Sotenäs Biodlareförening HÖSTen Torsdagar i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård

Transkript

1 B I S U R R E T! Sotenäs Biodlareförening HÖSTen 2013 Bankgiro Torsdagar i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård Kallelse till årsmöte Härmed kallas samtliga medlemmar i Sotenäs Biodlarförening till årsmöte i Tossene Bygdegård den 14 november kl Sedvanliga årsmötesförhandlingar kommer att hållas. Medlem som önskar ta upp ärende på årsmötet ombedes att till styrelsen snarast inlämna detta för eventuell beredning.

2 Kalendarium oktober Honungsbedömning 31 oktober Arbetsafton november Vaxinlämning, tid meddelas senare 14 november Sotenäs Biodlarförening, årsmöte kl november Honungsbedömning, extra tillfälle vid behov 12 december Julavslutning med glögg och pepparkakor 13 januari Nybörjarkurs i biodling, planerad start Februari Årsmöte Göteborgs och Bohusläns Biodlardistrikt 06 Mars Temakväll i Tossene Hembygdsgård Klingkyrka på Stora Kornö Thomas Åsehäll

3 Årsmöte Sotenäs BF Kallelse till årsmöte med Sotenäs Biodlarförening i Tossene Bygdegård den 14 november klockan På dagordningen behandlas de sedvanliga frågorna. På tur att avgå från föreningens styrelse är Urban, Kjell och Inger. Urban och Kjell avböjer omval. Ann-Charlotte och Anders meddelar att de önskar avgå från styrelsen före mandattidens utgång. Samtliga avgångar motiveras med tidsbrist. Urban och Kjell anger privata skäl medan Ann-Charlotte och Anders redan har ett tidskrävande engagemang i föreningen som ansvariga för föreningsbigården. Ann- Charlotte är dessutom föreningens utbildningsansvarig samt bitillsyningsman. Inför en akut kris i föreningens styrelse vädjar därför valberedningen till föreningens medlemmar att inkomma med förslag på funktionärer såsom ordförande, samt ledamöter varav en är beredd att ta över kassörsskapet. I övrigt kan medlemmarna till styrelsen inlämna motioner, förslag och synpunkter berörande föreningens och distriktets verksamhet samt biodlarfrågor i allmänhet. Kjell Grillafton Den 8 augusti stod grillafton på Bohus-Malmön på schemat men ett envetet regnväder gjorde det hela till ett osäkert äventyr. Efter moget övervägande beslöts emellertid att inbokad grillafton flyttas till Tossene på grund av överhängande risk för regnskurar även över Bohus-Malmön. Tre drottningar hade också anlänt från Heby varför Lotta och några till var upptagna i bigården med tillsättningen en stund. När glöden var den rätta på grillen hade drottningarna blivit inkvarterade in vederbörlig ordning och under Kurts överinseende började grillkorven strax sprida en förförisk doft runt Tossene Bygdegård. De femton som trotsat de mörka molnen på himlen lät sig väl smaka och snart var en munter diskussion i gång som brukligt när biodlare och intresserade samlas för en stunds samvaro. Kjell

4 På kryss med biodlare från Uddevalla och Sotenäs Lördagen den 25 maj började lovande med ett strålande väder och svaga vindar. Efter att anmälningslistan hade sett lite väl tunn ut fram till dagarna innan kunde vi räkna in ett gäng glada deltagare på 27 stycken. Klockan halv nio startades dagen i Tossene bygdegård med kaffe och smörgås för att få tillräckligt med energi som skulle behövas för strapatserna fram på dagen. En kort genomgång av dagens program följdes strax av Agne Olaussons föreläsning och demonstration om jordenergier. Deltagarna fann ämnet mycket intressant och deltog med liv och lust när alla energier ute på gårdsplanen skulle detekteras. Snart nog hade man hittat currylinjer och currykryss samt en vattenåder just utanför bygdegårdens dörr. En och annan fick också en extra upplevelse när de upptäckte att de hade gåvan att känna av de energier som strömmar mot oss från underjorden. Energierna är svaga och det är inte alla förunnat att känna av dem medan andra kan göra det. Vetenskapen förnekar dock att de finns då de inte är detekterbara med instrument utan det är människan som är själva instrumentet. Vissa människor är så känsliga att det påverkar deras vardag på gott och ont, andra är helt okänsliga och tvivlar på att de finns. Agne menar att det är en fråga om övning och att mentalt ställa in sig på att hitta dem. Nog är det så att vi utsätts för mängder av skilda slag av strålning från varjehanda källor. Konstant finns en bakgrundsstrålning och det är det vi hör som brus från rymden när inställningen på radioapparaten hamnar vid sidan av en radiostation. Andra källor som debatteras är strålningen från mobiler och mobilmasterna, hushållsapparater av skilda slag och kraftledningar. Saken är den att så fort ett föremål eller förbrukare använder elektrisk energi uppstår ett elektromagnetiskt fält runt kraftkällan, förbrukaren och ledningen där emellan. Detta är en sak som elallergikerna kan vittna om. Särskilt allvarligt blir det när jordpunkterna är otillräckliga eller ligger långt från varandra och vagabonderande strömmar uppstår. Man kommer då att vistas i ett konstant strålningsflöde, även då minsta förbrukare är inkopplad. Detta är en sak man uppmärksammat och medger att problemet finns i motsatts till de svaga jordenergier som känsliga människor pekar ut. Skulle man virtuellt ta bort allt i ett hus som inte har med elektriska installationer att göra skulle vi få något som liknar ett grovmaskigt fångstnät där vi sitter mitt i. Studerar man djurs beteende kan man finna ut att de har sina favoritplatser i förhållande till jordenergiernas mönster. Därför vore det märkligt om inte ett bisamhälle påverkas på ettdera sättet beroende på var bikupan står i förhållande till jordenergierna. Troligen är också jordenergierna till nytta för insekter när de navigerar. Studier har visat att öppet vatten inte utgör hinder för drönare och drottningar under

