DE TIGGER PÅ GATORNA FYRBODALS KOMMUNALFÖRBUND OCH HÖGSKOLAN VÄST

Transkript

1 DE TIGGER PÅ GATORNA 22 sep 2015 Ekonomiskt och socialt utsatta EU-medborgare som försörjer sig i gatumiljö FYRBODALS KOMMUNALFÖRBUND OCH HÖGSKOLAN VÄST LIS PALM, FoU-strateg Fyrbodals kommunalförbund Fyrbodals kommunalförbund och Högskolan Väst bjöd in till detta seminarium om socialt och ekonomiskt utsatta EU medborgare som försörjer sig i gatumiljö i Fyrbodal/Sverige. Det blev en konferens med många infallsvinklar och utmaningar - men inga enkla svar. Bakgrunden var att socialcheferna, IFO-cheferna och politikerna i beredningen Välfärd gav FoU- Socialtjänst i uppdrag att samla kunskap om frågan. För oss var det självklart att planera och genomföra detta tillsammans Högskolan Väst. Där bedrivs till exempel forskning om och med romer sedan 2009 på Centrum för studier av mångfald, jämställdhet och integration som en del i arbetet med demokratifrågor, berättar Lis Palm, FoU-strateg Fyrbodals kommunalförbund. Seminariedagen vände sig framförallt till kommunernas olika förvaltningar. Det är många nationella lagar, EUlagar och förordningar som styr kommunernas agerande. Andra myndigheter har uppdrag som berör målgruppen och därför bjöds förutom regering, SKL också polisen och arbetsförmedlingen in. Det är självklart för oss att de som berörs ska få höras i alla sammanhang runt socialtjänsten. Därför lät vi under seminariet två EUmedborgare, en svensk och en rumänsk, beskriva hur de agerar och är berörda, säger Palm. Tiggeri kan också diskuteras ur en filosofisk synvinkel. Vad innebär det att ge? Vad innebär det att hjälpa en medmänniska i nöd, en person som är medborgare i samma Europeiska Union som jag? På Högskolan Väst finns Bengt Brülde som skickligt filosoferade om detta på seminariet. Det behövs mer kunskap om vad tiggeri på gatorna innebär för alla berörda, därför är nödvändigt att samla in, systematisera och analysera nya erfarenheter. Forsknings- och utvärderingsresultat kan ge värdefullt kunskapsunderlag för beslutsfattande, enligt Palm. Kommuner och kommunalförbund som arbetat längre och mer med frågan har också kunskap och erfarenheter att lära ut. Därför bjöds Göteborgsregionen in och Teresa Woddall, Utvecklingsledare/samordnare EU-medborgare, Göteborgs stad delade generöst med sig av sitt arbete med utsatta EU-medborgare. Nästa steg blir att politikerna i Fyrbodal genom beredningen Välfärd ska diskutera om det finns behov av en gemensam plan för kommunala insatser som rör EU-medborgare i socialt och ekonomiskt utsatta situationer som vistas tillfälligt i Fyrbodal. Tanken är att en plan ska kunna ge vägledning och stöd till kommunerna samt uttrycka ett förhållningssätt och visa handlingsvägar så att kommunerna kan agera på ett likartat sätt. Det finns regelverk som ska tillämpas, men det finns vissa gråzoner. Det handlar också om konventioner och värdegrund, där politiken får och kan lägga ribban, berättar Palm. Hör gärna av dej till FoU- Socialtjänst Fyrbodal med förslag, idéer på hur kommunerna kan öka sin kunskap FREDRIK SUNNEMARK. Föreståndare Centrum för studier av mångfald, jämställdhet och integration Högskolan Väst Frågor och svar Fråga:Var gör hundralappen störst nytta? Svar: Det finns olika syn på detta. Fråga: Finns det ligor? Svar: Det finns enstaka inslag av detta, men inte som norm. Fråga: Finns det någon ljusning för Rumänien? Svar: Det finns förhoppningar om att få igång hjulen i Rumänien, hitta sätt att hantera korruprtionen med mera. Då skulle landet kunna bli rikt baserat på sina naturresurser. Fråga: Har vi en skyldighet att ge enligt moralfilosofin? Svar: Ja. Fråga: Hur ser kartläggningen ut beträffande våld mot kvinnor i dessa grupper? Svar: Det är svårt att kartlägga detta på grund av språksvårigehter och för att det är en ojämställd grupp, som ligger långt efter Sverige i denna fråga. Många brott av den typen kommer inte att anmälas eftersom det i gruppen finns dåliga erfarenheter av polisen och misstro mot myndigheter. Fråga: När kommer gemensamma nationella riktlinjer för arbetet i dessa frågor? Svar: Regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare, redovisar resultatet av arbetet i mitten av oktober.

