Internmedicin. Internmedicin. Internmedicin. Internmedicin. Internmedicin

Transkript

1 När och hur ska vi använda 24 1 SS timmars ambulatorisk blodtrycksmätning och hemblodtryck?... Riskfaktorer för cerebral infarkt, en 2 studie av patienter från det nationella kvalitetsregistret för strokesjukvård i Sverige, Riks- Stroke Signild Åsberg (4), Andreas Terént (1), Karin Henriksson (2), Bahman Farahmand (3) Akademiska Sjukhuset (1).Astra Zeneca R&D (2).AstraZeneca R&D (3).Strokeenheten, Akademiska sjukhuset, Uppsala (4). Förmaksflimmer (FF), diabetes mellitus (DM), hypertoni och rökning är väl kända riskfaktorer associerade med cerebral infarkt (CI). De är betydelsefulla då de är möjliga att påverka genom livsstilsförändringar. I det nationella kvalitetsregistret för strokesjukvård (Riks-Stroke) registreras behandling och uppföljning för strokepatienter som vårdas vid sjukhus i Sverige. Från 2001 t.o.m rapporterades patienter med ett förstgångsinsjuknande i CI till Riks-Stroke. Dessa patienter delades in i fyra åldersklasser (<65, 65-74, 75-84, and 85 år) för vilka man jämförde samband mellan FF, DM, förekomst av hypertonibehandling och rökning. Förekomsten av FF ökade från 24,0 % till 27,3% med en liknande trend för alla åldersklasser men framstod tydligast bland de äldsta patienterna (från 38,1% till 43,2%). Behandling av hypertoni ökade från 42,8% till 51,2% och återigen mest märkbart hos de över 85 år (från 39,3% till 52,6%). I de tre åldersklasserna under 85 år rapporterades DM hos en femtedel (18,6%, 20,1% och 23,1%) men DM var mindre frekvent i den äldsta gruppen (15,9%). Rökning var mer vanligt hos patienter under 65 år (36,4%) och minskade drastiskt med ålder så att endast 4% i den äldsta patienterna rökte. Däremot var förekomsten av rökning, inom respektive åldersklass konstant. I den aktuella studien ökar prevalensen av FF. Det förklaras bara delvis av åldrande befolkningen då förekomsten även ökar hos yngre individer. Det är inte möjligt att ur resultaten utläsa om det är förekomsten av hypertoni som ökar eller dess behandling. Kanske är det mer troligt att det är det senare och att det avspeglar en stigande medvetenhet om betydelsen av adekvat blodtrycksbehandling. Prevalensen av DM förändras till stor del inte under studietiden och minskningen hos de äldre är troligen en konsekvens av den förväntat kortare livslängden hos diabetiker. Mer än en tredjedel i gruppen under 65 år var rökare och det är värt att notera att rökning inte minskade inom någon av åldersklasserna under studieperioden. Det är anmärkningsvärt också mot bakgrund att samhället i övrigt går mot en mer icke-rökande livsstil. Den aktuella studien understryker vikten av att aktivt uppmärksamma riskfaktorer som är potentiellt behandlingsbara för att vi i framtiden ska kunna undvika onödig sjuklighet och död i stroke. Finns det könsskillnader i 3 handläggning och prognos vid stroke? Bo Norrving (1) Neurologkliniken, Lunds universitetssjukhus (1). Tidigare studier av könsskillnader i behandling och prognos efter stroke har visat varierande och svårtolkade resultat. Syftet med studien var att analysera könsskillnader vid stroke registrerade i Riks-Stroke under Studien inkluderade stroke-insjuknanden som registrerades i Riks- Stroke, det nationella kvalitetsregistret för strokesjukvård, under Under sjukhusvistelsen samlas information om boende, riskfaktorer och funktionsstatus innan insjuknandet samt vård och behandling in. Sedan följs patientens situation, inklusive funktionsstatus, upp efter tre månader. Kvinnor var signifikant äldre än män vid insjuknandet (medelålder kvinnor 78.4 år, män 73.6 år). I åldersgruppen över 85 år var andelen kvinnor dubbelt så hög som män. Boende- och hjälpförhållanden innan insjuknandet visade inga könsskillnader för patienter <75 år, medan äldre kvinnor i mindre utsträckning bodde hemma och klarade sig själva. Andel patienter med hjärninfarkt och förmaksflimmer visade inga könsskillnader i de olika åldersgrupperna. Letalitet vid 3 månader var lika för män och kvinnor upp till 84 år, och marginellt högre för kvinnor över 85 år. En större andel kvinnor än män utskrevs till särskilda boendeformer. Bland dem som vid insjuknandet hade eget boende och en partner var det inga könsskillnader i andel som bodde hemma vid 3 månader. Andel patienter som behandlades med antikoagulantia vid förmaksflimmer, och med trombolys, visade inga könsskillnader. Könsskillnader i prognos efter stroke verkar i första hand bero på åldersskillnaden vid insjuknandet. Inga könsskillnader sågs beträffande akutbehandling med trombolys och sekundärprevention med antikoagulantia vid förmaksflimmer. Ytterligare analyser av 2006 års Riksstroke-data pågår. Afasi vid akut stroke 4 Ann Charlotte Laska (1), Thomas Kahan (1), Anders Hellblom (2), Veronica Murray (1), Magnus von Arbin (1) Karolinska Institutet Danderyds sjukhus (1).Talkliniken, Danderyds sjukhus (2). Afasi är en språkstörning till följd av en fokal hjärnskada oftast i vänster hemisfär. Vi har i en observationsstudie visat att en av tre akuta strokepatienter har afasi. Detta har senare bekräftats i en populationsbaserad europeisk studie. Afasi är ett allvarligt symtom, dödligheten hos afasipatienter är dubbelt så hög som bland övriga strokepatienter. Den ökade mortaliteten är relaterad till svårare grad av stroke, högre ålder och kardiovaskulär sjukdom. Förmaksflimmer är vanligt hos afasipatienter. Av dem med ischemisk stroke har 40 % förmaksflimmer. Pga. allvarligare stroke har afasipatienter längre vårdtider och mer behov av rehabilitering än övriga strokepatienter. En betydande spontan språklig förbättring sker ffa de första veckorna efter strokeinsjuknandet. Efter tre månader är förbättringen mer blygsam. Vi har i vår observationsstudie kunnat visa att 18 månader efter insjuknandet hade 24% av afasipatienterna tillfrisknat, 43% hade kvarstående afasi och 21% hade avlidit. Graden av afasi i akutskedet hade avgörande betydelse för prognosen. Förståelsen var den del av språket som först återhämtade sig. De testmetoder vi har använt, en standardmetod för typ och grad av afasi och ett funktionellt kommunikationstest, visade att man med dessa kan följa förbättring, och att de redan akut kunde förutsäga vilka som blir återställda. Försök att öka återhämtningen med stimulerande farmaka har försökts i flera år. Vi studerade moklobemid, ett antidepressivt läkemedels förmåga