EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för utveckling och samarbete FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE. Utskottet för utveckling och samarbete

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för utveckling och samarbete PRELIMINÄR VERSION 2001/2153(COS) 13 november 2001 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd En utvärdering (KOM(2001) 153 C5-0395/ /2153(COS)) Utskottet för utveckling och samarbete Föredragande: Margrietus J. van den Berg PR\ doc PE

2 PE /15 PR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 5 MOTIVERING YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR, MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, GEMENSAM SÄKERHET OCH FÖRARSPOLITIK... PR\ doc 3/15 PE

4 PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 13 november 2001 förelade kommissionen parlamentet kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd En utvärdering (KOM(2001) /2153(COS)). Vid plenarsammanträdet den 3 september 2001 tillkännagav talmannen att detta meddelande hänvisats till utskottet för utveckling och samarbete, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (och utskottet för...), som utsetts till rådgivande utskott (C5-0395/2001). Vid utskottssammanträdet den 25 juni 2001 hade utskottet för utveckling och samarbete utsett Margrietus J. van den Berg till föredragande. Vid utskottssammanträdet/na den... behandlade utskottet kommissionens meddelande och förslaget till betänkande. Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med.. röster för,.. röster mot och.. nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och.... (Motiveringen kommer att avges muntligt i kammaren.) Yttrandet/Yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (och utskottet för... återges i detta betänkande.(utskottet för... beslutade den... att inte avge något yttrandet.) Betänkandet ingavs den... Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken betänkandet skall behandlas/har fastställts till den... kl... PE /15 PR\ doc

5 FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd En utvärdering (KOM(2001) 153 C5-0395/ /2153(COS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd En utvärdering (KOM(2001) ), med beaktande av slutsatserna från rådets sammanträde den 25 juni 2001 om det meddelandet, med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd (KOM(1996) ), med beaktande av slutsatserna från rådets sammanträde den 28 maj 1996 om det meddelandet, med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete och yttrandet (yttrandena) från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5-.../2001), och av följande skäl: A. Under och 1990-talen inträffade ett ökande antal naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor som resulterade i stora förluster av människoliv, svält och fördrivning av människor. B. Det internationella samfundet och de drabbade länderna var ofta oförmögna att skapa en återgång till normala förhållanden och i samband med oroligheter och humanitära behov blev ofta dessa nödsituationer permanenta. C. Behovet av en sammankoppling mellan de olika faserna för de internationella hjälpinsatserna blev därmed allt mer uppenbart. D. Kopplingen mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd måste uppmärksammas ytterligare av givare, mottagare och deras genomförandepartner. E. Effektiva ingripanden efter en kris medför större politiska och tekniska risker på grund av behovet av att fatta snabba beslut och att arbeta i situationer där eventuella samarbetspartner kan vara instabila eller till och med saknas. 1 Ännu ej offentliggjort i EGT. 2 EGT C. PR\ doc 5/15 PE

6 F. Kopplingen mellan katastrof- återanpassnings- och utvecklingsbistånd, inklusive bestämmelserna om krisplanering i landstrategidokumenten och i tilläggen till landstrategidokumenten, bör sättas in i ett större socialt, ekonomiskt och politiskt sammanhang, där även det regionala perspektivet bör tas med i beräkningen. G. Landstrategidokumenten för alla länder i instabila regioner, inklusive länder där det finns risk för återkommande naturkatastrofer, bör innehålla bestämmelser om katastrofförebyggande åtgärder och beredskap. H. Flera av gemenskapens program som Tacis, Meda och Ala är inte utformade för en flexibel koppling mellan biståndets olika faser. I. Samordningsinsatser som syftar till informationsdelning är bara ett första steg. En äkta samordning omfattar också åtgärder som gemensamma operationer och förfaranden, utvärdering, kontroll och övervakning. J. Kommissionens meddelande behandlar inte frågan om lokalt engagemang. Allmänna frågor 1. Parlamentet instämmer i att det är viktigt att koppla samman katastrof-, återanpassningsoch utvecklingsbistånd och välkomnar kommissionens meddelande, 2. anser att EU:s katastrofbistånd, i de fall där detta är möjligt, bör förstärka utvecklingen eller åtminstone inte undergräva den, och vice versa bör utvecklingsinsatserna hjälpa befolkningen och länderna att bättre klara av katastrofer och kriser, 3. förklarar emellertid att om det skulle föreligga några tvivel på att en sådan strategi är praktiskt genomförbar när det gäller konkreta fall ute på fältet, måste grundläggande katastrofhjälp för att skydda människoliv gå före försöken att göra biståndet utvecklingsvänligt, 4. är allvarligt oroat över det fortsatta problemet med gråzonen mellan det europeiska humanitära biståndet, återanpassningen och utvecklingsbiståndet och välkomnar i det sammanhanget kommissionens analys av orsakerna till problemet men anser att meddelandet är alltför teoretiskt och saknar konkreta förslag, inklusive ett tidsschema, när det gäller lösningar, 5. håller med kommissionen om att de viktigaste frågorna gäller de långdragna beslutsprocesserna, förmågan att få fram resurser genom lämpliga instrument, de tillgängliga instrumentens omfattning och tillgången på lämpliga partner för att genomföra olika faser i biståndsarbetet; anser att även den viktiga frågan om intern och extern samordning måste beaktas, 6. konstaterar bekymrat att övergången mellan de olika faserna ofta inte har fungerat nöjaktigt, framför allt i fasen mellan katastrof- och återanpassningshjälp, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp meddelandet genom att lägga fram ytterligare förslag som på ett bättre sätt och så snart som möjligt skulle kunna omsätta de allmänna riktlinjer som nu har presenterats i praktisk handling och göra dem operationella, PE /15 PR\ doc