2 OM UTSATTA EU-MEDBORGARE SOM TIGGER Med uppdrag från regeringen samlar Martin Valfridsson in material från Sveriges kommuner. I uppdraget ingår också att se över hur regelverket ser ut. Resultatet av arbetet som görs nu ska redovisas och bli offentligt i mitten av oktober. Det är många frågor som ska lösas och Valfridsson understryker vikten av både klarsynthet och mänsklighet. Klarsynthet och mänsklighet Båda kärlen måste vara fyllda. MARTIN VALFRIDSSON, regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare, har ett ettårigt uppdrag. I detta ingår att resa runt i Sverige och kartlägga situationen. Utifrån det är tanken att kommuner, myndigheter, landstinget och hela civilsamhället ska få en vägledning. I uppdraget ingår också att se över hur regelverket ser ut. Resultatet av arbetet ska redovisas och bli offentligt i mitten av oktober. Vi ser redan nu att vi har mycket att vinna på att dra åt samma håll. Med samma direktiv kan vi undvika att denna grupp hamnar i kläm, säger Valfridsson. Hittills har han besökt ett 80-tal kommuner av varierande storlek. Han beskriver hur både myndigheter och kommuner blev tagna på sängen när djupt utsatta människor blev synliga i vårt samhälle, något vi inte varit vana vid. - Vi tittar på varför dessa utsatta plötsligt börjat komma till Sverige efter att ha varit i Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Han beskriver en grupp med lång historik av utanförskap. I Rumänien upphävdes slaveri av romer så sent som 1856 och det pratas fortfarande om rumäner och romer som två skilda saker. Samma situation råder i Bulgarien. Många av dessa utsatta har tidigare rest till andra länder för att tillfälligt försörja sig inom exempelvis grönsaksodling, men sedan finanskraschen går jobben numera till andra. MARTIN VALFRIDSSON, regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare Vi ska dra nytta av kunskapen hos befintliga organisationer på plats. En svensk skulle inte kunna försörja sig på tiggeri, men för dessa människor lönar det sig att komma hit. En läkare i Rumänien tjänar ungefär 3000 kr per månad, berättar han för seminariedeltagarna. Regeringen för en dialog med svenska organisationer i Rumänien och Bulgarien. De är aktiva där sedan länge eftersom de startade upp när kommunismen föll. Exempelvis engagerade situationen på de rumänska barnhemmen många, vilket givit en grund för många organisationer på Fri rörlighet, men fortfarande nationalstatens lösning i sociala frågor. plats. Vi ska dra nytta av dessa organisationers erfarenheter. De vet vad som är ett viktigt och genomtänkt arbetssätt för att hjälpa djupt utsatta grupper, menar Valfridsson. Han berättar att de som kommer till Sverige inte är de som är värst utsatta i hemlandet. Där finns grupper som aldrig kommer in i systemet vilket innebär att de inte har papper för att kunna ta sig utanför landet. Flera gånger under sitt föredrag återkommer Valfridsson till frågan om var hundralappen gör mest nytta. Han tror att det är genom att ge den till en organisation som på ett strukturerat och långsiktigt sätt hjälper till i ursprungsländerna. Däremot är han inte anhängare av tiggeriförbud utan anser att var och en får göra som den vill när det gäller att ge pengar eller inte till de som tigger på gatorna. Flera gånger pratar Valfridsson om hur samhället kan förhålla sig till vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för alla som vistas i Sverige. När det handlar om barn bör frågan problematiseras ytterligare, menar han. Om det finns barn som lever i Sverige så länge som ett par år bör vi se till att deras skolgång inte avbryts. Under sitt föredrag tas frågor upp som gäller ställningstagande till om finansiering av hemresor, bostadsstandard för barnfamiljer, nedskräpning, anvisade boplatser med mera. - Det är många steg att tänka på. Vi måste hela tiden ha med oss både mänsklighet och klarsynthet. Båda kärlen ska vara fyllda när vi går ut. Klarsyntheten kan uppfattas som hård, men lika ska gälla för alla både när det är positiva respektive negativa saker, hävdar Valfridsson. Han avslutar med att konstatera att vi sitter med ett transnationellt problem. Det råder fri rörlighet, men vi har kvar nationalstatens lösningar när det gäller de sociala frågorna.