att öka återhämtningen. Patienter behandlade med moklobemid i sex månader visade ingen skillnad i språklig förbättring jämfört med dem som fick placebo. De läkemedel som hittills visat viss om än begränsad förmåga till att öka återhämtningen är amfetamin och piracetam, men då i kombination med språklig träning. Båda läkemedlen är behäftade med biverkningar som begränsar deras användning. Språklig träning vid afasi har ansetts värdefull trots att bevisen för detta har varit svaga. En Cochrane-sammanställning år 2000 kunde inte visa om språklig träning var effektiv eller ej. Senare studier av språklig träning i kroniskt stadium av afasi har visat effekt. Vi genomför f.n. en öppen, randomiserad, kontrollerad studie med tidig intensiv språklig träning på akuta strokepatienter med afasi. Inklusionen bör kunna vara klar under Resultatet av våra undersökningar kan bidra till bättre selektion av patienter och val av lämplig tidpunkt för optimal rehabilitering efter akut stroke. Diagnostik och symtom vid 5 depression hos akuta strokepatienter med afasi. Ann Charlotte Laska (3), Björn Mårtensson (4), Thomas Kahan (2), Magnus von Arbin (2), Veronica Murray (1) Inst för Klin Vetenskaper, Karolinska Institutet Danderyds sjukhus, Enheten f Medicin, Stockholm (1).Karolinska Institutet Danderyds sjukhus (2).Karolinska Institutet, Danderyds sjukhus (3).Psykiatri Centrum

2 Karolinska (4). En av tre akuta strokepatienter har afasi. Depression är en vanlig komplikation vid stroke. Afasipatienter utesluts ofta vid studier av depression efter stroke. Vi har undersökt möjligheten att diagnostisera depression hos akuta afasipatienter. Vi har också bedömt förekomsten av olika depressionssymtom hos afasipatienter. 89 akuta strokepatienter med afasi av alla svårighetsgrader, utom de mildaste, följdes i 6 månader. Depression diagnostiserades enligt DSM-IV akut, vid 1, 3, och 6 månader. Afasin testades med Norsk Grunntest for Afasi (NGA). Ett batteri av ja- och nej- frågor i förståelsedelen av NGA användes för bedömning av förmågan att korrekt svara ja och nej. 63 patienter kunde i akutskedet svara korrekt på ja- och nej-frågorna och 60 (67 % av alla) av dem kunde diagnostiseras enligt DSM-IV; vid 6 månader var motsvarande andel 100 %. Möjligheten att diagnostisera var relaterad till graden av afasi (p< 0.01), och var sämst hos patienter med global eller mixed non-fluent typ av afasi. 24 % av afasipatienterna drabbades av depression under de första 6 månaderna efter strokeinsjuknandet. En jämförelse vid 1 månad efter insjuknandet mellan dem som diagnostiserats med depression (D) och dem som inte hade depression (Non-D) visade att ingen i Non-D hade något av de två kardinalsymtomen. Av övriga symtom förekom nedsatt aptit i 57 % hos D och i 18 % hos Non-D, sömnsvårigheter i 67 % hos D och i 33 % hos Non-D, trötthet i 50 % hos D och i 17 % hos Non-D, koncentrationssvårigheter i 50 % hos D och 23 % hos Non-D utan signifikant skillnad i förekomst mellan grupperna. Depression är möjligt att diagnostisera hos 2/3 av akuta strokepatienter med afasi och möjligheterna ökar snabbt över tid. En del depressionssymtom förekommer även hos afasipatienter som inte får depressionsdiagnos. Kanske är depression överdiagnostiserat hos dessa patienter. Infraröd laserterapi för ischemisk 6 stroke Lennart Welin (1), Peter Borenstein (3), Björn Andersson (2) Medicinkliniken Lidköpings lasarett (1).Medicinkliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska (2).Neurologiska kliniken, SÄS, Skene (3). NeuroThera Laser System har med infraröd laserteknik tidigare visat sig kunna minska skadorna vid experimentellt framkallad ischemisk stroke i djurmodell i placebokontrollerade studier. Syftet med denna studie var att för första gången studera effekten av denna laserteknik på patienter med ischemisk infarkt. Studien var en prospektiv, multicenter, dubbelblind randomiserad studie med 2:1 ratio med 79 patienter i den aktivt behandlade gruppen och 41 patienter i kontrollgruppen. Patienter med baseline NIHSS 7-22 poäng och med en ischemisk infarkt inom 24 timmar kunde inkluderas.primärt resultatmål var andelen patienter som blev som gott som helt återställda (NIHSS 0-1 eller minskning av NIHSS med 9 poäng. Sekundära mål var förändringar i Modified Ranking Scale, Barthel Index och Glasgow Outcome Scale. Patienterna i den aktivt behandlade gruppen förbättrade sig mer i NIHSS poäng från baseline till 90 dagar än vad kontrollgruppen gjorde (p=0,021). Vidare hade 60% av de aktivt behandlade ett positivt utfall i Modified Ranking Scale (0-2) från baseline till 90 dagar mot 44% i kontrollgruppen (p=0.034) Det var ingen skillnad i biverkningar mellan aktivt behandlade patienter och kontrollerna. Det förelåg en tendens till mindre infektioner i den aktivt behandlade gruppen. Behandling med infraröd laser har visat sig vara en säker och effektiv behandling av ischemisk stroke.det behövs dock en större studie med betydligt fler patienter för att konfirmera dessa preliminära data. Trombolysanvändning vid akut 7 ischemisk stroke i Sverige och Norge: resultat av en intervjustudie bland läkare angående sjukvårdsindikationen Karsten Bruins Slot (1), Eivind Berge (1), Veronica Murray (2) Div för Medicin, Ullevaals Universitetssjukhus, Oslo (1).Inst för Klin Vetenskaper, Karolinska Institutet, Enh för medicin, Danderyds sjukhus, Stockholm (2). Hittills är trombolys den enda medicinska behandling som i systematiska översikter visats vara effektiv vid akut ischemisk stroke. Vi ville beskriva användandet av, och attityderna till, trombolys bland svenska och norska strokeläkare för att identifiera eventuella barriärer mot behandlingen och få grund till att föreslå åtgärder som kan öka användandet inom ramen för nuvarande sjukvårdsindikation. Att gällande sjukvårdsindikation är villkorad och tillfällig och att evidens om grundläggande data som effektstorlek och betydelsen av kliniska och neuroradiologiska iakttagelser saknas liksom brist på möjlighet att göra individuell vinst-risk bedömning omfattades inte i studien. Frågeformulär utsändes online och per post till 312 läkare som inom ramen för sin verksamhet omhändertar behandling vid akut stroke på sjukhus i Sverige och Norge. Målsättningen var att undersöka hur man ser på användande och eventuella barriärer för sjukvårdsindikationen. Av de 312 frågeformulär som sändes till de norska och svenska läkarna vid 109 sjukhus