Försvarspolitiskt manifest Antaget av förbundsstyrelsen 2014

Transkript

1 Försvarspolitiskt manifest Antaget av förbundsstyrelsen 2014

2 Innehåll Försvarspolitikens inriktning 3 Säkerhetspolitiska utgångspunkter 5 Det nationella försvaret 7 Personal- och materielförsörjning 9 Internationella åtaganden, samarbete och vapenexport 11 2

3 1. Försvarspolitikens inriktning Att kunna garantera medborgarnas säkerhet och försvara de territoriella gränserna är en av statens viktigaste uppgifter. En god och väl fungerande stat måste kunna försvara sig mot både inre och yttre hot för att på så vis skydda sina medborgare. Ett starkt försvar är inget man bygger upp över en dag utan kräver tiotals år av planering. System ska köpas in, byggas upp, övas och vidareutvecklas. Det är process som ständigt pågår. Under historiens gång har man kraftigt bantat ner försvaret efter stora världskonflikter, då man antagit att kriget inte skulle komma igen under överskådlig tid. Det mest klassiska exemplet på detta är den stora regementsdöden på 20-talet. Regementen fortsatte att läggas ner fram till 1939, året då andra världskriget bröt ut. Sveriges beredskap var då allt annat än god, och Sverige tvingades till stora eftergifter mot stormakterna. För att ha ett långsiktigt hållbart försvar måste vi lära av historien. Ingen vet hur situationen i vårt närområde kommer se ut om bara några år. Därför är det viktigt att Sverige i enlighet med den kristdemokratiska förvaltarskapstanken har ett starkt och väl förberett försvar. KDU ställer sig bakom idén om ett insatsförsvar men menar samtidigt att insatsförsvarets styrka och storlek måste vara betydligt större än idag. Det är beklagligt att Sveriges försvar under en borgerlig regering tillåtits att krympa ihop till en krishanteringsorganisation för internationella insatser. Den svenska försvarsmakten har i dagsläget fyra huvuduppgifter. Dessa är att: - Försvara Sverige mot väpnat angrepp. - Hävda vår territoriella integritet. - Bidra till fred och säkerhet i omvärlden. - Stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. KDU instämmer i att dessa bör vara försvarsmaktens huvuduppgifter. Dessvärre har de två första uppgifterna, att försvara oss mot väpnat angrepp och hävda vår territoriella integritet, fått en allt mer undanskymd roll i den svenska försvarspolitiken. De internationella åtagandena är viktiga, men vi får aldrig glömma att de nationella åtagandena måste prioriteras främst. Det nationella försvaret måste planeras, övas och utvärderas, men i dagens underfinansierade myndighet leder detta till att förbanden inte får tid till att öva insatser i tillräcklig omfattning. Försvarspolitiken ska utformas efter vilka uppgifter Försvarsmakten förväntas lösa. Vi har under lång tid sett hur tidigare regeringar gjort försvarspolitiken till regionalpolitik och hur man använt försvarsbudgeten som ständig besparingspost vid budgetsanering. Hos Försvarsmaktens förband har detta lett till en intern kannibalism, där man i viss utsträckning har varit tvingade att motarbeta varandra för att överleva. KDU menar att detta måste upphöra och att försvarets förmåga att lösa sina uppgifter bör sättas i centrum. Försvarsbudgeten har under lång tid varit en post som främst använts för att balansera budgeten utan hänsyn till försvarsbehoven. Ett bra exempel på detta är att Riksdagen år efter år behållit samma uppgifter för Försvarsmakten, men att budgeten sänkts eller förblivit oförändrad år efter år. Detta har lett till att inflation, stagnerad löneutveckling och fördyrning av materiel har ätit upp en stor del av den organisation som fanns på 1990-talet. 3