5 Biresa 2013 i bilder Agne säger här finns det vatten Tro t om ni vill Att gå i väggen har fått en ny betydelse Göran vid spakarna En gammal men stolt dam Stjärnorna på toppen Död mans hand, ishavssjöstjärna. Stjärnorna på botten

6 parningstiderna. Förmodligen klarar också arbetsbina av att ta sig över öppet vatten med hjälp av jordenergierna vid sin navigation med sina, relativt sett, välutvecklade sinnen. Efter att gårdsplanen hade blivit väl undersökt och inrutad med varjehanda linjer återsamlades vi i stora salen för en summering och frågestund. Enligt programmet var det nu dags att ge sig av till Smögen för nästa punkt i programmet, ett äventyr bland bôar och skär mellan Smögen och Lysekil. Kapten Göran Hahne, tillsammans med sin besättning på M/S Soten, hälsade oss välkomna ombord och lotsade oss strax med van hand ut på djupt vatten. Vädret visade sig från sin bästa sida med sol och svaga vindar från nordväst med en knappast märkbar sjögång. Snart rundade vi Bohus-Malmön på insidan och Göran visste att berätta om samhällena vi kunde sikta inåt land men också om den intensiva stenindustri som bedrevs på Bohus-Malmön en gång i tiden. Mängder av produkter tillformades med den vackra röda nordbohuslänska graniten som råmaterial och som sedan skeppades ut för att bli till gator, monument och byggnadsverk. En andra våg av stenperiod uppstod när man kunde använda den skrotsten som låg kvar överallt, till olika byggprojekt och förstärkningar. Till bland annat Öresundsbron hämtades skrotsten som fyllnadsmaterial vid förstärkningsarbetena. Så betraktat ur ett vidare perspektiv så finns en bit av Bohuslän lite var stans i världen och en bohuslänning kan därmed få lite fosterjord under fötterna på de mest oväntade platser. Från byssan började det nu komma härliga dofter där Jonas med förtjänst hade färdigställt lunchen. Alla lät sig väl smaka och kunde inte annat än att ge full poäng för lunchen, fem laxar av fem möjliga. Heder åt Jonas. Lunchen hade nätt och jämt hunnit sjunka undan och Christin med hjälpreda fått röjt av borden förrän Göran lät maskineriets 200 hästar i Sotens innandöme få ta det lite lugnare. M/S Soten fändrades av direkt mot en mäktig och lodrät bergvägg på Bläckhalls västsida och snart låg vi säkert förtöjda. Den mäktiga bergväggen sträcker sig ytterligare ett tjugotal meter ner mot botten och skulle utgöra en levande tavla med ett collage av organismer typiska för den här platsen. Christin som tidigare agerat jungman och steward bytte än en gång yrke och återgick till sin egentliga profession, marinbiolog. Christin har en anställning på Tjärnö havsforskningsstation, eller mer officiellt Sven Lovéns Center för Marina Vetenskaper, vilket är en avdelning under Göteborgs Universitet. För dem som var med på 2011 års upplaga av biresa har säkert Tjärnö och Martin Larsvik i gott minne då detta var ett av stoppen den gången. Göran lämnade sin plats vid rodret och agerade pilot bakom joysticken som styr undervattenskameran. M/S Soten såg hel och fin ut i botten utan påväxt så koncentrationen riktades mot bergväggen med dess växt- och djurliv. Precis i vattenbrynet härskade havstulpanerna tillsammans med kubbonger i sitt smala och långsträckta rike utan större konkurens då inte

