GENER FÖR EKO? HAR DJUREN

Transkript

1 Att använda lokala och förnybara resurser är grundvalen för ekologiskt lantbruk. För att nå hela vägen i djurhållningen behövs djur med delvis andra egenskaper. BÅDE EKOLOGISKA OCH KONVENTIONELLA djurhållare vill ha högproducerande djur som med minsta möjliga insatser producerar mycket utan att bli sjuka. Med dagens produktionsmål och ekonomiska ramar visar forskningen att djur med samma genetiska förutsättningar ofta är bäst i såväl ekologisk som konventionell drift. Men gäller detta även i framtiden? Vad vill medvetna konsumenter betala extra för om tio år? Behöver den ekologiska husdjursproduktionen förändras för att ännu tydligare bidra till minskad klimatbelastning? Och finns det något i de ekologiska grundtankarna som dagens ekolantbruk inte riktigt lever upp till? HAR DJUREN GENER FÖR EKO? Om vi kokar ner vad ekologiskt lantbruk i grunden handlar om så är det en produktion som anpassas till de lokala förutsättningarna och som går runt på ett minimum av externa insatser. Då kanske inte det viktigaste är att djuren producerar så mycket som möjligt på högvärdiga insatsmedel, till exempel soja, utan att de är anpassningsbara och presterar bra på gårdens egna fodermedel. Kanske behövs också en mer uttalad viktning mellan ekonomi och etik i avelsmålen? För konsumenter av ekologisk mat är det antagligen självklart att djuren inte ska avlas för att producera så mycket att deras välbefinnande riskeras. Djur som slås ut i förtid för att de slits hårt av extremt hög produktion eller djur som är specialiserade till bara ett användningsområde kanske är lönsamma på kort sikt, men är det en långsiktigt hållbar produktion? På följande sidor berättar vi om hur aveln för olika djurslag ser ut idag, hur önskedjuret för ekogården ser ut och vad som är på gång inom forskningen. 16 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS

2 Mer om avel FOTO: ISTOCKPHOTO D JUR SOM ÄR selekterade utifrån högsta möjliga produktion är mer känsliga för förändringar i miljön än djur som har en längre produktionspotential. Citatet är hämtat från ett av dokumenten för det europeiska samarbetet kring ekologisk avel, Eco AB (European Consortium for Organic Animal Breeding) och bygger på ett flertal forskningsstudier. Slutsatsen gäller givetvis alla djur, men blir kanske tydligast när det gäller hönan, eftersom det också är där som industrialiseringen har gått längst. De ekologiska pionjärer som antingen började med värphöns eller kycklingar fick alla brottas med oerhört stora problem i början och det rådde vissa tvivel om det ens var möjligt att föda upp dessa industriella djur ekologiskt. I dag vet vi att det är det, men vi vet också att den långt gångna industrialiseringen fortfarande ställer till med problem och att den har sitt pris. I början rådde vissa tvivel om det ens var möjligt att föda upp dessa industriella djur ekologiskt. DET FINNS FLERA SKÄL som talar för en produktion och en avel som återigen utgår från hela hönan i stället för att dela upp henne i en äggläggningshöna och en kötthöna. Varje år avlivas exempelvis fler än 330 miljoner tuppkycklingar inom EU. De dagsgamla kycklingarna gasas eller mals ner direkt i avfallskvarn. Detta är inte bara ett slöseri utan också något som kan bli en etisk akilleshäl för den ekologiska produktionen. Redan nu är man i många länder medveten om problemet, även bland konventionella producenter och avelsföretag. Nederländska forskare (Leenstra et al) har därför räknat på ekonomin att föda upp dessa tuppkycklingar av värphönsras. I beräkningarna utgick man från olika raser två olika värphönsraser, en korsning mellan värphöna och broiler och två renodlade broilerraser. Slutsatsen blev att det minst kostsamma alternativet (för i dagsläget handlar det mer om kostsam än lönsam) var tuppkycklingar från en brun