Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall?

Transkript

1 Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall? Utredning av förutsättningar för insamling och återvinning av hushållens avfall i materialströmmar rapport 5752 oktober 2007

2 Materialströmmar - ett bättre sätt att samla in hushållsavfall? Utredning av förutsättningar för insamling och återvinning av hushållens avfall i materialströmmar Redovisning av regeringsuppdrag NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2007 Tryck: Tryck CM Gruppen AB Omslag: Cecilia Petersen

4 Förord Vi har fått i uppdrag att utreda om det skulle vara bättre för samhället att samla in hushållsavfall i materialströmmar. I denna rapport presenterar vi resultaten av denna utredning. Rapporten bygger på underlag från: - En förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH - Referensgruppsmöten och andra kontakter med representanter för producenter, kommuner, återvinnare, insamlingsentreprenörer, fastighetsägare m.fl. En fullständig lista över deltagarna i denna referensgrupp finns i bilaga till denna rapport. - En litteraturstudie som jämför miljöpåverkan från materialåtervinning och förbränning som Avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH har gjort. - Plockanalyser genomförda i Eskilstuna Rapporten har utarbetats av Cecilia Petersen, Sanna Due, Erika Palmheden och Conny Öman vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning och Mitesh Kataria på avdelningen för hållbar samhällsutveckling. Naturvårdsverkets diarienummer för uppdraget är Rp Stockholm 15 oktober

5 4

6 Sammanfattning och slutsatser Insamling av avfall i materialströmmar bör övervägas framförallt för att det ur hushållens perspektiv innebär en mer logisk och begriplig grund för sortering. I första hand är insamling i materialströmmar aktuellt för avfall av metall och plast. Vi rekommenderar att man avvaktar resultatet av det försök med sortering av metall och plast som genomförs i Eskilstuna. Detta för att få erfarenhet av de praktiska förutsättningarna för materialinsamling. Frågorna om ansvarsfördelning och finansiering är troligen svåra att lösa genom lagstiftning utan att det leder till ökad administrativ börda. Vi anser därför att eventuella förändringar i första hand bör genomföras genom ökat samarbete på nationell nivå mellan kommuner och producenter och i andra hand genom ändrad lagstiftning. Nästan hälften av allt hushållsavfall materialåtervinns redan i dag (Avfall Sverige, 2007). Men teoretiskt finns det potential att öka återvinningen. Enligt KTH:s skattningar är det potentiellt tillgängliga mängderna i säck- och kärlavfall så stora att insamling i materialströmmar skulle ha positiva effekter för miljön (förstudie). Men det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas stora skillnader mellan den potentiella tillgängliga mängden och vad som är praktiskt möjligt att sortera ut och materialåtervinna. En del av de förpackningar (och annat återvinningsbart avfall) som hamnar i hushållsavfallet kommer aldrig att sorteras ut. Dels för att en del av befolkningen kan klassas som icke-sorterare, som inte deltar vilka incitament de än ges. Dels är visst avfall förorenadt och så svårt att rengöra att hushåll väljer att lägga det med hushållsavfallet. Dessutom uppfyller inte allt potentiellt återvinningsbart avfall de kvalitetskrav som behandlingstekniken sätter upp i dag. Plast och metall är de materialfraktioner som ger tydligast vinster och där det finns bäst förutsättningar att uppnå önskad kvalitet genom t.ex. eftersortering. För t.ex. glas och tidningspapper är miljövinsterna med materialåtervinning generellt sett mindre per kilo avfall. Det finns dessutom små mängder övrigt avfall (icke-förpackningar) som uppfyller kvalitetskraven/kan återvinnas tillsammans med glasförpackningar eller returpapper. De första plockanalyserna (nulägesanalys) i Eskilstuna tyder på att de mängder som i praktiken är tillgängliga, i säck- kärlavfallet (kommunalt ansvar), är relativt små. En halv till två procent är metall och plast (icke-förpackningar) som eventuellt skulle kunna materialåtervinnas. Plockanalyserna av det avfall som lämnats till återvinningsstationer och i fastighetsnära system tyder på att många hushåll (i strid med den lagstadgade ansvars- 5

7 fördelningen) redan i dag sorterar i materialströmmar: för plast är över 40 procent av det avfall som samlas in via återvinningsstation, i Eskilstuna, icke-förpackningar (Bilaga 3). De flesta hushåll har litet intresse i ansvarfördelningen. De som sorterar sitt avfall gör det för miljön och för att bidra till en hållbar samhällsutveckling (Naturvårdsverket, 2006). Ur det perspektivet är det ologiskt att bara samla in förpackningar för materialåtervinning. Materialströmsinsamling skulle, med samma synsätt, kunna göra avfallshanteringen mer logisk och hanterlig för hushållen. Med andra ord bör en eventuell förändring av insamlingssystemen främst övervägas för de pedagogiska vinsterna. Materialinsamling skulle anpassa insamlingssystemen till hushållens uppfattning om hur de bör vara utformade. Aktörerna har i förstudien tagit upp några viktiga förutsättningar för att insamling i materialströmmar ska fungera och de problem som kan uppstå i ett sådant system ska gå att lösa: Rätt information till konsumenter God kunskap om kvaliteten på de nya fraktionerna Nya lösningar för insamling av större föremål Finansiering 6

