JÄGARNAS RIKSFÖRBUND. Landsbygdsdepartementet

Transkript

1 JÄGARNAS RIKSFÖRBUND Datum: D. nr: Kopia till Till Landsbygdsdepartementet Jägarnas Riksförbunds synpunkter på departementets remiss kring vissa ändringar i jaktförordningen (1987:905) Dnr: L2011/1649 (2910, 3210, 3214, 3224, 3404, 3428, L2012/116). Jägarnas Riksförbund anser att jakten och viltvården i landet fullt ut skall bedrivas enligt jaktlagens 4 och 27. Och att allt vilt skall ses som en nationell resurs som i möjligaste mån skall förvaltas genom jakt, enligt biologiska och vetenskapligt grundade jakttider, på egna eller arrenderade marker. Viltförvaltningen skall ske med en god jaktetik på lokalt förankrade grunder och inom en enkel, lättförstålig och obyråkratisk administration. Människan är en del av ekosystemet och den infrastruktur som skapas genom vårt sätt att bo, leva och bedriva näringar påverkar de flesta djurarterna i positiva eller negativa riktningar. De arter som drabbas negativt skall självklart i största möjliga mån stöttas med hänsyn till artens fortlevnad men även med hänsyn till de människor som kan tänkas drabbas av negativa konsekvenser p.g.a. vidtagna åtgärder. De arter som gynnas positivt av människan och i många fall t.o.m. byter livsmiljöer måste genom jakt antalsbegränsas till förmån för de lokalt boende människorna men även för de arter som utsätts för onormal predation. Som några exempel kan nämnas brunråttan som vållar tätortsboende stora problem och även är en av de största orsakerna till att svartråttan utrotats, mås och kråkfåglar som bl.a. p.g.a. människans sophantering bytt livsmiljöer och förutom att skapa direkt sanitära olägenheter lokalt bidrar till en ökad predation på småfåglar och vissa däggdjur. Jägarnas Riksförbund noterar även att Regeringskansliet återigen inte beaktat flera av förbundets insända skrivelser i motsvarande ärenden. Vi bifogar därför kopior av dessa skrivelser inskickade åren som bilagor till remissvaret. JRF:s yttrande angående L2011/1649. Det är även JRF:s uppfattning att gässen har en explosionsartad ökning i landet varför såväl de allmänna jakttiderna som skyddsjaktstiderna är i behov av revideringar. JRF instämmer med LRF och är av den bestämda uppfattningen att skyddsjaktsreglerna för Grågås behöver utökas till att gälla hela landet under tiden 1 juli 30 juni. JRF anser även att den allmänna jakttiden för Grågås och Kanadagås bör utökas att gälla fram till 28(29) februari. Samt att vårjakt på i första hand Kanadagås införs. (Kanadagåsen är i Sverige en invasiv art vars etablering eskalerat till orimliga proportioner vilket vållar stora sanitära olägenheter och oacceptabla skador inom jordbruket, till detta kommer att även de nationella gåsarterna ökar vilket spär på skadebilden.) Adress: Telefon: Fax: E-post: Saltsjögatan jrf@jrf-lj.org SÖDERTÄLJE