7 många andra arter har förmåga att uthärda de ständiga variationerna i vattenståndet med ömsom luft och ömsom vatten om fötterna. Kubbonger? Vad är det? Littorina saxatilis på lite finare språk eller mer vardagligt, littorina snäckor. Alger älskar ljus och är nästa grupp av organismer att göra bekantskap med. Alger är växtrikets nisch i vattenmiljön och behöver följaktligen ljus för sin fotosyntes. Vatten fungerar dock som ett filter för ljuset och olika arter av alger har därför utvecklats för att tillgodogöra sig ljus för ett visst djup. Grovt indelat kan man säga att gröna, röda och bruna varianter av alger delar på den akvatiska nischen. Alger har ett ekonomiskt värde och bland annat utvinns ämnen som industrin använder i produkter som konsistensgivare och förtjockningsmedel. Algbältet är också populärt tillhåll för varjehanda småfisk och idag var det stensnultror som var statister i tavlan. På några meters djup avtar ljuset trots klart vatten så pass mycket att algbältet slutar och en annan typ av miljö tar vid. Eftersom det var en bergväg vi studerade så blir det djur av olika slag som har förmåga att klättra runt eller sätta sig fast och med olika metoder fånga och samla in föda. Trots att det är en bergvägg får vi nog kalla den för en typisk hårdbotten. Fördelen med en botten på högkant är att sediment faller av och hamnar på mjukbottnen 20-talet meter nedanför, bergväggen håller sig ren. Längre ner i djupet hamnade ett par olika arter av koralldjur framför linsen. Död mans hand är en kolonibildande sort tillhörande gruppen läderkoraller. Den har inget kalkskelett och är därmed inte revbildande. Varje polyp i kolonin sträcker ut sin tentakelkrona för att fånga in plankton som strömmarna för med sig. Dess släkting bägarkorall kunde vi också se några exemplar av utmed tavelväggen. Bägarkorallen har ett kalkskelett men är trots det inte revbildande då den inte är en koloni utan ensamlevande, en så kallad solitär. Sjöpungar befolkade tavelväggen här och var. Sjöpungar är mer eller mindre genomskinliga så man kan se tarmkanalen. Den är en filtrerare, sitter fast på en plats och låter näringsrikt vatten passera genom sifonliknande öppningar. Märkligt nog räknas den till ryggradsdjuren då den på larvstadiet uppvisar en rudimentär ryggsträng. Representanter för ordningen tagghudingar visade sig i form av ett par arter av sjöstjärnor och den s.k. ätliga sjöborren. Båda dessa är cirkelradiära tagghudingar på så sätt att de inte har någon fram- eller bakända till skillnad mot sjögurkor. De har dock en ovan- och en undersida. Gemensamt är dock den silplatta som finns på ovansidan genom vilken de reglerar trycket i slangfötterna. Den vanliga sjöstjärnan äter med förkärlek blåmusslor som de med hjälp av slangfötterna och tålamod öppnar upp. Sjöborren däremot vandrar fram över underlaget där den i princip betar med hjälp av fem tänder, den s.k. aristoteles lykta. Ishavssjöstjärnan hade också hittat en plats i tavlan med sin något gymnastsiska pose. Trots sitt namn trivs den alldeles utmärkt på våra breddgrader, men är dock inte lika talrik som den vanliga sjöstjärnan som på musselbankar kan bilda en havets vintergata.

8 Ett par maskeringskrabbor funderade nog vad det var för ett UFO som stirrade på dem med ett öga och visste nog inte vilket ben som var bäst att starta flykten med. På drygt tjugo meters djup breder en mjukbotten ut sig. Den ser ganska öde ut men innehåller en biologisk mångfald som vi först kan se om vi gräver i den. Men eftersom vi biodlare är rädda om naturen och dess mångfald lämnade vi bottenvåningen i fred och återgick till tavelväggen, denna gång med övervåningen i sikte. Bottenmålningen på Soten var fortfarande fin och snart var kamera, kabel och joystick undanstuvat samt besättningen tillbaka på sina ordinarie platser, tamparna indragna och rodret med sikte på Stora Kornö, nörre minuder bortover vaant. På bryggan stod välkomstkommitén i form av Thomas Åsehäll och tog emod änen. Folk som hade kommit ut i det fina vädret för att röja upp efter vinterns härjningar undrade nog vad det var för folk som invaderare deras fredliga ö så här på lördag middag. Vi blev i alla fall inte avhysta så jag tror att Kornöfolk är ganska fredliga av naturen. Fast näktergalarna hade fult upp med att hålla sina grannar på plats. Vid bjöds på en riktig symfoni med hela repertoaren av skönsång för att varje liten donjuan-fågel skulle få behålla sin egen sittpinne. Häftig bigård med naturens egen lilla orkester. Thomas försökte att, i konkurrens med näktergalarna, fånga besökarnas intresse vilket inte var det lättaste. Jag tror det stod fyra samhällen i bigården och att de troligen är varroafria. I och med det isolerade läget blir det svårt att göra avläggare utan att importera parade drottningar. Detta för det finns det alldeles för lite av drönare med bred ursprungsbas. Lite frågor och svar bollades runt en stund i sann biodlaranda varefter vi delade upp gruppen i två delar, en med trötta ben och en med alldeles för trötta ben. Denna uppbening för att de som var på något bättre ben skulle kunna göra ett besök i Klingkyrka en bit in på ön. De som inte varit här tidigare, och vi andra också för den delen, förundrades över naturens nycker och att märkliga former kan skapas bara tiden får verka. Vi tackade Thomas så mycket för att vi fått besvära och störa friden i idyllen en stund och vände sedan stegen mot bryggan där M/S Soten majestätiskt och stolt likt en vit svan väntade på sina gäster. Påföljande timma med stäven mot Smögenbryggan förflöt avslappnat och sällskapet njöt ånyo av en härlig båttur i kvällssolen utmed Bohusläns kustkontur. Väl förtöjd utan missöden och saknade personer tackade vi besättning på M/S Soten för en härlig tur på havet och som knappast kan göras så mycket bättre och mer intressant för dem som avnjöt 2013 års upplaga av Uddevallanejdens och Sotenäs biodlares biresa. Slutligen vill jag tacka alla som valde att följa med på resan och som med gott humör satte guldkant på lördagen den 25 maj Kjell