7 7. håller med kommissionen och rådet om att Echo borde koncentrera sig på sina huvuduppgifter men understryker betydelsen av en överlämningsstrategi och en flexibel strategi för de enskilda fall där en överlämning är svår att genomföra, 8. anser att Echos resurser och expertkunskaper kommer att bli alltför utspädda om inte en strategi införs som kan göra det möjligt för Echo att dra sig ur länder när väl den akuta krisen är överstånden, Landstrategidokument och tillägg 9. anser att kommissionens huvudförslag att snabbt utarbeta tillägg till landstrategidokumenten när en kris väl bryter ut, för att skapa en ram för snabba och samordnade insatser, kan bli ett värdefullt bidrag när det gäller att lösa problemen med gråzonen, men anser det viktigt att landstrategidokumenten för länder som befinner sig i riskområden redan från början innehåller kriterier för katastrofbistånd och beskriver metoder och omfattning, 10. oroar sig för att detta nya verktyg skulle kunna bli meningslöst om sådana tillägg måste antas genom nuvarande förfaranden för motsvarande förordningar (kommittésystemet), vilka har visat sig vara omständliga och långsamma, snarare än genom förenklade och skyndsamma förfaranden, 11. anser därför att det är av största vikt att kommissionen, rådet och parlamentet snabbt kan komma överens om ett förenklat och skyndsamt förfarande som skulle kunna göra det möjligt att utarbeta och godkänna tillägg inom en period på högst två månader efter det att en kris har brutit ut, 12. understryker även betydelsen av grundliga diskussioner om sådana regler med mottagarländerna, inklusive regionala och lokala myndigheter, eftersom samarbetet med EU bygger på principen om partnerskap och ömsesidiga avtal och att det kan komma att krävas underskrifter för att ändra inriktningen på nationella program, 13. uppmanar kommissionen att lägga fram ytterligare förslag, förutom de kompletterande förslag som nämnts ovan, om hur flexiblare och snabbare förfaranden för att garantera snabbare ingripanden skulle kunna integreras i själva förordningarna och som skall träda i kraft när en kris väl utbryter vilket skulle underlätta deras användning vid sidan av eller omedelbart efter Echo-biståndet, Samordning 14. anser att en del av problemet i samband med sammankopplingen orsakas av en brist på intern samordning inom kommissionens tjänster och är därför övertygat om att alla berörda tjänster (t.ex. Echo, EuropAid, GD DEV och GD Relex) redan från start borde vara lika engagerade i de gemensamma grupper som skall utarbeta tilläggen till landstrategidokumenten, 15. anser att samordning och komplementaritet med medlemsstaterna borde utgöra en integrerad del av landstrategidokumenten och deras tillägg; instämmer i förslaget om gemensamma sammanträden på fältnivå mellan kommittén för humanitärt bistånd och de PR\ doc 7/15 PE