2 JRF anser också att allmän jakttid bör införs på Vitkindad gås i AB, C, D, E, H, I, K och LM län under tiden 1/10 31/12. (Den Vitkindade gåsen har på senare år ökat i den omfattning att den sannolikt tål att förvaltas genom allmän jakt.) JRF:s yttrande angående L2011/2910. JRF inleder med att yttra sig kring SOF:s bärande principer vilka redovisas i fyra punktsatser och poängterar att ingen organisation med särintressen för vissa arter skall erhålla en sådan påverkan på enskilda arter att dessa favoriseras p.g.a. ett egenintresse. Grundläggande måste alltid vara att ingen art skall få påverka andra arter på ett sådant sätt att den utarmas. I jaktlagens 4 anges att I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträttshavaren. JRF menar att detta bl.a. innebär att skydda de lokala viltstammarna mot överetablering av predatorer samt påpekar att det finns andra värden förutom konsumtionsvärdet i vilt. JRF instämmer med SOF att jakten precis som anges i JL 4 skall anpassas efter tillgången på vilt, men det är vår fulla övertygelse att detta i första hand skall ske efter lokal anpassning med beaktande av EU och internationella konventioner. JRF instämmer även här i huvudsak med SOF, men menar att undantag kan göras på individer som helt uppenbart inte direkt bidrar till avkommans uppväxt. JRF menar även att vårjakt på sträckande fågel i många fall kan vara befogad skadeförebyggande syfte, vilket i sig sannolikt begränsar det allt ökande behovet av skyddsjakt. JRF instämmer återigen i sak med SOF, men anser att detta redan regleras av gällande lagar och föreskrifter. JRF ställer sig avvisande till SOF:s föreslagna förändringar gällande arterna Sädgås, Ejder, Alfågel, Grågås, Havstrut, Gråtrut, Fiskmås, Ringduva, Björktrast, Nötskrika, Kråka, Kaja, Skata och Råka. När det gäller Korp står JRF kvar vid vad som tidigare anförts, nämnligen att allmän jakt införs fr.o.m. 1/7 t.o.m. 28 (29)/2. När det gäller Dalripa och Fjällripa instämmer JRF i SOF:s förslag att senarelägga jaktstarten till den 11 september och därmed anpassa den till jaktstarten i grannlandet Norge, vilket även tidigare framförts av våra tre nordligaste distrikt. JRF:s yttrande angående L2011/3210. Jakt är världens äldsta kulturyttring och är grunden till dagens befolkning, på hällristningar i Norden finns belagt att hunden var en viktig del av denna jakt. Dagens jakt med löshund är alltså ett tusenårigt arv som förfinats och i dag omgärdas av lagar och förordningar som innebär ett strikt hundägaransvar. Självklart händer olyckor och det begås misstag, men med tanke på omfattningen och nyttan av löshundsjakten är detta närmast försumbart i jämförelse med sällskapshundar och all annan djurhållning. JRF ser således inget behov av någon konsekvensutredning kring löshundsjakten, särskilt inte eftersom den inskickade begäran omfattar missuppfattningar och direkta felaktigheter. Dessutom grundas den i huvudsak på vargens väl och ve, vargen som är en relativt ny företeelse efter att i generationer levt en ytterst undanskymd tillvaro med endast sporadisk förekomst i Sverige. JRF ser snarare stora behov av konsekvensutredningar kring hur den explosiva återetableringen av stora rovdjur, gäss, tranor, kronhjort m.fl. arter påverkar människor, näringar, övriga viltarter, kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. 2

3 JRF:s yttrande angående L2011/3214. JRF instämmer även här med SOF, så till vida att det är oacceptabelt att människans sophantering skall tillåtas skapa en onaturlig tillväxt bland vissa arter. En tillväxt som inte endast innebär att arter byter livsmiljö utan även en lokal koncentrering som skapar sanitära olägenheter och onormal predation på andra arter. JRF välkomnar alltså en lagstiftning kring bl.a. sophanteringen som begränsar onormal födotillgång och därmed tillväxt av vissa arter, vilket därmed även skulle begränsa behovet av skyddsjakt. JRF:s yttrande angående L2011/3224. JRF framför en eloge till SJF för en väl underbyggd inlaga, men beklagar samtidigt att SJF inte lyft dessa ärenden vid de viltförvaltningsråd som förevarit och på så viss genom samsyn skapat än bättre underlag och underlättat handläggningen. JRF instämmer även i de flesta av framförda förändringar men lämnar eventuellt avvikande åsikter under respektive art. Rödräv JRF instämmer med SJF, men tillägger att den sydliga gränsen bör dras enligt samma riktlinjer som för septemberjakten efter älg. JRF anser även att tillstånd att använda fotsnara för räv skall införas i motsvarande område. JRF hemställer även med hänvisning till skrivelse enligt bilaga 1 att jakttiden för rödräv i Hallands län förlängs till 15 mars. Mård Mink JRF avvisar hemställan och förordar oförändrade skyddsjakttider. Dovhjort JRF instämmer med SJF, men ser inget sakskäl till att inte införa nämnda ändringar i hela landet. Kronhjort JRF instämmer i sakfrågan med SJF, men hänvisar även till bilagorna 3 och 5 gällande kronhjort. Rådjur JRF instämmer med SJF, men ser inget sakskäl varför inte detta skulle gälla även Norroch Västerbotten. JRF instämmer även gällande hornbärande djur med SJF, men ser inget sakskäl varför inte detta skulle gälla hela landet. Snatterand Knipa, storskrake samt vigg 3