9 Besök av Anders Berg När Anders Berg besökte distriktets årsmöte i februari, gjorde han klart att hans framträdande framöver skulle bli ganska begränsade och studiebesöken i hembigården en udda företeelse. För Sotenäs BF:s vidkommande blev denna ransonering inte särskilt uppenbar då han strax därefter kom på besök i Tossene. Lite avdammade bilder från vinden utgjorde inspirationen för kvällens övningar, en rapsodi i ord och bild över hur Anders startade och utvecklade sin biodling i Ryssby och runt Ryssbysjön i mörkaste Småland. Genom åren har Anders testat både material och metoder i sin biodling och har därigenom skaffat sig både rutin och en gedigen kunskap över hur en rationell biodling skall gå till. Vid sidan av ett liv som biodlare och yrkesmilitär har Anders varit, och fortfarande är, en flitig skribent i SBR:s Bitidningen där han redogör för sin syn och sitt sätt att bedriva biodling på. En kväll går fort när det är intressant och Anders har säkerligen mycket mer att berätta om när det är dags att runda av kvällen. Men kanske vi i Sotenäs är privilegierade med tanke på att Anders vid flera tillfällen meddelat att det är dags att trappa ner på de mer offentliga engagemangen, men vi är hjärtligt välkomna till Ryssby år 2015 med en busslast glada bohuslänningar. Givetvis tackar vi å det varmaste för denna inbjudan och ser fram emot 2015 års upplaga av Sotenäs-Uddevallanejdens biresa. Kjell Anders Berg

10 Biodlare från Västerlöfsta BF. Lördagen den 8 juni kom tio utav Västerlöfsta BF:s medlemmar på besök till Tossene Bygdegård och Sotenäs BF. Dagen började som sig bör med en kaffetår och en allmän presentation av de aktiviteter som förekommer i Sotenäs BF:s regi. Också Västerlöfsta presenterade sig genom kassören Gösta Persson, en biodlarförening med verksamhet i Heby kommun mellan Sala och Uppsala. Nästa punkt på programmet var ett studiebesök hos Anna Askne så både gäster och värdfolk fyllde att antal bilar och svängde strax in på gårdsplanen där Anna tog emot. Anna presenterade sig och sin biodling för de intresserade åhörarna varefter en rundvandring följde i byggnaden som inrymmer lager, slungrum, tappning och kyllager. Efter rundvandringen och många frågor och svar var det snart dags för Nordens Ark och en närmare titt på de nordiska bina där. Klockan serverades lunch och alla lät sig väl smaka. Därefter kunde den som var intresserad göra en rundvandring i parken och beundra det arbete som utförs för att bevara utrotningshotade djurarter. Framåt eftermiddagen samlades gänget åter igen i stora salen i Tossene Bygdegård för eftermiddagskaffet och en summering av dagen. Strax var diskussionen i gång och avrundades med Ann-Charlottes information om planerna att skapa ett bi-institut. Alla var eniga om att dagen hade varit intressant varvid Gösta Persson tackade för besöket genom att överräcka ett presentkort på tre drottningar till föreningens bigård. Som slutord lovade vi att hålla kontakten och att vid tillfälle återgälda besöket genom att folk från Sotenäs BF kommer till Heby. Anna Askne visar sitt honungsrum för bl.a. Gösta Persson Gösta Persson berättar om Västerlöfsta BF Kjell

