Levnadsvanor Lägesrapport 2009 Levnadsvanor R 2010 : 03

Transkript

1 Levnadsvanor Lägesrapport 2009

2 Levnadsvanor Lägesrapport 2009

3 STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND, R 2010:01 ISSN: ISBN: REDAKTÖR: CECILIA WADmAN OMSLAGSFOTOGRAFI: PHOTOS.COM GRAFISK PRODUKTION: AB TYPOFORM TRYCK: ELANDERS SvERIGE AB, mölnlycke

4 Innehåll 5 Förord 6 Sammanfattning 8 Summary 10 Inledning Ansamling och fördelning av ohälsosamma levnadsvanor inom Sverige Lägesbeskrivning för levnadsvanor som har betydelse för folkhälsan Fysisk aktivitet 16 Matvanor, livsmedel och vikt 20 Spelprevention 27 Alkohol 31 Tobak 33 Narkotika 36 Sexuell och reproduktiv hälsa 37 Unga vuxna 39 Äldre 45 Funktionsnedsättning 49 Homosexuella, bisexuella och transpersoner 51 Utlandsfödda Insatser och åtgärder Uppföljning av åtgärder och prioriterade insatser föreslagna i 2008 års rapport 56 Uppföljning av åtgärder och insatser utförda av Statens folkhälsoinstitut, utöver de som redovisas under uppföljning av åtgärder och insatser föreslagna i 2008 års rapport Litteraturföreteckning 68 Presentation av medverkande i rapporten 70 Bilaga 1

5

6 Förord Människors levnadsvanor har stor betydelse för hälsan och är i de flesta fall möjliga att påverka. Våra levnadsvanor hänger även samman med både vår sociala bakgrund och andra riskfaktorer, vilka gör att man ofta ser flera ohälsosamma levnadsvanor hos en och samma individ. Personer med dålig ekonomi eller bristande inflytande på sin livssituation har till exempel mindre möjligheter att förändra sina levnadsvanor i samma positiva riktning som andra. Regeringen har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att årligen rapportera om livsstilsfrågor som är av stor betydelse för hälsan. Den här rapporten är en delrapportering av det uppdraget och ger en aktuell avstämning inom de levnadsvanor som har stor betydelse för hälsoutvecklingen bland befolkningen i landet. Rapporten baserar sig i huvudsak på resultat från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Undersökningen, som genomfördes för första gången 2004, följer upp förändringar i hälsa över tid som en del i uppföljningen av folkhälsopolitiken. Ett prioriterat politiskt mål är en jämlik hälsa. I årets lägesrapport fokuserar vi därför på hur ohälsosamma levnadsvanor hänger samman med faktorer som kön, socioekonomi, funktionsnedsättning och ålder. Rapporten följer även upp de åtgärder och insatser som föreslogs i 2008 års rapport. Rapporten har bearbetats och sammanställts av Cecilia Wadman, utredare vid Statens folkhälsoinstitut. Övriga medverkande i rapportprocessen presenteras på sidan 68. Östersund, januari 2010 Sarah Wamala generaldirektör L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

7 Sammanfattning Varannan kvinna och var fjärde man i åldrarna år lever hälsosamt och rapporterar inga ohälsosamma levnadsvanor. Denna andel har ökat något under 2009 jämfört med 2004 och utvecklingen pekar på att hälsofrämjande insatser som finns på olika nivåer i samhället kan vara lönsamma. En annan klar trend är att andelen dagligrökare, andelen personer som äter lite frukt och grönsaker samt andelen dagligsnusare har minskat mellan 2004 och För övriga levnadsvanor hade inte skett någon förändring över tid. Även om andelen som äter för lite frukt och grönsaker har minskat över tid så är det fortfarande en fjärdedel av befolkningen som äter för lite frukt och grönsaker. Det är 1,9 miljon svenskar i åldrarna som äter för lite frukt och grönsaker, vilket gör detta till den vanligaste ohälsosamma levnadsvanan. Trenden för övervikt och fetma tycks ha avstannat. Men fortfarande finns ett tydligt socialt mönster när det gäller övervikt och fetma. I rapporten framgår att även sociala skillnader i ohälsosamma levnadsvanor har minskat något, men skillnaderna är fortfarande stora. Till exempel röker fyra gånger så många kvinnor med kort utbildning varje dag, jämfört med kvinnor med lång utbildning. Statistiken visar också att personer med lång utbildning och god ekonomisk marginal oftare har goda matvanor och är mer fysiskt aktiva än personer med låg inkomst och kort utbildning. Personer med någon form av funktionsnedsättning visar en överrepresentation av ohälsosamma levnadsvanor. Statens folkhälsoinstitut har under det senaste året arbetet med hälsofrämjande insatser som har god vetenskaplig evidens för att främja levnadsvanor som i sin tur kan förhindra sjuklighet och minska kostnaderna för hälso- och sjukvården. Statens folkhälsoinstitut har genomfört följande insatser: 1. Utbildat sjukvårdspersonal i FYSS (fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling). 2. Tagit fram ett utbildnings- och fortbildningspaket avseende metoden motiverande samtal och fysisk aktivitet på recept (FaR ) till yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården. En ökad föreskrift av fysisk aktivitet på recept i landstingen har observerats med i genomsnitt stycken per landsting och år. 3. Genom Riskbruksprojektet, utbildat läkare i landstingen att till sina patienter systematiskt ställa frågan om deras levnadsvanor. Detta har medfört att andelen läkare som ställer dessa frågor har ökat signifikant under 2008 jämfört med L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

8 4. Påbörjat ett tvärsektoriellt och långsiktigt utvecklingsarbete om den bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet. Främst genom att utveckla manualer för att främja fysisk aktivitet i samhällsplaneringen och för att underlätta planering av bebyggda miljöer. 5. Initierat arbetet med hur kommuner kan skapa sociala mötesplatser för äldre med syfte att främja goda matvanor och fysisk aktivitet. Tidigare insatser visar att goda levnadsvanor i samhället kan främjas och ohälsosamma levnadsvanor förebyggas genom ökad jämlikhet och delaktighet i samhället. Vidare att bättre tillgång till information, satsningar på riskgrupper, ökad tillsyn och bättre samarbete med olika samhällsaktörer har en positiv effekt. Tolv av förslagen i 2008 års lägesrapport återstår att genomföra, helt eller delvis. På tobaksområdet återstår fyra av de fem förslagen, och när det gäller narkotika behöver alla tre förslag fortfarande genomföras. Tio av de återstående förslagen behöver antingen genomföras i samverkan med andra aktörer eller är direkt beroende av regeländringar i lagar och paragrafer. I vissa fall måste alltså andra aktörer än Statens folkhälsoinstitut agera med hjälp av de underlag som institutet har tagit fram. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