8 geografiska kommittéerna; uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta fullt ut i dessa avseenden, 16. anser att en samordning av givarna som omfattar de lokala myndigheterna i biståndslandet, lokala och europeiska icke-statliga organisationer, FN och lämpliga tjänster inom kommissionen (Echo, EuropAid, GD DEV och GD Relex) är av avgörande betydelse för att garantera en framgångsrik koppling; ber därför kommissionen att så snart en kris bryter ut skapa en arbetsgrupp som omfattar dessa aktörer med uppgiften att identifiera de prioriteringar, strategier och metoder för katastrof- och återanpassningsbistånd som skulle ingå i tillägget till landstrategidokumenten och att samordna dessa, Särskilda budgetposter och program 17. konstaterar att förordningen om hjälp till fördrivna människor i Asien och Latinamerika är ett instrument som har varit tämligen framgångsrikt när det har gällt att garantera en bättre sammankoppling; konstaterar emellertid också att denna budgetpost är geografiskt begränsad och att det finansiella ramverket för förordningen endast omfattar en genomsnittlig utgift på 50 miljoner euro per år, 18. godkänner, i enlighet med gällande budgetförfarande, kommissionens förslag att slå samman de regionala budgetposterna för återanpassning och utveckling till en enda post; påpekar att detta var den situation som rådde för ett par år sedan men att posterna, efter ett förslag från kommissionen, delades upp mellan de olika geografiska enheterna; anser att operationernas komplexa natur kräver ett expertkunnande och en koncentration av erfarenheter som bäst kan uppnås genom en gemensam budgetpost, 19. är allvarligt oroat över att kommissionen verkar överväga, för framtiden, att slå samman befintliga horisontella förordningar (t.ex. förordningen om fördrivna personer och förordningen om återanpassning) och föra in dem under de övergripande geografiska instrumenten (t.ex. Asien och Latinamerika), eftersom dessa stora geografiska instrument, inte är avsedda för flexibla ingripanden i situationer efter en kris, vare sig vad gäller innehållet eller rutinerna för att godkänna program och projekt, Övriga åtgärder 20. anser att lokalt engagemang är av avgörande betydelse när det gäller att utarbeta strategier för konfliktprevention, förhindrande av naturkatastrofer, återanpassning och utveckling och uppmanar därför kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt att bygga upp den lokala kapaciteten genom att engagera lokala organisationer, det civila samhället och lokala institutioner när strategier för ett sammankopplat katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd skall utarbetas, inklusive de nya tilläggen, 21. uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt flyktingar och personer som återvänder när återanpassnings- och utvecklingsinsatser planeras, eftersom dessa grupper är särskilt sårbara när det humanitära biståndet minskar, samtidigt som de ännu inte har tillgång till makroekonomiskt stöd, PE /15 PR\ doc

9 22. understryker behovet av att integrera jämställdhetsaspekter i alla delar av sammankopplingsstrategierna och när projekt skall utarbetas, 23. understryker att en delegering av ansvaret till olika EG-delegationer är en viktig del av sammankopplingen eftersom snabba och effektiva åtgärder, inklusive operationell samordning och kontroll av de partner som skall genomföra insatserna, bäst sker på platsen; understryker att delegationerna måste vara utrustade med det nödvändiga expertkunnandet och den personal som krävs för att kunna genomföra sådana uppgifter, 24. anser att utvärdering i efterhand i stället för förhandskontroller skulle öka flexibiliteten och möjligheterna till snabba ingripanden och uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla nödvändiga steg för att garantera att den nya budgetförordningen medger sådana förfaranden, 25. anser att förfarandena för att godkänna upphandling i samband med återanpassning efter en kris kan ta för lång tid och uppmanar kommissionen att vara flexibel och tillämpa urvalskriterier på grundval av den befintliga kunskapen om de partner som skall genomföra insatserna, 26. uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. PR\ doc 9/15 PE

