Kan man älska Gud? Kapitel 4

Transkript

1 Kapitel 4 Kan man älska Gud? Många av oss har alltifrån barndomen antingen från bibeln eller katekesen i söndagsskolan eller i oräkneliga predikningar och andakter lärt oss att det största budet för kristna är att älska Gud. Hos Matteus berättas att Jesus sagt till en farisé som frågade om det största budet i Toran, det vill säga den judiska lagen: Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna. (Matteus 22: 37 40) Jesus ger alltså enligt Matteus evangelium en mycket koncis och koncentrerad sammanfattning av vad han betraktar som det centrala budskapet i hela den judiska religiösa traditionen som den tog sig uttryck i Toran och hos Profeterna. 1 Det innebär att vi här hör Jesu tolkning av vad som är påbjudet både av Lagen, det vill säga den normativa ordningen för gudomlig-mänsklig relation, och av Profeterna, det vill säga den dynamiska kallelsen att återupprätta gudomligt-mänskliga relationer i historiska sammanhang. Man kunde säga att detta avsnitt som har paralleller också i Markus (12:28 31) och i Lukas (10:27 28) leder fram till hjärtpunkten i kristet liv och lärjungaskap, men inte bara i den kristna tron. Snarare visar dessa uttalanden av Jesus att han direkt citerar Moses uppräkning av Guds bud i 5 Mosebok 6:4 5:»Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din

2 64 Gud själ och av hela din kraft.» Och i 3 Mosebok 19:18, där det sägs:»du skall älska din nästa som dig själv». Det råder inget tvivel om att kallelsen att älska Gud, nästan och sig själv står i centrum av den judiska och kristna gudserfaren heten. Därför måste teologin som andrahandsreflexion över religiösa erfarenheter behandla detta centrala trosbudskap. Men det är lättare sagt än gjort. Svårigheterna är många. För det första är det mycket svårt att över huvud taget tala om kärlek och om att älska idag. Det finns knappast några ord som används på så många motstridiga sätt som kärlek och älska. Kärlek målas upp som någonting som mirakulöst drabbar människor så att de förälskar sig (fall in love). Älska kan också beskrivas som någonting man kan göra i meningen to make love. Kärlek beskrivs som en enstaka händelse, som en dygd, som en känsla. Den enda gemensamma nämnare jag kan se bland alla olika beskrivningar och definitioner av kärlek är dess innebörd av relation. Älska är ett transitivt verb och således är det omöjligt att bara påstå»jag älskar». Istället måste jag säga vem eller vad jag älskar, eller vem jag är förälskad i, eller vem som har gjort att jag känner att jag blivit förälskad. För det andra, för att göra saken ännu mer nyanserad, talar bibliska texter om att älska med hela sitt hjärta, sitt förstånd och sin själ. Alltså tycks det inte vara nog att säga att jag älskar eller att du älskar och så vidare. Utan det tycks finnas olika aktörer inom en enda människa som är kapabla att älska, nämligen hjärta, förstånd och själ. För det tredje tycks de bibliska texterna antyda att kärleken till Gud, kärleken till nästan och kärleken till en själv fastän de står i en inbördes relation ändå inte är identiska. Men är inte kärleken en? Är inte varje barmhärtig uppmärksamhet mot de fattiga och förtryckta i denna värld automatiskt också kärlek till Gud? Eller finns det olika sorters erfarenhetsområden inom kärleken? Vilken skillnad är det mellan att älska Gud och att älska andra människor? För det fjärde, hur kan vi som teologer kritiskt och självkritiskt tala om att älska Gud, och därmed om att upprätta ett rätt förhållande till Gud, när vi inte ens vet vad det egentligen innebär att älska andra människor eller att älska sitt eget jag? Skulle

