EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA IV/2004

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för sysselsättning och sociala frågor MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA IV/2004 Angående: Utfrågning om tjänstedirektivet den 11 november 2004 Utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd anordnade den 11 november 2004 en gemensam utfrågning för att diskutera konsekvenserna av förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden. Tjugo experter från båda sidor i näringslivet, de fria yrkena och företrädare för konsumentorganisationer hade bjudits in för att uttrycka sin uppfattning om förslaget. Utfrågningen pågick hela dagen och ansågs vara en framgång med tanke på det stora deltagandet och den höga kvaliteten på experternas föredragningar. Experterna var inte eniga i sin bedömning av kommissionens förslag. Å ena sidan välkomnade en del experter (Arjan Lejour (Nederländernas byrå för analys av ekonomisk politik, Haag), Stig Henriksson (Eurocommerce, Bryssel), Johan Hjertqvist (Timbro Hälsa, Stockholm), Jim Murray (BEUC, Bryssel), Patrick A. Messerlin (Institut d Etudes Politiques, Paris)) förslaget eftersom det kommer att sätta stopp för de hinder som för närvarande uppstår på grund av nationella förordningar, byråkrati och den styckevisa behandling som hittills ägnats tjänster. De anser att förslaget kommer att gynna investeringar och tjänsteutbyte. Enligt deras åsikt är principen om ursprungsland ett lämpligt sätt att skapa ett enhetligt rättsligt ramverk för tjänster på EU-nivå. Å andra sidan hand riktade ett stort antal experter (Paul R. Beaumont (University of Aberdeen), Claire Roumet (European Social Platform, Bryssel), Marc Guillaume (Conseil d Etat, Paris), Drijber (advokat, Haag), Raoul Jennar (URFIG/Oxfam, Belgien), Niklas Bruun (Arbetslivsinstitutet, Sverige), Catelene Passchier (CES-ETUC, Belgien) för att nämna några) hård kritik mot olika aspekter av kommissionens förslag, som till exempel tillämpningen av principen om ursprungsland, inkluderandet av områden som hälso- och sjukvård, tjänster av socialt intresse eller reglerade yrken i förslagets räckvidd, den bristande överensstämmelsen mellan förslaget och andra rättsliga instrument som redan har trätt i kraft eller håller på att utarbetas, eller bristen på ömsesidigt bistånd mellan medlemsstater. Meddelandet ger en kortfattad översikt av de viktigaste punkter som togs upp under utfrågningen. CM\ doc PE v01-00

2 1. Förenlighet med konventionerna Rom I och II samt konsumentskydd a) Romkonventionerna om avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser Paul R. Beaumont (University of Aberdeen) anser att förslagets stora räckvidd kan medföra att det blir onödigt att tillämpa Romkonventionerna. Det finns för närvarande inte någon rättslig grund för att låta tjänstedirektivet få företräde framför Romkonventionerna, men till och med om EG-domstolen skulle besluta att ge det företräde så ger artikel 3 i Rom I parterna frihet att välja vilken lagstiftning som skall tillämpas. Förslaget behandlar inte alla tänkbara rättsliga situationer (bristande utförlighet), erbjuder andra lösningar än de som föreskrivs i Rom I och II (bristande konsekvens) och har större brister ur teknisk synvinkel och skapar således större rättslig osäkerhet. Paul R. Beaumont (University of Aberdeen) anser därför att tjänstedirektivet inte bör omfatta avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser: dessa bör behandlas enligt Romkonventionerna. Catelene Passchier (CES-ETUC, Belgien) framhöll betydelsen av en stärkt ställning för den arbetsrätt som gäller på den plats där arbetet utförs (tillämpning av Rom I och II och av direktiv 96/71/EG). b) Konsumentskydd Paul R. Beaumont (University of Aberdeen) anser att Romkonventionerna erbjuder konsumenter