11 Blommor och Bin på arken Lördagen den 6 juli bjöd på ett strålande solsken trots våra farhågor då det varit lite si och så med den varan på försommaren. Elisabeth var tidigt på plats och dirigerade med stor ackuratess de olika deltagarna inför blommor och bin dagen. Kurts prunkande blomsterbord bjöd på fägring för både bi och folk. En rabatt med kryddväxter inte bara sätter krydda på tillvaron för gemene man, utan bin söker med förkärlek också upp en sådan oas. Helene ställde upp ett helt batteri med smaksatt honung som tveklöst alla skulle kunna hitta en favorit bland. Anna ställde upp en hel pyramid av förstklassig honung på bordet intill Helene. Näst i raden av bord följde en kombination av utställning och försäljning av olika produkter. Två visningskupor med bin tronade mitt på bordet och tilldrog sig ett stort intresse från såväl ungdom som till pensionär. Anders, Lotta och Elisabeth skötte med stor entusiasm försäljning och information till alla som visade minsta intresse. Ragnhild hade dukat upp inte bara prov på sin utsökta honung utan också saft och juice baserat på råvaror från den egna täppan. Inger hade, tillsammans med Tavlebords folk, fått en plats i solen som vid dagens slut renderade i en färg värdigt Rivieran. Ingers vykort trängdes med burkar med olika innehåll medan Tavlebord exponerade prov på utsökt honung från Orust. Längre bort i skuggan av några träd hittar vi Mats och Meta från Orust och Vinningstorps Bigård med rätt att sälja material från MS Biredskapsfabriken i Töreboda. Baba Hallbäck hade lyckats få fart på tomatodlingen och hade ett antal fina plantor till salu från sitt bord. Fram emot fyra fem-tiden kunde vi summera dagen som lyckad med många intresserade av blommor och bin. Några så pass intresserade att de med till visshet gränsande sannolikhet kommer att bli med bin inom en snar framtid. Det blev också en del skrammel i kassaskrinen så på det stora hela kan man utan överdrift säga att det blev en lyckad dag med blommor och bin på Arken. Lovvärt är också samarbetet med Nordens Ark som upplåter utrymme för att kunna exponera svensk biodling när den är som bäst. Att kunna ge svensk biodling ett ansikte utanför biodlarkretsar är ovärderligt och garanterar dess fortvarande och utveckling med förhoppningsvis många nya biodlare. En Blom och Bi dag med mersmak och med en bismak av honung kan sägas vara en kortfattad sammanfattning av den 6 juli på Nordens Ark. Kjell

12 Jane År 1957 bestämmer sig Jane, en ung engelsk dam, att lämna de trygga kvarteren i London för en mer oviss framtid i Afrika. Som barn utvecklade hon ett passionerat intresse för djur och detta intresse skulle föra henne till en god vän i Kenya. Ganska bestämd att stanna ett tag söker hon arbete och hittade ett jobb som sekreterare. Den gode vännen är medveten om det stora intresse för djur som hennes gäst har och råder henne att ta kontakt med Louis Leakey, en kenyansk antropolog och arkeolog, för att prata om djurlivet i Afrika. Leakey ser vissa kvaliteter hos Jane men säger inget om sina egentliga tankar utan anställer henne som sekreterare. Tillsammans men sin fru Mary bedriver Leakeys utgrävningar i Olduvai Gorge, en ravin i Tanzania med oräkneliga fynd av förhistoriska människor och djur. Leakey skickar dit Jane och nu först berättar han om sina egentliga planer, att under en längre tid bedriva studier på chimpanser och deras beteende. Jane har ingen högre utbildning varför Leakey först skickar henne till London för att studera primaters anatomi. Så i juli 1960 beger sig Jane för första gången till Gombe Stream National Park i Tanzania vid Tanganyikasjöns östra strand skickar Leakey iväg Jane till England igen, men denna gång till universitetet i Cambridge för att studera etnologi. Studierna mynnade 1965 ut i en filosofie doktorsexamen, där hennes uppsats baserades på studierna av chimpanserna i Gombe under hennes fem första år. Jane lyckades med tålmodighet bli accepterad i chimpansernas miljö och kunde noggrant studera deras beteende. Hon upptäckte att det fanns många likheter med oss människor på flera sätt. De kunde uppvisa flera sinnestämningar från glad till arg eller missmodig. Förmågan att tillverka verktyg har varit förbehållen människan, tills Jane observerade hur en chimpans i flocken tog en kvist, skalade av all löv och småkvistar och på så sätt fick ett metspö att fiska termiter med. Spöet kördes ner i ett hål i en termitstack och drogs upp med termiter på färdiga för att serveras. Jane lyckade komma en flock så nära att hon accepterades som en medlem i flocken för 22 månader, låt vara som lägst rankad, ända tills en ny alfa hanne inte längre accepterade Janes närvaro. Genom åren i Gombe har Jane producerat mängder med anteckningar över sina observationer och en del av detta är sammanställt i de fjorton böcker hon skrivit i ämnet. I dag bor Jane Goodall i Dar es Salaam i Tanzania och har lämnat över till andra att fortsätta studierna i Gombe. Jane är dock inte sysslolös utan reser bortemot 300 dagar om året, trots sina 79 år, och är en uppskattad föreläsare. Hon är en ivrig förkämpe för djur och natur i allmänhet och i synnerhet chimpanser grundade Jane Roots and Shoots med hjälp av en grupp tanzaniska studenter för att göra ungdomar uppmärksamma på miljöfrågor. I dag har föreningen bortemot medlemmar i över 120 länder.