10 MOTIVERING Inledning Under och 1990-talen fick vi bevittna hur ett ökande antal naturliga och av människan orsakade katastrofer 1 ledde till stora förluster i människoliv, hungersnöd och fördrivning av personer. Dessa kriser har under det senaste decenniet lett till en snabb ökning av det katastrofbistånd som getts till utvecklingsländerna samt till länder som befinner sig i en övergångsfas. EU:s budget för humanitär bistånd ökade från 195,3 miljoner euro 1991 till den absoluta toppnoteringen 813 miljoner euro 1999 för att därefter sjunka till 492 miljoner euro år Det finns emellertid fortfarande en global brist på biståndsmedel när det gäller att uppfylla de mest påträngande humanitära behoven. Enligt FN skulle medlen behöva fördubblas till cirka 8-9 miljarder dollar per år för att på ett adekvat sätt fylla behovet av grundläggande bistånd. Katastrofbiståndet är naturligtvis mycket viktigt men det kommer inte åt krisernas underliggande orsaker eftersom det verkar på kort sikt. Ökningen av katastrofbistånd har dessutom till största delen skett på bekostnad av budgetarna för det strukturella utvecklingsbiståndet. Följaktligen finns det mindre medel tillgängliga för att tackla grundorsakerna till fattigdom och konflikter än vad som annars skulle varit fallet. Det finns dessutom många exempel på att (dåligt planerade) katastrof- och återanpassningsinsatser i själva verket har förvärrat och förlängt kriser. Gråzonen Konceptet att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd går tillbaka till 1980-talet. Forskare och personer som arbetade på fältet märkte att återkommande kriser, oavsett om de var orsakade av människan eller om de var naturliga, försvårade eller till och med omintetgjorde utvecklingsprocessen. Detta problem kallas också gråzonen och det uppkommer på grund av skillnaderna mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd vad gäller tidsaspekten, valet av partner som skall genomföra insatserna, de nationella myndigheternas roll och insatsernas innehåll. Problemet uppmärksammas också av kommissionen som beskrev sin strategi för att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd i ett meddelande som antogs I det meddelandet säger kommissionen att katastrofbiståndets roll är att ge omedelbar humanitär hjälp på kort sikt för att rädda livet på de människor som ställs inför problem i form 1 Begreppet naturkatastrofer avser företeelser som torka och översvämningar. Begreppet av människan orsakade katastrofer avser väpnade konflikter, inbördeskrig etc. 2 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd (KOM(96) 153). PE /15 PR\ doc

11 av naturliga eller av människor skapade katastrofer, återhämtningsprogrammen är avsedda att gradvis ta över från katastrofbiståndet för att stabilisera den ekonomiska och sociala situationen och underlätta övergången till en utvecklingsstrategi på lång och medellång sikt. Kommissionen framhöll också att bättre utveckling kan minska behovet av katastrofbistånd, att bättre katastrofbistånd kan bidra till utvecklingen och att en bättre återanpassning kan underlätta övergången mellan de två. För att garantera att katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd verkligen kopplas samman krävs en integrerad strategi. Relationen mellan de tre typerna av bistånd betraktas ofta som ett linjärt flöde. I verkligheten är det emellertid inte alls så, utom i mycket sällsynta undantagsfall. Orsakerna till katastrofer är ofta komplicerade och utvecklingen på fältet, till givarnas och utvecklingsexperternas stora besvikelse, är helt enkelt inte linjär. Många konflikter har till exempel etniska eller sociala bakgrunder. De kan slå sönder den sociala strukturen i samhället och leda till laglöshet, till att rättssystemet upphör att fungera och till att pressfriheten upphör. Kriser kan utlösa omfattande folkförflyttningar och kedjereaktioner i form av epidemier och svält. Kvinnor och barn är utsatta för särskilda hot som sexuellt våld eller att barnen tvingas att delta i strider. När det gäller naturkatastrofer anses det i allmänhet vara lättare att uppnå en effektiv sammankoppling. Det bör emellertid noteras att naturkatastrofer också inträffar i komplexa sammanhang och att många av dem är återkommande. Många naturkatastrofer som översvämning eller torka orsakas av miljöförstöring. Översvämningar kan till exempel bero på skogsdöd uppströms. Skogsdöden orsakas av en komplex kombination av natur- och utvecklingsberoende faktorer samt socioekonomiska och politiska faktorer. Kommissionens meddelande Det finns ingen generell åtgärd som en gång för alla löser problemet hur man kopplar samman katastrof- återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Kommissionens meddelande beskriver de flesta praktiska, och vissa teoretiska, aspekter av denna fråga. Som sådant bör meddelandet, enligt kommissionen, betraktas som ett ramverk för vidare åtgärder, en utvärdering av dagsläget och en inventering. Det skall också, i allmänna termer - beskriva problemen som skall lösas, - bestämma gränserna för det som kan uppnås, - föreslå åtgärder som kan förbättra EU:s bistånd. Som redan sagts lades ett liknande dokument fram Även om kommissionens nuvarande meddelande naturligtvis är välkommet, så måste vi inse att få konkreta åtgärder har genomförts under de fem år som gått. Vi måste nu vara betydligt vaksammare när det gäller att se till att förslagen följs av handling och verkligen genomförs. I det sammanhanget vill föredraganden påpeka att trots kommissionens meddelande från 1996 så har kommissionen hittills inte kunnat tackla problemet med gråzoner på ett adekvat vis. PR\ doc 11/15 PE