besvarades och återsändes 285 (91%). De flesta sjukhusen (90%) hade ett särskilt protokoll/pm för trombolys inom sjukvårdsindikationen vid akut ischemisk stroke. Antalet patienter som under 2005 hade fått trombolys på respektive sjukhus varierade från 0 till 39 (median=3). Av dem som besvarade frågeformuläret betraktade 72% trombolys som en säker och effektiv strokebehandling. De främsta barriärerna mot trombolys som angavs var: i) patienternas brist på kunskap om strokesymtom och/eller att veta vad man skall göra (82%), ii), lång tid för ambulans (18%), och iii) avsaknad av bra behandlingsprotokoll/pm (17%). De besvarande läkarna identifierade tre åtgärder som bedömdes kunna öka möjligheten att ge trombolys: i) undervisningsprogram för befolkningen för att öka kunskaper om strokesymtom och om tillgänglig möjlig behandling (96%), ii) utbildning av dem inom sjukvården som sköter det pre-hospitala omhändertagandet (91%), och iii) förbättringar av sjukhusens egna rutiner samt protokoll/pm för trombolysbehandling (46%). De flesta läkare som deltog i intervjustudien betraktar trombolysbehandling som säker och effektiv. Behovet av nya studier för mer kunskap och ev vidgade indikationer studerades inte. Trombolys ges fortfarande till få patienter med akut ischemisk stroke. Genom undersökningen identifierades ett flertal viktiga barriärer och förslag som skulle kunna medföra att fler patienter kunde få trombolys inom sjukvårdsindikationen. Funktionsstatus 3 månader efter 8 P stroke predikterar långtidsöverlevnad Marie Eriksson (2), Andreas Terént (3), Bo Norrving (4), Eva-Lotta Glader (1), Birgitta Stegmayr (2) Folkhälsa och klinisk medicin (1).Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet (2).Inst för Medicinsk Vetenskap, Akademiska sjukhuset, Uppsala (3).Inst för Neurologi, Universitetssjukhuset, Lund (4). Syftet med studien var att fastställa i vilken utsträckning funktsionsstatus 3 månader efter stroke är förknippad med långtidsöverlevnad. Studien inkluderade stroke-insjuknanden som registrerades i Riks- Stroke, det nationella kvalitetsregistret för strokesjukvård, under perioden Under sjukhusvistelsen samlas information om boende, riskfaktorer och funktionsstatus innan insjuknandet samt vård och behandling in. Sedan följs patientens situation, inklusive funktionsstatus, upp efter tre månader. Långtidsöverlevnaden 3 år efter insjuknandet följdes upp med hjälp av folkbokföringen. Patienterna inkluderades i studien om de var ADL-oberoende innan insjuknandet, diagnostiserades med en ischemisk eller hemorragisk stroke och insjuknade i stroke för första gången. Baserat på patienternas egenrapporterade funktionsstatus avseende beroende, boendesituation, rörlighet och förmåga att själva klara påklädning och toalettbesök, skattades deras mrs-grad med en tidigare definierad algoritm. Skalan, mrs, går från 0 = inga symptom alls till 5 som innebär ett allvarligt funktionshinder (sängliggande, inkontinent och i ständigt behov av hjälp och omvårdnad). I den här populationen var letaliteten efter 28-dagar 9.7%, efter 1 år 19.6% och efter 3 år 32.1%. Graden av funktionsnedsättning, som skattades med mrs, var starkt förknippad med långtidsöverlevnaden. Patienter med mrs 3, 4 och 5 hade hazard ratios 1.7, 2.5 respektive 3.8 jämfört med patienter med lägre mrs. Förutom hög mrs identifierades också manligt kön, hög ålder, diabetes, rökning, blodtrycksbehandling vid insjuknandet, förmaksflimmer och nedstämdhet som signifikanta prediktorer för sämre överlevnad. Nedsatt funktionsstatus efter stroke är en oberoende prediktor för sämre överlevnad. Funktionsnedsättning har en starkare inverkan på överlevnaden än flera andra kända riskfaktorer som till exempel diabetes, rökning och förmaksflimmer. För att förklara orsakssambandet krävs fler studier med andra designer.

3 Symtomprofil vid två typer av 9 P poststroke depression och jämförelse mellan egentlig depression efter stroke med den vid "psykiatrisk" depression. Veronica Murray (2), Petter Gustavsson (3), Per Näsman (4), Björn Mårtensson (1) Inst för Klin Neurovetenskap, Karolinska Institutet (1).Inst för Klin Vetenskaper, Karolinska Institutet, Enh för medicin, Danderyds sjukhus, Stockholm (2).Institutionen för Omvårdnad, Karolinska Institutet (3).Kungl Tekniska Högskolan (4). Poststroke depression (PSD) har i systematisk sammanställning av observationsstudier visats förekomma hos över 30% av patienterna. Två former av PSD har identifierats: egentlig (major) och "dystymisk" (minor) depression. Relationen mellan symtomen vid dessa två PSD former, och också mellan egentlig PSD och egentlig "psykiatrisk" depression är oklar. Målsättningen med studien var att jämföra symtomprofilerna mellan de två formerna av PSD respektive mellan egentlig depression vid stroke och motsvarande form hos patienter med "psykiatrisk" depression. Patienter som inom ett år efter stroke uppfyllde DSM kriterier för antingen en egentlig/major (MD S) eller en "dystymisk"/minor(md s) depression, med undantag för tids- och hjärnskade-kriterierna (n=127), och en grupp "psykiatriska" patienter inlagda för egentlig/major depression (MD P) (n=40) undersöktes med Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS). Heriditet och tidigare depression efterhördes. Strokepatienterna undersöktes också med en utvidgad MADRS för somatiska patienter: dysforiskalan (EDS), och för förekomst av emotionalism. Dessutom undersöktes strokepatienterna kliniskt och med datortomografi. Bland strokepatienterna var symtomprofilen med MADRS av samma art bland patienter med MD S och md s, men den var signfikant mindre utpräglad hos md s patienterna. Symtomfrekvensen i DSM följde samma mönster liksom i EDS och också avseende emotionalism. Ingen skillnad sågs avseende strokediagnos, klinisk stroketyp, och stroke-svårighetsgrad. För hela strokegruppen skattades patienter med kortikal skada som mer nedstämda. För strokepatienter med central skada var ångest mer uttalat. I jämförelsen mellan MD S och MD P förekom heriditet och tidigare depression oftare vid MD P. I MADRS skattades nedstämdhet, subjektivt och objektivt, liksom sömnsvårigheter lika gravt i båda grupperna medan övriga MADRS symtom följde olika mönster eller var mindre utpräglade vid MD S. Särskild skillnad förelåg avseende minskat känslomässigt engagemang, där MD P patienterna hade myckt mer uttalade symtom. Utgående från DSM kriteriernas två kardinalsymtom 