 12

13 Det finns olika sorters handledning (Drugli 2003). Kollegial handledning består av en grupp kollegor som reflekterar och diskuterar olika tillvägagångssätt. En fördel med denna arbetsform är att den kan anpassas till vardagen och alla kollegor arbetar med samma förhållningssätt gentemot barnet. En annan handledning är den som görs av chefen, dock finns det risk för att kontrollinslaget blir dominerande. En extern handledare är oftast det som används mest ute på förskolorna, t.ex. specialpedagog. Specialpedagogen är varken involverad i frågor eller personer på förskolan och kan då lättare hålla sig neutral. Man kan använda en extern handledare i både grupp men även enskilt. 13

14 3. Metod I detta kapitel kommer jag att klargöra vilken metod jag använt, vem som deltagit i studien, studiens genomförande och vad forskningsetik innebär. Jag har valt att använda mig av kvalitativ metod. Kvalitativ metod innebär att man analyserar lågt strukturerad data, där det inte finns några fasta svarsalternativ t.ex. intervjuer, observationer eller enkäter med öppna svar (Patel & Davidson 2011). Syftet är att skapa en fördjupad förståelse av respondentens tankar och känslor om ett visst ämne. I min studie har jag valt att arbeta enbart med intervjuer. 3.1 Metodval Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer i min studie för att respondenten ska svara med sina egna ord. Det finns heller ingen möjlighet att i förväg formulera ett svar eller att kunna avgöra vad som är rätt och fel på en fråga utan man är intresserad av att höra respondentens upplevelser (Patel & Davidson 2011). Jag har gjort så kallade semistrukturerade intervjuer vilket innebär att jag har valt några specifika områden som ska beröras men att respondenterna har stor frihet att utforma sina egna svar. Frågorna kan som i mitt fall komma i en särskild ordning men det är inte nödvändigt (Patel & Davidson 2011). Detta gjorde jag eftersom jag var intresserad av pedagogernas egna perspektiv på bemötande av barn i behov av särskilt stöd. När jag formulerade mina intervjufrågor tog jag stöd av Att involvera barn i forskning och utveckling av Barbro Johansson och MariAnne Karlsson (2014), där de berättar att frågor som börjar med berätta, hur eller vad har större chans att få ett utförligare svar. Jag märkte under intervjuerna att de frågor som började på detta sätt också fick ett utförligare och djupare svar än de frågor där pedagogerna kunde välja att svara ja eller nej. 3.2 Urval Min studie består av intervjuer av sex pedagoger, både förskollärare och barnskötare samt en förskolechef. De arbetar på tre olika förskolor i tre olika kommuner i Skåne. 14

15 Förskola 1, Solen. Kajsa är utbildad förskollärare och har arbetat inom förskola i 25 år. Lisa är utbildad barnskötare och har arbetat i 23 år. Förskolan ligger i en mellanstor kommun och här arbetar även förskolechefen Ulla. Förskola 2, Månen. Sara är utbildad barnskötare och har arbetet i 25 år inom förskola och Anna är utbildad förskollärare och har arbetat i 2 år. Månens förskola ligger i en stor kommun. Förskola 3, Molnet. Cecilia är utbildad förskollärare och har arbetet i 20 år, även Emma är utbildad förskollärare och hon har arbetat i 28 år. Förskolan ligger i en mellanstor kommun. Med hjälp av intervjuerna får jag ta del av personalens arbete kring barn i behov av särskilt stöd men även vad för slags handledning och kompetensutveckling de har. Något som jag också får ta del av är om personalen anser att förskolechefen har den kunskap som behövs för att kunna handleda och ge stöd. 3.3 Genomförande Jag tog kontakt med förskollärarna, barnskötarna och förskolechefen och frågade om de var intresserade av att delta i min studie, vilket de också var. Ungefär fem dagar innan intervjun ägde rum med respektive pedagog mejlade jag ut studiens syfte samt frågorna (se bilaga 1). Att pedagogerna fick frågorna i för väg var för att jag hoppades på att få mer djupgående och bättre svar än om de inte alls hade förberett sig. En del av pedagogerna hade skrivit ner sina svar i punktform vad de ville berätta och dela med sig av medan andra talade fritt. Intervjun spelades in med hjälp av en diktafon för att höja kvalitén på intervjuerna. Fördelen med att spela in samtalen är att man kan koncentrera sig på det som sägs. Berättaren behöver inte heller avbryta och vänta på att man ska anteckna. Intervjuerna skedde i enskilda rum på förskolorna för att pedagogerna skulle känna sig hemma och jag hade avsatt max en halvtimme för varje intervjutillfälle. Platsen påverkar vad som kommer att sägas under intervjun (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén 2014). Jag placerade respondenterna i en 90 graders vinkel från mig för ge dem friheten att låta blicken glida iväg på annat håll (Johansson & Karlsson 2013). 15