12 I själva verket är det snarare undantag än regel att en effektiv koppling har kunnat uppnås. I de fall där bistånd ges via Echo snabbt och effektivt lyckas kommissionen ofta inte garantera en effektiv koppling till återanpassnings- och utvecklingsfaserna, vilket i realiteten lämnar en lucka mellan dessa olika former av bistånd. Kommissionen gör nu en användbar översiktlig presentation av kopplingen mellan katastrofåteranpassnings- och utvecklingsbistånd i samband med olika typer av kriser, framför allt naturkatastrofer, våldsamma konflikter och andra typer av (permanenta) kriser som de allvarliga strukturella problemen i övergångsländerna. Föredraganden vill uppmuntra alla att läsa detta avsnitt eftersom det ger en god insikt i de problem som finns och som använder länder som är välkända för oss som exempel. Men i stället för att upprepa kommissionens text skall vi här koncentrera oss på att definiera problemen och redovisa förslag till förbättringar. Kommissionen säger att - det behövs förbättringar vad gäller samordningen av internationella givare, inklusive samordning med FN, - det behövs förbättringar vad gäller samordningen och komplementariteten mellan EG och dess medlemsstater, - nya internationella initiativ för att utveckla bästa praxis och partnerskap bör undersökas. Den underliggande logiken är naturligtvis att samordning och samband är nödvändiga förutsättningar för effektiva åtgärder under en kris. På EG-nivå säger kommissionen vidare att ett strategiskt ramverk bör utvecklas för att garantera kopplingen mellan olika instrument. Detta ramverk skall omfatta föreskrifter för att öka effektiviteten, hastigheten och flexibiliteten. Delegering av beslutsfattandet till delegationer på fältet är viktiga delar av denna process. Kommissionen hävdar att de viktigaste problemen är - långdragna beslutsförfaranden (vilket undergräver EU:s förmåga att agera optimalt), - valet av partner som skall genomföra insatserna (kommissionen anser att vi inte bara behöver undersöka icke-statliga organisationer utan också lokala organisationer, privata sektorn och konsulter), - förmågan att mobilisera resurser genom lämpliga instrument (kommissionen uppger att det finns för många instrument och budgetposter). Föredragande håller med kommissionen om att detta är de viktigaste problemen. Han skulle emellertid vilja lägga till problemet med intern och extern samordning. Landstrategidokument och tillägg Den viktigaste förslaget till lösning som kommissionen lägger fram är att arbeta genom de PE /15 PR\ doc

13 Landstrategidokument som för närvarande förhandlas med partnerländerna (endast ett eller två har hittills avslutats). Landstrategidokumenten, som är det viktigaste verktyget för att utforma EG:s bistånd i ett visst givet land, ange prioriteringar etc., skall nu också bli grunden för att anpassa biståndet i en krissituation. Tanken är att när Echo eller snabbinsatsstyrkan börjar ingripa i ett land skall ändringar och/eller tillägg snabbt utarbetas i samråd med olika partner. Hur skulle det kunna hjälpa? Svaret är att sådana tillägg skulle bli föremål för ett globalt godkännande från det ansvariga utskottet, men att kommissionen därefter skulle kunna gå vidare med individuella program och projekt utan att rådfråga medlemsstaterna, vilket därigenom skulle påskynda processen. På det hela taget tror föredraganden att sådana tillägg skulle kunna bli ett positivt bidrag till sammankopplingen av katastrof- återanpassnings- och utvecklingsbiståndet men är allvarligt oroad över att de bara skulle bli tomma ord om de måste godkännas och ändras genom befintliga förfaranden eftersom de är långsamma och omständliga och i själva verket är centrala för de nuvarande problemen i samband med sammankopplingen. Kommissionen uppger att den vill föreslå snabba och flexibla förfaranden, men sådana har ännu inte föreslagits. Det är därför av den största vikt att kommissionen lägger fram sådana förslag för att garantera att användningen av tillägg till landstrategidokumenten verkligen förbättrar vår förmåga att agera snabbt och effektivt. Föredraganden anser dessutom att följande aspekter måste understrykas: - Det är av avgörande betydelse att landstrategidokumenten för länder i riskområden innehåller bestämmelser om katastrofbistånd och om sammankoppling av katastrofåteranpassnings- och utvecklingsbistånd redan från början. Det skulle vara för sent att börja förhandla om sådana frågor när en kris väl har brutit ut. - Ändringar i landstrategidokumenten bör godkännas tillsammans med medlemsstaterna under högst två månader. Det är därför av avgörande betydelse att komma överens om ett snabbare förfarande för deras antagande. - Eftersom ändringar i landstrategidokumenten kräver mottagarländernas godkännande (eller åtminstone samarbete), bör samtal med partnerländerna genomföras så snart som möjligt för att diskutera sådana ändringar. - Olika sätt att öka flexibiliteten för befintliga instrument (den rättsliga grunden) bör också snarast undersökas. Det är kanske inte tillräckligt att använda tilläggsstrategin i samtliga fall. Vad händer om man inte kan komma överens om ett tillägg? Samordning Den interna och externa samordningen måste förbättras. Detta betyder inte enbart informationsutbyte utan det bör i idealfallet även omfatta åtgärder som syftar till gemensamma operationer och förfaranden, utvärderingar, kontroll och övervakning. För närvarande brister det alltför ofta i den interna samordningen mellan kommissionens olika tjänster, oavsett om det gäller kontakterna mellan delegationen och huvudkontoret eller mellan de olika avdelningarna i Bryssel. Föredraganden håller med kommissionen om att en PR\ doc 13/15 PE