1. depression och 2. oförmåga att känna, och motsvarande MADRS variabler synes skillnaden mellan de två depressionsformerna vid stroke, egentlig/major och "dystymisk"/minor, vara mer kvantitativ, dvs mer grad- än art-betingad. Skillnaden mellan egentlig depression vid stroke och den bland "psykiatriska" patienter synes vara mer kvalitativ, dvs mer art-skild. Strokepatienter har ett tätare 10 P fibrinnätverk Elisabeth Rooth (3), Håkan Wallen (1), Shu He (2), Margareta Blombäck (2) Hjärtkliniken, Danderyds Sjukhus (1).Institutionen för Molekulär medicin och Kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna (2).Medicinkliniken (3). Hemostasförändringar vid akut ischemisk stroke är av stort intresse. Fibrinnätverket är den slutgiltiga produkten i koagulationen och kan mätas med en metod utvecklad av Prof B & M Blombäck. Denna metod kan kvantifiera fibringelens porositet in vitro genom en permeabilitetscoefficient (Ks). Ett lågt Ks-värde tyder på ett tätare nätverk, fibrinnätverket har tidigare visat sig vara tätare hos patienter med coronarsjukdom och hos diabetespatienter med komplikationer. Förhöjda Ks-värden har uppmätts under behandling med låg dos ASA (75 mg dagligen). I denna studie analyserades fibrin-nätverket hos ischemiska stroke patienter (n=20): medelvärde NIHSS 4.45 poäng. Blodprov togs för mätning av fibringel permeabiliteten i akuta fasen dag 1 och i konvalescent fasen dag 60 (n=14). Alla patienterna behandlades med ASA ( mg). En åldersmatchad frisk kontrollgrupp undersöktes också (n=23). Ks-värdet var signifikant lägre i den akuta (p<0.01) såväl som i konvalescent fasen (p<0.05) jämfört med kontroller. Vi konkluderar att trots ASA-behandling, så bildar ischemiska strokepatienter ett tätare fibrin nätverk som kan vara mer motståndskraftigt mot den endogena fibrinolysen. Venös tromboembolism i Malmö 11 P incidens och riskfaktorer. Nazim Isma (3), Anders Gottsäter (1), Peter Svensson (2), Bengt Lindblad (1) Kliniken för Kärlsjukdomar, UMAS, Malmö (1).Medicin kliniken, Koagulations mottagningen UMAS, Malmö (2).Medicinska Kliniken, UMAS, Malmö (3). Trots att venös tromboembolism (VTE) är en viktig orsak till morbiditet och mortalitet är data ofullständiga gällande VTE-incidens och bakomliggande riskfaktorer hos oselekterade patienter. Studien genomfördes i syfte att klarlägga VTE-incidens samt riskfaktormönster i ett totalmaterial av konsekutiva VTE-patienter. Malmö Thrombophilia Study (MATS) är en prospektiv populationsbaserad studie av alla patienter i Malmö ( inv) > 18 års ålder som under perioden mars 1998 december 2005 insjuknat med verifierad djup ventrombos (DVT) eller lungembolism (LE). All VTE-diagnostik i Malmö sker vid Universitetssjukhuset MAS och 75% av Malmöpatienter med DVT och PE beräknas ha inkluderats i studien. Övriga har behövt exkluderas pga. kommunikationsproblem, oförmåga att lämna samtycke, eller ovilja att medverka. Under perioden inkluderades 1140 patienter med DVT i nedre extremiteterna eller LE, 559 män (49%, ålder 62±16år), och 581 kvinnor (51%, ålder 61±20 år). Åttahundraåttiotvå (77%) patienter hade DVT, 330(29%) LE och 72(6%) hade både DVT och LE. Med ett skattat bortfall på 25% motsvarar detta incidens av VTE 74/ inv./år, av DVT 57/ inv./år och av LE 22/ inv./år. Av 882 patienter med DVT hade 499(56%) vänstersidig DVT, 246(28%) hade trombos i underbenet, 465(53%) i femoralis-popliteavener, 116(13%) i iliacavener och hos 6% saknades uppgift om trombosnivå. Av 431 kvinnliga patienter med DVT var 12(3%) gravida och 7(2%) i puerperiet och av 182 kvinnliga patienter med LE var 5(3%) gravida och 4(2%) i puerperiet. Hormonterapi användes av 102(24%) kvinnliga patienter med DVT och 35(19%) med LE. Malignitet forelåg hos 110(12%) patienter med DVT och hos 36(11%) med LE, och hereditet för VTE hos 224(25%) patienter med VTE och 74(22%) med LE. Analys av ärftliga koagulationsavvikelser har utförts och är under bearbetning. Beräknade incidenser var i Malmö 74/ inv./år för VTE, 57/ inv./år för DVT och 22/ inv./år för LE. Dessa siffror är något lägre än vad som tidigare presenterats, vilket kan spegla antingen skärpta diagnostiska krav jämfört med tidigare studier eller reellt sjunkande incidens. Hereditet för VTE, liksom pågående hormonterapi är vanliga riskfaktorer. Fortsatt analys av ärftlig trombofili kommer att göras. Endovaskulärt behandlad 12 P komplicerad typ B aortadissektion (AD)- samma prognos som vid medicinskt behandlad okomplicerad AD Anders Gottsäter (2), David Blomstrand (1), Stefan Acosta (1) Kliniken för Kärlsjukdomar, UMAS, Malmö (1).Kliniken för Kärlsjukdomar, UMAS, Malmö (2). Epidemiologiska data och prediktorer av långtidsöverlevnad vid akut typ B aortadissektion (AD)är endast delvis kartlagda. Möjligheterna till endovaskulär behandling hos patienter med dissektionskomplikationer har ökat medan patienter med okomplicerad AD övervägande behandlas medicinskt med intensiv blodtryckssänkning. Studiens syfte var att identifiera prediktorer av mortalitet vid akut typ B AD, samt klarlägga prognosen efter endovaskulär behandling av komplicerad AD. Alla patienter som insjuknat i Malmö med akut AD identifierades via olika databaser (Klinisk och rättsmedicinsk obduktion, slutenvårdsregistret samt det endovaskulära interventionsregistret.) och uppföljdes avseende överlevnad. Medianuppföljningstid var 35 (IQR 17-48) månader. Obduktionsfrekvensen i Malmö var 25 %. Sjuttiotvå patienter med akut typ B AD identifierades, av vilka 8 var obduktionsverifierade. Hos de 64 patienter som inkom levande till sjukhus, var sjukhusmortaliteten 17%(11/64) utan könsskillnader (p=0,67). Rupturerat typ B AD med chock (n=6) var associerat med ökad