16 3.4 Forskningsetik Det finns etiska riktlinjer när det handlar om forskning och studier (Johansson & Karlsson 2013). Det ingår fyra huvudkrav: Informationskravet Alla deltagare i studien ska få information om studiens syfte, de upplyses att deltagandet är frivilligt och att uppgifterna som lämnas enbart används till studien. Samtyckeskravet Innebär att man endast kan använda sig av de personer som uttryckligen har samtyckt till att delta i studien. Konfidentialitetskravet Det innebär att alla som väljer att delta i studien ska veta att inga personliga uppgifter sprids. Det betyder även att allt material förvaras på rätt sätt och att det inte går att identifiera enskilda personer samt att personerna anonymiseras. Nyttjandekravet Det sista kravet menas med att man inte får använda material som är avsett till studien till något annat ändamål. Innan intervjun startade fick respondenterna läsa igenom information angående studiens syfte och vad det innebär att delta och vad jag har för skyldigheter, samt läsa igenom och skriva på samtyckeskravet (se bilaga 2 och 3). Allt material som jag fått ta del av har behandlats konfidentiellt och har under studiens gång förvarats så att ingen annan haft tillgång till det. När studien är avslutad kommer allt insamlat material förstöras så att ingen obehörig kan komma åt det. 16

17 4. Resultat och analys Resultatdelen består av redovisningarna från mina intervjuer med förskolepersonalen på de olika förskolorna samt förskolechefen. Jag har strukturerat upp det genom att börja diskutera vad pedagogerna får för stöd och deras syn på sin egen kompetens för att därefter gå vidare och diskutera hur de ser på bemötandet av barn i behov av särskilt stöd. 4.1 Pedagogernas handledning och stöd i förskolan Gemensamt för alla tre förskolor är att de får stöd och handledning från en specialpedagog. Specialpedagogen hjälper förskolepersonalen med olika slags åtgärdsprogram om det är nödvändigt och hjälper till att utvärdera och observera. Det sker mycket dokumentation för att kunna fastslå vad det är barnet behöver hjälp och stöd med. Specialpedagogen är med och observerar hela barngruppen men också enskilda barn innan åtgärdsprogram sätts in, men även under och efter programmet är avslutat. Pedagogerna kan även få handledning från föräldrarna som i sin tur fått handledning från t.ex. habiliteringen. En pedagog nämnde barnkonferenser och någon nämnde stormöten, men det har samma innebörd och mening. Det innebär att specialpedagogen, förskolechefen, kurator och någon från arbetslaget träffas och diskuterar de eventuella barn som behöver stöd och hjälp, men här får de även tillfälle till att lyfta frågor om pedagogerna själv anser att de behöver stöd och handledning i sitt arbete. Ibland kan det även finnas psykologer och läkare med i diskussionen kring ett barn. Uppföljning sker oftast med hjälp av dokumentation och i sällskap med specialpedagogen. Det förekommer även egna reflektioner i arbetslaget där man kan diskutera och analysera tillsammans med sina arbetskollegor. Pedagogerna anser att barnkonferenserna/stormöten är ett bra sätt att ha som uppföljning där man kan sitta ner och gå igenom och reflektera kring de insatser som sattes in förra gången. Det fanns en gemensam nämnare som framkom under intervjuernas gång och det är att alla pedagogerna på de tre förskolorna anser att de får för lite eller inget stöd och handledning alls från förskolechefen. Att han/hon endast delar ut resurstimmar och är med på barnkonferenser/stormöten. Pedagogerna tycker att chefen har för stort ansvarsområde och inte finns tillgängligt, att han/hon helt enkelt är på förskola för lite. Som chef måste man ha en stark 17

