Vårens kalendarium. Gott Nytt År! Glöm inte förnya medlemskapet i Vänföreningen! NR 4 DEC 2014

Transkript

1 MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING BERWALDBLADET Vårens kalendarium NR 4 DEC 2014 Gott Nytt År! Glöm inte förnya medlemskapet i Vänföreningen! Körens och orkesterns Europaturnéer blev stora framgångar Evigheten i Helvetet Heijne om Bach Två nya fast anställda: Riikka Repo viola bitr. stämledare Mikael Stenbaek tenor Julnötter! Hjärngympa! Vänföreningens stipendiater utsedda GOD JUL!

2 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Kära musikvänner! Ordföranden har ordet Styrelse: Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot Erik Juhlin Ordförande Gunilla Rönnholm Sekreterare, vice ordf Gunnel Andersson Kassör Johan Hertzberg Ledamot Agneta Klingberg Ledamot Birgitta Magnusson Ledamot Anders Rahm Ledamot Eva Sjödén Ledamot Anders Wester Ledamot Kristina Westman Repr.för Berwaldhallen Tomas Nilsson Repr. för orkestern Ulla Sjöblom Repr. för kören Sammankallande i valberedningen: Sven-Olof Blanch sven-olof.blanch@abc.se Revisorer: Jan Holmberg Telefonsvarare: Postadress: RSKV, Radiohuset 7C, Stockholm Plusgiro: Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Hemsida: e-post: info@rskv.org Berwaldbladet: Anders Rahm a.rahm@glocalnet.net Eva Sjödén eva.g.sjoden@telia.com Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1600 exemplar. Medlemsavgifter för kalenderåret 2015 Enskild medlem 250:- Två personer på samma adress 400:- Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH. Medlemmar i Vänföreningen får 10% rabatt på biljetter till Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen. Medlemsnålen: 50:- Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄN- FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag på föreningens plusgiro och ange att gåvan är till fonden. Efter en rekordvarm september och brittsommar i början av oktober har vi nu drabbats av det oundvikliga november- och decembermörkret och som ett brev på posten kom nästan direkt i november det första alltid lika trista snögloppet. Då behövs en motvikt och vad är då förutom familj och vänner bättre än kultur i allmänhet och, åtminstone gäller det mig, musik i synnerhet? Under den gångna hösten har vi bjudits på många högtidsstunder, och konstigt vore det väl annars med tanke på att Daniel Harding har varit här mer än någonsin och Peter Dijkstra svarat för det mesta med Radiokören. Vilka chefsdirigenter vi har! Vi i Vänföreningen har däremot haft färre tillfällen att lyssna på repetitioner än tidigare ändå klart fler än andra vänföreningar men i några fall har vi fått avstå av ett gott skäl, skivinspelning. Dessutom har båda ensemblerna glädjande nog turnerat en hel del. Det började ju tidigt på säsongen med fyra konserter med orkestern och kören tillsammans i den mäktiga Mahlers 2:a symfoni, en turné som avslutades med en promskonsert i London i ett fullsatt Royal Albert Hall. Jubel förstås. Kören har sedan gjort succé i Göteborg med en a capella-konsert och äntligen har orkestern fått komma ut i Europa och visa hur bra den är. Under tretton dagar hade man nio konserter i lika många städer och till samtliga har orkestern direkt blivit återinbjuden. Ordet succé räcker inte. Publiken var närmast chockad och frågor som Varför har vi inte hört den här fantastiska orkestern förut? återkom under hela turnén. I Wien fick man 45 minuter före konsertstarten plötsligt lägga in Mahlers 1:a eftersom violinsolistens fru åkt in till sjukhus för förlossning. Det blev den bästa Mahler -ettan i Wien sedan Bernstein spelade den med Wienfilharmonikerna. Efter den sista konserten i Barcelona höll Daniel, som räknat med succé, ett tal till orkestern och sa: Och det är ni som har gjort det. Ni har spelat helt makalöst. Allt jag visar kan ni göra och det är tydligt att ni har roligt under tiden. Er glädje, er flexibilitet, ert kammarmusikaliska musicerande. Det är unikt och nu börjar världen förstå det. När ni får det här Berwaldbladet är höstsäsongen i det närmaste slut. Förhoppningsvis får ni alla en skön jul- och nyårshelg och därefter väntar många härliga upplevelser med Radiokören och Radiosymfonikerna. Ni har väl studerat generalprogrammet? Slutet på Daniels ovan citerade tal bådar gott: Men om bara tre veckor ses vi igen. Och då ska vi fortsätta arbeta. Då ska vi driva upp nivån ytterligare. Nu vet vi vad vi har att vänta oss. Avslutningen får bli en dikt om mörkret, inte bara naturens mörker, av Erik Blomberg: Var inte rädd för mörkret Var inte rädd för mörkret, ty mörkt är allt, som ljuset ty ljuset vilar där. med bävan längtar till. Vi se ju inga stjärnor, där intet mörker är. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, I ljusa irisringen var inte rädd för mörkret, du bär en mörk pupill, som ljusets hjärta bär.