9 Summary Living habits. Progress report 2009 One out of two women and one out of four men ages live healthily and report no unhealthy living habits. This proportion increased somewhat in 2009 compared with 2004 and the trend indicates that health promotion efforts at various levels of society may be showing results. Another clear trend is that the proportion of daily smokers, the proportion of people who eat too little fruits and vegetables and the proportion of daily moist snuff users decreased between 2004 and No change had occurred over time for other living habits. Although the proportion of people with an insufficient fruit and vegetable intake has decreased over time, one fourth of the population still eats too little fruits and vegetables. There are 1.9 million Swedes ages who eat too little fruits and vegetables, making this the most common unhealthy living habit. The trend for overweight and obesity appears to have levelled off. However, there is still a clear social pattern with regard to overweight and obesity. The report also indicates that social differences in unhealthy living habits have decreased somewhat, but still remain large. For example, four times as many women with little education smoke every day compared with women with extensive education. Statistics also show that people with extensive education and strong financial margins more often have good eating habits and are more physically active than people with a low income and little education. People with some kind of disability show an overrepresentation of unhealthy living habits. In the past year, the Swedish National Institute of Public Health (SNIPH) has worked with health promotion efforts backed by strong scientific evidence of promoting living habits that can in turn prevent morbidity and reduce healthcare costs. SNIPH has conducted the following efforts: 1. Trained healthcare personnel in FYSS (a compilation that presents positive health effects of physical activity). 2. Developed an educational and continuing education package concerning the motivational interviewing method and physical activity on prescription (FaR ) for those professionally active in healthcare (FaR ). An increase in prescriptions of physical activity FaR has been noted in the county councils, 1,000 per county council and year on average. 3. Trained county council physicians through the Hazardous Use Project to systematically ask questions about living habits with a statistically significant increase in 2008 compared with L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

10 4. Commenced a cross-sectional, long-term development effort concerning the significance of the built environment to physical activity, primarily by developing manuals to promote physical activity in social planning and to facilitate the planning of built environments. 5. Initiated work on how municipalities can create social meeting places for the elderly with an aim of promoting good eating habits and physical activity. Previous efforts show that good living habits in society can be promoted and unhealthy living habits can be prevented through greater equality and participation in society. Additionally, it has been shown that access to information, efforts targets on risk groups, greater supervision and better cooperation with various actors in society have a positive effect. Twelve of the proposals in the 2008 status report remain to be implemented, in part or in whole. In the tobacco area, four of the five proposals remain, and in terms of narcotics, all three proposals still need to be implemented. Ten of the remaining proposals either need to be implemented in cooperation with other actors or are directly dependent on rule changes in legislation. In some cases, actors other than SNIPH must act with the help of the documentation that the Institute has prepared. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

11 Inledning Statens folkhälsoinstitut har som en viktig uppgift att följa upp folkhälsopolitiken och ge underlag för olika hälsosatsningar. Som ett led i uppdraget att följa upp folkhälsopolitiken genomförs en årlig rikstäckande undersökning om folkhälsa ( Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor ). Undersökningen visar hur befolkningen mår och följer upp förändringar i hälsa över tid. Den är ett fortlöpande samarbetsprojekt mellan Statens folkhälsoinstitut och Sveriges landsting och regioner. Sedan 2008 har Statens folkhälsoinstitut även uppdraget att årligen rapportera om levnadsvanor som har stor betydelse för folkhälsan. Årets lägesrapport av levnadsvanor redovisar förutom levnadsvanor även sociala faktorer som har stor betydelse för hälsan. Människors levnadsvanor samspelar med både social bakgrund och andra riskfaktorer. Vid jämförelser mellan hälsorelaterade levnadsvanor finns ofta kraftiga sociala skillnader. För att nå målet med en jämlik hälsa är det därför viktigt att ta hänsyn till hur olika levnadsvanor fördelar sig bland olika grupper i befolkningen. Personer med dålig ekonomi eller bristande inflytande på sin livssituation har till exempel mindre möjligheter att förändra sina levnadsvanor i positiv riktning än andra. Områdena alkohol, tobak och narkotika beskrivs utförligare i rapporterna Det drogförebyggande arbetet i Sverige 2008 och Livsstilsrapport 2009, och har därför ett något mindre utrymme i denna rapport. I årets rapport följer vi även upp 2008 års föreslagna åtgärder och Statens folkhälsoinstituts egna insatser, samt föreslår nya åtgärder inom de områden som redovisas i rapporten. Ett flertal medarbetare på Statens folkhälsoinstitut har medverkat med textunderlag för sina sakområden. I huvudsak redovisas resultat från den nationella folkhälsoenkäten, men vi har även använt andra datakällor som underlag. Våra levnadsvanor har stor betydelse för hälsan och är i de flesta fall möjliga att påverka. Under året har Statens folkhälsoinstitut publicerat ett flertal rapporter som beskriver hur olika insatser för att främja goda levnadsvanor kan förbättra förutsättningarna för en god hälsa. Hur fysisk aktivitet kan främjas beskrivs bland annat i metodrapporter för fysisk aktivitet och grönområde. I ett annat underlag beskrivs hur äldre och barn lättare kan utöva fysisk aktivitet. Vidare finns en nationell stödlinje för personer med spelproblem, som beskrivs utförligt i årsrapporten för stödlinjen. Statens folkhälsoinstitut har också publicerat ett flertal kunskaps- och metodrapporter inom området alkohol, narkotika, dopning och tobak (ANDT). 10 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