3 OLIKA LIVSVILLKOR UNDER SAMMA TAK VASILE, rumänsk EU-medborgare ÅSA, svensk EU-medborgare Åsa från Sverige och Vasile från Rumänien Åsa bjöd in Vasile med familj till sitt hem. I elva minusgrader i november förra året upptäckte jag fem personer boende i en bil. Jag ringde min man och frågade om det är okej att fem romer följer med hem ikväll, berättar Åsa från Strömstad. Detta blev starten på en period på fyra månader där dessa fem bodde hos Åsa och hennes man. Sedan åkte de tillbaka till Rumänien. Dessa människor ska inte alls behöva åka hit till Sverige. De ska kunna leva i sitt hemland. De vill inget annat än göra rätt för sig och vill inte åka hit, säger Åsa. Hon och hennes man blev nyfikna på den miljö i Rumänien som de inneboende kommer ifrån och åkte dit för att se hur de bor. Det var under all kritik med bostäder där det regnar in och så vidare. Full med intryck åkte Åsa hem till Strömstad igen och i maj ringde en person och sa att en familj med barn bodde i en bil i Strömstad. Hon fick kontakt med den vuxne sonen, Vasile, och uppgifterna visade sig stämma. Återigen bjöd Åsa och hennes man in romer till sitt hem. Just nu bor där en familj på sju personer. Vasile har nu jobbat i trädgårdar i Ed och som målare i Strömstad. Vasile berättar om bakgrunden till resan hit. I vår hemtrakt har vi inget hem och inget hus. Det enda vi vill är att få ett normalt liv. I Rumänien kan den med pengar leva gott. Annars är det inte ett okej liv. Jag vill ge min ettårige son ett bra liv, förklarar Vasile. Seminariepubliken frågar honom om det förekommer korruption, om det är någon som tar pengarna vid hemkomst. No, no. I am boss for me. Många säger att vi har en chef som tar pengarna, men det är fel. Jag skickar alla mina pengar till min familj. Pengarna sänder jag till min familj att använda till hus och mat, säger Vasile. Han beskriver den påvra situationen. De har 2000 kronor per månad, vilket ska räcka till precis allt såsom hyra, mat och elektricitet. Åsa förklarar att romer inte får lov att äga land, så de måste hyra sitt boende som kan kosta 7000 kronor per månad.