värphönas linje. Där blev den extra kostnaden, utslaget per höna, knappt 1 euro. Det dyraste alternativet, från en traditionell broilerras, handlade om 17 euro per höna. Men försöket visar också något annat mycket intressant, nämligen hur oerhört specialiserade de olika hönsraserna har blivit. En slaktkyckling omvandlar foder till kött mycket effektivt, med ett förhållande på 1:1,7, medan en värphöna behöver äta betydligt mera, 3,8 kg foder för att lägga på sig ett kilo kött. Omvänt är dock värphönan betydligt mer effektiv när det gäller att omvandla foder till ägg. Hon behöver knappt 2 kg foder för att värpa 1 kg ägg, medan slaktkycklingsraser behöver 5,22 kg foder för lika mycket ägg. Med tanke på dessa långt drivna specialiserade djur, är det då realistiskt att föreställa sig en höna som både värper och producerar kött, raser för dual purpose, som forskarna säger? SJÄLVKLART ÄR DETTA OMÖJ- LIGT om man är fast i tanken om hur vi producerar och konsumerar ekologiska livsmedel i dag, men släpper vi den tanken så är det plötsligt möjligt. I stora delar av Asien, Afrika och Sydamerika används dual purpose-raser i större utsträckning, säger Anna Wallenbeck, forskare på Husdjursgenetik hos SLU. En kombinationshöna, eller rättare sagt, att återvända till hur hönans liv såg ut för inte så många decennier sedan, men med förbättrade avelsegenskaper, skulle givetvis göra både äggen och kycklingfiléerna betydligt dyrare än i dag. Och det är egentligen det som är haken, menar Anna Wallenbeck, när det gäller all framtida avel. Vi vet vilka typer av djur vi behöver och hur vi går till väga för att avla fram dem, problemet är i stället marknaden. Det finns ingen efterfrågan. Konsumenterna efterfrågar kött och ägg gjutna i samma form som konventionellt producerade produkter och därmed den här konventionella typen av djur. Med dagens konsumtionsmönster och betalningsvilja värderas tillväxtegenskaperna så högt att det finns mycket små möjligheter att värdera andra egenskaper, säger Anna Wallenbeck. Trots att en kombinationshöna skulle bli betydligt dyrare, pågår ändå en del sådan FJÄDERFÄ Den industriella djurhållningen har kluvit hönan i två avelslinjer en för kött och en för ägg. Detta har gett upphov till en rad olika djuretiska problem, som exempelvis avlivning av tuppkycklingar i värphönsproduktion. Ett radikalt, framtida mål för ekologisk produktion, kan därför vara att återigen satsa på en höna som ger ett bra utbyte av både kött och ägg och där även tuppkycklingarna tas till vara. Delmål i den långsiktiga utvecklingen är viktiga genetiska egenskaper som resistens mot sjukdomar, en mer robust fågel och möjlighet att värpa och växa på ett inte lika proteinrikt foder, men däremot vara en god grovfoderomvandlare. För slaktkyckling är det också viktigt med en mer långsam tillväxt. Ett radikalt framtida mål kan vara att återigen satsa på en höna som ger ett bra utbyte av både kött och ägg. utveckling inom aveln. Tyska avelsföretaget Lohmann, som är ett av de ledande värphönsföretagen i Europa, lanserade nyligen sin kombihöna, Lohmann-dual, där hönan ska användas för äggproduktion och tuppkycklingarna ska födas upp för köttets skull, ett svar på kritiken mot avlivandet av tuppkycklingarna. Enligt en del skriverier har hönan ännu inte blivit någon försäljningssuccé, troligen av ekonomiska skäl. Försök med kombihöns görs även i Nederländerna. PÅ 1970-TALET AVLADES DET i Sverige fram en intressant ras, den så kalllade Svenskhönan. Hon var inte primärt tänkt för ekologisk produktion, utan skulle vara en mer tålig höna som skulle klara att försörja sig på proteinsnålt foder, vilket är en egenskap som är synnerligen intressant för ekologisk produktion. Hon var främst en värphöna, men var samtidigt köttigare än vanliga värphöns och skulle även kunna fungera som köttproducent. Svenskhönan är dock