18 ledarroll och kunna ge ett förtroende till sina anställda. Detta citat är tagit direkt ur intervjun med Lisa på förskola 1, och det ger en känsla av att hon inte har något förtroende för chefens kunskaper och kompetenser som chef. När jag sedan frågar pedagogerna om de anser att chefen har den kunskap som behövs, så är de alla eniga, oavsett vilken förskola det handlar om, att han/hon inte har den kunskap som behövs inom detta område. Återigen kommer det upp att chefen inte har tid, inte är tillgänglig och är på förskolan för lite. Emma på förskola 3 och Lisa på förskola 1 anser även att de har likvärdiga kompetenser och kunskap som chefen och vänder sig därför hellre till specialpedagogen eller en kollega för stöd och handledning. Både förskolechefen Ulla på Solens förskola, som egentligen heter något annat i verkligheten och pedagogerna sa att de utgår från alla barns förutsättningar och anpassar bemötandet efter de behov som finns. De var också överens angående barnkonferenserna som hölls fyra gånger om året, att de är till för att lyfta eventuella problem och att kunna få stöd i sitt arbete med barnen. Det kommer även ut en specialpedagog till förskolan för att hjälpa och handleda pedagogerna. Uppföljningen kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd beskrevs också likadant från både Ulla och pedagogerna på förskolan Kompetensutveckling Merparten av de intervjuade svarade att de inte får någon kompetensutveckling via sitt arbete. Det var tre av pedagogerna som svarade att de fick kompetensutveckling om behovet fanns, två av dem arbetar på förskola 3. Enligt läroplanen är det förskolechefens ansvar att personalen kontinuerligt får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter (LpFö sid.16). Anna, en av pedagogerna på förskola 2 arbetar med ett barn som har fått diagnosen autism som innebär att man bland annat har nedsättningar inom socialt samspel, kommunikation och beteende/känslor etc. Det krävs mycket kunskap om hur arbetet med detta barn ska utföras. Men Anna har varken fått någon kompetensutveckling eller utbildning inom området som avser autism. Anna får endast handledning av specialpedagogen och ibland av autismteamet. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver (Skollagen 2010:800 kap.8), även om det innebär att förskolepersonalen måste gå på någon slags kompetensutveckling. 18

19 Förskolechefen Ulla menar att det finns en god relation och dialog med pedagogerna och att hon lyssnar in och är medveten om vilket särskilt stöd som de behöver ge. Pedagogerna ger intryck att så inte är fallet, utan menar på att Ulla är för lite ute på förskolan, för lite i barngruppen men även att hon varit chef en kort period. När jag frågar Ulla hur det är om personalen på förskolan får kontinuerlig kompetensutveckling så får jag det svar jag hoppats på. Ja, det får de, de får olika sorters kompetensutveckling. De utgår från det behovet som finns på förskolan och i barngruppen. Är det någon utbildning som efterfrågas så lyfter hon det och det erbjuds kompetensutveckling för förskolan, om det finns behov av det. När jag då sedan intervjuar Lisa som arbetar på samma förskola som Ulla så säger hon att det inte erbjuds någon kompetensutveckling, och framför allt inte för henne då hon är barnskötare. Men när jag sedan frågar Kajsa så anser hon att det finns kompetensutveckling att tillgå, om behovet finns Förskolepersonalens kunskap Alla pedagoger har fått den kunskap de har i dag genom arbetslivserfarenhet. Det är ingen som har någon utbildning inom just detta område förutom Kajsa från förskola 1 som har gått en kurs om motoriska svårigheter. Det är några som har arbetat med barn i behov av särskilt stöd och som personlig assistent innan de började arbeta förskola. Cecilia på förskola 3 nämner att hon har lärt sig väldigt mycket i mötet med barnen. Det är viktigt att även vuxna kan och får lära sig av barn och att det inte bara är barn som lär av vuxna. Barn som behöver särskilt stöd kan vara både berikande och utvecklande för personalen men även för de andra barnen i barngruppen om tillfällena och chanserna tas tillvara (Sandberg 2009). Lisa och Emma från förskola 1 respektive 3 har istället väldigt mycket kunskap med sig från hemmet då de själv har barn i behov av särskilt stöd på något sätt. De har fått lära sig hur man bemöter barn alla dagar, alla timmar och minuter om dagen, varje dag. Det finns en större förståelse hos de som har egna barn med särskilt stöd när de möter andra föräldrar på förskolan vars barn kanske skiljer sig från mängden, mer eller mindre men på sitt eget vis. Drugli (2003) menar att det är viktigt att vuxna vet att förhållandet till barnet måste präglas av både tillit, omsorg men också förståelse för att främja barnets samarbetsvilja. Det är också det Lisa är inne på när hon talar om att det finns en större förståelse hos henne när hon själv har barn behöver särskilt stöd. 19