4 KDU anser att försvarsbudgeten alltid måste anpassas efter vilka uppgifter riksdagen har gett försvaret, inte utifrån hur mycket pengar finansministern behöver spara i årets budget. Finansieringen behöver vara långsiktig så att försvaret ges möjlighet att bygga upp en god infrastruktur utifrån de beslutade huvudlinjerna. Att, som nu, skjuta upp långsiktiga investeringar i exempelvis materielsystem leder till att vi i framtiden kommer utsättas för en systemchock där flera tunga system och förmågor behöver bytas ut på kort tid. Det kommer bli både mycket dyrt och leda till tapp i förmåga för försvaret. Samtidigt har politiska prestigeprojekt tillåtits att ta kraft från annan verksamhet, ofta med Försvarsmaktens uppmuntran. Exempel på detta är det idag utskällda projektet Nätverksbaserat Försvar, som handlade om samordning av sensordata, som under en lång tid slukade stora resurser utan att ge någon konkret ökad förmåga. Under en längre tid har det varit ett problem att politiker, regeringar och enskilda delar av försvarsmakten har tagit beslut efter eget intresse, snarare än att ta hänsyn till försvarets samlade förmåga. KDU anser: - Att statens främsta uppgift är att garantera medborgarnas frihet, säkerhet och människovärde. - Att Försvarsmaktens främsta uppgift är att skydda Sverige mot väpnat angrepp. - Att Försvarsmaktens tilltänkta operativa förmåga ska sättas i centrum vid försvarsbeslut. - Att budgeten ska anpassas efter försvarets behov och de uppgifter som försvaret fått av riksdag och regering. - Att Sverige, vid sidan av det nationella försvaret, ska bidra till en säkrare omvärld genom den kompetens som Försvarsmakten besitter. 4

5 2. Säkerhetspolitiska utgångspunkter Sverige blir en alltmer integrerad del av Europa. Detta innebär att vår säkerhet blir alltmer kopplad till våra grannländers och Europas säkerhetspolitiska gemenskap. KDU menar att dagens försvar också måste vara anpassat till morgondagens hotbild. En viktig del i vad KDU menar kommer att utgöra grunden till många konflikter framöver är de konsekvenser som klimatförändringarna får för vitala naturresurser. Naturtillgångar har alltid varit viktiga beståndsdelar i säkerhetspolitiken. De ökande temperaturerna får stora konsekvenser i vårt närområde. Norr om Nordkalotten öppnas nya attraktiva handelsvägar, och i takt med att isarna smälter öppnas möjligheten för gasutvinning kring Arktis upp. Kampen om naturresurser är pågående, oförutsägbar och potentiellt farlig. Sverige bör, som viktig aktör i området, förbereda sig på att den säkerhetspolitiska situationen på sikt kan bli mycket ansträngd. År 2040 kommer vi enligt uppskattningar vara 9 miljarder människor på jorden, därutöver kan klimatförändringarna och väpnade konflikter leda till att människor söker sig bort från sina hemtrakter på grund av förändrade levnadsförhållanden. Denna demografiska förändring riskerar att i kombination med en kamp om naturresurser leda till större flyktingvågor. Vi i Sverige har ett ansvar att hjälpa människor som tvingats lämna sina hem på grund av våld och konflikter. Det finns otaliga exempel på hur oförmågan att hjälpa en flyende civilbefolkning har lett till ökad extremism och än mer våld, våld som riskerar att spridas utanför det ursprungliga geografiska området. Ett konkret på detta är Syrien-konflikten, där oroligheterna spridit sig även till Irak, Libanon och Jordanien. Framtidens säkerhetspolitik måste därför även väga in hur migrations- och flyktingfrågor bäst kan hanteras. Sveriges biståndspolitik kan vara aktivare på detta område och är en strategisk resurs när det kommer till att bygga fred och säkerhet. Att militärt och humanitärt bygga säkerhet på plats i andra länder är ett sätt att möjliggöra för människor att leva sina liv på ett värdigt sätt, utan att behöva lämna hem och hemland för att söka trygghet. De flesta utmaningar, risker och hot delar vi av naturliga skäl med övriga européer, och