i princip helt borta. Hon kom nästan aldrig utanför forskningsstationerna och orsaken var även här ekonomin. Det fanns ingen ekonomi i att upprätthålla rasen. INNAN MARKNADEN ÄR REDO för en kombihöna, pekar Anna Wallenbeck ut ett antal egenskaper som är viktiga att utveckla hos djur i ekologiska produktionsmiljöer. För både värphönan och slaktkycklingen gäller en större motståndskraft mot sjukdomar. Hon skulle också vilja se en värphöna med lite mer robust kropp och en slaktkyckling som inte växer lika snabbt Men återigen, allt detta är inget problem att lösa rent genetiskt, det är ett produktionsekonomiskt problem, säger hon. En kraftig förändring av framtidens ekologiska avel av hönan bygger dock på ett helt annat konsumtionsmönster än det vi ser vad gäller konventionell kyckling idag. Ska vi äta lika mycket kyckling som i dag eller ska kycklingen återgå till sin forna status, nämligen som hemmets kompostkvarn och lyxig söndagsmiddag? TEXT Ann-Helen Meyer von Bremen 18 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS

3 E FTER HÖNAN ÄR GRISEN det mest industrialiserade djuret bland lantbruksdjuren, vilket också innebär en del konflikter mellan det ekologiska lantbrukets idé och verklighetens grisproduktion. Det tydligaste exemplet på detta är kanske benhälsan, där en vanlig uppfattning är att dagens grisar inte klarar av att gå ute. Men egentligen är detta inget problem som är särskilt utmärkande för ekobönderna. I EN ENKÄTUNDERSÖKNING från SLU fick ett antal grisproducenter svara på vilka egenskaper hos sina grisar som de ansåg viktigast. Det samlade resultatet visade att det var hälsa, tillväxt, suggornas livslängd, foderomvandling och fertilitet som flest bönder satte främst. Inte särskilt förvånande rankade ekobönderna benhälsan som den absolut viktigaste egenskapen, men det gjorde även de konventionella bönderna. Både ekologiska och konventionella bönder vill ha suggor som är bättre mödrar eftersom de vill ha en större kull med friska smågrisar vid avvänjning. Det är alltså samma önskemål hos alla grisproducenter, även om de ekologiska bönderna generellt har större problem med att smågrisar liggs ihjäl av sin mamma. FLERA AV DESSA EGENSKAPER finns med i de befintliga avelsmålen för grisarna, men anledningen till att de inte slår igenom så kraftfullt som producenterna vill är att kravet på snabb tillväxt väger tyngre. I den översikt över ekologisk husdjursavel som SLU och Hushållningssällskapet gav ut 2012 pekar man på några konkreta sätt att få fram mer friska och starka djur. Ett sådant är att jobba med olika typer av korsningar. Jag tycker att det är viktigt att man ser djurmaterialet som en av alla de andra resurserna som man stoppar in i produktionen. Byter du djurmaterial så får det effekt på produktionen, precis som om du byter foder. Som det nu är, så ses ofta djurmate- En framtida ekologisk gris behöver också vara duktig på att tillgodgöra sig grovfoder, restprodukter och skulor. rialet som något konstant som är svårt att påverka, som att man alltid måste använda sig av de grisraser som man gjort tidigare, säger Anna Wallenbeck, forskare på husdjursgenetik på SLU. Hon har svårt att se att det i nuläget skulle gå att bedriva en särskild avel för ekologiska grisar, eftersom de, liksom hönsen och kycklingarna, helt enkelt är för få. Däremot tycker hon att man ska jobba mycket mer bestämt med en avelstrategi på alla nivåer, från gården till nationell nivå. DET GÄLLER ATT VÄLJA ut det bästa möjliga ur det genetiska material som vi har att tillgå och då måste man också veta vilken typ av djur som man vill ha. Till exempel väljer en del ekogrisproducenter i dag att använda semin från galtar med extra bra avelsvärden för ben. Det är kombinationen av gener och miljö som ger slutprodukten, säger Anna Wallenbeck. GRIS Grundläggande viktiga egenskaper för