Maria Montessori och Pedagogiken

Transkript

1 Maria Montessori och Pedagogiken Innehåll: DET HÄR ÄR MONTESSORI Ta vara på barnens känsliga perioder Frihet att välja Montessorimaterial- en god hjälp i inlärningen......och en god hjälp i uppfostran "Hjälp mig att göra det själv" Montessoriförskolan - en spännande och stimulerande miljö Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende Maria Montessoris kosmiska plan DET HÄR ÄR MONTESSORI Maria Montessori ( ) var Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med utvecklingsstörda barn och hon blev snart övertygad om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras tillstånd kunde förbättras med intellektuell stimulans. Hon utvecklade efter hand pedagogiska metoder för att hjälpa barnen och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella och känslomassiga utveckling var häpnadsväckande. Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också skulle kunna tillämpas lika väl på helt friska barn. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling. Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse. Ta vara på barnens känsliga perioder Maria Montessori visste vad varje förälder vet- nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och precis som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad. 1(6)

2 Dessutom observerade hon, att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade "känsliga" eller "sensitiva" perioder. Frihet att välja Hon upptäckte... att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare. att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap. att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift. att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen. Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna. Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt. Montessorimaterial- en god hjälp i inlärningen... För att kunna möte barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp. I ett Montessorirum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putstrasor till sinnrikt material, som tränar logiskt, matematiskt tänkande. Material, som övar upp skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men också saker, som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet t ex ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. När ett barn väl har förstått ett moment, är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på abstrakt väg. Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar små barn sensoriskt med det. Sedan använder äldre barn samma material för intellektuell förståelse. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se, att de lyckats med en uppgift. 2(6)

3 ...och en god hjälp i uppfostran Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar. Allt material har sin särskilda plats i rummet. Den, som använt ett material, har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen. Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta. "Hjälp mig att göra det själv" Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en Montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling. Montessoriförskolan - en spännande och stimulerande miljö Kommer du på besök till en montessoriförskola, kan du knappast låta bli att fascineras av den aktivitet, som råder. Här finner du barn mellan 3 och 7 år, som bakar, putsar skor, dukar bord eller ägnar sig åt andra praktiska sysselsättningar. Men här träffar du också barn, som med hjälp av räknestavar eller pärlmaterial sätter sig in i matematikens grunder. Kanske förvånar det dig, att en 3-åring med största koncentration lägger pussel med världsdelarna. Eller att en 4-åring med största iver tränar sig att skriva. Kanske tycker du att det är lite konstigt, att en 5-åring pratar om cirklar och olika sorters trianglar. I fritt skapande får barnen utlopp för sin fantasi. Genom att inte i tid och otid hjälpa barnen, utan i stället låta dem fritt experimentera, pröva sig fram och öva sig inom olika områden, har man undanröjt de hinder, som vi vuxna normalt ställer i vägen för barnens naturliga utveckling. Så vad du ser i Montessoriförskolan är helt enkelt prov på vad som händer, när man i rätt miljö och med rätt stimulans tar vara på barnens inneboende resurser. Du ser prov på att barn både vill och kan betydligt mer än vi vuxna tror. 3(6)

4 Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende Besöker du en montessoriklass i grundskolan, möter du en miljö utan kateder och traditionella skolbänkar. I stället finner du elever, som arbetar ensamma eller i grupp vid bord eller på golvet. Det finns rikligt med arbetsmaterial på hyllor längs väggarna. Precis som i förskolan väljer varje elev själv sin sysselsättning. Friheten att få handla självständigt innebär att eleverna ägnar sig åt sina uppgifter så länge de önskar. De kan koncentrera sig på ett ämne en hel dag. Men friheten ställer också krav på att barnen tar del av ansvaret att täcka in alla ämnesområden på terminens kursplan. Det innebär krav på planering och utvärdering. Friheten förutsätter också att de tar hänsyn till kamraterna i sin omgivning. Maria Montessoris kosmiska plan Människan har som alla levande varelser utrustats med instinkter och impulser. Hon har också konsekvent sökt de bästa förutsättningarna för sig själv. Men om vi jämför andra levande varelser med människan är det ett faktum att hon inte är begränsad vare sig till område eller klimat. Hon var ämnad till att ta hela jordytan i besittning. Människan har en kosmisk uppgift. Hon har förbättrat världen med hjälp av sin intelligens, hälsa och vilja. Människan är aldrig nöjd med det hon har, utan söker ständigt efter mer och mer. Först levde hon nära naturen och var helt beroende av den. Hon nöjde sig inte med detta utan försökte förbättra naturen för att tillfredställa sig själv. Detta har hon gjort genom arbete. Hon har lösgjort sig från naturen för att med sitt arbete skapa något högre en SUPERNATUR. Människans egen vilja, hennes överlevnadsförmåga, hennes drift att utvecklas för att få förändring. Detta är människans kosmiska uppgift. När vet man att människan är på väg att gå för långt för att uppnå sina mål? En fråga att ställa sig då och då. Maria Montessori skriver i en artikel införd i Montessoritidningen: "Människans historia visar oss andra märkvärdiga drag. Ägandeinstinkten är medfödd hos människan så även tendensen att bilda större och större grupper. Människan är oerhört generös till sin natur. Alla andra varelser skaffar mat till sin avkomma. Där är det stopp. Människan däremot skaffar mer mat än hon och hennes avkomma behöver. Mer och mer men varför?"------"är det inte sant, att ju mer hon säljer ju lyckligare är hon? Detta avslöjar en annan strävan hos människan - att åstadkomma sammanhållning mellan människor. En icke medveten strävan." Men hon är ännu ej medveten om att för att fortsätta existera måste hon förstå sitt arbete. Arbetet med att göra en nation av hela mänskligheten. Att hålla ihop. Mänskligheten förstår inte att den yttersta framgången endast kan nås genom att förena alla. Vi är ännu inte beredda på detta. Förhoppningsvis kommer det med kommande generationer. 4(6)