i synnerhet med våra närmsta grannländer. Detta innebär att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Sverige har redan nu genom Solidaritetsförklaringen klargjort detta för omvärlden. KDU anser att detta inte är tillräckligt då vi i nuläget saknar kapacitet att göra detta. För att tillsammans med våra grannar kunna garantera vår egen säkerhet och exempelvis Baltikums frihet, vill KDU att Sverige ska bli en fullvärdig medlem av försvarspakten NATO. Först då kan vi planera, synkronisera och öva försvaret av vårt närområde fullt ut med våra grannar. NATO-medlemskap är också en långsiktig angelägenhet för Sverige och kan göra att vi tillsammans med andra demokratier får större möjlighet att påverka vår omvärld. Även under det Kalla Kriget var Sverige i praktiken beroende av NATO:s styrka. Sverige har sedan länge övergivit tanken på neutralitet i händelse av kris i vårt närområde. Nu är det dags att även ge upp den alliansfrihet, vars enda syfte har varit att behålla Sverige neutralt. En militär invasion mot Sverige är just nu osannolik. På sikt kan vi dock inte utesluta militära angreppshot med de allvarliga konsekvenser som dessa skulle kunna få. Historien har en tendens att svänga snabbt och kan aldrig förutsägas. Utvecklingen i Ryssland är i många avseenden negativ. Den ryska invasionen av Georgien år 2008 var en överraskning för många bedömare, då Ryssland visade sig besitta en kapacitet som många inte förväntat sig. År 2007 hade den svenska försvarsberedningen helt förbisett de militära hoten i närområdet och istället bedömt naturkatastrofer som det allvarligaste hotet mot svensk säkerhet. Den ryska invasionen visade att Ryssland inte är villigt att acceptera att dess grannländer för en västorienterad politik. De senaste åren har den militära upprustningen accelererat, vilket demonstrerats genom mycket omfattande militära övningar. Övningarna är ett sätt för Ryssland att 5

6 demonstrera sin styrka, samtidigt som man upptäcker och kan åtgärda sina svagheter. År 2009 avslutades övningen Zapad med ett simulerat kärnvapenangrepp mot Polen, och mängden trupp som övas växer år efter år. Det är ett maktspråk som knappast är positivt. Baltstaterna har uttryckt irritation och oro över de övningar med bland annat landstigningsfartyg och strategiskt bombflyg som förekommer vid deras gränser. Samtidigt har Ryssland flera gånger med icke-militära medel agerat offensivt för att påverka sina grannländer i en mer ryskorienterad riktning. Ett exempel på detta är gas- och handelspolitiken gentemot Ukraina eller hacker-attacken mot Estland. Ryssland rör sig i en alltmer anti-västlig och odemokratisk riktning, vilket självklart påverkar den svenska säkerhetssituationen. Det råder ingen brist på vapen i världen. I de konflikter där flest civila faller offer så har tillgången till vapen trots embargon och internationella överenskommelser snarare ökat på senare år. Det är ytterligt allvarligt att länder som Kina säljer vapen till regimer som exempelvis Burma. Dessa vapen används bevisligen mot civila, antalet offer i ett antal blodiga konflikter skulle ha varit väsentligt mindre om världssamfundet satt en hårdare press på de länder som säljer vapen till illegitima regimer. Sverige måste vara tydliga i sin kritik av vapenspridningen till dessa regimer samt inte minst föregå med gott exempel när det gäller att inte exportera vapen till odemokratiska stater. Spridningen av massförstörelsevapen är ett säkerhetshot som också måste tas på stort allvar. Det krävs tydliga markeringar från Sverige, EU och FN mot Irans och Nordkoreas anrikningsprogram. Men det är också viktigt att verka för stabilitet i länder som Pakistan där det redan finns en betydande kärnvapenarsenal. Det är den demokratiska, frihetliga delen av världens moraliska