13 Två gånger har jag haft förmånen att besöka Gombe för att ta en titt på Janes chimpanser. Det är en ganska sällsam känsla att sitta tillsammans med en flock chimpanser mitt ute i skogen. Trots att flocken sedan länge är van vid människor måste man respektera att det är deras bakgård man besöker och att det är deras villkor som gäller. Det mångåriga arbete i Olduvai Gorge som Mary och Louis Leakey genomförde ligger i mångt och mycket till grund för tesen att mänsklighetens vagga en gång stod här. Mary står för bedriften att ha hittat fragment av en skalle från en förhistorisk människa som gick omkring här för 1,8 miljoner år sedan. Inte långt härifrån har man hittat fotspår efter tre homonider som uppskattas ha gått förbi här för 3,75 miljoner år sedan. Den moderna människan började inte uppträda här förrän för år sedan. Dock uppskattas den moderna människan som art betraktat vara cirka år gammal då fynd på annat håll i Afrika uppskattas vara år gamla. I dag är Mary och Louise Leakey borta sedan länge men deras son Richard går bildligt talat i deras fotspår och har gjort betydande arkeologiska fynd i Östafrika. Kjell

14 Kulturbegreppet och invandringen Kulturbegreppet har under de senaste decennierna blivit laddat och infekterat samt inte minst föremål för osämja och träta. Begreppet svensk kultur har inom den svenska politiska debatten till och med blivit tabubelagt medan man samtidigt gärna bejakar all annan kulturtillhörighet. Orsaken till det hela är naturligtvis den pågående utomeuropeiska massinvandringen till Europa och Norden och syftet med den ofta snedvridna debatten är att få folk att acceptera läget. Kritikerna anklagas för att vara både nazister och rasister. Rasisttemat har tveklöst blivit ett mycket effektivt vapen, inte minst bland våra egna politiker, i syfte att skrämma kritikerna till tystnad. Det som händer just nu kommer kulturellt och demografiskt att förändra Sverige för all framtid. Därför är tabustämpeln och locket på attityden när det gäller debatten i allra högsta grad allvarlig och sorglig. Det mest skrämmande är att höra politikernas till synes total brist på kunskap när det gäller kulturbegreppet, historien och de sociala beteendemönstren. Det följande är ett försök att utveckla ett sätt att se på begreppet kultur och dess funktioner. Kulturimpulser och idéer har under historiens lopp spridits från samhälle till samhälle och över tid utvecklats till större områden med en mer enhetlig kulturtradition. Man står så att säga inom sådana områden i hög grad på samma kulturella plattform. Fjärran Östern, Mellanöstern och Europa är tre exempel på just sådana kulturområden. Vart och ett av dessa områden innesluter flera folkgrupper och nationer, vilka är sammanlänkade socialt och kulturellt genom framför allt religion med vidhängande människosyn och värdegrund. Detta har inom respektive område bland annat skapat goda förutsättningar för fred och likformighet. Dock har detta inte sällan uppnåtts genom ren tvångsassimilering efter vunna krigshandlingar. Det Europeiska kulturområdet. Den med lite historisk kunskap vet att Europas stater under de senaste tusen åren i huvudsak legat inom samma kulturtradition. När det gäller Skandinavien har invandringen till Norden fram för allt kommit från Tyskland, Holland och Belgien, områden som vi allt sedan 600-talet stått i nära kontakt med. Detsamma kan sägas om den Baltiska regionen som under vissa tider till och med stått under svenskt styre. Under 1900-talet hade vi även arbetskraftsinvandringar från Mellaneuropa, Grekland, Italien och Portugal. Även dessa länder integrerades i den europeiska kulturella väv som redan under senantiken och framåt började växa fram och formas. Genom den kristna kyrkan och det frankiska riket med namn som Karl Den Store spreds denna kulturella väv vidare, ofta genom strider och