4 sjukhusmortalitet (p=0,006). Långtidsmortalitet under en medianuppföljning av 35(IQR 17 48) månader var 36%(23/64) utan könsskillnader (p= 0,88). Ålder > 75år, njurinsufficiens, diabetes mellitus, annan samtidig aortasjukdom och ischemi på EKG var alla associerade med mortalitet (p<0,05). Njurinsufficiens (OR. 4,7) och annan samtidig aortasjukdom (OR. 4,1) kvarstod som oberoende prediktorer för långtidsmortalitet i multivariat logistisk regressionsanalys. Endovaskulär intervention (n=32) var inte associerat med vare sig kort - eller långtidsmortalitet. Incidensen av akut typ B AD i Malmö var högst hos åriga män (14,6/ /år) och åriga kvinnor (19,0/ /år). Överlevnaden hos patienter med komplicerad akut typ B AD som behandlades endovaskulärt var densamma som vid okomplicerad, medicinskt behandlad AD. Ruptur med chock var prediktor av sjukhusmortalitet, medan njurinsufficiens och annan samtidig aortasjukdom predikterade långtisdsmortalitet. Endovaskulär behandling av 13 P njurartärstenos ger övergående ökning av inflammatoriska markörer, men långsiktigt sjunkande endothelin-1 och interleukin-6. Anders Gottsäter (1), Alaa Alhadad (1), Gregor Guron (2), Ella Fortuna- Nowakowska (2), Aso Saeed (2), Ingrid Mattiasson (1), Gert Jensen (2), Bengt Lindblad (1), Hans Herlitz (2) Kliniken för Kärlsjukdomar, Universitetssjukhuset MAS, Malmö (1).Njurmedicinska Kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuet, Göteborg (2). Patienter med njurartärstenos (renal artery stenosis, RAS) har ökad kardiovaskulär dödlighet som kan antas ha samband med aktivering av renin-angiotensinsystemet och inflammatoriska mekanismer. RAS kan behandlas endovaskulärt med perkutan transluminal renal angioplastik (PTRA). Syftet med studien var att prospektivt undersöka om inflammatoriska biomarkörer och endothelin (ET)-1 är ökade hos patienter med RAS och att undersöka hur behandling med PTRA påverkar dessa variabler under den första månaden efter intervention. Etthundra patienter från Universitetssjukhuset MAS och Sahlgrenska Universitetssjukhuset med misstänkt RAS vilka genomgick renal angiografi inkluderades. PTRA utfördes om den transstenotiska medeltrycksgradienten var 10 mmhg. Högkänsligt C-reactivt protein (hs-crp), interleukin(il)-6, tumörnekrosfaktor(tnf)α, neopterin, CD40 ligand (CD40L) och ET-1 mättes omedelbart före, och en dag och en månad efter PTRA (n= 61) eller enbart diagnostisk angiografi (n= 39). Före behandling forelåg inga signifikanta skillnader av inflammatoriska biomarkörer eller ET-1 nivåer mellan patienter vilka sedermera genomgick PTRA eller enbart angiografi. Efter angiografi hade IL-6 och hs-crp ökat i bägge grupper jämfört med före behandling (p<0,001). Hs-CRP (10,90±1,48 vs. 6,37±1,61 mg/l; p<0,05) och IL-6 (13,70±0,94 vs.13,00±0,17 pg/ml; p<0,01) var då högre i PTRA-gruppen än hos patienter som bara genomgick angiografi. En månad efter PTRA var systoliskt blodtryck och nivåerna av IL-6 och ET-1 lägre än före intervention (p<0,05), medan CD40L hade ökat jämfört med före behandling(p<0,01). Hos patienter med RAS triggar PTRA en snabbt övergående ökning av hs- CRP och IL-6. En månad efter PTRA har dock både IL-6 och ET-1 sjunkit jämfört med före interventionen, indikerande fördelaktiga effekter av PTRA på inflammation och endothelinsystemet. Lungemboli associerat med 14 P användandet av anabola steroider - en fallrapport Sissela Liljeqvist (2), Anders Helldén (1), Ulf Bergman (1), Mårten Söderberg (2) Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge (1).Karolinska Institutet, ska kliniken, Södersjukhuset, Stockholm (2). Djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) är vanligt förekommande orsaker till akut sjukvård. Förutom predisponerande genetiska faktorer har ett flertal riskfaktorer identifierats, bl a malignitet, immobilisering och behandling med östrogener och p-piller. Könsskillnader i riskfaktorkontroll 15 P hos lipidbehandlade patienter. En nationell studie i svensk primärvård Gunilla Journath (3), Emma Collijn (1), Peter M Nilsson (2), Mai-Lis Hellénius (3) Avd f Farmakokinetik och Läkemedelsterapi, Uppsala Universitet (1).Institutionen för Kliniska Vetenskaper, Universitetssjukhuset, Malmö (2).Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle/Centrum för allmänmedicin, Karolinska Institutet (3). Få studier är genomförda i klinisk praxis vad gäller riskfaktorkontroll och könsskillnader hos patienter som behandlas för hyperlipidemi i Sverige. Öppen tvärsnittsstudie, med registrering av data från patientjournaler i ett web-baserat formulär. Urvalet av patientjournaler skedde genom att 175 inviterade läkare från olika delar av Sverige retrospektivt och konsekutivt inkluderade mätdata ur journaler från de senaste patienterna som besökte respektive mottagning. Registrerade data var; kön, ålder, förekomst av diabetes (DM), rökning, ärftlighet, systoliskt/diastoliskt blodtryck (SBT/DBT), övervikt, förekomst av hjärtkärlsjukdom, total-kolesterol, LDL- och HDL-kolesterol, triglycerider, samt behandling med livsstilsåtgärder och läkemedel. Målsättning: Att studera kardiovaskulära riskfaktorer, måluppfyllelse för lipider och blodtryck, samt jämföra dessa variabler hos lipidbehandlade män och kvinnor. Totalt 3081 (män 54%) patienter som behandlades med lipidsänkare inkluderades. Kvinnorna var äldre, 66.6 år (SD10.4 ) vs år (SD 10.2) p<0.001 och hade högre SBT, total-, LDL- och HDL-kolesterol än männnen. Män hade en högre förekomst av kardiovaskulär sjukdom (män 62%, kvinnor 51%, p<0.001) och DM (män 42%, kvinnor 36%, p<0.001). Män med hjärtkärlsjukdom och/eller DM nådde oftare behandlingsmålen för total-kolesterol, dvs <4.5 mmol/l (män 43%, kvinnor 31%, p<0.001). Hälften av kvinnorna (53%) och männen (52%) nådde behandlingsmålet för blodtryck dvs SBT/DBT <140/90 mmhg. Endast 14% av männen och kvinnona som hade DM och/eller hjärtkärlsjukdom nådde behandlingsmålet för blodtryck dvs SBT/DBT <130/80 mmhg. Konklusion: Det finns utrymme för förbättringar avseende måluppfyllelse både gällande kolesterol och blodtryck för lipidbehandlade patienter. Särskilt högriskindivider, som patienter med diabetes och hjärtkärlsjukdom, bör behandlas mera aggressivt både avseende kolesterol och blodtryck för att minska risken för hjärtkärlsjukdom. Anabola androgena steroider (AAS) används både legalt kliniskt och