uppgift att kraftfullt motverka kärnvapenspridning. Att skaffa massförstörelsevapen får inte bli en enkel lösning på krisande staters säkerhetsproblem. Terrorismen är ett av de största hoten idag runtom i världen. På kort sikt kan svenska intressen och installationer hotas av exempelvis terrorhandlingar, både i Sverige och i vårt närområde. Sveriges engagemang för fredsbyggande i andra länder gör också att svenska soldater skulle kunna ses som måltavlor. Kampen mot terrorism och extremism är långsiktig och kräver internationell samverkan. Den måste föras med alla tillgängliga medel inom de mänskliga rättigheternas ramar. Alla länder har rätt till självförsvar mot internationell terrorism, även med militära medel. Terroristerna mördar helt oskyldiga människor i syfte att uppnå politiska eller religiösa mål. De idéer som terrorismens entreprenörer använder för att rättfärdiga terrorism och för att manipulera människor att stödja eller utföra terrordåd måste med kraft bekämpas. En viktig del i det långsiktiga arbetet med bekämpning av terrorism är dialog och utbyte mellan människor, kulturer och religioner. KDU anser: - Att det svenska försvaret bör utformas för att möta de militära förmågor som finns i vårt närområde. - Att de största hoten emot Sverige idag är odemokratisk och säkerhetspolitiskt oförutsägbar utveckling i närregionen, kamp om naturresurser och terrorism. - Att Sverige bör söka medlemskap i försvarsalliansen NATO. - Att Sverige skall vara en aktiv röst mot vapenförsäljning till odemokratiska och våldsamma regimer. 6

7 3. Det nationella försvaret Försvarsbeslutet från år 2004 innebar en avsevärd ambitionssänkning gällande Försvarsmaktens förmåga att hävda vår territoriella integritet och försvara Sverige. Denna ambitionssänkning tar KDU kraftfullt ställning emot. Ett övergripande problem är nedmonteringen av vår försvarskapacitet på nästan alla fronter. Flygvapnet är ett talande exempel. Från att ha varit bland världens absolut största och främsta under 1960-talet har det svenska flygvapnet numera minskats till tre flygflottiljer. Flygvapnet fyller en särskilt viktig roll i ett så stort och glesbefolkat land som Sverige eftersom det har kapacitet att utföra snabba och kraftfulla insatser. Det vilar därmed främst på flygvapnets axlar att i första ledet försvara vår territoriella integritet. Detta gäller inte minst under fredstid. Flygvapnet behöver också fler transportenheter som skulle vara av nytta såväl ur ett militärt som civilt perspektiv. Flygvapnets åldrande transportflotta riskerar att ge oss ett förmågeglapp i framtiden när planen måste skrotas. De marina förbanden har också reducerats under senare år. KDU menar att Försvarsmaktens marina verksamhet måste utökas och uppmärksammas mer i och med att Rysslands intressen i Östersjöområdet ökat. De två sjöstridsflottiljer som finns kvar kan svårligen räcka för att säkerställa Sveriges långa sjögräns och vårt omfattande sjöterritorium. Vi bör också satsa mer på ubåtsflottiljen. Sverige har idag en av världens mest avancerade ubåtar vilket skulle kunna ge ett både kraftfullt och kostnadseffektivt bidrag till skyddet av vårt territorialvatten. Sveriges skärgårdsmiljöer är unika och innebär att vi besitter internationell spetskompetens för skärgårdskrigsföring. Det är viktigt att vi upprätthåller och utvecklar denna kompetens. Armén ansvarar för försvarsmaktens förmåga till markstrid och luftvärn. Från att ha varit en stel massarmé till stor del baserad på traktorer och cyklar har armén idag utvecklats till att vara små, rörliga och moderna enheter. Denna utveckling har i stort varit något bra, men en nackdel är att mycket av den stora arméns volym har försvunnit. För att kompensera detta så måste den moderna insatsarmén kombinera eldkraft med