15 blodsspillan, för att slutligen omfatta och binda samman de olika europeiska folken till en kulturell homogenitet. Ett lapptäcke i olika mönster men knuten i samma tradition och teknik. Sverige ingår i denna europeiska kulturtradition där vi alla kollektivt delar den antika kristna traditionen med tillhörande människosyn och värdegrund. Liksom varje annat land på det regionala nationella planet uppvisar vi även vår egen unika historia och egna kulturella särart som vi skall värna om och vara stolta över. Det svenska kulturarvet är just vår alldeles egna unika lilla fingeravtryck i världen och som inte återfinns någon annan stans. Detta kulturarv är en fantastisk och viktig gåva till oss från tidigare generationer. Ett slags kitt vars funktion är att binda oss samman som grupp samt skänka oss identitet och självkänsla. Utan identitet och grupptillhörighet blir vi historielösa. Vi blir rotlösa och vilsna och förlorar förmågan att fullt utnyttja de fördelar vårt nedärvda beteendemönster gett oss som art och gruppvarelser. Vi har också förmågan till kollektivt empatiskt tänkande och osjälvisk uppoffring till den större gruppens gagn. Inte minst gäller detta förmågan till förståelse och acceptans även för andra grupper utanför vårt egna revir och territorium. Som biologiska och sociala varelser styrs vi av nedärvda instinkter i givna situationer. Vi är precis som alla andra biologiska varelser förprogrammerade redan vid födseln, i det avseendet skiljer vi oss heller inte nämnvärt från den förhistoriska människan. På det mentala sociala planet reagerar vi instinktivt på hot och förändringar på precis samma sätt som samlarjägarna under vår egen stenålder. I dessa sammanhang betyder 7000 år absolut ingenting. Arkeologen och forskaren Tomas Johansson, som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt, sa en gång ungefär så här: - Människan är den enda varelse som genom årmiljonerna varit teknikberoende för sin överlevnad. Kan det vara så att evolutionen gynnat dem som varit praktiskt lagda? Är det därför vi lyckats så väl med teknisk utveckling? Är det därför vi lyckats lösa alla de praktiska problemen med att till exempel åka till månen? Men ofta beter vi oss som simpla primater när det gäller att lösa våra allmänmänskliga sociala problem. Invandringen till Norden har under seklernas gång i stort sett varit problemfri. Den har varit behövlig, selektiv, ansvarsfull och moderat samt tillfört landet mycken ny värdefull kunskap. Inom järnhanteringens område blev till exempel under 1600 och 1700-talen sådan ny kunskap revolutionerande. Integrationsproblem av den art vi ser i dagens samhälle har tidigare knappast ens existerat eftersom invandringen i huvudsak haft Europa som ursprungsområde med människor stående på vår egen kulturella plattform. Den massiva invandring vi i dag ser från Mellanöstern och Afrika är en helt ny och en främmande företeelse i Europa och Norden.

16 Denna typ av invandring har helt enkelt aldrig tidigare förekommit och kulturkrockar och motsättningar ser vi i dag över hela Europa. Dessa reaktioner är dock förståeliga och helt naturliga. Kan vi människor med våra sociala färdigheter år 2013 över huvud taget förväntas vara tillräckligt mogna, kloka och kompetenta att hantera denna nya situation utan konflikter? Kan den väg våra politiker valt anses vara lösningen? Nämligen den att bespotta, förneka och förkasta sin egen kultur, identitet och historia och samtidigt lyfta fram främmande kulturers förträfflighet. Etnisk mångfald är bra och något att eftersträva. Att folk blandas är till och med en förutsättning för vår arts överlevnad. Mångkultur är däremot en ren omöjlighet som leder till konflikter och splittring mellan olika grupper, vilket redan kan ses runt om i landet. Ett lands innevånare måste dela samma människosyn och värdegrund samt dra åt samma håll, där har vi hela världshistorien som facit. Därför är krav på assimilering en absolut nödvändighet. Annars blir detta mångkulturella projekt i sista ändan inget annat än ett grymt och hänsynslöst experimenterande med människor som är dömt till ett totalt misslyckande och fiasko. Tanken att flera vitt skilda kulturer helt plötsligt, i en värld som till stora delar fortfarande brinner av motsättningar, skall kunna samsas sida vid sida inom ett och samma land är fin och vacker men tyvärr en omöjlighet. En vansinnigt naiv tanke då vi människor ännu inte är mogna för denna utmaning. Vi är helt enkelt ännu inte där i vår sociala utveckling, Sverige och svenskarna är inget undantag. Rolf Sundberg Rolf Sundberg är sedan gammalt en nära vän till mig och vi har gjort kulturella resor tillsammans både reellt och fiktivt, bland annat till Sri Lankas mångkulturella land. Kultur, arkeologi och historia är ämnen som ligger varmt om hjärtat hos Rolf som i ämnet arkeologi har en fil.kand. Kjell