3 Scenen i Åbo konserthus efter framförandet av Mahlers 2:a symfoni. FOTO BO SÖDERSTRÖM 4 Åbo Umeå Stockholm London Radiosymfonikerna och Radiokören på turné Att Berwaldhallens båda ensembler är ute och turnerar tillsammans händer tyvärr alltför sällan. Nu var det dock äntligen dags och då med inget mindre än Gustav Mahlers väldiga andra symfoni på programmet. Daniel Harding dirigerade förstås och de solister som var med oss hela veckan var den engelska sopranen Kate Royal samt den nederländske mezzosopranen Christianne Stotijn. (Den senare f.ö. syster till Radiosymfonikernas kontrabasist Rick Stotijn.) LÖRDAGEN DEN 23 AUGUSTI lämnade vi Arlanda på morgonen för färd österut mot turnéns första anhalt, konserthuset i Åbo. Där skulle kören samarbeta med den finska kören Chorus Cathedralis Aboensis. Efter lunch var det dags för Åbo konserthus. repetition. Medan Harding repeterade med orkestern i konsertsalen sjöng vi i kören oss samman med våra finska kollegor i den intilliggande gymnastiksalen. Om scenen i Åbos konserthus kan sägas att den i första hand inte är byggd för ett verk av denna magnitud. Alla fick sitta trångt och vi i kören anslöt en bit in i symfonin. Sammanpackade likt sillar längst bak på scenen sjöng vi sida vid sida från det svagaste pianissimo till ett fortissimo av stål och sisu. Fanns det hjärterum så fanns det stjärterum. Konserten avlöpte mycket väl med stort bifall från den finska publiken. Efter konserten bussades vi omedelbart tillbaka till flygplatsen för avfärd hemåt. Den inledande delen av turnén kan man alltså kalla turné med övernattning hemma i bostaden. PÅ MÅNDAGEN VAR det åter dags för avfärd norrut mot Umeå. Där samarbetade kören med Erik Westbergs vokalensemble. Dags alltså för samsjungning med ny kör. Konserten gick av stapeln på Idunteatern i centrala Umeå. En lokal som bjöd på en extra torr akustik som ställde höga krav på ensemblerna där vi inte fick något gratis. Jag tror dock vi alla övervann svårigheterna och det blev succé och stående ovationer. Även denna resa innebar sent kvällsflyg hem för övernattning hemmavid. På tisdagen var konserten förlagd på hemmaplan i Berwaldhallen. Samarbetskör var denna gång S:t Jacobs kammarkör. Innan turnén drog sig västerut mot London och Proms hann Radiokören också med att klämma in ytterligare en konsert på onsdagen i Berwaldhallen. Då med bl.a. Duruflés Requiem på programmet och Peter Dijkstra som dirigent. PÅ TORSDAGEN VAR det till slut dags för det som vi alla kanske sett mest fram 5