snabbhet. Att arméns volym är för liten för att utföra de uppgifter som Försvarsmakten ålagts är dock mycket tydligt, bland annat när det gäller större utlandsmissioner nuvarande volym räcker inte till för att både upprätthålla nationell beredskap och genomföra större insatser upp till bataljonsstridgrupps storlek samtidigt. Då arméns olika förband är spridda över hela landet, är det av yttersta vikt att de regelbundet övas tillsammans. Först då kan vi vara säkra på att armén verkligen fungerar som det är tänkt. Stora övningar tydliggör också brister i organisationen och gör att dessa kan rättas till. Även utan övningar är det dock tydligt att den svenska armén har stora brister, orsakade av åratals inflation, nedläggningar, felprioriteringar och tanklöshet. Bristen på luftvärn, artilleri och truppmassa gör att endast små delar av Sverige kan försvaras, och endast under kort tid. Små brister kan bli gränssättande. Utan en tämligen enkel resurs som en mobil krigsbro, kan arméförband bli handlingsförlamade. Detta är brister som måste åtgärdas. Sverige har tack vare sina arktiska miljöer kunnat utveckla en spetskompetens inom området arktisk krigsföring. Denna förmåga värdesätts mycket av länder som står oss nära, och många NATO-länder skickar soldater och officerare till Sverige för att utbildas i detta. Om Sverige i framtiden blir medlem i NATO kan detta utgöra ett svenskt expertisområde. Det är av yttersta vikt att försvaret bibehåller sin kompetens inom samtliga områden. Det betyder att även om något vapen eller truppslag inte skulle behövas för tillfället så måste Försvarsmakten ändå fortsätta sin utbildning inom detta vapen- eller truppslag i mindre skala för att inte gå miste om förmågan att i framtiden bygga upp förmågan på bredare front. 7

8 Den ökade hotbilden från terrorister kräver även att Försvarsmakten får ökade möjligheter att samarbeta med polisiära myndigheter när så är nödvändigt. Vid hot från inrikes krafter måste försvaret få bidra med det som polisen behöver och begär hjälp med. Det kan t ex handla om att försvara strategiska eller viktiga byggnader, grupper, eller strukturer. Det kan också handla om hjälp med transporter och bevakning. Eftersom försvaret av Sverige och den nationella säkerheten ska vila på folklig grund så är det av yttersta vikt att försvarsviljan finns tydligt förankrat i samhället i stort. Här är frivilligorganisationerna i allmänhet och Hemvärnet i synnerhet de viktigaste aktörerna. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna bör i högre grad utvecklas till en krishanteringsorganisation. Hemvärnet har redan idag bland annat till uppgift att skydda infrastruktur, befolkning och funktioner på svensk mark i fred som krigstid. Med Hemvärnets nuvarande kompetens och utrustningsnivå kan dock Hemvärnet lösa mer komplexa uppgifter, och det bör inte vara omöjligt att använda hemvärnsförband i en aktivare roll i det nationella försvaret för att avlasta framförallt arméförbanden. När det kommer till kriser såsom översvämningar, stormar, snökaos är Hemvärnet en av de viktigaste aktörerna. En problematik som dock finns kring den svenska krisberedskapen i fredstid, är att Hemvärnet inte omfattas av pliktlagstiftningen. Hemvärnet måste få befogenhet att kalla in just de soldater som passar för den aktuella situationen så att de på bästa sätt kan fullgöra sina uppgifter. Därför vill KDU modernisera den nuvarande lagstiftningen så att den kan fungera såsom den är tänkt, även i fredstid. Hemvärnets framtid ligger inte i att vara en skattefinansierad kamratförening för försvarsintresserade, utan en modern insatsorganisation. Därför måste Hemvärnet ges möjlighet till återkommande nationella övningar, på samma sätt som arméns förband, för att säkerställa att de fysiska och tekniska kraven som kan ställas på dem uppfylls. Det nationella försvaret handlar dock om så mycket mer än om förmågan att hävda vår territoriella integritet och att med väpnad strid försvara landet. Det civila försvaret spelar en betydande roll även i fredstid. El-, järnvägs- och telenäten har vi flera tillfällen slagits ut i stora delar av landet av vad som i sammanhanget borde vara småsaker. Detta är givetvis inte rimligt. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) bör därför få ökade resurser i en egen budgetpost samt tydligare uppgifter. KDU anser: - Att en upprustning av försvaret måste komma till stånd. - Att Försvarsmakten ska satsa extra på de områden Sverige har spetskompetens, t.ex. inom krigsföring i arktiskt klimat och i skärgårdsmiljö. - Att Marinens närvaro i Östersjön och förmåga till strid på och under ytan bör öka. - Att Flygvapnet och lämpliga delar av marinen ges en större prioritet i planeringen av territorialförsvaret. - Att nationella övningar hålls inom och mellan vapenslagen. - Att Hemvärnet ska kunna användas som en mer integrerad del av Försvarsmakten. - Att Försvarsmakten ska kunna understödja polismyndigheterna i samband med terrorism och andra inomstatliga hot. - Att den nuvarande lagstiftningen kring hemvärnets befogenhet i fredstid bör ses över. - Att det civila svenska samhället behöver en ökad krisberedskap. 8

9 4. Personal- och materielförsörjning Sveriges försvar var i drygt 100 år baserat på systemet med allmän värnplikt. Den allmänna värnpliktens grundtanke, om ett folkligt förankrat försvar, är positiv i det att den skapar ett försvar som är representativt för samhället. Erfarenheter från internationella insatser visar tydligt att den mångfald av erfarenheter bland soldaterna, som värnplikten bidrar till, ger positiva effekter, där svenska soldater varit duktiga på att anpassa sig till de väldigt skiftande situationer som uppkommer på en internationell mission. I länder där det inte finns en allmän värnplikt eller mönstringsplikt finns ofta risken att den militära personalen blir en relativt homogen grupp med liknande bakgrund och erfarenheter. Dagens personalförsörjning, där både soldater och befäl är anställda av Försvarsmakten, har gett Sveriges försvar en ny dimension genom professionella och kunniga soldater. Problemet är idag att de är för få, och att det är mycket dyrt för staten att öka antalet. KDU vill därför se en hybridlösning, där nyckelbefattningar och funktioner där expertkompetens krävs bemannas av kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater, medan den stora förbandsmassan utgörs av värnpliktiga. Detta skulle tillåta en större förbandsvolym samtidigt som förbanden skulle bli betydligt vassare än vad de sista värnpliktiga förbanden var. De värnpliktiga soldaterna erbjuds då också möjligheten att ta anställning som yrkessoldater, vilket gör att försvaret kan ta vara på de mest motiverade soldaterna för att bygga ännu starkare förband. En förutsättning för att de värnpliktiga soldaterna inte ska försummas är också att det genomförs repetitionsövningar, vilket inte gjordes alls under 2000-talet. Utan krigsplacering och repetitionsövningar är värnplikten i praktiken meningslös. Sverige har bedrivit internationella insatser sedan 1948 och sedan 1956 har Försvarsmakten en tradition av truppinsatser i fredsinsatser runt om i världen. Svenska soldater har alltså under lång tid riskerat livet för mänskliga fri- och rättigheter, för fred och frihet. Dessa soldater har gjort en viktig insats för Sverige och människor i vår omvärld. KDU är positiva till internationella fredsbevarandeoch fredsframtvingande internationella insatser, men dessa insatser krävs dock att vi på ett bra sätt också kan ta hand om våra soldater när de återvänder hem, För det första vill