ett bättre skydd och är konsekventare än kommissionens förslag. Han ser inte något behov av att reglera det som redan är reglerat på annat håll i EU:s lagstiftning. Bestämmelserna om konsumentskydd i förslaget till direktiv kan leda till att konsumenter måste tillämpa två olika lagstiftningar, vilket skulle kunna placera en orealistisk ekonomisk och rättslig börda på dem. Experten avslutade med att säga att principen om ursprungsland inte garanterar den höga gemenskapsstandard som finns i fördraget. Både konsument- och miljöskydd skulle vara långt mer effektivt om man använde Rom I och II. 2. Problem med överföring, ömsesidigt bistånd (kartläggning) och uppföranderegler Enligt Patrick A. Messerlin (Institut d Etudes Politiques, Paris) borde medlemsstaterna, utöver den översyn som görs av kommissionen vart tredje år, även inrätta eller anpassa sina egna organ (t.ex. nationella revisionsrätter) för att utvärdera (kartlägga) direktivet. Denna utvärdering kommer att göra det möjligt för medlemsstater att regelbundet se över sin lagstiftning. Niklas Bruun (Arbetslivsinstitutet, Sverige) menade att övervakningen är enklare när den utförs nära arbetsplatsen och enligt kända normer. Tillämpningen av principen om ursprungsland försvårar såväl övervakningen som kontrollen av att kollektivavtal följs och ökar sannolikheten för bedrägerier och en svart marknad. Enligt hans mening finns det inte något behov av att myndigheterna både i ursprungslandet och i det land där arbetstagaren är utstationerad skall vara involverade i övervakningen, då det senare kan klara denna uppgift effektivare självt. Jim Murray (BEUC, Bryssel) välkomnade förslaget, men gav uttryck för farhågor när det gäller dess effekter på vissa sektorer. Varken reglerna om ömsesidig övervakning av medlemsstaterna eller uppförandereglerna räcker till för att åstadkomma harmonisering på EU-nivå och bygger på ett alltför optimistiskt synsätt från kommissionens sida. Företrädaren för European Social PE v /6 CM\ doc

3 Platform instämde och tillade att uppförandereglerna inte alltid erbjuder tillräckligt skydd för konsumenterna. Arno Metzler (BFB, Berlin) menade att det är nödvändigt att värna etiska principer, i första hand när det gäller hälso- och sjukvård, eftersom uppförandereglerna är otillräckliga. Under frågestunden ställdes frågor om hur genomgången av gemenskapens regelverk ( screening ) kan förbättras och om det verkligen finns något administrativt samarbete mellan medlemsstater. 3. Direktivets räckvidd: problem i några särskilda sektorer a) Jurister Enligt Marc Guillaume (Conseil d Etat, Paris) är notarier och utmätningsmän mycket viktiga yrkesgrupper för konsumentskyddet, eftersom det är de som ger allmänheten rättsligt skydd. Även om avsikten med detta direktiv är att gynna konsumenterna skulle inkluderandet av dessa yrkesgrupper i dess räckvidd kunna få motsatt verkan och skulle kunna strida mot artikel 45 i EG-fördraget. Därför föreslår han att dessa yrkesgrupper skall undantas från förslagets räckvidd. Peter Huber (Ludwig-Maximilians-Universität, München) delar denna uppfattning. Jim Murray (BEUC, Bryssel) förordar att konsumentskyddsåtgärderna i förslaget till direktiv utvidgas till att omfatta andra tjänster som inte omfattas av det (till exempel finansiella tjänster). b) Regionala och lokala myndigheter. Kollektivavtal Några ledamöter hävdade att det i direktivet föreskrivs detaljerade administrativa förfaranden för medlemsstaterna utan hänsyn till de befogenheter som regionala och lokala myndigheter har tilldelats av medlemsstaterna. Dessutom kan principen om ursprungsland leda till att kollektivavtal blir irrelevanta, vilket skulle vara till fördel för bedrägerier och den svarta marknaden. c) Hälso- och sjukvård Rita Baeten (Observatoire Social Europeen, Bryssel) påpekade att