8 Summary and conclusions Collection of waste in material streams should be considered mainly because it can make waste management more accessible for the households. Material collection is primarily of interest for waste of metal and plastic We recommend to await the results of the pilot study on material collection of metal and plastic, that is being conducted in Eskilstuna. This in order to gain experience of the practical conditions for material collection. Questions on distribution of responsibilities and financing are most likely difficult to solve in legislation without increasing the administrative burden. We are therefore of the opinion that any future changes should primarily be implemented through increased cooperation, on a national level, between municipalities and producers, and only in second hand through changes in the legal framework. Almost half of the household waste is recovered, through material recycling, today (Avfall Sverige, 2007). But theoretically there is a potential to increase material recycling. According to the estimates made by KTH the potential amounts in bagged waste are so larger that material collection would have a benefical effect for the environment (prefeasibility study). It is, however, important to remember that there may be great differences between the potentially available amount and what is possible to sort out and material recycle in practice. The household will never sort out all the packaging (and other waste that potentially could be material recycled) from the household. Partially because a portion of the population can be classified as non-sorters who will not participate what ever incentives they are given. Partially because some of the waste is dirty and so difficult to clean that the households chooses to put it with the household waste. The first waste component analyses in Eskilstuna indicates that the amounts that are available in reality in the bagged waste (municipal responsibility), are relatively small. Between 0.5 and 2 percent is metal and plastic (non-packaging) that could be material recycled. Waste component analyses of the waste delivered to recycling stations, and in property close collection, indicate that many households (don t care about the legislated distribution of responsibilities and) already sort their waste according to material today: for plastic more than 40 percent of the waste collected via recycling stations, in Eskilstuna, is non-packaging (Bilaga 3). Most households have little interest in the distribution of responsibilities. They source separate their waste for the environment, and to contribute to a sustainable 7

9 society (Naturvårdsverket, 2006). From this perspective it is illogical to only collect packaging for material recycling. Material collection would, from the same perspective, make waste management more logical, and thereby more accessible, for the households. Any change of the collection system should, in other words, mainly be considered due to the pedagogical advantages. Material collection would adapt the collection systems to the households opinion on how they ought to be designed. The actors interviewed in the prefeasibility study have brought up some important conditions and questions that needs to be solved for material collection to work in practice: Adequate information to the households Good knowledge of the quality of the new fractions New solutions for collection of larger objects Financing and distribution of responsibility 8

10 Innehåll INLEDNING 11 Vårt uppdrag 11 Bakgrund 11 Naturvårdsverkets utgångspunkter 12 Avgränsningar 12 RESULTAT AV UTREDNINGEN 13 Förutsättningar för insamling i materialströmmar 13 Förstudie om teoretiska förutsättningar 13 Tillgängliga mängder i Eskilstuna (plockanalyser) 16 Miljöeffekter 19 Förstudie: materialåtervinning ger minskande emissioner av växthusgaser 19 Materialåtervinning jämfört med förbränning 20 Ansvarsfördelning 21 Så här samlas hushållsavfall in i dag 21 0) Vi behåller dagens system 21 1) Utökat producentansvar 21 2) Frivilliga åtaganden från kommunen och producenterna 22 3) Frivilligt åtagande från producenterna 23 4) Kommunerna samlar in, producenterna återvinner 24 5) Återvinningscertifikat 24 6) Marknadskrafter driver materialåtervinningen 25 7) Helt avreglerad avfallsmarknad 26 FORTSATT ARBETE 27 Information och anpassade insamlingssystem 27 Kvalitet och materialåtervinning 28 Hushållens åsikter och beteende 28 Ansvarsfördelningen och finansiering 28 REFERENSER 29 BILAGOR 30 9

11 10

12 Inledning I detta avsnitt presenterar vi det uppdrag vi i år fått från regeringen, en bakgrund till utredningen och Naturvårdsverkets utgångspunkter. Vårt uppdrag Vi har fått följande uppdrag av regeringen: Naturvårdsverket skall utreda förutsättningarna att ändra dagens förpackningsbaserade producentansvar till ett producentansvar som utgår från materialströmmar samt utreda möjligheten att utveckla insamlingssystemet för sådant avfall. Naturvårdsverket skall lämna förslag till hur ett sådant system kan vara utformat och vid behov föreslå andra åtgärder för att utveckla producentansvaret. Förslagen skall åtföljas av redogörelser för miljövinster, konsekvenser för berörda aktörer och eventuella målkonflikter. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2007 Vi har efter avstämning med Miljödepartementet fått förlängd tid för uppdraget. Uppdraget redovisas 15 oktober Bakgrund Ansvaret för att samla in och behandla hushållsavfall är idag delat med kommuner och producenter. Producenterna har bland annat ansvar för förpackningar och tidningar. Det har inneburit att producenter och kommuner har upprättat varsitt insamlingssystem. Det innebär också att en konsument inte ska lämna t.ex. metallskrot på samma plats som metallförpackningar. Många konsumenter upplever detta som ologiskt. Insamlingen bygger i dag på ett aktivt deltagande från hushållen. Det finns också ett utbrett stöd för källsortering bland allmänheten. Nästan alla (93 procent) av hushållen sorterar. De flesta (75 procent) gör det för miljön och för att bidra till ett hållbart samhälle. (Naturvårdsverket, 2006a). Många människor nämner sorterar sopor först när de blir tillfrågade vad de gör för miljön. Producentansvaret infördes för att minska de negativa effekterna på miljön från förpackningar och förpackningsavfall. Syftet med producentansvaret har beskrivits med följande punkter (SOU 2001:102): - Minska mängden genererat avfall - Minska mängden deponerat avfall - Utveckla energi- och materialsnåla varor - Minska nedskräpningen - Minska mängden miljöskadliga ämnen i varor och avfall 11

13 Naturvårdsverkets utgångspunkter Det är vår utgångspunkt att det ska var enkelt för hushållen att sortera sitt avfall. Insamlingssystemet ska ge en god service och vara logiskt och enkelt att förstå. Vi har i tidigare regeringsuppdrag (Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar, Naturvårdsverket 2006) visat att det kan vara svårt att utforma ett system för insamling av förpackningar och tidningar som kombinerar god service till hushållen, en hög grad av materialåtervinning och minskad miljöpåverkan till en samhällsekonomiskt försvarbar kostnad. Insamlingen och återvinningen av hushållsavfall bör därför utvecklas, bland annat menade vi att insamling i materialströmmar bör utredas. Att införa insamling i materialströmmar genom att producentansvaret utökas till att omfatta alla produkter är en mycket stor förändring av nuvarande ansvarsförhållanden. Registrering och kontroll av samtliga producenter skulle troligen krävas för att få en rättssäker och rättvis tillämpning. Det är vår bedömning att ett sådant system skulle innebära en stor administrativ börda för producenterna och vara en omfattande arbetsuppgift för myndigheterna. Vi har därför velat starta med att undersöka förutsättningarna för insamling i materialströmmar genom ett försök i större skala. Ett sådant försök pågår nu i Eskilstuna i samarbete med representanter för såväl kommuner som producenter. Alla resultat och erfarenheter från Eskilstuna kommer att sammanställas i en separat rapport efter att försöket avslutats i september I detta uppdrag redovisar vi resultatet av studier om de teoretiska och praktiska förutsättningarna för insamling i materialströmmar samt en översiktlig beskrivning av miljöeffekter och möjliga ansvarsförhållanden. Omfattningen av redovisningen har stämts av med Miljödepartementet. Avgränsningar - Utredningen behandlar enbart avfall från hushåll av metall, plast, papper, glas och i viss mån textil. 12