KDU inrätta ett svenskt veterancentrum. Svenska soldater skulle där kunna få obligatoriska stödsamtal samt vård efter avslutad militärtjänst. Den nya institutionen för veteranstöd skulle också bedriva forskning kring svårigheter som veteraner ofta drabbas av, bistå soldater vid karriärväxling och den skulle dessutom kunna fungera som en samordnare av de frivilliga veteranorganisationernas verksamhet. På så vis blir Sveriges veterancentrum en mötesplats för såväl soldater och anhöriga som frivilliga. För det andra vill KDU att skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer även ska omfattas av veteranstödsorganisationer och för det tredje anser vi att en soldat som avslutar sin militärtjänstgöring ska erhålla en särskild ersättning baserad på det antal år som personen ifråga deltagit i rikets försvar hemma och utomlands. En sådan ersättning skulle visa på samhällets uppskattning för den enskilde soldatens uppoffringar och skulle också kunna locka fler att välja soldatyrket trots dessa uppoffringar som yrket medför. En fråga som aktualiserats mycket i debatten under 2013 och 2014 är Försvarsmaktens materielinköp. KDU menar att en viktig grundpelare för inköpen är att det skall vara Försvarsmaktens behov som står i centrum. I de fall där det finns både ekonomiska och operativa motiv att köpa produkter av andra leverantörer framför de svenska så skall detta göras. Att det finns ett säkerhetspolitiskt intresse i att Sverige har en kompetent och konkurrenskraftig försvarsindustri får dock inte förbises, särskilt inte i nuläget då Sverige fortfarande för en alliansfri politik. Då en försvarspolitisk omställning pågår, 9

10 är det viktigt att försiktighetsprincipen gäller så att den industrikompetens som tagit tiotals år att bygga upp inte försvinner. KDU anser: - Att truppförsörjningen ska vara baserad på en allmän och könsneutral värnplikt med komplettering av yrkessoldater på nyckelbefattningar. - Att repetitionsövningar och nationella förbandsövningar är en förutsättning för en fungerande värnplikt. - Att det ska vara möjligt att göra karriär som soldat i Försvarsmakten. - Att Försvarsmaktens materialförsörjning bör ske med försvarets operativa förmåga och säkerhetspolitiska intresse i centrum inte av ekonomiska eller politiska särintressen. 10

11 5. Internationella åtaganden, samarbeten och vapenexport I en globaliserad värld med nya hotbilder så är det omöjligt att enbart fokusera på att upprätthålla det egna landets gränser. Införandet av marknadsekonomi och ett demokratiskt styrelseskick ger enligt erfarenhet en säkrare omvärld. Sverige bör därför ha en aktiv roll i demokratiseringen och bevarandet av fred i världen. Stater bör vara suveräna och i största möjliga mån själva ansvara för sina invånares välbefinnande, men i de fall där stater bryter mot mänskliga rättigheter har vi ett ansvar att ingripa. Sedan en tid tillbaka har det svenska försvaret haft en betydande roll i internationell säkerhetspolitik. Sverige har ett mycket gott anseende och har speciellt ett rykte om att ha en omfattande diplomatisk förmåga. Vi har genomfört lyckade fredsfrämjande insatser i bland annat Bosnien, Kosovo och Afghanistan. En utveckling med ökad internationell truppnärvaro är någonting som KDU stödjer. Höjda kostnader för internationella insatser måste dock kombineras med höjda anslag till Försvarsmakten för att insatserna inte ska urholka Försvarsmaktens förmåga. Då Sverige har många gemensamma intressen med NATO- och EU-länder så är det självklart att fortsätta utföra insatser med trupper från just dessa länder. Ett av de mest fundamentala målen för kristdemokratin är att åstadkomma en demokratisk utveckling på det politiska planet och en god tillväxt på det ekonomiska planet i U-länder som lider brist på detta. För