20 Pedagogerna på Solens förskola anser att Ulla inte har den kunskap och kompetens som behövs för att handleda dem i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Under intervjun med Ulla framkommer det att hon har en del kunskaper inom ramen för särskilt stöd, bland annat har hon läst olika slags kurser och har erfarenhet inom CERTEC, som står för centrum för rehabiliteringsteknik från Lunds Tekniska Högskola. Men det är inte alltid den som har mest kunskaper om ett ämne som är bäst, man måste också kunna lära ut och föra sina egna kunskaper vidare till en annan människa och utöka den personens kunskapsområde Sammanställning Alla pedagoger anser att den handledning de behöver i arbetet med barn i behov av särskilt stöd får de från specialpedagogen. Specialpedagogen är till en stor hjälp och finns alltid som stöd. Även föräldrarna ger pedagogerna handledning om sitt eget barn, och den informationen har de i sin tur kanske fåt från habiliteringen eller andra specialister. Något som alla tre förskolor nämnde som positivt var de så kallade stormötena eller barnkonferenserna. Där får de möjlighet att lyfta eventuella barn som är i behov av stöd men även om de själv känner att de är i behov av stöd och handledning. Något som var slående i nästan alla intervjuer var att pedagogerna tyckte att de får för lite eller ingen handledning alls från sin förskolechef. Bristerna låg i att hon/han har för stort ansvarsområde eller inte finns tillgänglig, men även att de har varit där en för kort period. Det framkommer även att pedagogerna tycker att förskolechefen inte har den kunskap som krävs för att handleda dem och att de hellre tar hjälp av specialpedagogen. 4.2 Bemötande Kajsa från förskola 1 menar att alla barn är olika och alla barn har något behov, det är behoven i sig som skiljer sig från varandra. Från intervjuerna har jag fått fram att det krävs stor förståelse från pedagogerna för både barnet och föräldrarna för att förskolan ska bli en positiv upplevelse för barnet. Information kring barnet är viktigt för att kunna hjälpa till, och det får pedagogerna från föräldrarna. Förskolan ska tillsammans med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina egna förutsättningar (LpFö ). Är det så att ett barn bara behöver en 20