14 Resultat av utredningen Här redovisar vi resultatet av undersökningarna om de teoretiska och praktiska förutsättningarna för materialinsamling. Vi presenterar även en sammanställning av de miljömässiga effekterna av materialåtervinning och olika alternativ för hur ansvaret skulle kunna fördelas i ett tänkt nytt system. Förutsättningar för insamling i materialströmmar Förstudie om teoretiska förutsättningar Vi har låtit KTH kartlägga de teoretiska förutsättningarna för materialinsamling. KTH har undersökt olika aktörers inställning till det nya systemet och jämfört miljöpåverkan i dag med ett tänkt system med materialinsamling av plast- och metallavfall. Förstudien genomfördes dels genom studier av den litteratur som publicerats på området, dels genom intervjuer med olika aktörer på avfallsområde. Enligt studien finns det förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av metall och plast från hushållens säck- och kärlavfall. De potentiellt tillgängliga mängderna är troligen så stora att nettoeffekten av en ökad insamling och materialåtervinning blir positiv för miljön. Det finns också en positiv syn på materialinsamling bland aktörerna. Många aktörer anser att de flesta problem, som eventuellt kan uppstå, går att lösa. Men alla är inte överens om detta. Sammanfattningsvis kan man säga att de viktigaste förutsättningarna för att ett nytt system ska fungera är: Rätt information till konsumenter God kunskap om kvaliteten på de nya fraktionerna Nya lösningar för insamling av större föremål Finansiering Enligt studien är den pedagogiska vinsten för hushållen ett av de starkaste motiven för att lägga om till materialinsamling. Hushållen skulle inte längre behöva hålla reda på vilket avfall som omfattas av producentansvar (och därmed får lämnas på återvinningsstationer). Det största problemet här är information och kunskap. Vissa problem med gränsdragning kommer att finnas kvar, och nya kan uppstå. I vissa fall kan det t.ex. vara svårt för hushållen att avgöra om produkten innehåller exempelvis elektronik eller batterier. Kvaliteten på det insamlade material är avgörande för vilka effekter ett nytt system skulle få. Flera aktörer anser en förutsättning för materialåtervinning är att vi har kvar dagens kvalitetsklasser. Andra tror att nya fraktioner kan öka möjligheterna 13

15 för avsättning, förutsatt att kvaliteten kan säkerställs. Ytterligare sortering och/eller utveckling av ny teknik för eftersorteringen kan vara nödvändigt. Kraven på hög kvalitet gäller förstås även om vi behåller dagens system. De flesta aktörerna var ense om att metall och plast är de mest lämpade materialen att inleda försöken med. Man utgår från att ökad materialåtervinning kan ge miljövinster. Återvinningsbranscherna är i dag intresserade av att ta emot mer av dessa material. Materialinsamling av glas kan ha pedagogiskt fördelar. Men glas är svårare att eftersortera än metall och plast. Svensk Glasåtervinning anser att det finns stor risk att få in glas av fel kvalitet som kan ställa till problem för glasbruken. Om man väljer att införa insamling av vissa material är en väsentlig fråga också vilka konsekvenser det får för andra förpackningsfraktioner och producentansvar som helhet, t.ex. nedskräpning på återvinningsstationer. En annan fråga som lyfts av flera av aktörerna som intervjuades är utformningen av behållare, och då särskilt storleken på inkasthålet. Med insamling som baseras på obemannade återvinningsstationer, som i dag, måste behållarna uppfylla vissa säkerhetskrav 1. Om annat avfall ska hanteras tillsammans med förpackningarna måste insamlingssystemen utvecklas så de även kan ta emot större föremål. Finansiering och ansvarsfördelning var en aspekt som många tog upp under intervjuerna. Flera aktörer har understrukit att dagens producentansvar inte stimulerar producenterna att utveckla mindre resurskrävande förpackningar. Man hoppas att denna svaghet ska rättas till i ett nytt system. Ett nytt systemet bör stimulera till design för återvinning. Med insamling i materialströmmar finns en teoretisk möjlighet att öka materialåtervinningen och därmed minska miljöpåverkan. Dessutom sorteras inte allt avfall som omfattas av producentansvar ut. Cirka 20 procent av de förpackningar som hushållen förbrukar går i dag till förbränning eller deponering tillsammans med annat hushållsavfall. KTH uppskattar att den maximala mängden avfall, som teoretiskt är tillgänglig för materialåtervinning, ligger inom det intervall som presenteras i Tabell 1. I tabellen jämförs de maximalt tillgängliga mängderna med den mängd förpackningsavfall Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) samlat in och hur stora mängder av respektive förpackningsslag som såldes i Sverige under Vi har valt att redovisa de potentiella mängderna i säck- och kärlavfall i torr vikt. Detta eftersom de 1 För att barn inte ska kunna krypa in i behållarna bör rektangulära inkastöppningar inte vara högre än 120 mm och cirkulära öppningar inte ha större diameter än 155 mm, enligt Boverket (2002). 14