5 Lipoproteomik vid kardiovaskulär 16 P sjukdom: Ny masspektrometriteknik för att påvisa oxidation av proteiner i LDL Harriet Mörtstedt (3), Lennart Hellström (2), Helen Karlsson (3), Per Leanderson (4), Mats Lindahl (1), Joep Perk (2), Christer Tagesson (4) Avdelningen för yrkes- och miljömedicin, Linköpings universitet; Yrkesoch miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping (1).Folkhälsocentrum i Kalmar Län (2).Yrkes & Miljömedicin, Institutionen för molekylär och klinisk medicin, Hälsouniversitetet i Linköping, Linköping (3).Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping (4). Oxidativ modifiering av LDL anses spela en viktig roll vid uppkomsten av ateroskleros. Det är dock oklart vilka proteiner i LDL som kan spela roll härvidlag. En möjlighet är att förändringar i proteinsammansättningen och/eller oxidation av specifika aminosyror i vissa proteiner skulle kunna vara en stark riskfaktor för ateroskleros. I denna studie analyserades proteininnehållet i LDL från fyra olika grupper: (i) friska kontroller, (ii) personer med >5% mortalitetsrisk i kardiovaskulär sjukdom inom 10 år, (iii) patienter med en akut hjärtinfarkt, och (iv) patienter med statinbehandling efter tidigare infarkt. Vidare användes ny masspektrometribaserad teknik för att mäta graden av metioninoxidering och identifiera nitrosylering av tyrosin i lipoproteiner. LDL isolerades med ultracentrifugering i densitetsgradient och proteiner separerades och kvantifierades med två-dimensionell gel elektrofores. Masspektrometri användes för att identifiera proteinerna och analysera apo A-I med avseende på nitrotyrosin och metioninsulfoxid. Graden av oxidation uppmättes genom att beräkna kvoten mellan arean hos den modifierade och den omodifierade peptidtoppen i spektrat. LDL från 5% riskgruppen (ii) innehöll signifikant mindre apo J och serum amyoloid A-IV, men mer apo B-fragment än LDL från friska kontroller. Två av fyra patienter med hjärtinfarkt (iii) hade ett högre innehåll av lysozym, lipocalin-1, serum amyloid A-IV, alfa-aktin och apo B-fragment än kontrollgruppen. Hos samma individer var graden av metioninoxidering i apo A-I kraftigt förhöjd. I den statinbehandlade gruppen (iv) observerades istället en signifikant lägre grad av metioninoxidering. LDL från statinbehandlade patienter innehöll också signifikant färre antal nitrotyrosininnehållande apo A-I peptider än kontroller. Ny masspektrometriteknik kan användas för att identifiera proteinförändringar och oxidativa modifieringar i LDL. Resultaten av denna pilotstudie pekar på möjligheten att apo B-fragmentering kan vara en tidig markör för hjärtkärlsjukdom och att statiner kan skydda mot oxidativa skador på apo A-I. Fortsatta studier för att utröna dessa möjligheter är motiverade. Ökad överlevnad efter hjärtstopp 17 P utanför sjukhus i Sverige Jacob Hollenberg (1), Mårten Rosenqvist (1), Jonny Lindqvist (1), Johan Herlitz (2), Leif Svensson (1) Kardiologiska kliniken, Södersjukhuset, Stockholm (1).Kardiologkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg (2). Varje år drabbas knappt personer med ischemisk hjärtsjukdom av hjärtstopp utanför sjukhus. Historiskt sett har ca 95 % av dessa avlidit. Syftet med denna studie var att studera överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige de senaste 14 åren och beskriva eventuella förändringar över tid. Alla patienter som drabbades av hjärtstopp utanför sjukhus mellan 1992 och 2005 där någon form av behandling i form av basal eller avancerad hjärt-lungräddning (HLR) påbörjats och som rapporterades till Nationella registret för hjärtstopp utanför sjukhus inkluderades i studien. Sammanlagt inkluderades patienter i studien. Andelen patienter som överlevt den tidiga fasen och som lades in levande på sjukhus ökade från 15,3 % år 1992 till 21,7 % år 2005 (p<0.0001). Motsvarande värden för andelen patienter som är vid liv efter en månad ökade signifikant från 4.8 % 1992 till 7.3 % år 2005 (p<0.0001). Överlevnadsökningen var framförallt påtaglig i gruppen med defibrillerbar rytm (VF eller VT) där en ökning från 12.7% år 1992 till 22.3% år 2005 (p<0.0001) kunde noteras. Även bland resterande patienter (asystoli eller PEA som initial rytm) sågs en mindre överlevnadsökning från 1.2 % 1992 till 2.3% in 2005 (p=0.0438). Troliga bidragande faktorer till ökningen i överlevnad torde vara att en ökande andel patienter får hjälp av tidig HLR före ambulansens ankomst (ökning från 31 % år 1992 till 50 % år 2005; p<0.0001) samt att en större andel patienter får hjärtstopp bevittnade av ambulanspersonal (ökning från 8 % år 1992 till 15 % år 2005 (p<0.0001). Logistiska regressionsanalyser kunde dock ej påvisa någon enskild variabel med direkt påverkan på total överlevnad; efter korrigering av oberoende variablers påverkan på överlevnad kvarstod överlevnadsökningen som signifikant. Vi har funnit en signifikant ökning av andelen patienter som är vid liv efter en månad efter att har drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige de senaste 14 åren. Två sannolikt bidragande orsaker till denna överlevnadsökning är en ökning av andelen patienter som får bystander- HLR och en ökning i andelen hjärtstopp som bevittnas av ambulanspersonal. Risk för kardiovaskulär sjukdom 18 P och mortalitet för föräldrar i relation till antal barn samt egen position i syskonskaran baserat på nationella registerstudier över tre generationer Peter M Nilsson (1), Xinjun Li (2), Jan Sundquist (4), Kristina Sundquist (3) Avdelningen för medicin, Universitetssjukhuset MAS, Malmö (1).CeFAM (2).CeFAM, KI, Huddinge (3).Karolinska Institutet (4). Reproduktiva mönster påverkas av en rad faktorer, t.ex. biologiska, psykosociala samt samhällsförhållanden. Enligt evolutionsbiologisk teori så finns det ett biologiskt hälsopris att betala för en ökad paritet för kvinnor enligt disposable soma hypothesis (Kirkwood TB 2001). Med modern hälso- och sjukvård är det sannolikt att sådana riskmekanismer till stor del kan neutraliseras för kvinnor som är mångföderskor. Vårt syfte var att undersöka dessa samband hos svenska mödrar ur två generationer med sin fertila period förlagd under 1900-talet, samt även analysera motsvarande risksamband hos fäder. Dessutom har betydelsen av placering i syskonskaran för kardiovaskulär risk analyserats. Genom samkörning av Flergenerationsregistret med Medicinska Födelseregistret liksom med Slutenvårdsregistret, Dödsorsaksregistret samt Sociala registret (med uppgifter bl.a. från Folk- och Bostadsräkningen) har ett nytt omfattande forskningsregister skapats (WomMed) vid Centrum för Allmänmedicin (CeFAM), Huddinge, KI. Detta innehåller nu data från 2.2 miljoner svenska kvinnor som fött minst ett barn samt motsvarande 2.9 miljoner män (fäder). På ett motsvarande sätt har data insamlats om placering i syskonskara. Uppgifter har sedan erhållits om fatala och ickefatala kardiovaskulära händelser samt total mortalitet. Cox regressionsanalys har utnyttjats för skattning av Hazard Ratio (HR) efter justering för social bakgrund (yrke och utbildning), tidsperiod, samt boenderegion, och med kategorin föräldraskap till ett barn, respektive att vara förstfödd, som referens. Risken för kardiovaskulära händelser ökade stegvis för mödrar till 2 barn HR 