5 Det är frågan om att använda sig av den kosmiska kraften barnet. Vi måste låta barnet få utveckla sina krafter och de möjligheter som finns inom henne och ge henne relationer med andra människor. Visa barnet att varje individs liv på jorden förefaller själviskt (kampen för sin egen överlevnad) men i realiteten samverkar allt och alla för helhetens bästa. Alla har en speciell förmåga. Allting har en speciell funktion. Arbetet med den kosmiska planen gjorde Maria Montessori redan i början av talet. Hon sa att det är med barnen vi måste börja för att få fred på jorden. Ge dem en kärlek till världen, visa respekt och hänsyn till alla och allt som lever. Får man denna äkta känsla för allt levande trodde Maria Montessori att fredsarbetet påbörjats. Metoderna som lämpar sig bäst genom de olika utvecklingsstadierna. Den kosmiska utbildningen är anpassad till människans behov under olika utvecklingsstadier. Varje individ ska få sina behov tillfredsställda. Vid varje utvecklingsstadie är det viktigt att skapa en miljö för utvecklingen. Ta bort alla ev. hinder. Grunden är en bred förståelse och kunnande om de känsliga perioderna. Barn mellan 0-6 år (det lilla barnet) arbetar för att bli en självständig individ. Hon imiterar vuxna, utforskar omgivningen med hjälp avsina sinnen. Lär sig att jämföra, klassificera, urskilja. Hon har ett sinnligt absorberande och konkret sätt att ta till sig omgivningen. Det gäller att så massor av frön till det här "lilla barnet". Ge dem verkligheten, mycket ord, fakta och upplevelser. Låta miljön vara levande och intressant. Ge barnet nycklar till omvärlden. Gå ut i naturen och ta med sig den in. Barnets intresse, nyfikenhet och beundran kommer att fortsätta igenom hela barnets liv om vi sår dessa frön i henne. Genom att pedagogen är en bra förebild kan hon förmedla ett förhållningssätt till omvärlden och livet, präglat av ödmjukhet, amsvar, nyfikenhet och glädje. Åren mellan år är barnet självcentrerat medan i åldrarna 5-7 lägger de märke till att det finns mer levande ting runt omkring dem i den stora världen. Att alla varelser som har levt innan oss har hjälpt människan att komma så här långt. En livsadaption. Som pedagoger och vuxna måste vi vidarebefodra kunskapen att allting tillsammans arbetar för helheten. Varje växt och djur har sin del i utvecklingen av världen. Vi vuxna har alltså en stor uppgift, att förmedla känslan av ansvar för världen till barnet. Alldeles för ofta har människan tagit från jorden, naturen utan att betala tillbaka. Vi måste ge barnet tankarna om att vi ska arbeta tillsammans på jorden och för jorden. Vad vi tar från jorden måste vi betala tillbaka i en annan form. Låt barnet känna att hon på sitt eget sätt kan och måste hjälpa till i den kosmiska planen. Det är bara när man relaterar olika företeelser som det uppstår en förståelse. Metoden är att visa på hur en liten bit av kunnande flödar ut från en annan och ut igen till något annat. Det är det som intresserar barnet. Barnets föreställningsförmåga startar. En del fakta studeras medan föreställningsförmågan summerar i hop andra fakta för att bli en helhet. På det här viset konstruerar barnet en abstrakt syn av världen inne i sitt huvud. Att förstå samband, orsak-verkan, att uppleva utvecklingframsteg, att känna till de ekologiska sammanhangen, att få en uppfattning om naturvetenskapliga begrepp m.m. 5(6)

6 Allt detta fascinerar barnen och på sin upptäckarstig använder sig barnet av ; all möjlig referens litteratur, faktaböcker m.m. siffror, mätinstrument experiment faktakort, definitioner, namnlappar projektarbeten drama, bild handarbete samtal redovisningar Målen med en undervisning sett ur ett kosmiskt perspektiv är att; fostra barnen till ansvarsfulla, självständiga, insiktsfulla och respektfulla människor. Vi vill också att: barnen ska känna glädje och kärlek, ge kärlek till både människor och allt annat levande. känna arbetsglädje. känna att dom betyder något känna att alla har sin plats i tillvaron. känna att allt har en mening. känna att just jag har fötts för att kunna uträtta någonting. Maria Montessori skriver i "To educate the human potential" (1987 sid 66) A wider loftier life is his than ever before, and children have to be prepared for it, so the fundamental principle in education is correlation of all subjects, and their centralisation in the cosmic plan." 6(6)