det skulle skapa en mycket stor rättslig osäkerhet om förslaget tillämpas på hälso- och sjukvårdssektorn, eftersom det riskerar att undergräva nationella befogenheter. Förslaget tar inte hänsyn till offentlig finansiering. Det framgår inte tydligt i vilken utsträckning hälso- och sjukvårdstjänster är undantagna från direktivet. Allmän och icke-diskriminerande tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster med hög kvalitet undergrävs av förslaget. Johan Hjertqvist (Timbro Hälsa, Stockholm) argumenterade mot denna uppfattning och underströk att det inte finns någon anledning till varför utländska hälsovårdsföretag inte skulle kunna erbjuda behandling utomlands om EU har öppnat rörlighet för patienter. Enligt hans uppfattning är det viktigt att det finns fullständig tillgång till information om leverantörer av hälso- och sjukvårdstjänster för att utveckla rörligheten. Paul R. Beaumont (University of Aberdeen) menade att det saknas en rättslig grund för att låta förslaget omfatta hälso- och sjukvårdstjänster, eftersom detta strider mot artikel i EG-fördraget. I sina avslutande kommentarer påpekade kommissionen att medlemsstater inte behöver ändra det sätt på vilket de finansierar sina hälso- och sjukvårdssystem och att förslaget gäller en mycket liten del av hälso- och sjukvårdssektorn med positiva resultat. CM\ doc 3/6 PE v01-00

4 d) Tillfälligt arbete Bernadette Segol (Uni-Europa, Bryssel) hävdade att de tjänster som erbjuds av bemanningsföretag är mycket speciella och att arbetstagare måste skyddas från att bli utnyttjade. De bör undantas från direktivets räckvidd och regleras på nationell nivå på grundval av en harmoniserad EU-standard eller åtminstone undantas från tillämpningen av principen om ursprungsland. Artikel 15 i direktivet kommer att innebära att medlemsstater utsätts för tryck att avreglera, och detta kommer att leda till att man börjar tävla om vem som ställer lägst krav. Om det inte finns några bestämmelser om övervakning skulle det kunna leda till omfattande social dumpning och exploatering. I sina avslutande slutsatser visade kommissionen att den är beredd att acceptera ett övergångsundantag från principen om ursprungsland för bemanningsföretag. e) Sociala tjänster/tjänster i allmänhetens intresse Raoul Jennar (URFIG/Oxfam, Belgien) förklarade att det är viktigt att detta förslag underordnas ramdirektivet om tjänster i allmänhetens intresse. Peter Huber (Ludwig-Maximilians-Universität, München) tillade att tjänster i allmänhetens intresse teoretiskt sett inte omfattas av direktivet, även om det finns en potentiell konflikt och att det skulle vara bättre att vänta på ett direktiv om tjänster i allmänhetens intresse än att föregripa det med det nuvarande utkastet till direktiv om tjänster. Denna uppfattning delades av Claire Roumet (European Social Platform, Bryssel), som även begärde att utskottet för sysselsättning och sociala frågor skulle göra en fullständig konsekvensanalys. f) Audiovisuella medier Jacques Briquemont (Europeiska radiounionen, Bryssel) representerade sektorn audiovisuella medier och föreslog två ändringar. För det första bör direktivet inte tillämpas på åtgärder för kulturell mångfald som vidtagits på medlemsstatsnivå, för det andra bör tv- och radiosändningar undantas från direktivets räckvidd. Direktivet om television utan gränser bör ta hänsyn till de förändringar som föreslås i tjänstedirektivet. I sina avslutande slutsatser hävdade kommissionen att audiovisuella tjänster är föremål för många restriktioner. Radio omfattas inte av direktivet om television utan gränser, varför tjänstedirektivet bara skulle vara till fördel för etermedierna. Under frågestunden ställde ledamöter även frågor om Internetbaserade tjänster (direktivet om e-handel) och de möjliga effekterna av artiklarna 14 och 15 på skatteflykt. 