16 förpackningar som FTI samlar in, enligt anvisningarna till hushållen, ska vara rena och torra. Den totala mängden hushållsavfall som genererades var ton under 2006 (Avfall Sverige, 2007). Det motsvarar ca 494 kg per invånare. Tabell 1 Potentiella mängder som kan materialåtervinnas i säck- och kärlavfall, jämfört med sålda och insamlade mängder förpackningar. Fraktion Mängd i säck- och kärlavfall a) Förpackningar och annat avfall (1000 ton) Förpackningar, 2005 b) (1000 ton) Torr vikt Insamlade av FTI Sålda Metall c) 58 c) Plast d) 176 d) Glas Papper, tidningar och kartong förp. 484 tidningar a) Avfall Sverige, Beräkningarna är en uppräkning till nationell nivå baserad på resultat från plockanalyser. b) Naturvårdsverket, 2006b. c) Inklusive dryckesförpackningar av metall (Sålda: 58 kton, insamlade: 34 kton) d) Inklusive engångs PET-flaskor (Sålda: 17 kton, insamlade: 16 kton) 645 förp. 584 tidningar För metall och glas är de potentiella mängderna i säck- och kärlavfallet av samma storleksordning som mängden förpackningar som sätts på marknaden (Tabell 1). Den potentiella mängden plast är något lägre. För papper och kartong (inkl. tidningar) är den teoretiska mängden i säck- och kärlavfall bara procent av den mängd som sattes på marknaden. Hur mycket av den potentiella mängden som faktiskt kan återvinnas beror delvis på vilket material det rör sig om och delvis på kvaliteten på det insamlade avfallet. 15

17 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Metall Plast Glas Papper Teoretiskt tillgängligt (säck- och kärl) Insamlat (FTI) Figur 1 Plast och metall i säck- och kärlavfall jmfört med dagens insamling av förpackningar (teoretiska mängder). Tillgängliga mängder i Eskilstuna (plockanalyser) För att kartlägga hur mycket återvinningsbart avfall det finns i hushållsavfall har vi gjort plockanalyser innan försöken påbörjades i Eskilstuna. Analyserna gjordes på avfall från de områden där vi inledde ett praktiskt försök med materialinsamling i september 2007 (se Fortsatt arbete). Eskilstuna Energi och Miljö ansvarade för plockanalyserna av det avfall som faller under kommunalt ansvar: säck- och kärlavfall, samt avfall som lämnas till återvinningscentral. Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI), ansvarade för plockanalyser av förpackningsavfall som lämnats till återvinningsstationer och i fastighetsnära insamling. Mer detaljerade resultaten från plockanalyserna finns i Bilaga 3. Metoder och resultat från plockanalyserna kommer även att publiceras i separata rapporter av respektive organisation. Säck- och kärlavfall I säck- och kärlavfallet fanns mellan 0,4 och 1,8 procent plast (icke-förpackningar) och mellan 0,4 och 1,7 procent metall (icke-förpackningar). I Tabell 2 finns en sammanställning av resultaten. Resultaten redovisas i våtvikt. I Övrig plast och Övrig metall ingår sådant avfall som hushållen troligen skulle sortera i dessa kategorierna. Det innebär att allt detta avfall eventuellt inte går att materialåtervinna i praktiken. En del av plastavfallet innehåller t.ex. metalldetaljer som gör det svårt, eller omöjligt, att materialåtervinna. 16

18 Tabell 2 Sammansättning på säck- och kärlavfall. Resultat från plockanalys i Eskilstuna 2007, jämfört med sju kommuner i Sverige, 2005 Ansvarig för 2005 a) Eskilstuna juni aug 2007 insamling (sju kommuner) Enbostadshus Flerbostadshus (%) (%) Producenter Totalt 26,5 29,2 27,9-32,9 30 Glasförpackningar 2-3,4 2,2-3,2 2,3 Metallförpackningar 1,2-1,8 1,8-2,7 1,7 Hårda plastförpackningar 3,2 3,8 2,8-3,4 3,3 Mjuka plastförpackningar 5,9 8,0 4,4 6,2 7,2 Pappersförpackningar 5,6 7,0 7,0 8,3 8,5 Tidningar 4,9 7,7 5,2 11,7 8 Elavfall 0,01 0,9 0 1,0 - Kommun Övrig plast 0,4-1,6 1,0 1,8 - Övrig metall 0,9-1,7 0,4 0,5 - Övrigt b) ,9-69,5 70 a) Avfall Sverige, rapport 2005:73. b) Här ingår mat- och trädgårdsavfall samt blöjor, textilier, Övrigt brännbart och Övrigt icke brännbart avfall. I Avfall Sveriges analys ingår även icke förpackningsavfall av plast och metall i kategorin Övrigt. Återvinningscentral Vad gäller plast- och metallavfall som lämnats till återvinningscentral var procent av plasten och ca 10 procent av metallen mindre produkter. Det motsvarar ungefär 1 kg/person och år av respektive materialslag (Bilaga 3b). Med mindre menas här avfall som skulle kunna lämnas på återvinningsstation som uppfyller kraven på barnsäkerhet. Återvinningsstationer Av det plastavfall som lämnades till återvinningsstationer var 63 procent plastförpackningar (hårda och mjuka) och 37 procent icke-förpackningar. Metallavfallet som lämnades till återvinningsstationer bestod av 77 procent metallförpackningar, 14 procent andra produkter av (övervägande) metall och 9 procent övrigt (Figur 2). 17

19 Figur 2 Sammansättning på källsorterad metall från återvinningsstation i Eskilstuna, september 2007 Fastighetsnära insamling I försöksområdena finns även drygt 200 hushåll som har fastighetsnära insamling. Av det plastavfall som samlades in från dessa hushåll var 59 procent plastförpackningar (hårda och mjuka) och 41 procent icke-förpackningar (Bilaga 3d). Metallavfallet som samlades in från dessa hushåll bestod till 62 procent av metallförpackningar, 26 procent produkter av (övervägande) metall och 12 procent annat (Figur 3). Figur 3 Sammansättning på källsorterad metall från fastighetsnära insamling i Eskilstuna, september

