Bilden föreställer en komplett CW-tranceiver för 80 m bandet. Pixie 2 heter den och är nyligen byggd av Sture SM7CHX.

Transkript

1 Trött på att borra hål? Är du trött på att borra hål i dina mönsterkort och tycker att de moderna SMD-komponenterna är att för små och pilliga så kanske "ytmontering" av gamla hederliga komponenter avsedda för hålmontering är en god kompromiss. Bilden föreställer en komplett CW-tranceiver för 80 m bandet. Pixie 2 heter den och är nyligen byggd av Sture SM7CHX. Lägg märke till hur komponenterna spretar åt alla håll. Så kan det se ut när nybygget skall köras igång och kanske inte beter sig som man hoppats. Extra komponenter parallellkopplas med befintliga och det experimenteras friskt. Att i det läget slippa vända på kortet för att löda loss komponenterna är bekvämt. Lägg också märke till att komponenterna är monterade direkt på ledningsmönstret vilket betyder att det blir lätt att lokalisera en enskild komponent och jämföra kopplingen med schema. Byggsättet som sådant passar utmärkt från audiofrekvenser upp till 10 GHz eller så. På låga frekvenser upp till någon eller några GHz fungerar hålmonterade komponenter bra men däröver är det tillrådligt att välja ytmonterade sådana. Hur gör man då? Förutsättningen för att börja löda är att man förutom lödkolv, lödtenn och mönsterkort har skaffat de komponenter som skall monteras. Slå av lödkolven igen. Som i alla sammanhang lönar det sig att förbereda arbetet. I detta exempel skall vi använda oss av komponenter avsedda för hålmontering. De är alla försedda med tilledningstrådar eller som man brukar säga ben.

2 Börja med att forma tilledningstrådarna med hjälp av en flacktång. Här kanske den mer vane byggaren som jag bockar till benen med fingrarna men i denna artikel går vi grundligt tillväga. Anledningen till att använda en flacktång är att förhindra att det uppstår sprickor i övergången mellan ben och kropp. På resistorer (motstånd) och kondensatorer brukar det inte betyda så mycket men dioder med glashölje spricker gärna. I bästa fall fungerar dioden halvdåligt och sådana fel är nästan omöjliga att finna även för den mer vane byggaren. När benen formats som man vill ha dom så klippes överskottet av. Enkelt och genialt eller hur?

3 På samma sätt formas benen på integrerade kretsar (IC-kretsar). Tänk på att alla komponenter är mer eller mindre känsliga för statisk elektricitet. Med en lämplig flacktång formas alla benen på respektive sida på en gång. På så sätt blir bockningen exakt och vacker. Kretsen till höger är nu klar att montera. Vill man bygga mer kompakt så går det naturligtvis att klippa av en bit av "fötterna" men eftersom denna artikel primärt vänder sig till dig som vill bygga men inte riktigt kommit igång så håller vi oss fast till grundprinciperna och tänker stort.

4 Motstånd med bockade ben klar att montera. Montering av komponenterna kan göras på flera sätt. Slå igång lödkolven och förtenna ytorna där komponenten skall monteras. Fatta därefter komponenten med en pincett eller om det är en större komponent med fingrarna. Pass upp så du inte får för många brännblåsor bara. När du är klar med bygget och granskar arbetet kan det se ut så här. Inte är det snyggt precis men så ser det ofta ut vare sig det är nybörjaren som "murat" med lödkolven eller Sture som labbat en stund på ett från början

5 ganska snyggt kort. Det som räknas i slutänden är ofta funktionen som sådan. Många av oss egenbyggare bygger ihop en pryl för att vi är nyfikna på funktionen, testa en idé eller prova en ny koppling. Då spelar det ju ingen större roll hur det ser ut. Många av mina egna projekt är byggda med den beskrivna metoden. Ofta byggs först en enkel prototyp ihop som används för att optimera komponentvärden och finlira med kopplingen som sådan. Det skärs av bitar av ledningsmönstret och det byggs luftkonstruktioner. Nya trådar som ersätter ledningsbanor som glömts bort i layouten dras. Extra komponenter hängs på för att konstatera om det blev bättre eller sämre. När allt fungerar och man är nöjd byggs nummer två ihop. Genom att offra en timma extra på bygget så tål det också att granskas av både elektronikproffs och i mikroskop. I alla fall behöver man inte skämmas för sitt bygge. Någon gång stoppas "skatboet" eller labprototypen in i en tjusig låda och förses med paneltext och snygga rattar. Vips har man fått en ny liten hemmabygd radio som inte misspryder shacket och som man inte behöver öppna för sina kompisar om man nu inte vill bevisa att även det som ser hemskt ut kan fungera bra och ibland perfekt. Lycka till med experimenterandet! Bengt Falkenberg SM7EQL