4 Ejder Ringduva JRF förordar en enhetlig jakttid för hela landet 1 augusti 28 (29) februari. Skogsduva JRF förordar en enhetlig jakttid för hela landet 1 augusti 30 oktober. Älg Vitkindad gås JRF förordar att skyddsjaktstiden sammanfaller med Kanadagåsens 1 juli 30 juni. Grågås JRF:s yttrande angående L2011/3404. JRF instämmer med Lst Södermanland. JRF:s yttrande angående L2011/3428. JRF instämmer med Lst Södermanland. JRF:s yttrande angående L2012/116. JRF instämmer med Svenska Samernas Riksförbund. Solveig Larsson Förbundsordförande E.U. Ulf Kallin Riksviltvårdskonsulent Bifogade bilagor. Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3. Bilaga 4. Bilaga 5. 4

5 Bilaga 1. 5

6 Bilaga 2. Datum: D. nr: Kopia till Till Regeringskansliet Stockholm Förändringar i jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för anpassning till praktisk jakt. Jägarnas Riksförbund ser med självklarhet att samtliga jägare och vapenägare har skyldighet att anpassa jakt, viltvård och skytte enligt gällande lagar och förordningar, samt fördömer lika självklart alla medvetna överträdelser och brott emot detta. Samtidigt ser JRF att ändrade förutsättningar med nya viltarter, nya jaktmetoder, förbättrade vapen och riktmedel m.m. skapar ett behov att omarbeta delar av jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa regelverken till den praktiska jakten som de facto i dag är en realitet. Ett ex. är regelverket kring kulammunition i hagelvapen (s.k. slugs) vilka i dag får användas vid jakt av den som innehar licens på kulgevär klass 1, i enkelpipiga vapen, efter vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Dessa viltarter jagas ofta i samband med rådjursjakt för drivande hund, vilket traditionsenligt skett med flerpipiga hagelvapen. Kombinationen med olika vilt ger i dag jägaren fyra alternativ till lämplig beväpning. 1. Enkelpipigt hagelvapen med en laddningskapacitet av tre patroner (hagel, slugs eller en mix av båda typerna). Denna beväpning med mixad ammunition medför en stor risk att omedvetet/medvetet använda fel ammunitionstyp mot fel vilt. 2. Kulgevär klass 1. Denna beväpning medför mycket ökade riskavstånd vilket försvårar rådjursjakten och även (i sig inte ett acceptabelt argument) ökar skadeskjutningsrisken mot drivna rådjur. 3. Dubbelbeväpning med kulgevär klass 1 och en- eller flerpipigt hagelgevär. Denna beväpning medför, förutom problemen under alternativ 2, ytterligare ett stressmoment vid vapenvalet vid hastigt uppdykande vilt samt ökad säkerhetsrisk med två laddade vapen per jägare. 4. Flerpipigt hagelvapen laddat med en (en medvetet olaglig kombination) av hagel- och slugspatroner. Ett andra exempel är regelverket kring användande av halvautomatiska kulgevär och dess laddkapacitet. Dagens regler medger en laddkapacitet om maximalt tre patroner vid jakt efter vissa viltarter medan det medges sex patroner för andra viltarter. Här erfar JRF en problembild i kombinationen älg- kontra björnjakt. Dagens allt ökande avskjutning av björn, vilket ofta sker i samband med älgjakt, medför att älgjägare som använder halvautomater med sex skott råkar i konfliktsituation om en lovlig björn kommer i pass. Det uppstår två lagliga valmöjligheter och en olaglig, antingen byta magasin och därmed minska 6