4 SKL OM UTSATTA EU-MEDBORGARE OVE LEDIN, handläggare och MIA HEMMESTAD förbundsjurist på Sveriges kommuner och landsting (SKL), är på plats denna dag för att berätta om SKLs arbete. Vi har kvar nationalstatens lösningar i en transnationell tid. Svensk lagstiftning är inte anpassad till rörlighetsperspektivet, som handlar om rörlig arbetskraft och inte om den absoluta fattigdomen. Samtidigt är det kris överallt och särskilt inom socialtjänsten. Vad ska vi Han beskriver hur vi i Sverige hela tiden ställer nya krav samt upptäcker nya behov och rättigheter. Det handlar om en medvetandehöjning hos oss alla där vi jämför verkligheten med hur vi vill att det ska vara. I och med den nya situationen med utsatta EU-medborgare i Sverige måste vi våga gå vilse och pröva nytt. Men hur ska vi kunna göra det när tonläget i det offentliga samtalet är så högt? Samtidigt är det orimligt att detta hamnar i knät på lokal nivå. Vi på SKL ville få till en nationell handlingsplan och nu finns då Martin Valfridsson, nationell samordnare, som tidigare talade, säger Ledin. Han menar att det är viktigt från SKL:s sida att hålla samma linje som samordnaren så långt det går och tillägger att vi får se om vi håller sams längre fram. Den romska inkluderingen är en oerhört viktig fråga och kommissionen skulle behöva ett eget sändebud. Romer är prioritera, undrar Ledin. UR KOMMUNERNAS SYNVINKEL den grupp i Europa som varit mest gravt diskriminerad. Visst finns lagstiftningen som säger att lagen är lika för alla, men den följs inte, anser Ledin. Ledins kollega, Mia Hemmestad, är förbundsjurist på SKL. Hon berättar för åhörarna om vad som gäller kring uppehållsrätt, kommunens befogenheter med mera. SAID NIKLUND, chef socialförvaltningen Trollhättan Stad, berättar om hur situationen kan se ut i Trollhättan. Han tar exempel såsom när de fick tillskickat sig en bild på ett antal personer som övernattade under trappan vid stationen. Kommunen satte upp galler vid trappan, vilket omöjliggjorde övernattning. Istället bosatte sig personerna i skogen nära Slättbergshallen och till slut var det cirka 20 personer som bodde där. Sedan fick vi samtal om att någon sett en barnvagn vid boplatsen och därefter Värdigt och mänskligt bemötande. var vi där en gång per vecka med tolk. Kommunledningen informerades och vi såg till att noga svara på alla mail som kom in. I samtalen vi hade med den utsatta gruppen fick vi veta att de sökte efter arbete och bostad. Vårt förhållningssätt har hela vägen varit att bemöta dem värdigt och mänskligt, säger Niklund. Han berättar också att kommunen samverkar med föreningar och kyrkor som arbetar med insatser och stöd till utsatta människor. ARBETSFÖRMEDLINGEN SAID NIKLUND, chef socialförvaltningen, Trollhättan Stad GÖRAN ERIKSSON, Arbetsförmedlingschef i Dalsland, pratar om utmaningarna med att göra vettiga kartläggningar och överbrygga språkbarriärer inom det uppdrag som Arbetsförmedlingen har till alla EU-medborgare. Alla har rätt att studera och arbeta här under tre månader. De har också rätt att få en kartläggning och matchning mot jobbtillfällen. Samtidigt är det många i denna grupp som inte gillar myndighetskontakter på grund av dåliga erfarenheter, berättar Eriksson.

5 KAI MARKLIN, Ordförande Sveriges Stenindustriförbund POLISENS ARBETE ROBERT STENBERG, kommissarie och tf ledningsstöd för polisen i Östra Fyrbodal och JACK LENNARTSSON, kommissarie och kommunpolis för kommunerna Trollhättan/Lilla Edet, berättar om polisens arbete. Huvudbudskapet är att alla är lika inför lagen. Det är viktigast, säger Stenberg. Han beskriver att polisen ser fram emot en inriktning där polisen kan jobba likadant i hela Sverige. När det gäller frågan om brottslighet i denna grupp, så förklarar han att polisen inte har något som tyder på sådant. En i publiken frågar vad som gäller då en vakt försöker köra bort en som tigger från en gata. Det beror på om det är en väktare eller ordningsvakt och på om det är en offentlig plats eller inte. Jag vill påstå att det inte går att köra bort någon om det inte stör den offentliga ordningen. Med offentlig plats menar jag till exempel gator och torg, köpcentra och butiksentréer. Om någon hindrar människor från att vandra och gå, så får vi flytta personen till en lämplig plats, meddelar Stenberg.