21 klapp på axeln när han/hon kommer eller att det bara behövs en extra kram så är det också så barnet ska bemötas. Enligt läroplanen för förskolan (LpFö ) ska det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande stå i fokus och prägla arbetet i förskolan. Man ska ta hänsyn till barnens olika behov och förutsättningar, vilket innebär att verksamheten inte kan utformas likadant överallt. Det är förskolans uppdrag att verksamheten ska anpassas till alla barn och det är inte barnen som ska anpassa sig efter den pedagogiska verksamheten. Alla pedagoger som deltagit i studien berättar att de ändrar både den sociala och fysiska miljön samt verksamheten ut efter varje barns behov så att de kan erbjuda det varje enskilt barn behöver. På förskola 3 har de t.ex. använt sig av bilder vid matbordet som visar hur man ska äta. För att förbättra miljön på förskolan samarbetar alla i arbetslaget på förskola 1, där de diskuterar och reflekterar för att alla ska arbeta likvärdigt, fastän de har olika kunskaper och kompetenser. Ett bra sätt att hjälpa barnen i deras utveckling som en av pedagogerna på förskola 3 säger, är att alltid försöka ligga steget före och hjälpa dem utvecklas i sin egen takt. Även på förskola 2 använder de sig av denna typ av arbetssätt enligt Sara. Detta kan kopplas samman med den teori jag berättade om tidigare, den proximala utvecklingszonen av Vygotskij (Vygotskij 2001). Man lägger sig precis över barnets nuvarande nivå för att hjälpa dem så smått till nästa utvecklingsnivå och hjälper dem tills de till slut kan klara sig själv utan hjälp av pedagogen. Man stödjer dem i sitt eget försök till att lära och utveckla och använder sig då av metoden scaffolding med hjälp av byggnadsställningen. Kajsa menar att, för att kunna stödja barnen måste det finnas närvarande pedagoger, så att samspelet med barnen fungerar. Det är samma princip som Brodin och Hylander skriver om, att som närvarande pedagog kan du hjälpa barnet att utveckla och stimulera dess kompetens och finns som en vägledare vid sidan om. Men det är viktigt att inte glömma bort att berömma och bekräfta det barnet gör. En av pedagogerna på förskola 1 nämner att om ett barn har motoriska svårigheter så planeras det in mer rörelse för hela barngruppen men fokus ligger på det enskilda barnet. Det är samma sak som Sandberg (2009) är inne på när hon skriver att en generell insats kan tillämpas i förskolemiljön för hela barngruppen men en del insatser enbart ligger i fokus på det enskilda barnet. Alla barn ska få sina behov tillgodosedda. 21

22 Det finns olika sätt att kartlägga och få syn på barnens utveckling. På en av förskolorna arbetar de bland annat med TRAS, Tidig Registrering Av Språkutveckling. Något som alla tre förskolor arbetar med är TAKK, är ett tecken material som används för att hjälpa barnen som har svårigheter med talet. Tecken och bildmaterial är bra hjälpmedel som gör att pedagogerna kan möta och kommunicera med barnen där de befinner sig i sin egen utveckling (Heister Trygg 2004). Ibland finns det även hjälpmedel att tillgå i form av olika datorprogram, som då är utformade för vissa behov. I intervjuerna nämner pedagogerna att det finns vissa behov som är lättare att tillämpa i barnens vardag på förskolan. Som t.ex. att barnet får sitta på en och samma plats vid matbordet, han/hon får sitta bredvid en vuxen på samlingen för att kunna höra ordentligt. Något barn behöver sitta i en vuxens knä för att ha möjlighet att koncentrera sig. Alla barn har behov, men behoven ser olika ut. I en av intervjuerna från förskola 2 framkommer det att pedagogen anser att barnen inte alltid får den hjälp och stöd de behöver för det finns okunnig och för mycket outbildad personal Sammanställning Bemötandet på förskolan anpassas efter de behov och olika förutsättningar som barnen har. Det kan vara allt från en extra kram på morgonen till att planera in en extra rörelse aktivitet i vardagen. Det är aldrig barnet som ska anpassa sig efter verksamheten, förskolan måste kunna erbjuda det som varje enskilt barn behöver för att utvecklas. Det bästa sättet att hjälpa barnen framåt i deras utveckling är att använda sig av Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen och alltid ligga steget före (Vygotskij 2001). Men det är också en fördel att det finns närvarande pedagoger till hands för barnen. På alla tre förskolor så har de gemensamt att verksamheten och bemötandet anpassas utefter vad de olika barnen har för behov. Alla barn har inte alltid det verbala språket och då måste man kunna hitta andra sätt att kommunicera på. TAKK är ett bra hjälpmedel i vardagen på förskolan. Man får möjlighet att möta barnen där de är i sin utveckling med hjälpen av tecken. Kajsa berättar att alla inom Solens förskola ska få utbildning i TAKK. Att ha den kunskap och utbildningen (TAKK) är en stor fördel i förskolan för att kunna möta de barn som har det svårt med talet. På Månens förskola anser Sara att det finns för lite utbildad personal och att kommunen tar in vem som helst för att vikariera. 22