20 Miljöeffekter I KTH:s förstudie beskrivs miljöeffekterna av en ökad materialåtervinning av plast och metall. Miljöeffekterna är här beräknad utifrån de mängder KTH uppskattat är teoretiskt tillgängliga för materialåtervinning. KTH:s andra rapport är en jämförelse av miljöeffekterna från materialåtervinning och förbränning för de materialslag som i dag omfattas av producentansvar. Förstudie: materialåtervinning ger minskande emissioner av växthusgaser Sett i ett livscykelperspektiv kommer en ökad materialåtervinning, av plast och metall, sannolikt att minska emissioner av växthusgaser från avfallshanteringen. Tabell 3 visar hur mycket emissionerna av växthusgaser skulle minska om man materialåtervann allt metall- och plastavfall, förpackningar och annat avfall, som teoretiskt är tillgängligt i säck- och kärlavfall. Resultaten är beräknade utifrån de maximalt tillgängliga mängderna plast och metall enligt KTH:s förstudie (Tabell 1). Enbart ökad plaståtervinning ger större vinster än enbart ökad metallåtervinning. Tabell 3 Utsläpp av växthusgaser för fyra olika fall: 1) referensfallet, 2) ökad plaståtervinning, 3) ökad metallåtervinning 4) ökad återvinning av metall- och plast. Negativa siffrorna innebär att de emissioner man undvikit från det kompletterande systemet är större än emissionerna från avfallshanteringen. Netto-emissioner av växthusgaser i fyra olika fall [miljoner ton CO 2 -ekv.] 1. Referenssystemet 2. Plaståtervinning 3. Metallåtervinning 4. Plast- och metallåtervinning 0,46-0,35 0,29-0,52 Dessa emissioner kan jämföras med de totala växthusgasemissionerna och/eller de från avfallssektorn i Sverige. Utsläpp av växthusgaser var: - 68 miljoner ton CO 2 -ekvivalenter (brutto) totala, under miljoner ton CO 2 -ekvivalenter (brutto) från avfallshanteringen, under Det finns några antaganden som är särskilt viktiga för resultaten, t.ex. återvinningens verkningsgrad 2 och vilket bränsle avfallet ersätter när det används för energiproduktion 3. En diskussion om hur dessa faktorer påverkar resultaten finns i förstudien (Bilaga 2). 2 Hur mycket återvunnet material som behövs för att ersätta ett kilo ny råvara 3 I den modell KTH har använt antas att värme från avfallsförbränning ersätter värme från biobränsle, och att den sparade biomassan får stå orörd. Biogas från rötning antas ersätta diesel. 19

21 Materialåtervinning jämfört med förbränning För att kunna beskriva eventuella miljövinster med ökad materialåtervinning som eventuellt genereras genom insamling i materialströmmar har KTH gjort en sammanställning av de miljömässiga effekterna av materialåtervinning jämfört med förbränning. Redovisningen är fokuserad på energiåtgång. Men den innehåller även en presentation av andra miljöeffekter som tagits upp i tillgänglig litteratur. Generellt leder återvinning till minskad energianvändning jämfört med förbränning. Resultatet är genomgående i många studier, men det finns några undantag. Trenden verkar vara att energivinsten, per ton, är störst för metaller och plaster. Energivinsten är något mindre för tidningspapper och minst för kartong. Som tumregel kan man säga att materialåtervinning ger mindre miljöpåverkan än energiutvinning. Även i detta fall finns några undantag. Det är dock svårare att generalisera slutsatserna vad gäller miljöpåverkan. Det beror delvis på att osäkerheten i data är större. Det beror också på att olika energislag kan ha olika emissioner per energienhet. Resultaten blir därför mer känsliga för vilka energislag som används. Ett exempel på när materialåtervinning ger högre miljöpåverkan är när tidningspapper och kartong förbränns och antas ersätta fossila bränslen. Då kan miljöpåverkan av återvinning bli högre än för förbränning för vissa parametrar. En viktning kan därför behövas för att fastställa vilket som är att föredra. Mycket tyder dock på att i Sverige konkurrerar avfall i första hand med biobränsle, enligt KTH. Hela rapporten finns i Bilaga 4. 20

22 Ansvarsfördelning Det finns flera tänkbara lösningar för att fördela ansvaret om dagens produktbaserade producentansvar ska ersättas av ett som baseras på material. Varje alternativ har sina för- och nackdelar. Nedan redogör vi översiktligt för dagens ansvarsfördelning. Vi redovisar också olika alternativ till ansvarfördelning vid insamling i materialströmmar, och vilka författningsändringar de skulle kräva. Några alternativ baseras på frivilliga överenskommelser mellan producenter och kommuner. Så här samlas hushållsavfall in i dag Det finns i praktiken två insamlingssystem för hushållsavfall i dag: det producenterna har ansvar för och det kommunerna har ansvar för. Ansvaret innebär också att dessa två aktörer har monopol på sina avfallsfraktioner. Ingen annan får samla in eller transportera kommunalt/producentavfall om det inte sker på uppdrag av kommunen eller producenten. Det hushållsavfall i säck- och kärl som kommunerna har ansvar för samlas i regel in i anslutning till bostaden. Producentavfall samlas vanligtvis in via återvinningsstation (s.k. bringsystem). Vissa hushåll har även fastighetsnära insamling av producentavfall. Den fastighetsnära insamlingen kan drivas av producenterna, kommunen eller fastighetsägare. Mer information om insamlingssystemen för hushållsavfall finns i vår rapport Insamling av hushållsavfall (Naturvårdsverket, 2001). 0) Vi behåller dagens system Ett alternativ, som kommer att finnas med som referensscenario i en eventuell konsekvensanalys, är att behålla den ansvarsfördelning som finns i dag. Producenterna ansvarar för förpackningar och returpapper även fortsättningsvis. Kommunerna ansvarar för övrigt hushållsavfall. Hushållen upplever dagens insamling baserad på produkter som ologisk. Ändringar i regelverket: Alternativet utgår ifrån att regelverket inte ändras. 1) Utökat producentansvar Ett alternativ är att införa producentansvar baserat på material. Detta skulle alltså omfatta alla produkter tillverkade av metall, plast osv. 21