ekologiska grisar är bland annat att suggorna ska vara duktiga mödrar som kan ta hand om sina smågrisar, vilket är en garanti för stora kullar med friska grisar. Den egenskapen blir extra viktig vid utevistelsen, liksom starka ben. Hållbara suggor, lång livslängd och friska djur är också betydelsefullt. Merparten av dessa egenskaper är grundläggande även för de konventionella grisarna. En framtida ekogris behöver också vara duktig på att tillgodogöra sig grovfoder, restprodukter och skulor för att minska näringsläckaget. Att avla på lynne kan också vara viktigt, eftersom rädda suggor har visat sig vara sämre mödrar. God köttsmak är troligen också en viktig egenskap om ekogrisarna i framtiden ska kunna motivera sitt högre pris. Anders Engvall, innovativ ekologisk smågrisproducent på Forsa Gård utanför Säter, har själv testat att korsa in Linderödssvin i sin besättning. Han blev mycket nöjd med resultatet. De korsade suggorna blev bättre mödrar, fungerade bättre i grupp och utomhus och dessutom tyckte han att köttet smakade gott. Det var bara ett problem, det var inte ekonomiskt lönsamt. Grisarna växte för långsamt och åt för mycket foder. Återigen en konflikt mellan viktiga avelsegenskaper och krass ekonomi. TEXT Ann-Helen Meyer von Bremen I svensk köttras- och fåravel ligger vi långt framme när det gäller de flesta funktionella egenskaper. B LAND FÅR OCH NÖT- DJUR för köttproduktion är det relativt lätt för ekoproducenter att hitta lämpliga raser och djur. Dessa djurslag har som regel hållits i mer extensiva system, alltså selekterats i en miljö som liknar den ekologiska. De lättare köttraserna som Hereford och Angus, liksom de svenska fårraserna, är lätta att anpassa till betes- och grovfoderbaserad produktion. På gårdsnivå går det att selektera individer med höga värden för önskade egenskaper bland de som registreras i KAP (Kött Avel Produktion) och Elitlamm Avel. Vid inköp av djur bör de väljas från andra ekologiska besättningar där avelsselekteringen görs på samma grunder som på den egna gården. I svensk köttras- och fåravel ligger avelsvärderingen långt framme när det gäller att utöver produktionsegenskaperna också värdera 20 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS

4 För ekologiska betesdjur är tålighet mot betesparasiter mycket viktigt. Jag FOTO: MARTINA THALWITZER/FRÖKEN FOKUS Mer om avel hemlagat de flesta funktionella egenskaper. Enligt EU-nätverket för djurhälsa och välfärd i ekologisk produktion NAHWOA är det dock mycket viktigt att avelsmålen inte bara definieras genom index på tjurar och baggar utan också omfattar hondjursegenskaper, till exempel modersegenskaper och lätta födslar, men också fertilitet. Detta gäller särskilt för får som i en del raser har anlag för att föda många fler lamm än tackan kan försörja, vilket orsakar extra kostnader och merarbete i ekologisk uppfödning. TJUREN ELLER BAGGEN i en köttbesättning är avgörande för den direkta produktionen på ett sätt som han inte är i en mjölkbesättning i dag när mjölken är det första, andra och tredje produktionsmålet. Tjuren och baggen är halva besättningen och värd att satsa på lika mycket som i konventionell produktion. En renrasig produktion med lätta raser och baserad på grovfoder kan bli för låg med dagens ekonomiska avkastningskrav. Många ekologiska producenter utnyttjar därför produktions- och vitalitetsökningen som uppstår i korsningar mellan två raser där de önskvärda funktionella egenskaperna finns hos moderdjuren och produktionsegenskapen mycket kött finns hos en tyngre faderras. En fortsatt återkorsning ger däremot inte alls lika stor positiv effekt. En annan modell är treraskorsningen där faderrasen också är av FÅR OCH NÖT Framtidens ekologiska köttproduktion med får och nöt kommer att baseras på utnyttjande av marker som inte passar för annan livsmedelsproduktion, till exempel