4. Principen om ursprungsland: EG-domstolens domar Marc Guillaume (Conseil d Etat, Paris) anser att principen om ursprungsland skulle kunna överlappa med straffrätten och territorialprincipen, så att polis och domare förhindras att tillämpa sitt eget rättsliga ramverk. Detta skulle kunna undergräva säkerheten (till exempel när det gäller annonsering i en annan medlemsstat) och skapa rättslig konkurrens mellan medlemsstater. Han fortsatte med att säga att principen om ursprungsland endast kan tillämpas på grundval av en hög grad av harmonisering (som i fallet med direktivet om television utan gränser). Eftersom detta inte är fallet skulle principen skapa många rättsliga problem. Drijber (advokat, Haag) tillade att principen om ursprungsland är tilltalande för näringslivet, eftersom den kan ge minskade kostnader och mindre rättsliga risker, men att den inte är tilltalande för medlemsstater och konsumenter eftersom det kan leda till en tävling om vem som ställer lägst PE v /6 CM\ doc

5 krav om det inte finns gemensamma standarder. Denna uppfattning delades av Claire Roumet (European Social Platform, Bryssel). Thérèse de Liedekerke (UNICE) välkomnade förslagets övergripande strategi, vilket även små och medelstora företag gjorde (Eurocommerce), men ansåg att det skulle vara nödvändigt att göra vissa undantag från principen om ursprungsland. Enligt Brouwer (advokat vid Freshfields-Bruckhaus-Deringer, Bryssel) utgör principen om ursprungsland en perfekt ram för att skapa en inre marknad för tjänster. Det saknas för närvarande en helhetssyn i EG-domstolens behandling av de här frågorna och det kan inte förväntas att medborgare skall vända sig till domstol varje gång de misstänker en överträdelse. Därtill kommer att det är svårt att tillämpa rättspraxisen i medlemsstaterna. En kodifiering av principen om ursprungsland skulle vara välkommen. Detta kommer att leda till mer konkurrens, lägre kostnader (särskilt viktigt för små och medelstora företag och gränsöverskridande tjänsteleverantörer) och ökad rättssäkerhet för både leverantörer och mottagare av tjänster. Han medgav dock att det även finns nackdelar med principen om ursprungsland, såtillvida som den ger medlemsstater mindre manöverutrymme än EG-domstolens synsätt när det gäller undantag. Det borde vara möjligt att göra undantag från principen om ursprungsland med en provisorisk tidsplan. Dessutom bör ett undantag göras i Rom II, inte en reducering av tjänstedirektivet. Han medgav att detta kan leda till en sänkning av standarder jämfört med den nuvarande situationen. Arno Metzler (BFB, Berlin) hävdade på de fria yrkesutövarnas vägnar att harmonisering och principen om ursprungsland måste ses tillsammans och att harmonisering bör spela huvudrollen. Han tillade att principen om ursprungsland är en genväg till slutmålet fullständig harmonisering, men att det kan få mycket allvarliga konsekvenser. Drijber (advokat, Haag) påpekade att förslaget borde inkludera de undantag (undantag enligt skälighetsregeln rule of reason ) som har godkänts av EG-domstolen. Det behövs en bättre definition av principen om ursprungsland och medlemsstaternas skyldigheter, och dessutom behövs det först en harmonisering innan principen om ursprungsland kan tillämpas. Under frågestunden förekom frågor om inte den rättsliga osäkerhet som blir resultatet av de olika nationella lagstiftningarna kommer att vältras över på mottagarna av tjänster efter detta direktiv och om skälighetsregeln är förenlig med principen om ursprungsland. Det framkom även tvivel på om förutsättningarna verkligen är lika med tanke på avsaknaden av tidigare harmonisering. Likaledes förekom frågor om bidrag av allmänna medel till privata företag för tillhandahållande av tjänster i allmänhetens intresse. 