23 5. Diskussion Under studiens gång har jag lärt mig mycket om hur det ser ut på olika förskolor i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det har också gett mig en inblick på hur jag vill ha det på min framtida arbetsplats. Jag vill ha tillgång till kompetensutveckling om det krävs och behövs för att jag ska kunna utföra mitt arbete på ett professionellt sätt och se till barnets bästa. Som pedagog ska man ha kunskap i hur man bemöter och stödjer de barn som finns på förskolan, oavsett vad de har för funktionshinder. Man behöver den kunskapen för att göra barnets vistelse i förskolan till något positivt. Hade det funnits mer tid för studien hade jag tagit kontakt med fler förskolor för att kunna få fler pedagogers synvinklar på hur det arbetar med barnen. Jag hade få fått ett bredare material att arbeta med och jag får en insyn på hur det är på fler förskolor runt omkring och hur deras verksamhet ser ut. Jag hade även intervjuat fler förskolor i samma kommun, för att se vad det finns för skillnader och likheter även om de ligger i samma kommun. Något som jag inte gjorde, men som jag ångrar ni i efterhand är pilotintervjuer. Att test intervjua en pedagog, vars resultat och svar inte finns med i studien, ger mig möjlighet att se om det finns några brister i min intervju. Jag får då chansen att ändra på mina frågor, hur jag formulerar dem eller bara ändra följdordningen på dem. Det kan även vara andra faktorer som spelar roll på intervjun och dess svar som jag får. På intervjun med Sara satt vi i ett rum där fönstret var öppet ut mot gården där barnen och de andra vuxna var. Om det spelade någon roll för hur hon svarade vet jag inte, men det kan absolut ha spelat roll. Sara kanske inte berättade fullt ut om hur det egentligen låg till på deras förskola då hon kanske inte ville riskera att någon annan vuxen hörde på utanför. Men hade jag tänkt på det innan och inte efter intervjun hade jag begärt att fönstret skulle vara stängt. När man ska intervjua ute på förskolor finns det ibland ont om rum där man kan sitta ostört och dessutom sitta bra. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Såhär i efterhand hade jag, i samband med informationsbrevet även sagt åt personalen att boka ett bra rum för vår intervju. Hade jag vetat att förskolechefen och personalen skulle ha olika svar på så viktiga frågor hade jag försökt intervjua fler förskolechefer. Det var väldigt intressant att få höra deras olika varianter av svar till frågorna. 23

24 Eftersom alla tre förskolor arbetar med TAKK så anser jag även att alla borde ha den utbildningen. Jag anser också att oberoende av om du är utbildad förskollärare eller barnskötare ska man ha tillgång till kompetensutveckling, om behovet finns. Man ska inte behöva bli åsidosatt bara för att man är barnskötare, det står i läroplanen att all personal på förskolan ska få kontinuerlig kompetensutveckling, om behovet finns (LpFö ). 5.1 Vidare forskning För att gå vidare och fortsätta denna forskning och studie hade man kunnat göra observationer ute på förskolorna, och det gör man efter intervjuerna för att ha möjlighet att jämföra svaren med de observationer man ser. På så sätt kan man stärka studien ännu mer och den blir mer tillförlitlig. Jag hade även gett som förslag att få med fler förskolechefer men även specialpedagoger för att ha möjlighet att höra deras upplevelser och svar på arbetet med barn i behov av särskilt stöd. 24

25 Referenser Bergquist, Siv (2003). Att möta barn i behov av särskilt stöd. 5., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber Bråten, Ivar (red.) (1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur Drugli, May Britt (2003). Barn vi bekymrar oss om. 1. uppl. Stockholm: Liber Heister Trygg, Boel (2004). TAKK: tecken som AKK : tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Umeå: Specialpedagogiska institutet Hillén, Sandra, Johansson, Barbro & Karlsson, MariAnne (2013). Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod och vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm: Liber Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur Persson, Bengt (2008). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. 2.,[rev.] uppl. Stockholm: Liber 25