23 Rent juridiska verkar det vara möjligt att genomföra detta alternativ. Men i praktiken kan det finnas problem med tillämpningen. Att på ett tydligt sätt definiera t.ex. en metallprodukt skulle troligen vara svårt. Vår erfarenhet från producentansvaret för förpackningar och elavfall talar mot detta alternativ. Redan för så pass enkla produkter som förpackningar har det varit svårt att få fram en entydig definition. För elavfall har mycket av diskussionerna kring genomförandet handlat om just sådana gråzonsfrågor avseende vilka produkter som omfattas. Den operativa tillsynen över producenterna riskerar också att bli krånglig om alla varor av ett eller flera material omfattas. Frågor som behöver lösas är hur produkterna och producenterna ska identifieras och om det ska finnas ett register över alla producenter. Ändringar i regelverket: Det finns möjlighet att utnyttja bemyndigandet i 15 kap. 6 miljöbalken. Regeringen kan i förordningen föreskriva att det fysiska, och därmed även det ekonomiska, ansvaret för t.ex. insamling, borttransport och återvinning, för fler avfallsslag än de som i dag omfattas av producentansvar, läggs på producenterna. Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till myndighet. Även bemyndigandet i 15 kap. 7 miljöbalken är aktuellt vid ett utökat producentansvar. Där ges regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om krav på märkning och information om bl.a. vilka ämnen och material en vara eller en förpackning innehåller. Regeringen kan också meddela föreskrifter om att varor eller förpackningar ska ha bl.a. viss sammansättning och återvinningsbarhet. För andra varor än förpackningar får det senare bemyndigandet bara användas om kraven finns i EGrätten. Regeringen kan delegera sin föreskriftsrätt enligt 15 kap. 7 till myndighet. Tekniska regler om varor ska anmälas (notifieras) till EU-kommissionen. Detta framgår av direktiv 98/34/EG och förordningen (1994:2029) om tekniska regler. Regeringen har även ett bemyndigande att meddela föreskrifter om att producenter ska betala avgift för insamling m.m. som utförs genom kommunens försorg (27 kap.7 miljöbalken). Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till myndighet. 2) Frivilliga åtaganden från kommunen och producenterna I detta förslag bibehålls dagens ansvarsfördelningen i regelverket. Men båda parter gör frivilliga åtaganden. Detta för att göra det möjligt att effektivisera insamlingen och underlätta för hushållen. Förslaget går ut på att kommunerna tar hand om det större avfallet, även stora förpackningar, via återvinningscentralerna. Producenterna tar hand om mindre avfall 22

24 via återvinningsstationerna eller fastighetsnära insamling. Hushållen står för transporter till uppsamlingsplats. Kommunernas åtaganden vad gäller förpackningar bygger på frivillighet. Det gör även producenternas åtaganden vad gäller icke-producentavfall. Den ekonomiska frågan kan lösas schablonmässigt. Man kan t.ex. anta att 10 procent av det producenterna samlar in är icke-förpackningar och vice versa. Efter att ha beräknat hur stora kostnader det rör sig om kan man antingen utreda om det är möjligt att kvitta kostnaderna eller hur stor ersättning en av parterna ska betala. Detta alternativ skulle kunna resultera i långdragna diskussioner om ersättning (jämför diskussion om privatimport av glas). Det finns redan i dagens system många kommuner som upplever att samarbetet med producenterna fungerar mindre bra 4. Att lägga frågan om ersättningar till dagordningen vid samråden kan försvåra samarbetet. Ändringar i regelverket: Även i detta alternativ behåller vi regelverk med dagens ansvarsfördelning. Förordningen om producentansvar för förpackningar förändras inte. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 3) Frivilligt åtagande från producenterna Detta alternativ bygger på frivillighet, att producenterna öppnar sina insamlingssystem för icke-förpackningsavfall. Det finns ingen skyldighet för dem att tillåta annat avfall i sina system. De skulle antagligen önska någon form av ekonomisk kompensation, troligen från kommunerna. Kommunerna, som i sin tur tar emot en del ej utsorterade förpackningar i sitt avfall, kan dock förväntas ha invändningar mot att producenterna ska få ersättning. Förslaget gör bara delar av insamling mer hanterbar för hushåll. Eftersom kommunerna bestämmer utformningen på resten av insamlingssystemet har hushållen ingen given plats för att göra sig av med större avfall som kan materialåtervinnas. Ändringar i regelverket: Regelverket är det samma som i dag. Förordningen om producentansvar för förpackningar behöver inte förändras. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 4 Ca 25 procent av kommunerna upplever att samarbetet med producenterna fungerar mindre bra, enligt den enkät vi skickad ut 2006 (Naturvårdsverket, 2006a). 23

25 4) Kommunerna samlar in, producenterna återvinner Även i detta förslag delar kommuner och producenter på ansvaret för avfall från hushåll. Kommunerna får ansvaret för insamling av allt avfall från hushåll. Producenterna ansvarar för att återvinna och/eller omhänderta det insamlade avfallet. Kommunerna sköter insamlingen, med eller utan ekonomisk ersättning från producenterna. Producenterna tar över vid en avhämtningsplats. Det bör, även i detta förslag, ställas höga krav på sortering och kvalitet m.m. så att förutsättningarna för materialåtervinning inte försämras. Fördelarna med förslaget är att kommunen kan samordna insamlingen av förpackningsavfall med insamlingen av annat hushållsavfall som ska materialåtervinnas. Det kan effektivisera insamlingen. Kommunen får också större inflytande över vilken servicenivå de vill hålla. Samråden förenklas. Producenterna får sköta återvinningen, vilket innebär att det fortfarande finns en koppling till produktutformning och att producentansvaret består. Nackdelarna skulle kunna vara extra kostnader för kommunerna, effekter på marknaden för återvunnet material och att det inte finns någon direkt koppling mellan källan (hushållen) och den som ska ta hand om avfallet. Det senare kan göra det svårt att föra ut den information som behövs för att upprätthålla en god kvalitet. Ändringar i regelverket: Delar av förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar måste ändras, bl.a. 10. Informationen till hushållen måste anpassas till det nya systemet. 15 kap. 8 miljöbalken måste ses över. Förslaget kräver antingen en ny förordning om producentansvar för varor i ett eller flera olika material, eller att förpackningsproducenterna frivilligt utökar sitt ansvar även för andra produkter än förpackningar. 5) Återvinningscertifikat Ett alternativ är att införa handel med återvinningscertifikat för att skapa en bättre marknad för återvunnet material. Det krävs att den enskilde producenten är engagerad i sina egna produkters återvinningsbarhet eftersom det inte nödvändigtvis finns någon koppling mellan de egna produkterna och handeln med återvinningscertifikat. Insamling kan i detta alternativ skötas på flera sätt: i kommunal regi, i producenternas regi eller på en fri marknad. Systemet ger företag som använder återvunnet material en möjlighet att få återvinningscertifikat från staten. Företagen kan sedan sälja dessa certifikat och därmed få 24