3 Kan man älska Gud? 65 vi inte först klargöra meningen med kärlek på jorden, så att säga, innan vi kan våga tala om kärlek i himlen? När vi säger att vi älskar Gud använder vi ett analogiskt språk, hämtat från vår mänskliga sfär och projicerat på Gud. Men kan vi göra detta på ett kritiskt och självkritiskt sätt, medan vi ännu debatterar mening, innehåll och mångfald inom kärlekens område och därför inte har nått någon sammanfattande definition av kärlek? Med andra ord, är det meningsfullt att tala om att älska Gud så länge vi ännu inte vet vad kärlek verkligen betyder här och nu? Och slutligen, hur kan vi säga något meningsfullt om en kärlekens relation till Gud, när vi trots allt vet så lite om Gud? Är inte vår ringa kunskapsnivå i detta hänseende ett kraftfullt argument mot att tala kärlekens språk i relation till Gud? Med hänsyn till dessa frågor syns det snarast skrämmande att gå in i diskussion om vad det betyder att säga att vi måste älska Gud. Trots det har vi konstaterat att denna kärlek är hjärtpunkten i det kristna budskapet. Således blir framtiden för kristen tro beroende av hur troende kristna rätt uppfattar denna kärlek. Medvetandet härom betyder emellertid inte att den kristna trons framtid beror på en framgångsrik slutsats av detta kapitel. Snarare är det så, att uppgiften för detta kapitel bara är att diskutera den teologiska innebörden i frågan om vad som gör det meningsfullt att påstå att vi kan älska Gud. Med avseende härpå är det viktigt att inse vilka gränser, men också vilka möjligheter, teologisk reflexion har. Kristen teologi erbjuder inte en grund för kristen kärlek. Snarare erbjuder den kritiska och självkritiska reflexioner om betydelse, innebörd och möjligheter inom området för kristen kärlek. I den egenskapen kan den vara i stånd att erbjuda vissa klargöranden här och var, och om allt går bra kanske också viss kritik och uppmuntran. Jag föreslår att vi närmar oss ämnet i följande fem steg: Först skall jag diskutera ansatspunkten för en kristen reflexion om hur vi kan älska Gud. För det andra skall jag reflektera om kärleken och det annorlunda. För det tredje skall jag analysera frågan om kärlekens enhet. För det fjärde skall jag ge några få kommentarer till den sociala kontexten för kärlek. I femte och sista avsnittet skall jag ge några aspekter på kärlekens spiritualitet.

4 66 Gud Ansatspunkten för kristen reflexion om kärleken till Gud För trettio år sedan var kristen teologi delad i frågan om man skulle gripa sig an kristologin (läran om Jesu betydelse som Kristus) uppifrån eller nerifrån. Teologer som Wolfhart Pannenberg och Hans Küng hävdade att vi måste börja med Jesu mänskliga villkor för att fatta betydelsen av Jesus som Kristus. Andra, sådana som Karl Barth och Karl Rahner, hävdade att vi måste börja med en diskussion om Guds nådefulla frälsningsplan för att fatta betydelsen av Jesus som Kristus. En tredje röst i debatten, den som tillhörde Cambridgeteologen Nicholas Lash, hävdade att vi faktiskt varken kunde börja här eller där, eftersom vi saknade tillräcklig vetskap både ifråga om Jesu gudomlighet och om hans mänskliga villkor. Istället rekommenderade Lash att vi börjar i kontaktytan mellan gudomligt och mänskligt, det vill säga där kristna tror att de möter Guds nådefulla självuppenbarelse på jorden, nämligen i Jesu tjänargärning, död och uppståndelse. 2 På liknande sätt förhåller det sig när vi studerar möjlig heterna för människor att älska Gud. Vi kan inte starta vid den ena änden av denna ömsesidiga relation. Snarare är det så att varje adekvat diskussion är bunden till att gå in i dynamiken och poten tialen i denna gudomligt-mänskliga relation dels sådan som vi möter den i historien om Israels relation till sin Gud, dels i traditionen hos dem som bekänner att Jesus Kristus har visat på det sätt på vilket vi kan förhålla oss till Jahve Gud, Israels Gud. Att fundera på möjligheterna att älska Gud betyder för Jesus och varje jude först av allt att reflektera över Guds förbund med Israel. Ramarna för en riktig gudomlig-mänsklig relation definieras både utifrån erfarenheter gjorda inom förbundet och utifrån uttryck och termer i den förbundsordning, som blev antagen med Toran. Det syns mig ha en avgörande betydelse att vi på nytt inser den ordnande funktion som Israels heliga lag har. Vi får inte reducera dess funktion till de legalistiska karikatyrerna i senare tiders kristen antijudisk polemik. Därav följer att det i motsats till vad mycken konfessionalistisk kristen propaganda påstår kan ge god mening att tala om kärlekens lag, om