12 Hur vanliga är de ohälsosamma levnadsvanorna i befolkningen? År har den vanligaste ohälsosamma levnadsvanan varit att äta lite frukt och grönsaker. Minst vanligt är det att ha riskfyllda spelvanor och att ha använt cannabis det senaste året. Det visar ett sammanslaget resultat från de nationella folkhälsoenkäterna för perioden: 1. Äter lite frukt och grönsaker: 35 % av männen och 17 % av kvinnorna. Totalt 25 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 2. Röker dagligen: 12 % av männen och 16 % av kvinnorna. Totalt 14 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 3. Stillasittande på sin fritid: 14 % av männen och 13 % av kvinnorna. Totalt 14 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 4. Riskabla alkoholvanor: 17 % av männen och 9 % av kvinnorna. Totalt 13 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 5. Snusar dagligen: 20 % av männen och 4 % av kvinnorna. Totalt 12 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 6. Fetma: 12 % av männen och 12 % av kvinnorna. Totalt 12 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 7. Riskabla spelvanor: 6 % av männen och 2 % av kvinnorna. Totalt 4 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. 8. Använt cannabis det senaste året: 2 % av männen och 1 % av kvinnorna. Totalt 2 % vilket motsvarar individer av befolkningen i åldern år. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Att äta lite frukt och grönsaker är den vanligaste ohälsosamma levnadsvanan bland både kvinnor och män. För övriga undersökta levnadsvanor skiljer sig mönstren mellan könen. Bland män är det vanligare att snusa dagligen och att ha riskfyllda alkoholvanor, medan kvinnor oftare är dagligrökare och har en stillasittande fritid. Över tid har andelen personer som äter lite frukt och grönsaker minskat mellan Det har inte skett någon förändring för de som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag samt att andelen personer med fetma är stabil över tid, förutom andelen kvinnor år 2007 och män år 2009 som var något högre jämfört med år 2004 (figur 1, 2, 3) då den första nationella folkhälsoenkäten genomfördes. Vidare visar resultatet att andelen dagligrökare, andelen dagligsnusare har minskat mellan 2004 och Det hade inte skett någon förändring över tid bland övriga levnadsvanor. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

13 Fetma (%) Män Kvinnor Figur 1. Andel med fetma, år, ( år) Åldersstandardiserat. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor. Statens folkhälsoinstitut Fysiskt aktiv 30 min (%) Män Kvinnor Figur 2. Andel som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag, år, ( år) Åldersstandardiserat. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor. Statens folkhälsoinstitut 12 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

14 Äter lite frukt och grönsaker (%) Män Kvinnor Figur 3. Andel som äter för lite av frukt och grönsaker, år, ( år) Åldersstandardiserat. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor. Statens folkhälsoinstitut Ansamling och fördelning av ohälsosamma levnadsvanor inom Sverige Med levnadsvanor menas vanligen de vanor som har stor betydelse för vår hälsa. Antal ohälsosamma levnadsvanor (%) Män Kvinnor Ingen vana 1 vana 2 vanor 3 vanor 4 vanor 5 vanor 6 vanor 7 vanor 8 vanor Figur 4. %uell andel personer med olika antal ohälsosamma levnadsvanor, år, åldersstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

15 De ohälsosamma levnadsvanorna fördelar sig olika mellan män och kvinnor, mellan åldersgrupper och mellan personer med olika sociala bakgrundsförhållanden. Bland kvinnor i åldern år har till exempel 53 % ingen av de åtta undersökta ohälsosamma levnadsvanorna. 30 % har en ohälsosam levnadsvana, medan 12 % har två och 5 % har fler än två. Motsvarande siffror bland män är 40 % respektive 34, 17 och 9 %. Det var vanligast med två eller flera ohälsosamma levnadsvanor bland män och kvinnor i åldersgruppen år (figur 1 och 2). Andel med två eller fler ohälsosamma levnadsvanor (%) Män Kvinnor år år år år Figur 5. Procentuell andel personer med 2 7 ohälsosamma levnadsvanor efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Ekonomiska problem ökar risken för en ansamling av ohälsosamma levnadsvanor Skillnaderna i ansamlingen av ohälsosamma levnadsvanor blir tydligare när utbildning kombineras med ekonomisk situation i analyserna. En större andel personer med svåra ekonomiska problem har en ansamling, oavsett utbildning (figur 3). Exempelvis är det dubbelt så vanligt bland män med kort utbildning och svåra ekonomiska problem att ha minst två ohälsosamma levnadsvanor jämfört med män som har kort utbildning och inga ekonomiska problem. Bland män med lång utbildning och svåra ekonomiska problem är det tre gånger vanligare att ha minst två ohälsosamma levnadsvanor jämfört med män som inte har ekonomiska problem. 14 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

16 Andel med minst två ohälsosamma levnadsvanor efter ekonomi och utbildning (%) Inga ekonomiska problem och hög utbildning Män Kvinnor Inga ekonomiska problem och låg utbildning Svåra ekonomiska problem och hög utbildning Svåra ekonomiska problem och låg utbildning Figur 6. Procentuell andel personer med minst två ohälsosamma levnadsvanor efter utbildning och ekonomisk situation, år, Åldersstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Vidare har personer utan sysselsättning och personer som är födda utanför Sverige i större utsträckning minst två ohälsosamma levnadsvanor jämfört med personer med sysselsättning och personer som är svenskfödda. Andelen personer med dålig hälsa, nedsatt psykiskt välbefinnande, sömnsvårigheter och som upplever sig vara stressade ökar med ansamlingen av ohälsosamma levnadsvanor. Personer med en hög ansamling av ohälsosamma levnadsvanor upplever sig även i högre grad vara utsatta för kränkande behandling samt känner en lägre tillit till omgivningen och en lägre social delaktighet. Chansen för en god hälsa ökar om man förutom goda levnadsvanor också har en hög utbildning, en god social position på arbetsmarknaden samt en stabil och trygg ekonomisk situation. En god social situation är alltså en skyddsfaktor, och för personer som saknar denna skyddsfaktor ökar sannolikheten för att de har en ansamling av ohälsosamma levnadsvanor. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