26 en extra intäkt. För att få certifikatsystemet att fungera krävs ytterligare funktioner vilka beskrivs i rapporten Återvinningscertifikat för plast (Profu, 2001). Fördelarna är att marknaden för återvinning förbättras. Det är prioriterat i EU:s tematiska strategi för förebyggande och återvinning av avfall. På sikt kan det leda till ökad återvinning på ett kostnadseffektivt sätt. Risken är just att kopplingen mellan produktutformning av den egna produkten och handeln med återvinningscertifikat blir för svag, vilket ev. riskerar hämma utvecklingen av produkter som är lätta att återvinna. Systemet kan snedvrida konkurrensen initialt, eftersom det blir ett nationellt system, åtminstone till att börja med. Återvinningscertifikat kräver också en statlig administration. Ändringar i regelverket Förordningen om producentansvar för förpackningar måste ändras. Informationen till hushållen måste anpassas. Systemet kan eventuellt genomföras genom en ny förordning om producentansvar för produkter i ett eller flera olika material. Regeringen har ett bemyndigandet att meddela föreskrifter om att producenter ska betala avgift för insamling m.m. som utförs genom kommunens försorg (27 kap. 7 miljöbalken). Detta skulle möjligen kunna användas för att bekosta själva insamlingen. Regeringen kan delegera föreskriftsrätten till kommuner eller annan myndighet. 6) Marknadskrafter driver materialåtervinningen I detta alternativ ansvarar kommunernas enbart för omhändertagande av det avfall från hushåll som inte går att materialåtervinna. Det skulle också innebära att kommunen enbart har rätt till avfall som inte går att materialåtervinna. En risk är att servicenivån för insamling av återvinningsbart avfall kommer att variera kraftigt i landet; god service i storstäder med stor konkurrens och sämre på landsbygden. Utbudet på insamlingsservice och därmed återvinningsnivåerna kan svänga kraftigt med världsmarknadspriserna på återvunnet material. Det kan ge en instabil och varierande hantering, vilket inte nödvändigtvis är bra för miljön totalt sett och inte för hushållen som har rätt till en god service. Kommunerna/staten får begränsad möjlighet att påverka insamling och återvinningsnivåer. Kommunerna förlorar sina möjligheter att finansiera avfallshanteringen genom försäljning av återvunnet avfall. Detta kan leda till att hushållens avfallstaxa höjs. 25

27 Det kan också finnas vissa problem med att definiera/bestämma vilket avfall som är återvinningsbart. Det behövs omfattande utredningar för att bedöma vilka konsekvenser en avreglering skulle få i förhållande till EG-rätten. Varje medlemsstat har t.ex. ansvar att se till att den uppnår de återvinningsmål som satts upp i direktivet (94/62/EG) om producentansvar för förpackningar. Ändringar i regelverket: För att kunna genomföra detta måste vi upphäva förordningen om producentansvar för förpackningar och göra omfattande ändringar i miljöbalken (15 kap. 8 ). 7) Helt avreglerad avfallsmarknad Ett alternativ är att avreglera hela avfallsmarknaden, även den för hushållsavfall som kommunerna i dag har ansvar för. Detta är förstås en ytterlighet. Risken är att servicen skulle variera kraftigt i olika delar i landet och mellan storstad och landsbygd. Eftersom avfallshanteringen är en del av samhällets infrastruktur och vi prioriterar hushållens rätt till en god service, är det inte realistiskt att genomföra förslaget (i dagsläget). Det finns avfall som inte har något ekonomiskt värde. Insamling och hantering av detta skulle alltså behöva betalas av dem som genererar avfallet. Risken är stor att hushåll i glesbygd får betala orimligt mycket för att få sitt avfall hämtat. Ändringar i regelverket Förslaget kräver omfattande ändringar i miljöbalken (15 kap.) och de förordningarna som är kopplade till den. Det behövs omfattande utredningar för att bedöma vilka konsekvenser en avreglering skulle få i förhållande till EG-rätten. 26

28 Fortsatt arbete Även om materialströmsinsamling är attraktivt i teorin kan det finnas hinder i praktiken. Vi kan i dagsläget inte komma med rekommendationer för ett nytt system eller en utvidgning av producentansvaret. Det finns praktiska frågor som måste besvaras. För att kunna belysa dessa och andra frågor ett nytt system kan ge upphov till har vi inlett ett praktiskt försök i Eskilstuna. Kommunförsöket genomförs för att kunna pröva det nya systemet i praktiken. I Eskilstuna kommer vi att undersöka hur insamlingen ska utformas praktiskt, avfallets mängd och sammansättning, hushållens inställning och beteende samt kvaliteten på det insamlade avfallet. Nedan följer en kort beskrivning av de planerade delprojekten. Försöket i Eskilstuna och de studier som KTH gjort ska ge underlag som ska användas i en konsekvensanalys. Information och anpassade insamlingssystem Om basen för insamlingen ändras, kan det även medföra eller kräva andra typer av förändringar. Informationen till hushåll måste t.ex. utformas så att de förstår hur de ska agera och vad som krävs av dem i det nya systemet. I vissa fall kan det vara nödvändigt att anpassa insamlingsbehållare och insamlingsfordon. Det är svårt att förutsäga alla anpassningar som kan komma att behövas innan man provat systemet i praktiken. Dagens insamling av förpackningar bygger på obemannade insamlingspunkter. Det fungerar eftersom förpackningar är relativt likartade i storlek och sammansättning. Uppsamlingsbehållarnas inkasthål kan anpassas till kraven på barnsäkerhet mm. I försöket i Eskilstuna kommer vi att undersöka hur insamlingssystemen, inklusive behållare, och informationen till hushållen kan anpassas till materialströmmar. Vi kommer även att undersöka hushållens attityder till det nya systemet och kvaliteten på de nya fraktionerna. Plockanalyserna efter och under försöket i Eskilstuna kommer också att ge information om mängder och vilken typ av avfall som kan samlas in i materialströmmar. Metoder och resultat från plockanalyserna kommer att publiceras i en separat rapport. Dessutom måste vi finna metoder samla in även större avfall och garantera kvalitén på avfallet som ska återvinnas. 27