7 laddkapaciteten, avstå från att skjuta alternativt den olagliga att skjuta med ett enligt regelverket olovligt vapen. Jägarnas Riksförbund hemställer med anledning av detta om nedanstående förändringar. (Tillägg gjorda med fet kursiv stil och strykningar med dubbel överstrykning.) 7 NFS 2002:18 Fler- eller enkelpipigt hagelgevär med funktionssätt och laddningskapacitet enligt 5 i kaliber 12, 16 och 20, laddade med patroner i kaliber 12, 16 och 20 försedda med en projektil (kula) avsedd för respektive kaliber (exempelvis s.k. slugpatroner) får användas vid jakt efter vildsvin, dovhjort, mufflonfår och rådjur, av den som är behörig att använda kulgevär avsedda för patroner i klass 1 vid jakt. Enkelpipiga hagelgevär enligt första stycket försedda med räfflad pipa avsedd för hagelgevär eller räfflad choke avsedd för hagelgevär får även användas vid jakt enligt första stycket. 11 NFS 2002:18 Halvautomatiska kulgevär av civil typ, tillverkade för jakt och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt förutom vad gäller omladdningsfunktionen får användas vid jakt. Vidare får kulgevär av militär halvautomatisk typ tidigare än 1942, eller av militär halvautomatisk konstruktion av modelltyp tidigare än 1942, användas vid jakt. Med kulgevär av militär halvautomatisk typ tidigare än 1942, eller av militär halvautomatisk konstruktion av modelltyp tidigare än 1942, menas halvautomatiska kulgevär med militärt ursprung tidigare än 1942, som är konstruerade enbart för halvautomatisk funktion och försedda med kolvar liknande konventionella kolvar för jaktgevär. Halvautomatiska kulgevär som uppfyller kraven i första eller andra styckena och som kan laddas med högst tre patroner (en patron i patronläget och två i magasinet) får användas vid jakt efter varg, björn, lodjur, bäver, utter, skogshare, mård och fågel, förutsatt att de är avsedda för patroner i den klass som föreskrivs för respektive art enligt 16. Vidare får halvautomatiska kulgevär som uppfyller kraven i första eller andra styckena användas vid jakt efter övriga arter under förutsättning att de kan laddas med högst sex patroner (en patron i patronläget och fem i magasinet) får användas vid jakt, förutsatt att de är avsedda för patroner i den klass som föreskrivs för respektive art enligt 16. E.U. Ulf Kallin Riksviltvårdskonsulent 7

8 Datum: D. nr: Bilaga 3. Kopia till Till Regeringskansliet Stockholm Utökad allmän jakt på kronhjort. Jägarnas Riksförbund hemställer, med anledning av ökande antal viltolyckor och skadeproblem inom skogs- och jordbruk, om utökad jakt enligt nedan på kronhjort. JRF förordar frivillig samverkan i kronhjortsskötselområden i kombination med allmän jakt. Detta skulle förenkla och ge en billigare administration med förankring i lokala förhållanden. Skåne län Hjort, Hind och årskalv Licensjakt inom kronhjortsområden skall länsstyrelsen, efter hörande av viltvårdsnämnden, bestämma jakttiden till en eller flera perioder under tiden den andra måndagen i okt. den 31 jan. Hjort, Hind och årskalv Allmän jakt den 16 aug. fram till den andra måndagen i okt. (enbart smyg- eller vakjakt) och under tiden den andra måndagen i okt. 31 jan. Hela landet utom Skåne län Kronhjort vuxet handjur Inom kronhjortsskötselområden under tiden den 16 aug. fram till den andra måndagen i okt. (enbart smyg- eller vakjakt) och under tiden den andra måndagen i okt. 31 jan. Hind och årskalv Allmän jakt den 16 aug. fram till den andra måndagen i okt. (enbart smyg- eller vakjakt) och under tiden den andra måndagen i okt. 31 jan. E.U. Ulf Kallin Riksviltvårdskonsulent 8