14 gemensam arbetsgrupp borde utarbeta tilläggen till landstrategidokumenten men han vill understryka att denna grupp inte bara borde fokusera på innehållet utan också underlätta samordning och informationsutbyte mellan olika tjänster. Samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna är dessutom av avgörande betydelse för att garantera en sammanhängande strategi från EU:s sida. Er föredragande inser att ansvaret för detta måste delas mellan kommissionen och medlemsstaterna. När det gäller den internationella samordningen uppmärksammar kommissionen särskilt strategin vänner till. Denna strategi strävar efter att samordna åtgärderna från ett så stort antal olika internationella givare som möjligt i ett visst land. Hittills har denna strategi varit ganska informell och inte särskilt väl definierad. Föredraganden anser slutligen att internationell samordning av givare är avgörande för att skapa en effektiv sammankoppling. Han föreslår därför att man tillsätter en arbetsgrupp som skulle inkludera lokala myndigheter, lokala och europeiska icke-statliga organisationer, FN och berörda tjänster inom kommissionen när en kris väl har brutit ut. Det är enbart genom att engagera alla berörda aktörer från början som sammankopplingsproblem längre fram i processen kan undvikas. Budgetposter Kommissionen diskuterar också behovet av att rationalisera de befintliga budgetposterna och föreslår att man slår samman de nuvarande posterna för återanpassning och utveckling till en enda post. Föredraganden instämmer i denna strategi. Detta var i själva verket vad som gällde till för tre år sedan när kommissionen, förvånansvärt nog, föreslog den motsatta handlingsvägen och budgetposten delades. Återanpassning och utveckling berör hela samhällen och det är komplicerade operationer. Det skulle vara bättre med en koncentration av expertkunnande och erfarenheter till en gemensam budgetpost. Ett sådant förslag måste naturligtvis behandlas i samband med det årliga budgetförfarandet. Föredraganden är mycket oroad över kommissionens förslag, eftersom posterna som avser hjälp till fördrivna personer och posten/erna om återanpassning i framtiden skulle kunna försvinna helt om de integrerades i de stora regionala budgetposterna (Asien, Latinamerika, Meda, EUF för AVS-länderna). Erfarenheterna visar att dessa stora program inte är lämpliga för flexibla ingripanden i situationer efter akuta kriser. Övriga åtgärder Föredraganden har genomgående lagt till texter som gäller lokalsamhällets engagemang eftersom denna aspekt knappast behandlas i meddelandet. Ett stycke om behovet att integrera genusaspekter i sammankopplingen av katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd har också lagts till. Er föredragande skulle också vilja understryka betydelsen av en adekvat bemanning och ett adekvat expertkunnande inom EG:s delegationer eftersom kommissionens strategi innebär att de skall spela en viktig roll när det gäller att garantera kopplingen mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. PE /15 PR\ doc

15 Slutligen står det klart att det föreligger ett behov av att ändra kontrollrutinerna inom EG:s biståndsprogram i riktning mot utvärderingar i efterhand snarare än kontroller i förväg. De nuvarande initiativen inom ramen för revideringen av finansförordningen är välkomna och skulle underlätta ansträngningarna att hitta lösningar på problemet att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. PR\ doc 15/15 PE