4 emot. Nämligen The Proms i London och konserten i anrika Albert Hall senare på fredagskvällen. För Daniel Harding skulle detta vara extra speciellt då han för 20 år sedan just i Albert Hall framförde Mahlers 2:a. Då dock i egenskap av en mycket ung trumpetare som tillhörde de musiker som spelade i orkestern bakom scenen i den sista satsen. Nu var det hans tur att för första gången inta den berömda konsertlokalen som dirigent med samma verk. Till London reste Radiokören förstärkt med medlemmar ur S:t Jacobs kammarkör. På plats anslöt sig London Philharmonic Chorus till den stora Mahler-kören. VID SAMSJUNGNINGEN med den engelska kören hände något som kom att bli det stora samtalsämnet under resten av turnén och även långt därefter. Körrepetitionen leddes nämligen av den engelska körens tyske dirigent Stefan Bevier. En kraftfull man iklädd något som liknade en svart prästkappa, kal hjässa, tjurnacke och en karakteristisk mustasch. Utan att säga ett ord slog han igång de inledande tre ackorden i slutkören som ju börjar i svagaste pianissimo. Efter bara tre sekunder slog han 6 ihop händerna med en skarp smäll och vrålade: STOP! varvid han rusar fram och pekar ut en engelsk korist vrålande: YOU SANG TOO LONG!!! Vi svenskar, lite lätt dåsiga efter lunchen kom här att kvickna till snabbare än vad vi trodde var möjligt. Vad var det som hände? Så fortsatte det. En takt och återigen: STOP! Någon annan olycklig korist fick nu sin minst sagt brutala tillrättavisning. Till en början tror jag vi svenskar, ovana Kontrabasisterna på plats i Royal Albert Hall: stämledaren Rick Stotijn, bitr. stämledaren Ingalill Hillerud, Walter Mc Tigert, Emma Nyberg, Robert Röjder, Jan Dahlkvist, Carina Sporrong och Daniel Petrovic. FOTO BO SÖDERSTRÖM vid denna typ av ledarskap, minst sagt blev förvånade och även upprörda över sättet att leda kören. Så småningom blev det dock rena underhållningen och man kunde bara skratta åt eländet. Jag hann tänka, är jag verkligen med om detta? Skulle det snart komma någon inrusande och säga att vi var med i dolda kameran? För den tyske dirigenten, lik en satanisk fånglägervakt, var det däremot på högsta allvar. Efter en timme var repetitionen äntligen över. Resultatet blev ändå bra även om det alltid finns olika vägar till ett gott resultat. De engelska koristerna menade dock glatt att deras dirigent hade varit ovanligt snäll trots allt. En mycket intressant och uppfriskande upplevelse för oss svenskar och än idag ett ofta förekommande samtalsämne. DÄREFTER BLEV DET till slut dags för konsert i ett slutsålt Albert Hall. Det som i de flesta konsertsalar är parkettplatser för sittande publik är i denna lokal ståplatser. Biljetter till dessa platser brukar släppas samma dag. Det liknade alltså mer en rockkonsert med stående publik hängande över scenkanten. Ni som sett Last night of the proms på TV förstår vad jag menar. Publiken i Albert Hall är känd för att vara den mest entusiastiska och musikälskande man kan tänka sig. Bifallet efter konserten var därför enormt! Berwaldhallens båda ensembler kan härmed summera ännu en framgångsrik turné! BENGT EKLUND bas i Radiokören 7