9 Datum: D. nr: Bilaga 4 Kopia till Naturvårdsverket Viltskadecenter Samtliga Länsstyrelser Till Regeringskansliet Förtroendet för rovdjurspolitiken. Jägarnas Riksförbund ser med stor oro på att förtroendet för politiker och tjänstemän i rovdjursförvaltningen är i det närmaste obefintligt, framför allt inom jägarkåren men även bland övriga som lever och bedriver näringar i direkt drabbade områden. Det är orimligt att några län, i väntan på spridning söderut, skall hålla lokalt överstora stammar av framför allt varg och lo. En av huvudorsakerna till bristande förtroende är ålderstigna inventeringsmetoderna som har sådana krav på kvalitetssäkringar att de är i det närmaste omöjliga att uppfylla. Landets markägare och jägare som enligt lag (JL 4 ) är skyldiga att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna har under långt tid, genom i huvudsak ideella insatser, utvecklat en unik biologisk mångfald som man nu upplever på väg att raseras. Jägarnas Riksförbund hemställer därför att följande punkter genomförs: Förbättrade inventeringsmetoderna för varg och lo, med rimliga och trovärdiga krav på kvalitetssäkringen. Tidigareläggning av jaktstarten för lo till den 1 februari, vilket sammanfaller med starten i Norge. Att de regionala min- och maxnivåerna sätts med hänsyn till det totala rovdjurstrycket, tillgången på bytesdjur och med hänsyn till areella näringar. Samt att summan av de regionala min- och maxnivåerna utgör de nationella målen. Ökat förtroende för markägare och jägare, vilket borgar för en förvaltning som bygger lokala fakta och kunskaper. Detta måste vara att föredra framför en som i huvudsak bygger på allmänna känslor och teoretiska fakta. Större kompetenskrav på Länsstyrelsens tjänstemän och handläggare som arbetar med jakt och viltvårdsfrågor. E.U. Per Wanström Generalsekreterare 9

10 Datum: D. nr: Bilaga 5 Kopia till Naturvårdsverket Till Regeringskansliet Jägarnas Riksförbunds hemställer om åtgärder kring kronhjortsproblemen. Jägarnas Riksförbunds hemställer att Regeringen, med det snaraste, vidtar åtgärder för att stävja de snabbt växande skadeproblemen med kronhjort. JRF ser kronhjorten som ett attraktivt högvilt att förvaltas via jakt, men detta kan inte tillåtas ske till vilken kostnad som helst. De allt ökande klagomålen om lokala överetableringar från såväl markägare som jägare väcker en oro att vi står inför ytterligare ett problemvilt i klass med älgen när det gäller mycket kostsamma skogsskador. Från jägarhåll kommer klagomål kring att överbetningen lokalt påverkar framframför allt älgstammen negativt p.g.a. foderbrist. Från markägarhåll kommer klagomål kring framför allt barkgnag på medelålders granskog och inbrott i ensilagebalar. JRF är medveten om att det finns möjligheter att reglera problemet via jakt men dagens regelverk tillåter endast jakt på vuxna djur inom s.k. kronhjortsskötselområden och eftersom kronhjorten uppträder lokalt är det ofta enskilda markägare som drabbas såväl inom som utanför skötselområden. Det har även ofta visat sig att möjligheten att via Länsstyrelsen beviljas skyddsjakt har stora begränsningar. Jägarnas Riksförbund föreslår att Naturvårdsverket tillsammans med markägar- och jägarorganisationer får uppdraget att se över om inte allmän jakt är en bättre förvaltningsmetod. E.U. Ulf Kallin Riksviltvårdskonsulent 10