17 Lägesbeskrivning för levnadsvanor som har betydelse för folkhälsan På följande sidor redovisas lägesbeskrivningar för områdena fysisk aktivitet, matvanor och livsmedel, vikt, spel, alkohol, narkotika, tobak samt sexuell och reproduktiv hälsa. Vi redovisar även lägesbeskrivningar för grupperna unga vuxna, äldre, personer med funktionsnedsättning, homosexuella, bisexuella och transpersoner samt utlandsfödda. Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet främjar hälsa och kan behandla sjukdomar. Insatser för att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen har därför stor positiv effekt på hälsan: alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Om alla följde detta råd skulle folkhälsan förbättras och sjukvårdskostnaderna minska (Jansson & Anderssen, 2008). Fysisk aktivitet har påvisad god effekt på sjukdomstillstånd som hjärt- och kärlsjukdomar, livmodercancer, prostatacancer, diabetes och depression, vid både behandlande och förebyggande insatser (Jansson & Anderssen, 2008). Fysisk aktivitet vanligast bland personer med lång utbildning Fysisk aktivitet i minst 30 minuter per dag är vanligast bland både män och kvinnor med lång utbildning. Även bland kvinnor och män i åldersgruppen år är en hög andel fysiskt aktiva, särskilt jämfört med övriga åldersgrupper (figur 4). Den totala andelen personer som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag har inte ändrats sedan den första folkhälsoenkäten Det finns inte heller någon skillnad mellan män och kvinnor (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Framför allt har aktivitetsnivån på fritiden och fritidens kvalitet visat sig ha betydelse för hur man mår med avseende på fysisk förmåga, allmän hälsa, social förmåga samt emotionell och mental hälsa. Den fysiska aktiviteten bör vara regelbunden och kännas lätt ansträngande, och en stillasittande fritid är den största risken för ohälsa. 16 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

18 Andel som är fysiskt aktiva (%) år år år år Män Kvinnor Figur 7. Procentuell andel personer som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Andel som har en stillasittande fritid (%) Män Kvinnor år år år år Figur 8. Procentuell andel personer som är stillasittande på sin fritid efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Andelen personer med en stillasittande fritid har inte förändrats mellan 2004 och Inte heller fördelningen mellan män och kvinnor har förändrats, med undantag för 2008 då det var något vanligare bland män än bland kvinnor att sitta stilla på fritiden. Totalt sett har kvinnor i åldersgruppen år (figur 5) och yrkesarbetande kvinnor liksom kvinnor och män med lång utbildning en mindre stillasittande fritid än övriga grupper. Högst andel personer med stillasittande fritid finns bland arbetslösa, dem med sjukpenning eller sjukersättning, bland dem med en ekonomiskt utsatt situation och bland dem som är födda utanför Sverige. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

19 Män Kvinnor Lägre andel (statistiskt säkerställd) Lägre andel Rikets genomsnitt Högre andel Högre andel (statistiskt säkerställd) Figur 9. Procentuell andel personer som är fysiskt aktiva efter landsting/region år, Åldersstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Fördelningen av personer i åldern år som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag skiljer sig inte nämnvärt mellan olika regioner. Ett undantag är att män i Halland och kvinnor i Kronoberg är mer fysiskt aktiva jämfört med hela befolkningen. Män Kvinnor Lägre andel (statistiskt säkerställd) Lägre andel Rikets genomsnitt Högre andel Högre andel (statistiskt säkerställd) Figur 10. Procentuell andel personer som är stillasittande efter landsting/region år, Ålderstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut 18 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

20 Stillasittande fritid är också vanligare bland män i Stockholm och kvinnor i Södermanland, men mindre vanligt bland män på Gotland och kvinnor i Kronoberg (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Socioekonomiskt utsatta har oftare en stillasittande fritid Det finns tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper när det gäller andelen fysisk aktiva och andelen personer med en stillasittande fritid. Mest fysiskt aktiva är personer som yrkesarbetar, som har en lång utbildning och som har en god ekonomisk situation. Inom dessa grupper är också andelen med en stillasittande fritid lägre jämfört med grupperna arbetslösa, personer med kort utbildning och arbetare. Även bland utrikes födda är andelen med stillasittande fritid högre, och andelen fysiskt aktiva lägre, jämfört med bland svenskfödda. Skillnaderna gäller både kvinnor och män, men är i vissa fall tydligare bland kvinnor. Andelen fysiskt aktiva kvinnor födda utanför Europa är 55 % Motsvarande andel bland män är 56 %. I gruppen födda utanför Europa är andelen stillasittande bland män 27 % och bland kvinnor 30 %, vilket är betydligt högre än bland svenskfödda där motsvarande andelar är 12 respektive 11 % (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Positiva hälsoeffekter av fysisk aktivitet Fysisk aktivitet har många positiva effekter på människan. Studier bland äldre kvinnor visar till exempel att de som är fysiskt aktiva sover bättre än dem som inte är det (Schäfer Elinder, Faskunger, von Haartman, Lamming, & Swanberg, 2006, de Castro Toledo Guimaraes et al., 2008, Youngstedt & Kline, 2006). Sömnbesvär berör 36 % av kvinnorna och 28 % av männen i åldern år. I åldersgruppen år anger hälften (49 %) av alla kvinnor att de har sömnbesvär. Bland män är motsvarande siffra 26 %. Vidare är andelen åringar med sömnbesvär bland dem som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag 26 % bland männen och 37 % bland kvinnorna. Motsvarande andel bland dem som är stillasittande är 41 respektive 49 % (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Fysisk aktivitet har positiva effekter på både fysisk och psykisk hälsa. Fysisk aktivitet kan till exempel minska upplevd stress (Jonsdottir & Ursin, 2008,). Andelen personer som känner sig stressade bland dem som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag är 9 % bland männen och 14 % bland kvinnorna. Motsvarande andel bland dem som är stillasittande är 18 respektive 26 % (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Även vid andra psykiska tillstånd har man funnit att fysisk aktivitet fungerar bra som behandling. Fysisk träning har till exempel visat goda effekter vid behandling av lätt och måttlig depression (Teychenne, Ball, & Salmon, 2008, Kjellman et al., 2008). Dessutom kan fysisk aktivitet ha en positiv effekt vid behandling av svåra sjukdomstillstånd som schizofreni (Martinsen & Taube, 2008). Nedsatt psykiskt välbefinnande är också vanligare bland personer med en stillasittande fritid (26 % av kvinnorna och 33 % av männen) än bland personer som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag (13 % av männen och 18 % av kvinnorna). L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