26 Sandberg. Anette (red.) (2009). Med sikte på förskolan: barn i behov av stöd. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Stern, Daniel N. (2003). Spädbarnets interpersonella värld: ett psykoanalytiskt och utvecklingspsykologiskt perspektiv. [2., utök. svenska utg.] Stockholm: Natur och kultur Sverige (2010). Skollagen (2010:800): med Lagen om införande av skollagen (2010:801). Stockholm: Norstedts juridik Trost, Jan (1997). Kvalitativa intervjuer. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur ygotskij, ev Semenovi (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos Intervjuer med förskollärare, barnskötare och förskolechef på Solen, Månen och Molnets förskolor. 26

27 Bilaga 1: Informationsbrev + frågor Hej! Här kommer frågorna inför intervjuerna. Jag vill att Ni som ska ställa upp i intervjuerna inte diskuterar frågorna och era svar med varandra, då jag vill ha Era egna och personliga uppfattningar och svar. Diskuterar Ni med varandra är risken att jag får svar som är väldigt likt varandra. Mitt examensarbete handlar om hur pedagoger på förskolor bemöter barn i behov av särskilt stöd. Till gruppen barn i behov av särskilt stöd räknas såväl barn med funktionshinder eller utvecklingsavvikelser av typ DAMP/ADHD som barn med känslomässiga svårigheter, och barn som far illa eller lever i socialt utsatta familjer samt barn som har det svårt med det sociala i vardagen. Syftet med forskningen är att få nya infallsvinklar i hur barn i behov av särskilt stöd bemöts ute på förskolorna och vad/hur man gör för att förbättra deras vardag så att utvecklingen hela tiden går framåt, samt vilket stöd och vilken handledning pedagogerna får i arbetet med barn med särskilt stöd. Frågorna är öppna, det finns inget rätt eller fel svar, det enda jag kräver är att Ni är så ärliga som möjligt för att jag ska kunna få ut det bästa av intervjuerna och forskningen. Hur bemöts de barn som har behov av särskilt stöd hos Er? Hur arbetar Ni för att förbättra dessa barns vardag i förskolan? Vilket/vilka stöd får barnen av Er som pedagoger? Vad får Ni som pedagoger för vägledning? Vilket/vilka stöd får Ni från er chef/rektor? Sker det någon uppföljning? Tack på förhand för Ert deltagande. Sandra Nielsen 27

28 Bilaga 2: Information om deltagandet Information om deltagande i studien. Jag har tystnadsplikt och all information som samlas in behandlas konfidentiellt. Intervjuerna kommer att spelas in för att jag lättare ska kunna gå tillbaka och lyssna. Inga uppgifter kommer att kunna förknippas med enskilda individer eller arbetsplatser. Du har rätt att avbryta din medverkan när som helst under studiens gång utan att ange orsak. Väljer du att avbryta din medverkan kommer all information du sagt att förstöras. Möjlighet kommer att ges till att ta del av examensarbetet, om du så vill. Vad kommer att ske med informationen som du lämnar under intervjun. All data behandlas konfidentiellt och med stor varsamhet. Jag som författare har tystnadsplikt, detta för att ingen obehörig ska kunna ta del av materialet. Alla deltagare kommer att avidentifieras och jag försäkrar om anonymitet. All data som samlas in kommer inte att användas till något annat syfte än för denna studie. Om du ändrar dig Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i denna intervju och studie. Du behöver inte ange någon orsak. All information du delat med dig av kommer att förstöras. 28

29 Bilaga 3: Samtyckeskravet Samtyckesformulär Här med intygas att jag som deltagare fått muntlig och skriftlig information om studien. Jag har också fått information om att den information som samlas in under studien endast kommer att användas för studiens syfte och att alla uppgifter behandlas konfidentiellt. Jag har även fått information om att jag får avbryta mitt deltagande i studien när som helst och att all min information kommer att förstöras. Jag intygar här med att jag väljer att delta i studien. Namnunderskrift: Ort & datum: 29