29 Kvalitet och materialåtervinning För att avfallshanteringen ska vara hållbar är det viktigt att det avfall som verkligen kan materialåtervinns och kommer till nytta i nya produkter. För att detta ska vara möjligt måste det hålla en viss kvalitet. Avfallet får t.ex. inte innehålla miljögifter eller andra föroreningar som anrikas och försvårar, eller förhindrar, materialåtervinning. Redan i dag finns t.ex. regler som säger att återvunnet material inte får användas i förpackningar som är i direktkontakt med livsmedel. Materialbolagen kommer att undersöka förutsättningarna för att materialåtervinna de fraktioner (metall och plast) som samlas in under försöket i Eskilstuna. Avfallet kommer att eftersorteras och analyseras separat (från avfall insamlat från andra källor/områden). Hushållens åsikter och beteende Hushållens attityder och beteende är avgörande för hur ett avfallshanteringssystem fungerar. För att undersöka dessa faktorer är SHARP 5 Naturvårdsverket forskningsprogram om hållbara hushåll kopplat till försöket i Eskilstuna. SHARP har bl.a. utformat en enkät som innehåller frågor om hur mycket och vilket avfall hushållen sorterar, hur mycket tid de lägger på detta och deras inställning till insamlingssystemen mm. Hela enkäten finns i Bilaga 6. Referensgruppen fick ta del av enkäten innan den skickades ut, och hade då möjlighet att föreslå ändringar. Enkäten har skickats ut till ca 800, slumpvis utvalda, i augusti Motsvarande uppföljning kommer att göras när försöket har varit igång ett tag. För den enkät som skickades ut i augusti 2007 har SHARP registrerat en svarsfrekvens på över 60 procent. Resultaten kommer att presenteras i en separat rapport. Ansvarsfördelningen och finansiering En annan fråga är ansvarsfördelning och finansiering. I denna rapport presenterar vi olika alternativ för hur ansvaret skulle kunna fördelas. Dessa diskuterades på referensgruppsmötet ( ). Vi beslutade då att inte gå vidare med denna del av utredningen förrän Eskilstuna-försöket och miljöeffekterna av en omläggning är utvärderade. Om vi bedömer att det vore positivt, för aktörer på avfallsområdet och miljön, att genomföra en ändring kommer vi att arbeta vidare med de förslag som är mest realistiska och som är förenliga med målen för hantering av hushållsavfall. 5 Sustainable Households Resources Attitudes & Policy. Läs mer på 28

30 Referenser Avfall Sverige, Avfall Sveriges hemsida: Boverket, Barnsäkra containrar, en handbok från Boverket Direktiv 94/62/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall Förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar Förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper Förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Naturvårdsverket, 2006a. Framtida producentansvar för förpackningar och returpapper, rapport 5648 Naturvårdsverket, 2006b. Samla in, återvinn! Uppföljning av producentansvaret för 2005, rapport Naturvårdsverket, Insamling av hushållsavfall, rapport 5145 Profu, Återvinningscertifikat för plast En idéskiss. Roth et al., Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar, Avdelningen för miljöstrategisk analys (fms), Institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH. SMED (Svenska MiljöEmissionsData), Avfall i Sverige Naturvårdsverket rapport SOU 2001:102. Resurs i retur. 29

31

32 Bilagor Bilaga 1. Medlemmar i referens, styr- och projektgrupp Referensgrupp Bilaga 2. Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar (förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys, KTH) Bilaga 3 Plockanalyser från Eskilstuna Bilaga 4 Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall en litteratursammanställning (Avdelningen för miljöstrategisk analys, KTH) Bilaga 5. Enkät till hushåll i Eskilstuna, augusti 2007.

33

34 Bilaga 1. Medlemmar i referens, styr- och projektgrupp Referensgrupp Avfall Sverige: Jon Nilsson-Djerf Eskilstuna Energi & Miljö: Reiner Schultz Fastighetsägarna Stockholm: Ronny Bergens Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI): John Strand Göteborgs kommun: Kaj Andersson Högskolan Dalarna: Per EO Berg Jernkontoret: Anna Utsi Kommunförbundet Stockholms Län: Said Ashrafi Konsumentverket: Björn Andersson KTH: Göran Finnveden, Sara Tyskeng Lunds kommun/renhållningsverk: Anna Wilhelmsson Metallkretsen: Thord Görling Nordvästra Skånes Renhållnings (NSR): Dag Lewis Jonson Plastkretsen: Maria Schyllander PressRetur: Göran Nilsson Rexam: Anders Linde SITA Sverige: Jan Göransson Svensk Glasåtervinning (SGÅ): Frank Tholfsson Sveriges Kommuner och Landsting (SKL): Peter Wenster Sveriges Åkeriförbund: Alf Levander Tetra Pak: Agneta Melin Återvinningsindustrierna: Annika Helker Lundström FTI och materialbolagen genomgick under året som gick en större omorganisation. Medlemmarna i både referensgruppen och styrgruppen byttes därför under året. (John Strand ersatte Maria Schyllander och Thord Görling) Styrgrupp Frank Tholfsson, Svensk Glasåtervinning Jan Göransson, SITA Maria Schyllander, Plastkretsen (Reiner Schultz, Eskilstuna kommun) Projektgrupp, Eskilstuna Eskilstuna Energi och Miljö: Ewa Hansson, Katarina Jansson, Göran Holmström, Reiner Schulz, Susann Larsson. FTIAB: Ulla Krohn IL Recycling: Daniel Björk, Jessica Kalmerlind, Kenth Derenbäck, Metallkretsen: Thord Görling Plastkretsen: Maria Schyllander, Dennis Olsson, Agneta Forselius SITA: Lars Smedeby

35

36 Bilaga 2. Förstudie Förutsättningar för ökad insamling och materialåtervinning av hushållens säck- och kärlavfall i materialströmmar Förstudie från Avdelningen för miljöstrategisk analys fms, KTH