21 Fysisk aktivitet på recept Fysisk aktivitet på recept (FaR ) är en metod som hjälper individer att komplettera sin rehabilitering med fysisk aktivitet. Det är viktigt att få fler inom hälso- och sjukvården att förskriva metoden vid behandling. Statens folkhälsoinstitut i samarbete med andra aktörer ser för närvarande över hur metoden används och vad som erbjuds i form av FaR -aktiviteter. Fysisk aktivitet på recept har hittills främst ordinerats till äldre och kvinnor, men fler behöver få tillgång till behandlingsmetoden. Efter cirka åtta års arbete skrivs det ut i genomsnitt recept på fysisk aktivitet per landsting och år. Det visar att mycket arbete återstår med att förankra metoden i hälso- och sjukvården. Tabell 1. Antal förskrivna fysisk aktivitet på recept, År Antal FaR Antal landsting 2007* ** *Statens folkhälsoinstitut (2009). Enkät vårdcentraler. **Riksidrottsförbundet (2009). Enkätundersökning. År 2008 skrevs det ut cirka recept på fysisk aktivitet inom hälso- och sjukvården i 13 landsting (tabell 1) (Riksidrottsförbundet, 2009) till framför allt äldre och kvinnor. Över hälften av landstingen erbjuder också utbildning relaterad till fysisk aktivitet på recept (Statens folkhälsoinstitut, 2009a). Resterande landsting uppger att de inte använder metoden på grund av tidsbrist (Statens folkhälsoinstitut, 2009a). Matvanor, livsmedel och vikt Goda matvanor och tillgång till säkra livsmedel är en förutsättning för en god hälsa och betydelsefullt för vårt välbefinnande. Goda matvanor kan beskrivas som att ha ett varierat och högt intag av frukt, grönsaker och fiberrika livsmedel, och en låg konsumtion av energitäta och näringsfattiga livsmedel (Livsmedelsverket, 2003). Goda matvanor kan förebygga övervikt och fetma minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes förebygga tjocktarmscancer och andra typer av cancer minska risken för högt blodtryck och högt kolesterolvärde (Mente, de Koning, Shannon, & Anand, 2009). Rekommenderat intag av frukt och grönsaker är cirka 500 gram per dag. 20 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

22 Övervikt och fetma 1 utvecklas genom en kombination av levnadsvanor, samhällsfaktorer och arv. Den totala energiförbrukningen i förhållande till en persons matvanor och fysiska aktivitet är en central faktor vid övervikt och fetma. Det finns ett starkt samband mellan övervikt och flera cancerformer, till exempel tjock- och ändtarmscancer samt postmenopausal bröstcancer (AICR: World Cancer Research Fund, 2007). Dessutom har övervikt samband med flera andra tillstånd, som ökad risk för högt blodtryck, typ 2-diabetes och förhöjda blodfetter (WHO, 2003). Andelen personer med övervikt och fetma har inte ökat de senaste åren. Andelen ligger dock alltjämt på en historiskt sett hög nivå. Vidare är de sociala skillnaderna utifrån framför allt utbildning och socioekonomi oförändrade när det gäller goda matvanor, övervikt och fetma. Matvanor och livsmedel Goda matvanor mäts i den nationella folkhälsoenkäten som befolkningens konsumtion av frukt och grönsaker. Resultatet från 2009 visar att konsumtionsnivån inte har förändrats sedan föregående år. Cirka en tiondel av befolkningen äter frukt och grönsaker fem gånger per dag eller oftare 2, vilket motsvarar 13 % av kvinnorna och 5 % av männen. Det är alltså mer än dubbelt så vanligt att kvinnor äter rekommenderade mängder frukt och grönsaker än män. Andel som äter rekommenderat intag av frukt och grönsaker (%) 20 Män 15 Kvinnor år år år år Figur 11. Procentuell andel personer som äter rekommenderat intag frukt och grönsaker efter ålder,16 84 år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut 1 WHO definierar övervikt som BMI > 25 och fetma som BMI > 30. För att räkna ut en vuxen persons BMI dividerar man vikten i kilo med längden i meter upphöjt till två. För barn gäller särskilda gränser som beaktar ålder och kön. 2 Den nationella rekommendationen är 500 gram frukt och grönsaker per dag. Vanligtvis beräknas ett konsumtionstillfälle motsvara cirka 100 gram frukt eller grönsaker, varför rekommenderad konsumtion är minst fem gånger per dag. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

23 50 40 Andel som äter för lite av frukt och grönsaker (%) Män Kvinnor år år år år Figur 12. Procentuell andel personer som äter för lite av frukt och grönsaker efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Goda matvanor vanligare bland dem med hög inkomst och utbildning Det finns tydliga skillnader i goda matvanor mellan olika grupper i befolkningen, utifrån exempelvis utbildning och ekonomisk situation. Kvinnor med tjänstemannayrken (17 %) på mellannivå eller högre nivå äter oftare den rekommenderade mängden frukt och grönsaker än kvinnliga tjänstemän på lägre nivå och kvinnor med arbetaryrken (10 %). Dessutom är det mindre vanligt att äta frukt och grönsaker fem gånger per dag eller oftare bland kvinnor som saknar kontantmarginal eller har låg inkomst jämfört med kvinnor som inte är ekonomiskt utsatta (9 % respektive %). Vidare är det vanligare att kvinnor med lång utbildning äter den rekommenderade mängden frukt och grönsaker än att kvinnor med kort utbildning gör det (18 % respektive 11 %). Matvanorna skiljer sig också mellan olika åldersgrupper i befolkningen. I matvaneundersökningar framkommer ofta att äldre generellt äter bättre än yngre (Becker & Pearson, 1998). Resultatet från den nationella folkhälsoenkäten (2009) visar dock att kvinnor och män i åldern år äter frukt och grönsaker enligt de nationella rekommendationerna i minst utsträckning (5 % jämfört med %) jämfört med andra åldersgrupper. En fjärdedel av befolkningen äter lite frukt och grönsaker De socioekonomiska skillnaderna blir än mer tydliga när man utgår från dem som äter lite frukt och grönsaker 3, vilket en fjärdedel av befolkningen gör. Mer än var femte kvinna med sjuk- eller aktivitetsersättning och cirka en tredjedel av de arbetslösa kvinnorna äter lite frukt och grönsaker. Motsvarande andel för yrkesarbetande kvinnor är 14 %. Bland männen ses liknande mönster. 3 Med lite menas att äta frukt och grönsaker 1,3 gånger per dag eller mer sällan. 22 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