6 SKYLDIGHET ATT GE Men hur och vem vi ger avgör vi själva, enligt moralfilosofin. BENGT BRÜLDE, professor i praktisk filosofi, Högskolan Väst, pratar om Tiggeri ur ett filosofiskt perspektiv. Det finns en massa olika sorters tiggeri och Brülde inleder med att resonera runt frågan om vem som är tiggare. Är pantåtervinnare och gatumusiker tiggare? Är en del munkar tiggare? Den som tappat sin plånbok och får hjälp med tågbiljett hem - är den tiggare? Han beskriver inställningen till tiggeri som indelat i två grupper. En resonerar som så att vi ska väl inte gå från ett rättvisesamhälle till ett välgörenhetssamhälle. Den andra gruppen menar att vi ska ha ordning på gator och torg. Brülde beskriver hur världen har kommit närmare på ett sätt som ger upphov till massor av frågor. Ur ett samhällsfilosofiskt perspektiv kan vi ställa oss frågan om hur det har blivit såhär. Ur en moralfilosofisk synvinkel uppstår andra frågeställningar. Vi är skyldiga att göra något, men inte skyldiga att hjälpa just den personen som sitter utanför Hemköp. Om vi ställer oss frågan om varför vi ska ge så finns två svar - vi hjälper de utsatta plus att vi utvecklas som människor genom att vara generösa, resonerar Brülde. Han diskuterar runt om huruvida givandet på något sätt kan stjälpa istället för att hjälpa, men kommer fram till att det inte gäller i denna fråga. Exempelvis är det inte så att vi skulle sätta press på Rumäniens regering genom att inte ge. Han fortsätter med ett resonemang runt att idealet vore att ingen frivillig hjälp från civilsamhället alls behövdes, utan att institutioner borde finnas på plats för att tillgodose allas behov. Jag kan heller inte se något skäl alls till att förbjuda tiggeri, så den frågan tar jag inte ens upp, säger Brülde. Han menar att frågan vi borde ställa oss, när världen kommer närmare och blir synlig, är vad vi mer systematiskt kan göra för att bygga en rättvis värld. Med detta menas att bygga överstatliga institutioner för att hjälpa de behövande. Det är synd att det ska behövas rapportering från Ungern eller en massa tiggare utanför våra butiker för att vi ska tänka runt internationell rättvisa. Men om det är det som behövs så behövs det väl, säger Brülde. En av personerna i publiken reflekterar över att många blir upprörda över enskilda personer som tigger, men inte över organisationer som tigger pengar via brev. Brülde säger att det kan bero på den utsträckta handen, som är svår att mentalt skydda sig mot. Han tillägger att upprördheten också kan handla om den egna otillräckligheten. Sedan hänvisar han till lyckoforsk-ningen som handlar om att människan blir lycklig av att ge. Det verkar som att all form av givande är lyckofrämjande, men att känslan förstärks då givaren möts av glädje och tacksamhet. Det ger mindre lyckoeffekt att ge till någon som inte visar någon reaktion alls eller att skänka via nätet. Detta kan vi konstatera, men däremot är det ju inte för vår egen lyckas skull. Men den som inte får något gensvar riskerar BENGT BRÜLDE, professor i praktisk filosofi, Högskolan Väst att tappa sugen, resonerar Brülde. När det gäller förväntan på tacksamhet gör han en jämförelse med att vi som går omkring på väl fungerande gator inte förväntas visa tacksamhet för detta hela tiden. Enligt Brülde har givaren inte heller rätt att ge med förbehåll, det vill säga att skänka pengar under villkor att mottagaren lovar att inte det och det och istället köpa exempelvis en macka. Han menar att detta är mindre rättvist ur rättvisesynpunkt.