naturbetesmarker och skogsbeten. Djuren ska vara lämpade att röra sig mycket och vara bra betesdjur. De ska tåla olika väder, ge kalvar och lamm som är livskraftiga och vara duktiga på att skydda sina avkommor. Betesdjuren måste i framtiden också selekteras för resistens mot betesparasiter. För att kalvar och lamm ska växa bra utan tillskott av mjölkersättning och kraftfoder behöver moderdjuren ge tillräckligt hög och långvarig mjölkproduktion så att avkomman sedan klarar att livnära sig på gröna växter. För att hålla nere klimatavtrycket är det extra viktigt med lätta födslar och hög överlevnad eftersom avkomman är kons enda produkt, förutom naturvård. Lynnet ska vara gott så att djuren är lätta att sköta även i extensiv drift. tung ras. Båda dessa modeller kräver dock att man använder insemination eller har flera tjurar/baggar på gården. FÖR EKOLOGISKA BETESDJUR är tålighet mot betesparasiter mycket viktigt, men det är ett funktionsmål där vi i Sverige inte har hjälp av befintliga avelsprogram. I de stora betesländerna Australien, Nya Zeeland och Storbritannien finns parasitresistens med och man vet att den har ärftlig bakgrund hos både får och nöt. Arbete pågår där för att identifiera betydelsefulla gener. Men även utan tillgång till genanalys kan man öka parasitresistensen i sin besättning genom ett medvetet urval. Parasitförekomst hos olika individer kan mätas med träckprover eller serum- och blodanalys. Hornlöshet är också en önskvärd egenskap för djur som går lösa, och om det blir allvar av ett nytt förslag från EU-kommissionen om att förbjuda avhorning i ekologisk produktion så blir hornlöshet ännu viktigare. Anlaget är dominant så för att få en hornlös avkomma behöver det bara finnas hos en av föräldrarna. Mjölkproduktionen kan vara rasbundet låg hos en del kor och tackor av köttras, liksom hos individer eller linjer inom en ras. I ekologisk betesbaserad produktion är mödrarnas mjölktillgång viktig så att de unga djuren växer snabbt och inte för tidigt tvingas beta så mycket att betesparasiter blir ett problem. Ekologiskt. Naturligt njutbart. God mat ska vara lätt att laga. Därför finns ICA I love eco. I sortimentet hittar du ekologiska varor för alla matstunder, från morgon till kväll. Alla framtagna i balans med naturen. Det tycker vi gör maten extra god. 22 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS

5 S ER MAN BARA till dagens krav och förutsättningar för ekologisk mjölkproduktion så finns det inte tillräckliga skäl för en speciell ekologisk avel för mjölkkor. De djur som används i dag, både på konventionella och ekologiska gårdar, domineras av SRB och Holstein och en doktorsavhandling från 2010 (Therese Ahlman, SLU) visar att båda raserna fungerar i stort sett likadant i båda systemen. OM MAN DÄREMOT VILL HA en ko som motsvarar det ekologiska lantbrukets långsiktiga målsättningar kan svaret se annorlunda ut. I ett pågående treårigt forskningsprojekt vid SLU (Avel för ekologisk husdjursproduktion) har brett upplagda enkätundersökningar visat att ekologiska och konventionella producenter rankar olika egenskaper hos korna olika högt. De ekologiska producenterna avstår från att toppa mjölkavkastningen mot att kon har god hälsa i största allmänhet och juverhälsa i synnerhet. Konventionella producenter ger i stället en hög mjölkavkastning högsta prioritet. Eftersom den ekologiska produktionen är för liten för ett eget avelsprogram är forskarnas råd till ekologiska bönder att inte titta på de konventionella tjurarnas totalindex där alla funktions- och produktionsegenskaper är sammanvägda. I stället Dagens högproducerande ko kan också påverka förtroendekapitalet för ekologisk produktion. MJÖLKKO En idealisk ekologisk mjölkko producerar mycket mjölk i förhållande till sin storlek och foderkonsumtion. Men hon producerar bara så mycket som hon klarar