24 Andelen som äter lite frukt och grönsaker är alltså högre bland både de kvinnor och de män som saknar kontantmarginal eller har låg inkomst jämfört med bland dem som inte har varit ekonomiskt utsatta. Flera studier har bekräftat det tydliga sambandet mellan inkomst och goda matvanor (Kamphuis et al., 2006). Det är ingen större skillnad mellan åldersgrupper när det gällde intag av den rekommenderade mängden frukt och grönsaker, men det är vanligast att äta lite frukt eller grönsaker i åldersgruppen år. I denna grupp äter en tredjedel lite frukt och grönsaker. I åldern år äter kvinnor mer frukt och grönsaker än män: cirka 17 % av kvinnorna äter lite frukt och grönsaker jämfört med en tredjedel av männen. Däremot äter en mindre andel kvinnor i den äldsta åldersgruppen enligt den rekommenderade nivån i jämförelse med övriga åldersgrupper. Vidare är det vanligare att äta lite frukt eller grönsaker bland svenskfödda än bland utlandsfödda. För kvinnor är skillnaden marginell, men män som är födda utanför Europa konsumerar i större utsträckning den rekommenderade mängden frukt och grönsaker jämfört med män födda i Sverige. Små regionala skillnader Det har skett få regionala förändringar sedan 2004 när det gäller befolkningens matvanor. Det är fortfarande vanligare att kvinnor i Stockholm äter frukt och grönsaker minst fem gånger per dag jämfört med kvinnor i hela riket i hela riket. Vidare äter män i Västernorrland, Halland, Värmland och Gävleborg mer sällan frukt och grönsaker enligt den rekommenderade nivån jämfört med män i hela riket (5 %). Män Kvinnor Lägre andel (statistiskt säkerställd) Lägre andel Rikets genomsnitt Högre andel Högre andel (statistiskt säkerställd) Figur 13. Procentuell andel personer som äter rekommenderat intag av frukt och grönsaker efter landsting/region år, Ålderstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

25 Övervikt och fetma Resultaten från den nationella folkhälsoenkäten (2009) visar att nästan var tredje kvinna i befolkningen är överviktig, och nästan varannan man (BMI 26 30). Andelen överviktiga kvinnor och män ökar med åldern fram till 45 år. Bland männen är det till exempel vanligare att vara överviktig i medelåldern och efter pensionsåldern än i yngre åldrar. När det gäller fetma (BMI 30) är den totala andelen i befolkningen 12 %. Även fetma är ovanligast i den lägre åldersgruppen (16 29 år) för både kvinnor och män. Undervikt och normalvikt är däremot betydligt vanligare bland kvinnor än bland män Andel med övervikt (%) Män Kvinnor år år år år Figur 14. Procentuell andel personer med övervikt efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Ökningen av övervikt och fetma kan ha stannat av Befolkningens genomsnittliga vikt har varit relativt oförändrad de senaste sex åren (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Det tyder på att den trend av stigande övervikt och fetma som redovisats sedan 1980 har brutits (SCB, 2007). Även när det gäller barn och unga finns studier som visar på att viktökningen har stannat av och tenderar att minska (Sjöberg, Lissner, Albertsson-Wikland, & Mårild, 2008). Detta är positivt, även om andelen alltjämt ligger på en historiskt sett hög nivå för både vuxna och barn. Det är också för tidigt att säga om det här är en bestående trend, och det kan finnas flera anledningar till den avstannade utvecklingen. Något som kan ha bidragit är den ökade uppmärksamheten kring frågor om övervikt samt förebyggande insatser inom exempelvis skolan. Fetma följer ett tydligt socialt mönster Socialt utsatta människor har i större utsträckning fetma eller övervikt jämfört med personer som inte har en socialt utsatt situation års resultat från den nationella folkhälsoenkäten visar att övervikt fortfarande är mindre vanligt bland kvinnor 24 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

26 och män med lång utbildning (23 respektive 34 %) jämfört med bland kvinnor och män med kort utbildning (28 respektive 42 %). Övervikt är vidare vanligare bland kvinnliga arbetare och bland kvinnor som saknar kontantmarginal än bland kvinnliga tjänstemän och kvinnor med kontantmarginal (30 % och 32 % respektive 24 % och 27 %). Fetma är vanligare (29 % respektive 11 %) bland kvinnor och män med sjuk- och aktivitetsersättning än bland yrkesarbetande. Kvinnor och män i arbetaryrken eller som har varit ekonomiskt utsatta har också fetma i större utsträckning än tjänstemän på mellannivå eller högre nivå samt personer som inte har varit ekonomiskt utsatta (9 % och 16 % respektive 11 % och 18 %). Äldre kvinnor väger mer än yngre Äldre kvinnor har i större utsträckning fetma och övervikt jämfört med kvinnor i åldern år. Övervikten ökar också med stigande ålder bland kvinnorna. Män är dock mer överviktiga än kvinnor, vilket visar sig tydligast i medelåldern (45 64 år) där nästan varannan man är överviktig (48 %). Vidare är fetma vanligare bland kvinnor födda i övriga Norden än bland svenskfödda kvinnor. År var ungefär hälften av befolkningen normalviktig, men andelen äldre män med normalvikt har minskat till 37 % från 2005 års nivå på 44 %. När det gäller den äldsta åldersgruppen är det även betydelsefullt att uppmärksamma undervikt, som kan vara en indikation på sjukdom. Att behålla vikten, även vid lätt övervikt, är en skyddsfaktor för äldre och kan minska sårbarheten vid exempelvis sjukhusvistelse (Bouillanne et al., 2009). Smalare i storstad Det finns skillnader mellan tätort och glesbygd när det gäller andelen personer med övervikt och fetma. Övervikt är till exempel vanligare bland kvinnor i Dalarna än bland kvinnor i hela riket. Både övervikt och fetma är också mindre vanligt bland kvinnor i Stockholm jämfört med befolkningen i övrigt. Likaså är det mindre vanligt att män i Stockholm är överviktiga. Vidare är fetma vanligare bland kvinnor i Södermanland, Gotland, Örebro och Gävleborg jämfört med kvinnor i hela riket. Män i Blekinge och Halland har däremot fetma i mindre utsträckning jämfört med män i hela riket. L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