7 SÅ GÖR GÖTEBORGS STAD TERESA WODDALL, Utvecklingsledare/samordnare EUmedborgare, Göteborgs stad berättar om stadens arbete. Hon är samordnare för alla stadens insatser. År 2008 stängdes Meros camping, vilket blev kommunens första insats i den här typen av frågor kom frågan om kriminella organisationer upp och vi vet inte så mycket mer om detta i dag än vad vi gjorde då. De flesta som tigger i Göteborg kommer från två rumänska städer och organiseringen skulle i så fall ligga hos familjen, släkten eller byn. Woddall berättar att för några år sedan visade det sig att det i Göteborg finns barn som inte syns, utan är gömda i lägenheter. Resultatet blev att kommunen 2012 började ge bidrag till en förskola för dessa barn. Vi gör ingen skillnad på barn som vill gå i Göteborgs skolor. Oavsett föräldrarnas yrke ska alla barn ha möjlighet till skolgång. Detta grundar vi i Vi gör ingen skillnad på barn som vill gå i Göteborgs skolor. barnkonventionen, som säger att alla barn har rätt att gå i skola. Hon menar att diskussionen om den fria rörligheten har kommit att handla om fattigdom, men att samma städer som tar emot utsatta också tar emot de som är välutbildade. Om Göteborg ska kunna klara av bland annat stora pensionsavgångar så behövs ny arbetskraft och det finns forskare som jämför det som händer i dag med arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talet. Göteborgs stad försöker arbeta gränsöverskridande i dessa frågor. Exempelvis är Trafikverket involverade eftersom de har bekymmer med människor som bor under broar. Woddall förklarar att det inte finns så mycket forskning idag om hur man bäst ska agera, utan att det handlar om att prova sig fram, se hur det går och sedan utvärdera. Och insatserna är inte årstidsberoende. Även när det inte är vinter, så är de utsatta. Tänk dig att du inte vet när du får mat nästa gång, du lever hela tiden med andra människor omkring dig och du vet inte när du får tvätta dina kläder nästa gång. I kontakten med de som tigger säger de att de reser hit för att få en bättre försörjning. Hon beskriver att det hos romer finns ett särskilt mönster att förflytta sig. Det handlar om att de oftast åker till platser där andra varit tidigare. Orsaken är att de inte har tillgång till Internet eller andra informationskällor, vilket gör att det inte kan ta reda på saker innan avfärd. I enstaka fall bekostar Göteborgs stad hemresor. Vi gör individuell prövning inför varje hemresa. Det ska ha hänt något här, att saker inte har blivit som man tänkt sig. Vi är ingen resebyrå, förklarar Woodall. Förra sommaren överrumplades staden när man upptäckte att 120 personer bodde på en pendelparkering. Staden var tvungen att ta itu med situationen, men visste inte hur. Man får inte bo var man vill, men det sociala perspektivet är viktigt. Göteborgs stad skickade dit fältarbetare som pratade med de som bosatt dig där. De förklarade varför de inte fick bo där och vad som händer om de stannar kvar. Ingen ska vakna av att bli avflyttad, utan var och en ska ha fått information om detta och veta vilken dag det kommer att ske, säger Woodall. Hon resonerar runt att avhysning inte är någon långsiktig lösning, då gruppen ofta flyttar runt. Men vissa platser såsom fotbollsplaner, parkeringsplatser och shoppingcenter är fredade och där får ingen bo. Hon beskriver en rad utmaningar som möter henne i arbetet. Är det till exempel bättre att de som kommer hit har barnen med sig än att de stannar i hemlandet? Är det okej eller inte att barnen bor i en husvagn? Är det vi eller föräldrarna som bäst avgör sådant? Ingen ska vakna av att bli avflyttad. TERESA WODDALL, Utvecklingsledare/samordnare EU-medborgare, Göteborgs stad Nedskräpning är en stor fråga hos allmänheten. Vi i Göteborg kommer inte att vara de som löser frågan kring fattigdom och diskriminering, men vi gör så gott vi kan. Pengarna i koppen kommer inte heller att lyfta ett helt land. I somras var Woodall och kollegor nere i Rumänien för att besöka Buzau, som är en av de två städer därifrån de flesta kommer. Tanken var att om Göteborgs stad kan bidra med något, så tänker vi göra det. Samarbetet med Buzau handlar mycket om socialtjänst och skola och kommer att fortlöpa. De romer vi träffade i Buzau uttryckte en enorm tacksamhet över att vara en del av Europa och att få möjlighet att försörja sig i andra länder, eftersom det är omöjligt för dem där.