17 Slagfärdiga barn. En liten flicka pratade med sin lärare om valar. Läraren sa att det var fysiskt omöjligt för en val att svälja en människa då valen, fastän den är ett väldigt stort däggdjur, har en väldigt smal hals. Den lilla flicka sa då att Jona svaldes av en val. Irriterad upprepade läraren att en val inte kan svälja en människa; det är fysiskt omöjligt. Den lilla flickan sa, "När jag kommer till himlen ska jag fråga Jona". Läraren frågade, "Men tänk om Jona hamnade i helvetet?" Den lilla flickan svarade, "Då får du fråga honom". En dagislärare såg på barnen i klassrummet medan de ritade. Då och då gick hon runt för att titta på vad varje barn ritade. När hon kom fram till en liten flicka som arbetade ihärdigt frågade läraren vad flickan ritade. Flickan svarade, "jag ritar Gud". Läraren stannade upp och sa, "Men ingen vet hur Gud ser ut". Utan minsta tvekan och med blicken kvar på teckningen, svarade flickan: "Det kommer de veta om en liten stund". En söndagsskolelärare diskuterade de tio budorden med hennes fem- och sexåringar. Efter att ha förklarat budordet att "hedra din fader och din moder", frågade läraren, "finns det ett budord som lär hos hur vi ska behandla våra syskon?" Svaret kom direkt från en liten pojke (den äldste i sin familj): "Du skall inte döda.." En dag satt en liten flicka och tittade på medan hennes mamma diskade i kökshon. Hon upptäckte plötsligt att hennes mamma hade flera vita hårstrån som syntes väl som kontrast mot hennes bruna hår. Flickan såg på sin mamma och frågade nyfiket: "Varför är en del av ditt hår vitt, mamma?" Hennes mamma svarade: "Tja, varje gång du gör något dåligt och får mig att gråta eller vara olycklig, så blir ett av mina hårstrån vitt." Den lilla flickan tänkte en stund på detta och sa sedan: "Mamma, varför är mormors hår HELT vitt?" Barnen hade alla blivit fotograferade och läraren försökte övertyga dem alla att köpa varsin kopia av gruppfotot. "Tänk bara hur roligt det blir att titta på fotot när ni har vuxit upp och

18 säga 'där är Jennifer, hon är advokat' eller 'där är Michael, han är läkare'." En liten röst hördes någonstans ifrån rummet, "Och där är läraren, hon är död." En lärare höll en lektion om blodcirkulation. I ett försök att förklara närmare sa hon, "Om jag ställde mig på huvudet nu skulle blodet som ni vet rinna ner i det och jag skulle bli röd i ansiktet." "Ja", sa klassen. "Hur kommer det sig då att när jag står upprätt som vanligt så rinner inte blodet ner i mina fötter?" En liten grabb ropade: "För att dina fötter inte är tomma." Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev en lapp och satte den på äppelskålen: "Ta bara EN. Gud tittar på." Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög med chokladkakor. Ett barn hade skrivit en lapp: "Ta så många du vill. Gud tittar på äpplena."

19 Sotenäs biodlareförening Styrelsen Ordf Urban Andersson Lärkvägen Lysekil jurban.andersson@telia.com Kassör Kjell Hermansson Rörvall Brastad kjell@sotenasbiodlarna.se mzeekjell@spray.se Sekre- Inger Dahlberg terare Skårve Brastad inger.dahlberg.i@gmail.com Ledamot Ann-Charlotte Berntsson Tveten Fjällbacka ann-charlotte@sotenasbiodlarna.se Ledamot Anders Backman Tveten Fjällbacka Suppleant Ragnhild Eneling Fåglekärr Kryddhagen Dingle Ragnhild.e@telia.com Suppleant Eskil Lekting Banken Askum Hunnebostrand Övriga funktionärer Revisorer Bertil Johansson Långevik Kungshamn Gunnar Andersson Henriksberg Hunnebostrand Suppleant Agne Olausson Kyrkby Skummedal Lysekil agne@olausson.eu

20 Valb. Elizabeth Zetterlund Bro-Häller Brastad Lars Adriansson Sandhålevägen Fiskebäckskil lars.adriansson@telia.com Ombud Urban Andersson Distriktet Ann-Charlotte Berntsson Kjell Hermansson Utbildning Ann-Charlotte Berntsson Material Ann-Charlotte Berntsson & Bigård Anders backman Tveten Fjällbacka Honungs- Urban Andersson bedömn. Lennart Brorsson Elisabeth Zetterlund Ragnhild Eneling Hemsida Ingemar Nielsen Sörkila Lysekil ingemar.nielsen@telia.com ingemar.n@sotenasbiodlarna.se Bitonen Ingemar Almqvist Lysekilsvägen Brastad Johnny Almqvist Uteby Brastad johnnyfelix@live.com