27 Män Kvinnor Lägre andel (statistiskt säkerställd) Lägre andel Rikets genomsnitt Högre andel Högre andel (statistiskt säkerställd) Figur 15. Procentuell andel personer med fetma efter landsting/region, år, Ålderstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Olika möjligheter till goda matvanor De socioekonomiska skillnaderna mellan olika grupper i befolkningen består när det gäller goda matvanor, övervikt och fetma. Detta leder till ojämlikhet i hälsa. Många faktorer påverkar när en person väljer mat, exempelvis kultur och vanor, tillgänglighet och utbud av olika sorters livsmedel, marknadsföring, matpriser och inkomst. Även sociokulturella faktorer som socialt stöd i familjen och acceptans i samhället för en viss typ av matvanor är viktiga för att förstå hur matvanorna utvecklas (Brug, 2008; Brug, Kremers, van Lenthe, Ball, & Crawford, 2008). Människor som lever i en utsatt ekonomisk eller social situation kan ha svårare att göra hälsosamma matval. Insatser som syftar till att förbättra matvanorna i socioekonomiskt svaga grupper har därför potential att minska skillnader i hälsa. Enligt Jordbruksverket har den totala andel av hushållsbudgeten som konsumenten lägger på mat minskat de senaste 30 åren (Jordbruksverket, 2009). Samtidigt går cirka 40 % av matkostnaden i dag till så kallad utrymmesmat, det vill säga mat som inte behövs ur näringssynpunkt. Utrymmesmat är ofta energitäta och näringsfattiga livsmedel som godis och läsk (Statens folkhälsoinstitut, 2009) livsmedel som är lättillgängliga, finns i stora förpackningar och har låga priser (Hastings, McDermott, Angus, Stead, & Thomson, 2006). Förutom hälsan kan även miljön och plånboken gynnas av en ökad konsumtion av frukt och grönsaker, framför allt utifrån säsong, liksom av en minskad konsumtion av utrymmesmat (Statens folkhälsoinstitut, 2009). 26 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

28 Spelprevention I Sverige är spelmarknaden reglerad, liksom i de flesta länder i världen. Omsättningen på spelmarknaden har ständigt ökat de senaste tio åren, trots att antalet spelare har sjunkit. Spelproblemens omfattning i Sverige är relativt oförändrad på befolkningsnivå, men inom och mellan grupper i samhället sker förändringar. En aktuell riskgrupp är yngre män. Dagens spelmarknad i Sverige Spel om pengar är undantaget från andra tjänster i EU:s tjänstedirektiv. Detta är en av orsakerna till att spelmarknaden är reglerad i de flesta länder. I Sverige är det regeringen som bestämmer över tillgången till spel genom att ge tillstånd till spelarrangörer i branschen. Samtidigt växer den oreglerade spelmarknaden, som främst består av utlandsbaserade Internetspel utan tillstånd i Sverige. Dessutom finns en illegal spelmarknad bestående av automatspel och pokerklubbar (Lotteriinspektionen, 2009). Antalet personer som spelar om pengar har minskat kraftigt det senaste decenniet. Ändå har omsättningen på spelmarknaden fortsatt att öka. De som spelar i dag spelar därmed generellt för mer pengar än tidigare, och löper en större risk att utveckla problem med spelandet. Andelen personer med spelproblem ligger dock i stort sett oförändrad på 2 %. Samtal till stödlinjen visar att spelare och anhöriga till stor del rapporterar problem med spelmaskiner och Internetpoker. Vidare ökade antalet personer som uppger problem med kasinospel under 2008 (Statens folkhälsoinstitut, 2009e). Riskabla spelvanor, spelproblem och spelberoende Det finns flera sätt att mäta spelproblem. Riskabla spelvanor är ett enklare instrument med tre frågor som används i den nationella folkhälsoenkäten. Fortsättningsvis använder vi uttrycket riskabla spelvanor när det rör sig om resultat från den nationella folkhälsoenkäten. I övrigt använder vi huvudsakligen spelproblem som ett samlingsnamn för olika grader av spelproblem. Uttrycket spelberoende används när vi refererar till kliniska studier. Spelproblemen ökar bland yngre män Den nya befolkningsstudien om spel och hälsa, SWELOG, visar att andelen personer med spelproblem i befolkningen ligger på cirka 2 % (Statens folkhälsoinstitut, 2009d). Andelen är därmed oförändrad jämfört med den förra befolkningsstudien om spel och spelberoende från Samtidigt är spelproblemen ojämnt fördelade i befolkningen de har ökat markant i vissa grupper men minskat i andra. Spelproblemen har ökat bland unga män i åldern år, från 5 % till 9 % De nya resultaten pekar även på att andelen unga män med allvarliga spelproblem har ökat. Detta gäller främst män i åldersgruppen år (Statens folkhälsoinstitut, 2009d). L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

29 Män Kvinnor Lägre andel (statistiskt säkerställd) Lägre andel Rikets genomsnitt Högre andel Högre andel (statistiskt säkerställd) Figur 16. Procentuell andel personer med riskabla spelvanor efter landsting/region år, Ålderstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut SwelogS resultat stämmer överens med resultaten från den nationella folkhälsoenkäten. Enligt enkäten har andelen personer med riskabla spelvanor legat stabilt på cirka 4 % mellan 2004 och 2008, med en nedgång under 2009 (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). De riskabla spelvanorna fördelar sig dock något olika regionalt och är generellt sett vanligare i storstäder. I Jämtland är det till exempel mindre vanligt än i hela riket med riskabla spelvanor bland både män och kvinnor. Även i Västmanland är riskabla spelvanor mindre vanliga bland män. På Gotland har män däremot mer riskabla spelvanor. Bland kvinnor är riskabla spelvanor vanligare i Västra Götaland, där Göteborg ingår, än i hela riket (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). 28 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