8 FORSKNING PÅ HÖGSKOLAN VÄST FREDRIK SUNNEMARK. Föreståndare Centrum för studier av mångfald, jämställdhet och integration Högskolan Väst FREDRIK SUNNEMARK är Föreståndare Centrum för studier av mångfald, jämställdhet och integration Högskolan Väst och har ordnat denna konferensdag tillsammans med Lis Palm, FoU-strateg på Fyrbodals kommunalförbund. Det är glädjande med allt som pågår för att hantera detta och allt som görs för att göra det bättre, säger Sunnemark. Han har jobbat mycket med frågor som rör rasism, diskriminering och inkluderingexkludering. Ett av de forskningsprojekt han arbetat med handlade just om romer och hur man skapar empowerment i det romska samhället. Det handlar om hur man kan ge dem möjlighet att stärka sig på egen hand och om vilka effekter det skulle ha på deras hälsa och livskvalitet. I djupintervjuer tog Sunne Det som gör att de mår bra är att det är ett starkt kollektivt samhälle. mark med flera reda på vilka faktorer som romerna själva uppfattar som viktiga för att de ska må bra. Då svarade de att de faktiskt mår bra och att det som är viktigt är frihet och självständighet. De pratade också om att ha möjlighet till utbildning och arbete. De menar att de mår bra, men är fruktansvärt diskriminerade på just dessa punkter. Det som gör att de mår bra är att det är ett starkt kollektivt samhälle. Den egna gruppen och styrkan i det gör att de får en stark upplevd hälsofaktor, säger Sunnemark. I gruppen finns ett tydligt upparbetat mönster för överlevnadsstrategier. De är utsatta för en ofattbar diskriminering och är därför skygga. Trots detta upplever de att de har ett gott liv, vilket de får genom att vända sig inåt det egna samhället. Detta är ett sätt att hantera diskrimineringen. För forskningen är detta en svår situation. Det är oerhört viktigt att hitta forskning på detta område. Samtidigt måste man vara oerhört försiktig om man ska forska på marginaliserade och utsatta grupper, förklarar Sunnemark. Han fortsätter med att resonera runt det som är det goda Sverige där hela det offentliga Sverige jobbar mot rasism och diskriminering. Men Sunnemark menar att Sverige inte som andra länder har gjort upp med sin historia och att vi har en syn på oss själva som inte är helt sann. Om nu hela Sverige arbetar för att det ska bli bättre, hur kan det då komma sig att människor systematiskt diskrimineras? Och hur Hur kan det komma sig att det i Sverige finns en korrelation mellan inkomst och hudfärg? kan det då komma sig att det i Sverige finns en korrelation mellan inkomst och hudfärg? På Högskolan Väst demokratinitiativet, vilket framför allt handlar om att högskolan har ett ansvar att skapa förutsättningar för att de som går ut därifrån ska vara aktiva medborgare. Sunnemark säger att högskolan via detta initiativ vill arbeta tillsammans med andra grupper utanför akademin. Vi vill ta ett ansvar tillsammans med er för att arbeta framåt. Det handlar om arbete för utsatta grupper, samarbete kring flyktingsituationen och det politiska läget i Europa med mera, avslutar Sunnemark.

9 POLITIKER ERICA PARKÅS, ordförande i Beredningen Välfärd, Fyrbodals kommunalförbund DRA ÅR SAMMA HÅLL ERICA PARKÅS, ordförande att vi har en skyldighet att i Beredningen Välfärd, Fyr- hjälpa till på det sätt vi kan. bodals kommunalförbund, Själv har jag väldigt svårt avslutar denna konferensdag. att bara gå förbi människan som sitter utanför en affär Vi i Beredningen Välfärd när jag har handlat lördagshar sett att detta är en fråga som hanteras väldigt olika av godis åt mina barn. Jag har svårt att inte Fyrbodals 14 lämna en tjugokommuner. lapp eftersom Det är viktigt Det är en inte gör att vi drar åt skyldighet för den det någon skillnad samma håll som har att dela för mig. Jag är i regionen med sig. medveten om runt dessa att även långsikfrågor, säger tiga lösningar Parkås. behövs, men mitt handlande Hon anser att det är en gör jag för att må bra i mitt skyldighet för den som har hjärta. Däremot får vi inte bli att dela med sig till den som behöver men inte har. Parkås arga på de som gör på annat säger att vi inte behöver vara sätt. Var och en måste bli accepterade för den lösning överens om hur detta ska man själv valt. ske och hänvisar till Brüldes tidigare föredrag angående YVONNE WERNEBJER, administrativ chef Fyrbodals kommunalförbund LASSE LINDÉN, förbundschef Fyrbodals kommunalförbund LIS PALM, FoU-strateg Fyrbodals kommunalförbund JAN THELIANDER, prorektor Högskolan Väst

10