Denna skrivelse ersätter vår stämningsansökan daterad Vi, föräldrar till elva barn, stämmer den svenska staten enligt följande:

Transkript

1 Simrishamn EG-domstolen Förstainstansrätten Domstolskansliet Rue du Fort Niedergrunewald L-2925 LUXEMBOURG Kompletterande stämningsansökan Denna skrivelse ersätter vår stämningsansökan daterad Vi, föräldrar till elva barn, stämmer den svenska staten enligt följande: 1) Gällande lagstiftning för familjepolitiken och då särskilt barnomsorgens område (Kommunallagen 2 kap. 1, Prop. 1948:140 s ; KU 1948:24 s ) förhindrar att Föräldrabalkens (och därmed också våra) intentioner att föräldrarna ska ta ansvar för barnens goda omvårdnad, trygghet och fostran, efterlevs. Brottsrubriceringen är psykisk barnmisshandel. 2) Nuvarande skattelagstiftning diskriminerar eninkomstfamiljer med barn. Brottsrubriceringen är ekonomisk diskriminering. Skadeståndsanspråk: dels motsvarande den ersättning som utgår till den kommunala barnomsorgen (enligt Skolverket SEK/barn och år, med 2005 års kostnadsindex) för våra fyra barn räknat från respektive barns födelse och fram tills den dag då diskrimineringen upphör eller respektive barn börjar skolan, dock frånräknat de 13 månader då föräldraersättning utgår; dels motsvarande halva den ersättning som utgår till den kommunala barnomsorgen ( SEK/barn och år) för våra fyra barn från skolstart och fram tills diskrimineringen upphör eller t o m det år respektive barn är 12 år. Vidare strider lagstiftningen mot intentionerna i den Europeiska Konventionen Angående Skydd för de Mänskliga Rättigheterna och de Grundläggande Friheterna samt FN:s Barnkonvention och därmed våra möjligheter att leva upp till dem. Tolkningen och tillämpningen av nuvarande lagstiftning gör det olagligt för oss att komma i åtnjutande av de pengar som staten subventionerar till den kommunala barnomsorgen om vi väljer att själva ta hand om våra barn. En konsekvens av detta är att vi, mot vår vilja, tvingas överlämna våra barn åt andra att vårda och fostra. Detta leder i sin tur till att vi inte kan leva upp till Föräldrabalkens krav. Vi begår själva ett brott! När barnen misshandlas av staten måste därför vi föräldrar agera. 1(5)

2 Genom att tvinga eninkomstfamiljer in i fattigdom hävdar vi att svensk familjerelaterad lagstiftning diskriminerar sådana familjer och särskilt då hemmavarande föräldrar. Eftersom det som drabbar föräldrarna har en tendens att också drabba barnen hävdar vi att nämnda lagstiftning också diskriminerar barnen i sådana familjer. Att barnens situation i Sverige är anmärkningsvärt dålig i många avseenden, trots våra goda förutsättningar, torde vara uppenbart för varje initierad person. Redan i förskoleåldern har många barn problem med psykiska sjukdomar och beteenderelaterade störningar, såsom ADHD, DAMP, ADD, Aschbergers Syndrom, mm. Sedan tilltar problemen när barnen kommer upp i puberteten. Det visar sig att vi i Sverige återigen ligger i världstoppen, denna gång i så föga smickrande avseenden som antal ungdomar som drabbas av depressioner, försökt ta livet av sig, eller ordinerats antidepressiva medel. Den barnpsykiatriska expertisen förefaller vara överens om att ett grundläggande problem för barnen är frånvaron av goda vuxenkontakter och närvaron av alltför många vuxna under en kort intensiv tid i småbarnens liv. Dessa problem är ju en oundviklig konsekvens av en familjepolitik som har kvinnans frigörelse som mål samt familjernas sönderfall och storskalig kollektiv barnomsorg som väl kända och medvetet accepterade konsekvenser. I Föräldrabalken (1949:381), 6 kap. 1-2, står: Föräldrarna har ansvaret för barnets goda omvårdnad, trygghet och fostran, samt för att det hålls under uppsikt. Med gällande lagstiftning har vi inga möjligheter att ta det ansvaret! Små barn som vårdas av sina mammor utvecklas fortare än barn som tas om hand av dagbarnvårdare. De utvecklas också bättre socialt och känslomässigt säger den brittiske barnavårdsexperten Penelope Leach, som studerade utvecklingen hos 1200 barn från födelsen och fram till tre års ålder. Hon fann att barn som sattes på daghem eller vårdades av dagbarnvårdare var mer aggressiva och tillbakadragna. Dr Leach sa: Studien innebär inte att varje barn på ett stort daghem kommer att bli ett monster. Men det visar en liten men signifikant skillnad hos en stor grupp barn. 1-åringar är inte socialt mogna för den grupptillvaro, som daghemmen erbjuder. Varje morgon tvingas 1-åringen genomlida en traumatisk separationsprocess. Vid flera tillfällen under dagen söker 1-åringen efter förälderns trygga ansikte. När inte barnet hittar föräldern söker det sig till vilken vuxen som helst. Detta inverkar menligt på barnets framtid. Regeringen försöker manipulera verkligheten genom att kalla daghemmen för förskola. I Sverige har vi alltså en förskola från och med 1 års ålder! Föräldrarnas omsorgsförmåga ifrågasätts genom att så kallade experter framhåller, att föräldrar inte kan ge sina 1-åringar pedagogisk stimulans. Vad en 1-åring behöver fram till 3-4 års ålder är inte i första hand pedagogisk stimulans utan närhet, omsorg, kärlek och daglig kontakt med några få välkända personer, helst föräldrarna, som kan skapa en kärleksfull relation, ur vilken barnets integritet och tillit till omvärlden växer fram. En relation som behöver utvecklas i en lugn miljö, inte där det är fullt med barn som far runt hela dagarna. 2(5)