utan försämrad fruktsamhet, juverproblem, störningar i ämnesomsättningen och tidig utslagning. Hon är robust, anpassar sig till olika förutsättningar och har en stor kapacitet att konsumera grovfoder och producera bra på det. Dessutom är hon byggd för att röra sig mycket. Förutom de traditionella målen i aveln bidrar hon mera till en hållbar mjölk- och köttproduktion bland annat genom en mindre klimatpåverkan. Hon producerar mindre metangas vid idisslingen. Genom att också vara en hygglig köttproducent bidrar hon ytterligare en minskad klimatpåverkan i livsmedelskedjan. Som kombinationsko för kött- och mjölk blir också hennes moderegenskaper viktigare. bör ekologiska gårdar välja tjurar efter index för de enskilda egenskaper som man är särskilt intresserad av. EN ENKÄTUNDERSÖKNING i forskningsprojektet visar också att dagens mjölkko inte lever upp till de etiska och resurshushållande egenskaper som de ekologiska regelverken talar om. Kons livslängd är den allra högst rankade egenskapen av både de ekologiska och konventionella mjölkbönderna. Det är en stor kostnad i mjölkföretagen i dag att snittåldern på kon när hon slås ut är knappt fem år. Det innebär att hon inte producerat mjölk i mer än cirka 2,5 år. Och med tanke på konsumenternas bild av djurvälfärd och deras ökade medvetande om djurhållningens klimatpåverkan kan dagens högproducerande ko också tära på förtroendekapitalet för ekologisk produktion. DE EKOLOGISKA mjölkproducenterna själva tycks inte vara speciellt intresserade av egenskaper med koppling till klimat, miljö och etik, åtminstone inte enligt enkätundersökningen. Minskad metanproduktion från idisslingen och en ko som dubbelarbetar som både mjölk- och köttproducent hamnar längst ner på listan när önskade egenskaper ska rankas. Detta är egenskaper som dock inte kan räknas bort om ekologisk produktion i längden ska vara ett tillräckligt tydligt alternativ för konsumenter och politiska beslutsfattare. På längre sikt kan en särskild ekologisk avel ändå bli en nödvändighet. I Sverige råder ingen tvekan inför olika reproduktionstekniker som inseminering, könssortering av sperma och genomisk selektion, eller att använda sperma från tjurar som går tillbaka på embryotransfer. Men i olika fora både inom EU och Ifoam finns synen att allt utom naturlig betäckning med lokala tjurar, eller möjligen insemination, bör förbjudas. Vid en sådan förändring av dagens regler blir ett specifikt ekologiskt avelsarbete nödvändigt. TEXT Lena Karlsson ÖKAD LOKAL ANPASSNIG AV DJUREN MEN INGEN SÄRSKILD EKOAVEL ENLIGT DE EKOLOGISKA grundprinciperna är djuren anpassade till lokala förhållanden och produktionen i huvudsak integrerad. Mycket av aveln ska därför ske på gårdsnivå eller regionalt. På många håll i Europa är man i ekokretsar kritisk till moderna tekniker som insemination och könssortering av sperma. Anna Wallenbeck, forskare vid SLU inom området husdjursavel i ekologisk produktion, ser skillnader mellan Sverige och omvärlden och tror att reglerna för ekologisk djurproduktion ändras med tiden. Man ska nog se principerna som långsiktiga målsättningar. Och reglerna kommer så sakteliga att skärpas i en riktning mot lokal anpassning av djuren, säger Anna Wallenbeck. Hon menar att den ekologiska produktionen i Sverige är ovanligt konventionell. Den bedrivs för det mesta i en snarlik miljö som den konventionella och med samma produktionsmål. I andra delar av EU är mångfalden större både vad avser produkter och försäljningssätt. Det kan handla om kött eller mjölk från en viss ras eller ålder på djuret eller från djur som har betat på ett speciellt ställe. Hon tror däremot inte att det finns underlag för en genuint ekologisk avel. Nej, inte idag. Det ekologiska djurunderlaget är alldeles för litet för att man ska kunna FORSKARE. Anna Wallenbeck på SLU tror att djuren på framtidens ekogårdar är mer lokalt anpassade. FOTO: JULIO GONZALEZ göra några genetiska framsteg 24 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS

6 av betydelse och i vissa fall är De ekologiska producenterna prioriterar i högre utsträckning funktionella egenskaper. Ekologiska Foder EDEL presenterar ett komplett fodersortiment för ekologiska och KRAV-godkända besättningar. Utveckling av nya foder baseras på den senaste forskningen och sker i nära samarbete med våra kunder. EDELFODER ekologiska sortiment tillverkas idag i Holmsund och Uppsala. skillnaden i produktionsmiljö så liten att det inte finns behov av specifika avelsprogram. Hon är också tydlig med att man inte kan bedriva avel mot ett regelverk. Det man måste titta på är djurens biologi och miljön där djuret ska producera. Vad vill vi ha för typ av djur i just den miljön? Med de kor och grisar vi har i lantbruket i Sverige i dag har vi i forskningen kunnat konstatera att de bäst producerande djuren är bäst i både ekologisk och konventionell miljö, säger Anna Wallenbeck. EDEL EMMI EKO ett färdigfoder till mjölkkor & ungnöt. EDEL NELLI EKO ett färdigfoder som utfodras med grovfoder med låga till normala näringsvärden. NYHET! EDEL ALICE EKO ett energi och proteinstarkt färdigfoder med snabb passagehastighet. Passar när grovfodret har låga näringsvärden. EDEL TOPP ELTON EKO ett välbalanserat toppfoder innehållande baljväxter, raps och soja. NÅGOT SOM DÄREMOT skiljer är att ekologiska och konventionella lantbrukare har olika preferenser för djurens funktionella egenskaper. De ekologiska producenterna prioriterar i större utsträckning funktionella egenskaper snarare än maximal produktion. Möjligheterna att förbättra djurmaterialet på gårdsnivå skiljer sig åt mellan djurslag. Med nöt och får är det fullt möjligt eftersom även djuren i bruksbesättningarna är integrerade i avelsvärderingen genom de olika husdjursprogrammen. En intresserad lantbrukare kan göra egna prioriteringar. För gris och fågel som tas fram i ett pyramidliknande avelssystem finns inte samma möjligheter. Det är bara på den första nivån, i avelsbesättningarna i spetsen av pyramiden, som framstegen görs, förklarar Anna Wallenbeck, och de görs alltid på rena linjer och raser. I nästa steg sker en uppförökning och korsning av raser och linjer. Det tredje steget är bruksbesättningen. De genetiska framstegen sker i spetsen på pyramiden och generna förs sedan neråt mot pyramidens bas. Därför finns det inga ekologiska produktionsdjur att köpa in för ekobesättningar med produktion av ägg, broiler eller gris. Trots att det är emot de ekologiska reglerna i grunden är det därför tillåtet, ibland på dispens, att köpa in konventionella produktionsdjur, det vill säga unghöns, kycklingar och gyltor. EDEL TOPP MALTE EKO ett kraftfullt koncentrerat toppfoder som utfodras i små mängder tillsammans med grovfoder och spannmål. EDEL TOPP ALEX EKO är en högkoncentrerad råvarumix som tillför högvärdigt protein och fett. Utfodras tillsammans med gårdens egna råvaror. EDEL UNG ELLA EKO ett färdigfoder till ungnöt, kalvar och vid låga grovfodervärden, kompletteras med proteinfoder. TEXT Lena Karlsson STORT TACK FÖR DET FINA PRISET! MYLLA TILL HYLLA 2014 Sedan 1991 har vi kämpat för att göra ekologiska produkter så tillgängliga som möjligt. Det känns bra när det uppmärksammas, för även när man är stor så behövs uppmuntran! Vi fortsätter arbeta för att fler bönder ska kunna ställa om till ekologisk produktion framöver och siktar på att fördubbla andelen ekokonsumtion inom alla kategorier. Vi hoppas det inspirerar fler aktörer i livsmedelsbranschen till att våga satsa mer på eko. Ann Freudenthal, ansvarig Arla Eko. VISSTE DU ATT VI HAR 430 EKOLOGISKA GÅRDAR OCH KOR ÖVER HELA SVERIGE? Tel: Tel: Tel: EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS 2014 EKOLOGISKT LANTBRUK #2 MARS