1.01 (95%KI: ), 3 barn HR 1.15 ( ), 4 barn HR 1.33 ( ), samt 5 barn eller fler HR 1.46 ( ). Motsvarande risker för fäder var HR 0.90 ( ), HR 0.98 ( ), HR 1.13 ( ), samt HR 1.37 ( ). Risken för total mortalitet för mödrar var för samma kategorier HR 0.86 ( ), HR 0.90 ( ), HR 0.99 ( ), samt HR 1.04 ( ), och för fäder HR 0.82 ( ), HR 0.88 ( ), HR 1.04 ( ), samt HR 1.28 ( ). För både män och kvinnor fanns det en ökad risk för kardiovaskulär sjukdom associerat med att vara förstfödd, men en lägre risk för total mortalitet, jämfört med den hos senare födda syskon. Det finns samband mellan reproduktiva mönster och risk för hjärtkärlsjukdom samt total mortalitet, vilka inte kan förklaras med social bakgrund. Kvinnor med fem barn eller fler uppvisar en högre kardiovaskulär risk än män med lika många barn. Total mortalitet är lägre hos föräldrar med upp till tre barn jämfört med att ha ett barn, men ökar därefter. Förstfödda uppvisar högre kardiovaskulär risk, men lägre mortalitetsrisk, än sina syskon. STORA SKILLNADER MELLAN 19 P LÄKEMEDEL UTHÄMTADE FRÅN APOTEKET OCH UPPGIFTER OM LÄKEMEDELSBEHANDLING VID INSKRIVNING PÅ MEDICINSK AKUTVÅRDSAVDELNING - EN

6 PILOTSTUDIE. Per Oskarsson (7), Ingegerd Odar-Cederlöf (2), Annica Bergendal (5), Maria Hentschke (3), Charlotte Asker-Hagelberg (6), Jessica Fryckstedt (9), Ing-Marie Johansson (1), Eva Barredal (8), Ulf Bergman (4) Apoteket AB (1).Avdelningen för klinisk farmakologi Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge (2).Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge (3).Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge (4).Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge (5).Avdelnngen för klinisk farmakologi, Karolinska Universitetssjukhuset Solna (6).Enheten för akut internmedicin, Karolinska Univeritetssjukhuset Huddinge (7).Läkemedelscentrum,Stockholm (8).Medicinsk akutvårdsavdelning, Karolinska Universietssjukhuset Solna (9). Patienter som kommer akut till internmedicinska kliniker kan var oförmögna att ge adekvat läkemedelsanamnes. Detta kan medföra medicinska risker och uppgifter om läkemedelsbehandling i journalen kan bli ofullständiga eller inkorrekta. Utdrag ur Apotekets läkemedelsförteckning över uthämtade läkemedel skulle kunna vara till hjälp i den akutmedicinska verksamheten. Vi har i en pilotstudie studerat överensstämmelsen mellan läkemedelsförteckningen och journaluppgifter om aktuell läkemedelsbehandling. Patienter över 65 år som lagts in på akutvårdsavdelning vid Karolinska Universitetssjukhuset har tillfrågats om samtycke till att deras läkemedelsförteckning från Apoteket tas fram. Jämförelse har gjorts mellan läkemedelsförteckningen och journaluppgifter från inskrivningstillfället. Eventuella avvikelser har grupperats enligt följande: A: läkemedel i Apotekets förteckning över uttagna medel saknas i journalen; B: läkemedel i journalanteckningar saknas i förteckningen över uttagna läkemedel; C: överensstämmelse finns mellan läkemedelsförteckning och journaluppgifter avseende läkemedelsnamn, men den uthämtade mängden läkemedel kan inte med angiven ordination ha räckt fram till intagningstillfället (+/- 10 dagar). Preliminära resultat från undersökning av de första 225 patienterna, 131 kvinnor och 94 män med en genomsnittlig ålder av 81 år, range 66-99, visade avvikelser hos 65 % av patienterna. Antalet läkemedel var i genomsnitt 7 enligt journaluppgifter och 9 enligt läkemedelsförteckningen. Antalet avvikelser var 216. Flera avvikelser förekom hos samma patient. 127 avvikelser tillhörde grupp A, 55 grupp B och 34 grupp C. Kombinationer av A och B var vanliga. Patienterna hade läkemedel från 12 olika terapiområden, varav de flesta tillhörde hjärta och kretslopp samt nervsystemet. Exempel på avvikelser är en patient som tagit ut klopidogrel (Plavix) en månad före inläggningen, men medlet saknades i journaluppgifter från inläggningstillfället samt en patient som enligt förteckning som gick 7 månader tillbaka inte hade hämtat ut i journalen upptagen Trombyl. Denna pilotstudie visade på stora avvikelser mellan läkemedel som var uthämtade enligt Apotekets läkemedelsförteckning och de uppgifter om läkemedelsbehandling som framkom vid inskrivning på akut internmedicinsk avdelning. Redan dessa preliminära resultat visar på en viktig patientsäkerhetsfråga och behovet av att uppgifter om uthämtade läkemedel finns tillgängliga vid det akuta omhändertagandet av patienter Medicinutsättningsmottagningar vid 20 P Höglandssjukhuset, Eksjö och vid Kärnsjukhuset, Skövde. Resultat efter 6 månader. Sören Hansen (1), Henrik Hadimeri (2) Medicinkliniken, Höglandssjukhuset, Eksjö (1).Njurmedicinska kliniken, Kärnsjukhuset, Skövde (2). Äldre och gamla har ofta flera och långa läkemedelslistor. Multimedicinering ökar risken för biverkningar, dålig följsamhet och interaktioner. Nya mediciner sätts ofta in på sjukhus efter riktlinjer som inte har skrivits för gruppen av multisjuka eller multimedicinerade bl a därför att dessa normalt inte ingår i läkemedelsprövningar som ligger bakom riktlinjerna. Fyra besök hos läkare och/eller sjuksköterska utförs under loppet av tre månader. Vid Kärnsjukhuset, Skövde engagerades även sjukhusapotekare. Samtliga patientens läkemedelslistor rekvireras och ett allvarligt försök görs att identifiera indikationer för läkemedlen. Läkemedel med oklar eller dålig dokumentation sätts ut. Även läkemedel som patienten inte vill ha (eller egentligen inte tar) övervägas utsatta. Kontroll sker efter tre månader Apotekares medverkan i 21 P hjärtrehabiliteringsverksamheten vid Danderyds sjukhus Thomas Cars (1), Catrine Edström Plüss (2), Sofia Fritzon (1), Catherine Duarte-Martins (1), Jamal Feghhi (1) Apoteket vid Danderyds sjukhus, Stockholm (1).Sektionen för Hjärtmedicin, Danderyds sjukhus (2). Studier har visat att endast hälften av de patienter som behandlas med flera läkemedel är följsamma till sin medicinering. En orsak kan vara att patienter upplever läkemedelsrelaterade problem(lrp). Om farmaceuter samtalar med patienter kring deras medicinering har man visat att följsamheten till ordinationen ökar signifikant. På Danderyds sjukhus erbjuds hjärtpatienter, vanligen efter en hjärtoperation, rehabilitering under 5 dagar. Patienten träffar då läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, dietist och kurator. Syftet med projektet var att utvärdera effekten av att inkludera en apotekare i detta