3 Förskolan kan inte ge den kontakten. Personalen byt ut. Barngrupperna är för stora. Just nu är de extremt stora på många orter och har så varit i mer än tio år. Det är inte ovanligt med ända upp till 15 barn mellan 1 1½ år på samma förskola med bara 3 vuxna. Det är inte bara psykisk barnmisshandel det är en horribel arbetssituation för personalen. Efter det att den s k maxtaxan införts i många kommuner så har det blivit billigare att ha barnen där för många. Följden har blivit, att barnen tillbringar allt längre tid på institution. Det finns 1-åringar, som måste stanna tio timmar i dessa stora barngrupper. En barnpsykiater som medverkade i ett TV-program, kallade detta för kvalificerad barnmisshandel. Detta måste få ett slut! För några år sedan var det stora tidningsrubriker om apor som satt för många i samma bur. Alla världens djurvänner hjälpte aporna att få en drägligare tillvaro. Våra barn borde åtminstone få ha det lika bra som aporna! Barnen har och fortsätter att ha det för trångt i sina burar. Forskare inom barnpsykiatrin är mycket oroade över den psykiska ohälsa som drabbar alltfler barn och ungdomar. Resurserna räcker inte till. Resultatet blir ett långt och många gånger onödigt lidande för barn som aldrig fick chansen att bli vårdade av sina föräldrar. En regering måste inse, att barn är olika och att alla omsorgsformer måste finansieras lika. Med stöd av Europeiska Konventionen Angående Skydd för de Mänskliga Rättigheterna och de Grundläggande Friheterna (4 november 1950) understryks föräldrarnas suveränitet: 1:a tilläggsprotokollet (20 mars 1952), Artikel 2: Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Detta krav understryks av huvuddokumentets, Artikel 14: Åtnjutande av de fri- och rättigheter, som anförs i denna konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av politisk eller annan åskådning eller ställning i övrigt. Vidare framhålls i FN:s Barnkonvention: Från Inledningen Konventionsstaterna, som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmar och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället, 3(5)

4 som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. Från Artikel 2: Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. Från Artikel 3: 1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Från Artikel 4: Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Från Artikel 7: 1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva sig ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Från Artikel 14: 2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet den vägledning det i varje skede behöver. Från Artikel 18: 1. Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare, har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet. 4(5)

5 Med gällande lagstiftning, som dessutom bryter mot Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna och vår rätt att själva välja uppfostran och utbildning åt våra barn samt FN:s Barnkonvention, kan vi som föräldrar inte ta det ansvar som Föräldrabalken lägger på oss. Mot bakgrund av ovanstående stämmer vi den svenska staten för psykisk barnmisshandel samt ekonomisk diskriminering, mot ekonomiskt vite, och hemställer att Förstainstansrätten dömer i enlighet med detta. Högaktningsfullt, Mats Alberts.. AnneLie Alberts Mats och AnneLie Alberts Stenbocksgatan Simrishamn, SWEDEN Telefon: ; Referens: Barnavårdsexpert Penelope Leach Psykolog Steve Biddulph Professor Hugo Lagercrantz Boken Tid för Barn av Per Kågeson 5(5)