30 6 5 Andel med riskabla spelvanor (%) Män Kvinnor år år år år Figur 17. Procentuell andel män med riskabla spelvanor efter ålder, år, Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Spelproblem förstärker ojämlikheten i hälsa Spelproblem förstärker de ojämlikheter i hälsa som redan finns i befolkningen. Enligt den nationella folkhälsoenkäten (2009) har personer med kort utbildning, personer som är ekonomiskt utsatta och personer som är födda utanför Norden (4 %, 5 7 % och 8 9 % jämfört med 1 %, 2 3 % och 3 %) riskabla spelvanor i högre utsträckning än andra. Vidare är både riskabla spelvanor och spelproblem betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Män spelar också för större summor och mer regelbundet än kvinnor (Rönnberg et al., 2000). Andra studier pekar på att personer med spelproblem har mer ekonomiska problem, till exempel skulder, vilket i sig är kopplat till en sämre hälsosituation (Ahlström, 1998; Aldwin & Revenson, 1986; Hintikka et al., 1998) Vidare är riskabla spelvanor vanligare bland arbetslösa män och bland kvinnor med sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Både män och kvinnor i arbetaryrken har också riskabla spelvanor i större utsträckning än män och kvinnor i tjänstemannayrken på mellannivå eller högre nivå (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Dessutom är både ungdomar och personer med utländsk bakgrund riskgrupper för att utveckla spelproblem, trots att grupperna spelar mindre än den övriga befolkningen (Fröberg, 2006; Wardle et al., 2007) Med hälsan som insats Depression och substansberoende förekommer ofta samtidigt med spelproblem och spelberoende hos både män och kvinnor (Ajdahi & Wolgast, 2008; Petry, 2005). Personer med spelproblem är oftare än andra deprimerade, har sömnsvårigheter, lider av ångest, skuld- och skamkänslor och uppvisar olika psykosomatiska symtom (Jonsson et al., 2003). Enligt Hansen & Rossow (Hansen & Rossow, 2008)är även självmordstankar och självmordsförsök vanligare bland spelberoende. Den nationella folkhälsoenkäten (2009) bekräftar att det finns skillnader mellan personer med och utan riskabla spelvanor när det gäller stress, sömnbesvär, svår L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

31 trötthet, ångest, nedsatt psykiskt välbefinnande och dålig eller mycket dålig hälsa (figur 15 och 16) (PM Psykisk ohälsa bland personer med riskabelt spelande, HLV, 2008). Enligt Crisp et al. (2000) finns det även skillnader mellan män och kvinnor med spelproblem. Män upplever främst problem med ekonomi, arbete och juridiska frågor, medan kvinnor oftare upplever sociala och hälsomässiga problem. Män (%) Mycket Svåra stressad sömnbesvär Svår trötthet Svår ångest Nedsatt psykiskt Dålig eller mycket välbefinnande dålig hälsa Riskabelt spelande Ej riskabelt spelande Figur 18. Procentuell andel män med psykisk ohälsa efter spelvanor år, Ålderstandardiserade värden. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut Kvinnor(%) Mycket Svåra stressad sömnbesvär Svår trötthet Svår ångest Nedsatt psykiskt Dålig eller mycket välbefinnande dålig hälsa Riskabelt spelande Ej riskabelt spelande Figur 19. Procentuell andel kvinnor med psykisk ohälsa efter spelvanor år, Ålderstandardiserade värden Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut 30 L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t

32 Anhöriga drabbas liksom vid andra missbruk Det finns många likheter mellan spelberoende och andra missbruk, som alkoholoch tobaksmissbruk. Bland annat visar biologisk forskning att beteendebaserade och substansbaserade beroenden påverkar hjärnans belöningssystem på likartade sätt (Brené, 2007). Vidare är en stor del av de mer generella riskfaktorerna gemensamma för spel- och alkoholmissbruk; (Dickson, Derevensky, & Gupta, 2002; Welte, Barnes, & Hoffman, 2004) Även anhöriga drabbas av ekonomiska, sociala och hälsorelaterade problem (Desai, Desai, & Potenza, 2007; Statens folkhälsoinstitut, 2009e) Kvinnor vars partner har spelproblem tycks till exempel utsättas för våld av sin partner i större utsträckning än kvinnor i andra parrelationer (Borrell & Boulet, 2007; Korman et al., 2008) En persons spelproblem beräknas påverka 7 16 andra personer i omgivningen (Productivity Commission, 1999). Alkohol Alkohol påverkar många av kroppens organ och kan relateras till en lång rad sjukdomar och skador, både kroniska och akuta. Vilka skadliga effekter som alkohol ger avgörs av mängden konsumerad alkohol individens dryckesmönster och sociala situation individens ålder och kön. Några exempel på sjukdomar och skador som har starka samband med högt alkoholintag under lång tid är skrumplever, bukspottkörtelinflammation, vissa cancerformer, hjärt- och kärlsjukdomar samt hjärnskador. Mer akuta skador och sjukdomar, som ofta har samband med berusningsdrickande, är alkoholförgiftning och olika typer av kroppsliga skador i samband med våld eller olycksfall (Statens Folkhälsoinstitut, 2009e). Vad är riskabla alkoholvanor? Riskabla alkoholvanor bedöms i den här rapporten utifrån ett sammanslaget värde av de tre så kallade Audit-frågor som ingår i den nationella folkhälsoenkäten, alternativt utifrån om man svarar att man har berusat sig 2 3 gånger i månaden eller oftare. Ett summaindex beräknas anpassat efter kön, och över ett visst värde anses man ha riskabla alkoholvanor: en alkoholkonsumtion som kan påverka hälsan negativt. Audit-frågorna har utvecklats av Världshälsoorganisationen i syfte att identifiera hälsovådlig alkoholkonsumtion (Babor TF, de la Fuente JR, Saunders J, & M., 1992) L E V N A D S VA N O R L ä g e s r a p p o r t