5. Samspel med antagen sekundärlagstiftning och lagstiftning under behandling Några experter ansåg att förslaget till direktiv har en alltför stor räckvidd och att det finns konflikter om befogenheter med andra av gemenskapens rättsakter (direktivet om otillbörliga affärsmetoder är ett exempel). För att undvika detta behövs det tydligare definitioner. Niklas Bruun (Arbetslivsinstitutet, Sverige) menade att principerna i förslaget till direktiv strider mot den fria rörligheten för arbetstagare. Om arbetstagare som flyttar från en medlemsstat till en annan lyder under ursprungslandets lagstiftning skulle de inte behandlas på samma sätt som medborgare i värdmedlemsstaten. Bruun förordade att artikel 17.5 ändras till CM\ doc 5/6 PE v01-00

6 en hänvisning till tidigare lagstiftning. Principen om ursprungsland kan inte enkelt anpassas till den befintliga arbetsrätten, inklusive direktiv 96/71/EG, varför artikel 24 bör strykas från förslaget. Raoul Jennar (URFIG/Oxfam, Belgien) ansåg att förslaget och direktiv 96/71/EG utesluter varandra. Catelene Passchier (CES-ETUC, Belgien) instämde i att detta förslag berör vissa aspekter av arbetsrätten (så kan, till exempel, artikel även tillämpas på arbetsavtal) och framhöll betydelsen av att tillämpa den arbetsrätt som gäller på den plats där arbetet utförs (tillämpning av Rom I och II och av direktiv 96/71/EG). Hon tillade att medlemsstaternas egna förordningar och tillståndsbevis är mycket användbara för att förebygga bedrägerier. Wilhelm Küchler (FIEC, Bryssel) gav sitt stöd åt dessa argument för byggnadsbranschens räkning och tillade att det inte är en realistisk idé att erkänna 25 andra länders lagstiftning. Ledamöter ställde frågor om den föregivna bristen på överensstämmelse mellan detta förslag och tidigare rättsakter (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) och om problem med annonsering. Det ställdes även frågor om bakgrunden till direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer (i det här fallet är huvudprincipen ömsesidigt erkännande, i motsats till principen om ursprungsland), skillnaderna i vilken utsträckning ett och samma yrke är reglerat mellan olika medlemsstater, minimistandarder och effekterna på den svarta ekonomin och arbetsplatsinspektioner. 6. Föredragandenas slutsatser Anne van Lancker påpekade att direktivet försöker jämka samman två mål: att skapa en europeisk marknad för tjänster med höga kvalitetsstandarder som kommer att bidra till att Lissabonmålen uppnås utan alltför mycket byråkrati. 1. Direktivets räckvidd: det är svårt att behandla alla tjänster med ett heltäckande tillvägagångssätt. En del tjänster skulle kunna behöva extra garantier. 2. Principen om ursprungsland: detta är första gången som den kommer att tillämpas i stor omfattning utan tidigare harmonisering. 3. Det råder brist på överensstämmelse mellan förslaget och annan gemenskapslagstiftning som har trätt i kraft eller befinner sig under utarbetande. Evelyne Gebhardt framhöll att det kan vara nödvändigt med en mera teknisk behandling av olika sektorer och en mer diversifierad behandling av frågan om för vilka sektorer principen om ursprungsland inte skulle tillämpas och de sektorer där den skulle kunna tillämpas med/utan restriktioner. Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan kommersiella tjänster och tjänster i allmänhetens intresse. Konsumentskydd måste förbli ett nyckelelement. Vi behöver även en tydligare uppfattning om övervakning och ömsesidigt bistånd. Detta direktiv bör inte onödigtvis ändra eller inskränka befintliga direktiv. Evelyne Gebhardt förklarade att hon har för avsikt att utarbeta ett arbetsdokument om detta förslag som underlag för hennes förslag till betänkande som skall läggas fram i plenarsession i slutet av det första halvåret november 2004 GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK PE v /6 CM\ doc