5 Kan man älska Gud? 67 man med detta uttryck vill framhäva den särskilda karaktären i Israels förståelse av relationen mellan Gud och människor, mellan människor och Gud och mellan människor inbördes vän och fiende i lika mån. Lagen förstådd först av allt som en aktiv ordnande faktor är som sådan ingen motsats till kärleken. Dessutom skulle kärleken komma att bli väl förstådd som lagens fullbordan i linje med de termer som skisserades av Jesus. Men det betyder att det slags relation som erbjöds Israel av Gud innehåller potential för fostrande av dynamiska och fria attityder för ömsesidig respekt och omsorg. Jesus övergav aldrig dessa ramar för gudomlig-mänsklig ord ning och relation. Snarare tog han fram kärleksbudet från Deutero nomium (5 Mosebok) och betonade det på nytt som vi redan konstaterat. Men det fanns kanske en något annorlunda betoning här.»deuteronomium talar om Israels kärlek till Gud i den kontext som utgjordes av det förbund som upprättades på Sinai. Och boken använder en terminologi som är förtrogen med den politiska retoriken i den kulturen. Här är den kärlek som Gud befaller Israel inte primärt en sak för det intima känslolivet utan den skall ta sig uttryck i lydnad för Guds bud, i att tjäna Gud, visa vördnad för Gud och vara trogen mot Gud allena (10:12; 11:1,22; 30:16).» 3 När Jesus ur Leviticus (3 Mosebok) citerar buden om kärlek till nästan och fienden, står han stadigt inom denna judiska tradition, fast han flyttar betoningen inom området för kärlek till Gud från lojal trohet till den mera intima sfären i ett barn-förälder-förhållande (abba). Tidvis har kristna lärde verkligen varit mycket ivriga att driva in en kil mellan judisk och kristen förståelse av kärleken, för att på så sätt bevisa överlägsenheten i den kristna tron på Gud och även om det inte uttryckligen påståtts åtminstone påvisa innebörden av ett underlägset drag i judisk förståelse av gudomligt-mänskliga relationer. 4 Denna linje i forskningen var förbryllande på många fronter. Först av allt brydde sig Jesus (enligt evange lierna) sällan om att klargöra teorier och lärosatser. Hellre än att definiera kärleken som en princip inriktade han sig på att leva ut den och visa Guds kärlek och dess helande krafter på alla människor utan hänsyn till deras speciella legala eller religiösa lojaliteter och bekännelser. Således, den fråga som dyker

6 68 Gud upp för troende kristna är inte om Jesu bud och handlingar i kärlek var unika i den antika världen, 5 utan om hans perspektiv på det gudom ligt-mänskliga erbjuder en livskraftig tolkningspraxis för Toran, nu öppen för alla som ärligt söker sig till Guds skapande och frälsande närvaro i denna värld. Enligt Jesus är en följd av kärleken till Gud att vi blir Guds barn, vilket betyder att vi kommer in i en mycket nära relation till Gud. Detta mera intima förhållande till Gud tas emot på liknande sätt av judar och kristna som en kravlös gåva, en nåd (»kärleken kommer från Gud» 1 Joh. 4:7). Guds kärleksfulla närvaro kan inte bli gjord (it cannot be made), den kan bara bli mottagen. Men ändå till en kostnad, nämligen vad det kostar att acceptera Gud som Gud. Eller med andra ord: Man kan bara komma in i en äkta kärleksrelation till Gud, om man accepterar Gud som annorlunda. Men hur kan vi lära oss att relatera till Gud som den andre? Kärleken och det annorlunda När Guds namn diskuteras i det tredje kapitlet av Exodus (2 Mosebok) betonar texten Guds villighet att bli känd som den som vill vara närvarande hos sitt folk, särskilt i tider av lidande, terror och förtryck, men texten betonar i lika mån Guds eget gudomliga väsen. Gud vill vara närvarande som den som väljer att vara närvarande. 6 Alltså betonar denna avgörande text om gudomligmänsklig relation Guds självuppenbarelse i historien, men också Guds radikalt annorlunda väsen. Gud vill vara när varande hos män, kvinnor och barn men inte som en av dem utan som Gud. Därför vägrar Gud, som vi har sett tidigare i kapitel 2, att låta Mose göra honom till instrument för Moses egna befrielseteologier och planer. Istället utlovar Gud sin närvaro hos det lidande folket som den han är, eller bättre: som den han önskar bli känd som hos sitt folk. Respekten för det annorlunda hos Gud är således en nödvändig dimension i varje relation med Gud, en insikt starkt bekräftad av de mystika traditionerna inom islam, judendom och kristendom. Men kan man älska någon som inte vill avslöja varje sida av