hjärtrehabiliteringsteam(hrt). Varje dag erbjöds samtliga hjärtpatienter att närvara vid en frågestund kring läkemedel. Efteråt genomförde apotekaren individuella samtal samt expedition av läkemedel till nya patienter. Apotekaren gjorde, före läkemedelssamtalet, en genomgång av patientens läkemedelslista för att kontrollera dosers rimlighet, läkemedelsinteraktioner, dubbelmedicinering samt att inga läkemedel saknades. Vid läkemedelssamtalet lades tonvikten på att motivera patienten att följa föreskriven ordination. Samtalet dokumenterades i patientens journal. Apotekaren deltog även vid läkarrond. Apotekarna ansvarade även för läkemedelsinformationen i Hjärtskolan som Danderyds sjukhus erbjuder hjärtpatienter. För att utvärdera apotekarens medverkan i HRT fick alla läkare, sjuksköterskor och apotekare som aktivt deltagit i projektet samt alla patienter(under en 2-månaders period) besvara en enkät. Totalt genomfördes 408 individuella läkemedelssamtal under projektet och 288 LRP dvs. 0,71 LRP/patient identifierades i populationen. Vanligaste förekommande LRP var bristande följsamhet till ordinationen, ett problem som i många fall kunde lösas av apotekaren. Resultat från utvärderingsenkäten visade att patienterna kände sig välinformerade efter apotekarens läkemedelssamtal och att de var mycket nöjda med apotekarens delaktighet i HRT(medel 9,7 av 10). Läkare och sjuksköterskor var mycket positiva till apotekarnas delaktighet i HRT och ansåg att detta bidragit till tidsbesparingar för dem. Utvärderingen av projektet visade att läkare och sjuksköterskor var mycket nöjda med att HRT kompletterats med den farmaceutiska kompetensen. Apotekarna har undervisat patienter kring deras medicinering och som tidigare studier visat borde detta leda till mer följsamma patienter. Vi planerar att gå vidare med studien och finna metoder för att mäta följsamheten hos denna patientpopulation. Är utsättning av mediciner hos 22 P multimedicinerade patienter farlig? - ett FORSS projekt Henrik Hadimeri (3), Arne Melander (2), Sören Hansen (1) Medicinkliniken, Höglandssjukhuset, Eksjö (1).NEPI (2).Njurmedicinska kliniken, Kärnsjukhuset, Skövde (3). Många äldre patienter är i riskzonen för att behandlas med alltför många olika läkemedel vilket kan öka risken för sjukhusinläggning. Risker för biverkningar och interaktioner torde öka hos den multimedicinerade patienten patienter skrevs ut från Medicinska kliniken, Höglandssjukhuset,

7 Eksjö under perioden december 2001 till mars Av dessa skrevs 5053 patienter ut till upptagningsområdet i Vetlanda och Sävsjö. 551(10,9%) patienter hade tolv eller fler mediciner vid hemgången. 52 patienter erbjöds inklusion i studien. 124 patienter identifierades som kopatienterna erbjöds att delta i en systematisk genomgång av medicineringen med inriktning på minskning av denna med minst 30%. I samband med medicininterventionen genomgick patienterna en rad undersökningar som innefattade såväl kroppsligt som mentalt status. Patienterna följdes upp med besök efter en, respektive tre månader, en kontakt med patienterna företogs efter 1 år. En kontrollpopulation bestående av övriga patienter med minst 12 olika mediciner identifierades och följdes upp likaledes. Vid inklusion hade den studerade populationen i genomsnitt 16 olika mediciner, efter interventionen och vid uppföljning 12 månader senare hade populationen 12 olika preparat (p=0.0001). Ungefär 25% av den utsatta medicineringen behövde återinsättas. Ingen signifikant skillnad vad gäller morbiditet utryckt i behov av sjukhusvård eller mortalitet kunde noteras de studerade grupperna emellan. En medicinutsättning under kontrollerade former hos en äldre multimedicinerad population kan genomföras utan att uppenbar risk för ökad sjukhusinläggning eller dödlighet uppkommer. Pamidronat med förkortad 23 P infusionstid Dimitrios Chantzichristos (1), Peter Johansson (1), Björn Andreasson (1) MED KLIN UDDEVALLA SJUKHUS (1). Bifosfonater används bland annat för att förebygga skelettfrakturer vid myelom. Vid myelom används framför allt pamidronat samt zoledronsyra. För pamidronat är rekommenderad infusionstid 4 timmar vid myelombehandling med tanke på eventuella biverkningar. Denna behandling upprepas ca var 4:e vecka. För zoledronsyra är rekommenderad infusionstid endast 15 min. Under 2002 fanns en rapport om förkortad infusionstid av pamidronat. År 2003 påbörjades 1-timmesinfusion av pamidronat 90 mg iv vid Hematologisektionen, Uddevalla sjukhus för att förkorta vistelsetiden på dagvårdsenheten för patienten. Vår avsikt är en retrospektiv genomgång av 1-timmesinfusioner från 2003 till nutid och bedöma dels biverkningar under infusionen dels eventuell påverkan på njurfunktion respektive utveckling av hypokalcemi. Retrospektiv genomgång av samtliga myelompatienter vid Hematologisektionen, Uddevalla sjukhus januari 2003-april 2007 som behandlats med pamidronat 90 mg iv med 1-timmes infusionstid. Njurpåverkan definierades som: för patienter med P-Krea<124 μmol/l innan behandlingsstart som stegring med 44 μmol/l eller fördubbling, för patienter med P-Krea 124 μmol/l som stegring med 88 μmol/l eller fördubbling (J Oncol Pharm Practice 2006;12: ). Hypokalcemi definierades som P-Ca<2,15 mmol/l eller S-Ca jon<1,18 mmol/l. Vi identifierade 79 patienter varav 50 män (63%) respektive 29 kvinnor (37%). Medelåldern vid diagnos var 68 år. Totalt fann vi 846 infusioner (256 på kvinnor, 590 på män) och genomsnittligt antal infusioner per patient blev 10,7. Vi fann kreatininstegring efter 17 antal infusioner dvs 2.2% och kreatininstegring någon gång under behandlingstiden hos 7 patienter dvs 8.9%. Hos 5 av dessa 7 bedömdes detta bero på sjukdomsprogress eller tillfällig infektion. Det sågs ingen signifikant förändring av P-Ca under behandlingstiden. 11 patienter hade hypokalcemi någon gång och det lägsta P-Ca var 2,09 mmol/l eller S-Ca jon var 1,13 mmol/l. Infusionsrelaterade biverkningar var 7 stycken dvs 0.8%. Vi har funnit att 1-timmes iv infusion av pamidronat 90 mg är en säker metod och förenat med få infusionsrelaterade biverkningar samt inte leder till signifikant kreatininstegring eller hypokalcemi. Vid jämförelse med publicerade arbetet i J Oncol Pharm Practice 2006;12: har vi cirka halva incidensen av kreatininstegring. Vid jämförelse med det betydligt dyrare zoledronsyra som ges på 15 min är 1-timmesinfusion av pamidronatdinatrium ett bättre hälsoekonomiskt alternativ.