att en sådan utveckling ska vara möjlig, måste ibland fredsframtvingande eller fredsbevarande styrkor sättas in. Resurser kan då även behöva tilldelas till sådana åtgärder från biståndsbudgeten. Ett samarbete mellan militär trupp och civila myndigheter och organisationer är ett effektivt sätt att samordna aktörer som kan komplettera de insatser som görs. Detta har stöd i modern forskning om upprorsbekämpning. För att ett krisdrabbat område ska utvecklas och kunna klara sig själv är det viktigt att vi i våra insatser hjälper till i återuppbyggnaden och ger hjälp till självhjälp. Att använda sig av icke militära aktörer ger också större bredd och förtroende till operationen. Självständiga stater har ett stort värde, som ansvariga för det gemensamma bästa inom sina gränser. Men då stater misslyckas med att skydda människors säkerhet, eller systematiskt bryter mot mänskligarättigheter, finns det en förpliktelse att ställa upp för utsatta medmänniskor. En av historiens stora skamfläckar är omvärldens passivitet till inomstatliga folkmordsaktioner. Folkmorden på armenier i Turkiet, judar i Nazi-Tyskland, oliktänkande och minoriteter i Röda Khmerernas Kambodja, kurder i Irak och tutsier i Rwanda tilläts alla fortgå utan att omvärlden gjorde tillräckligt för att stoppa dem. Idag ser vi hur etnisk rensning fortgår utan tillräckliga åtgärder från omvärlden. KDU:s vision är ett Sverige som står upp som en tydlig och uthållig aktör i kampen för att stoppa etniskt våld mot civila. Vi bör också vara redo att kunna sända militära trupper till konfliktområden för att hindra folkmord. Det brukade heta att Sverige är alliansfritt och neutralt. Sedan 2006 finns dock inte formuleringen med i regeringsförklaringen. KDU vill se att Sverige utökar sin försvarspolitiska roll internationellt. Vi anser att det är vår plikt att stå upp för våra medmänniskor i andra länder om de utsätts för angrepp. Därför ser vi positivt på den nuvarande utvecklingen där vi förpliktigar oss att vid eventuella angrepp försvara EU-länder och nordiska länder. Internationellt samarbete ger samordningsfördelar och kan därmed leda till effektivare insatser. KDU anser som tidigare nämnts att Sverige bör anslutas till NATO för att kunna fullfölja dess förpliktelser gentemot vår omvärld på ett effektivare sätt. Sverige deltar idag i fler NATO-ledda insatser än majoriteten av de länder som är medlemmar i NATO. NATO arbetar idag kraftfullt för att på olika sätt stärka demokrati och mänskliga rättigheter. 11

12 Som unga kristdemokrater bör vi vara med i den kampen och stå upp för dessa värden. Ett medlemskap i NATO är därmed ett naturligt steg. Det finns lagstiftning som kontrollerar vilka länder de svenska försvarsindustribolagen får sälja till, men ett antal affärer och förfaranden har uppdagat att det finns uppenbara brister i denna. Ett exempel är Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien. Det är viktigt att huvudprincipen för lagstiftningen är att den svenska försvarsindustrin endast tillåts sälja produkter till demokratier. Sverige är idag en stor aktör på vapenmarknaden och den tionde största vapenproducenten i världen. Det är positivt, men tyvärr tar vi inte det ansvar som borde följa med denna position. Det finns åtskilliga exempel på hur svensk försvarsindustri har tillåtits sälja vapen till odemokratiska länder, vilket är oacceptabelt. KDU anser: - Att Sveriges militära internationella åtaganden för fred och frihet bör fortsätta. - Att biståndsmedel bör kunna användas för fredsfrämjande och fredsframtvingande militära insatser då dessa är en förutsättning för utveckling och bistånd - Att Sverige vid internationella insatser bör samordna militära och civila insatser. - Att svensk vapenexport tydligare bör styras av demokratiska principer. 12