5 8 Efter tre veckors intensiva repetitioner (och konserter) hemma i Berwaldhallen, var vi alla taggade inför att tillsammans med Daniel Harding möta den kräsna publiken i Österrike, Tyskland och Spanien. Brucknerhaus i Linz vid Donaus strand FOTO BO SÖDERSTRÖM Succé för SRSO på turné 9 konserter i Österrike, Tyskland och Spanien på 12 dagar Sällan (om ens någonsin?) har vi haft så mycket repertoar med oss: någon av Mahlers 1:a, Schumanns 2:a och Strauss Ein Heldenleben som huvudnummer efter paus, och innan paus någon av Beethovens, Brahms eller Sibelius violinkonserter, eller Beethovens 4:e pianokonsert plus vår egen Anders Hillborgs Cold Heat. Som oannonserat extranummer gjorde vi också den underbara Nimrod ur Elgars Enigmavariationer. Av dessa fantastiska verk sattes det ihop fem olika konsertprogram att framföras på nio konserter under en tolv dagar lång turné en utmaning för oss alla, musiker som turnéledare och scentekniker! TURNÉN BÖRJADE DOCK med ett sorgebesked: Vår käre vän och kollega Mats Rondin hade hastigt avlidit kvällen innan på jobb i Sundsvall, mitt i livet, mitt i steget En stor förlust för Musiksverige, alldeles utöver den kolossala förlusten för hans familj och alla hans vänner. Vi inledde vår första turnérepetition, i Linz, med en tyst minut för Mats. Linz Brucknerhaus ligger mycket vackert alldeles vid Donaus strand, vädret var milt och skönt och vi hade dagen ledig innan repetition och konsert eftersom vi kommit ner kvällen innan. Flanera eller jogga? Ja, alla blir ju lyckliga på sin fason, och det var en utvilad och fokuserad orkester som mötte Linz-pub- liken. Vi bjöd på Beethovens violinkonsert tillsammans med fantastiske Christian Tetzlaff, och efter paus Ein Heldenleben, där vår nye konsertmästare Tomo Keller firade triumfer, tillsammans med solohornist Hans Larsson. En härlig inledning på turnén! PLANERINGEN VAR ATT vi nästa dag, i Wien, skulle göra samma konsert, men en bit in i repetitionen av Ein Heldenleben kommer en djupt olycklig Christian Tetzlaff in på podiet, med tårar i ögonen, och berättar att han är tvungen att ställa in. Hans gravida sambo har alldeles för tidigt kommit in i förlossningsarbetet och han vill naturligtvis komma till henne så fort som möjligt. Efter ett snabbt krismöte där Hans Larsson fick en nyckelroll, beslutades att vi i stället för Beethoven skulle spela Mahlers 1:a! Hans, som spelar solohorn i båda styckena hade dock vetorätt, men som den hjälte han är bangade han inte för utmaningen. Dock fick han bestämma ordningen på styckena, och eftersom Strauss ställer avsevärt högre krav på läppar och fräschhet, så bestämdes att vi skulle börja med Ein Heldenleben och spela Mahler efter paus. Det blev en fantastisk konsert, och Hans blev vederbörligen hyllad efteråt tillsammans med Tomo, som även han spelade bättre än någonsin. Två sanna hjältar! Vår nytillträdda chef Helena Wessman berättade efteråt att hon talat med en namnkunnig dirigentprofessor, och att denne var lyrisk och sagt att han inte hört en lika bra Mahler-1:a sen Leonard Bernstein Repetitionsarbete i Wiener Konzerthaus. Infällda t.v. hjältarna Hans Larsson, valthorn och t.h. Tomo Keller, violin 1. FOTO BO SÖDERSTRÖM

6 Salzburg FOTO BO SÖDERSTRÖM gjorde den med Wiener Philharmoniker någon gång för ganska länge sen Bra betyg! EFTER WIEN VÄNTADE Salzburg, dit vi kom efter en vacker resa med tåg. Fortfarande var vädret milt och ljuvligt och Salzburg är ju en underbart vacker stad, så många tog chansen att turista lite i all hast innan repetition och konsert. Turnéns andra solist, Renaud Capucon, väntade oss där, med Sibelius violinkonsert. Konserten gick strålande, trots en något motig akustik, och vi fick veta att många konsertbesökare hört av sig till arrangören efteråt och sagt att de blivit helt tagna av oss och att de ville att vi snart måste bjudas tillbaka igen. Och så skedde också vi blev närmast på stående fot återinbjudna till en festival i 10 maj 2017, inte illa! NÄSTA DAG SATTE vi oss på tåget igen för ännu en resa i ett bedövande vackert alplandskap. Kvällens konsert var i Bregenz, en liten stad men med en underbar publik som applåderade vår entré på podiet ända tills den sista av oss kommit in och satt sig. Det kan tyckas vara en struntsak, men ofta är det ju små struntsaker man minns! I Bregenz skulle vi ha spelat med Christian Tetzlaff, men eftersom han hade varit tvungen att ställa in sina konserter med oss hade ledningen haft fullt upp med att hitta en ersättare. Och de hade lyckats, med den äran: Lars Vogt, som ju spelat med oss många gånger och är en riktig orkesterfavorit, hoppade in med minimalt varsel (dessutom rejält för- Lars Vogt hoppade in med minimalt varsel i Beethovens 4:e pianokonsert i Bregenz. FOTO HANS LARSSON 11

7 kyld) och spelade Beethovens 4:e pianokonsert, just den konsert vi ändå hade i turnéprogrammet för Spaniendelen. I Bregenz var det också premiär för Anders Hillborg och hans Cold Heat, liksom det var turnépremiär för Schumanns 2:a. Efter konserten bussades vi tillbaka till den helt angränsande, avsevärt större, staden Dornbirn där vi bodde denna natt, eftersom Bregenz inte hade något hotell rymligt nog för en fullstor symfoniorkester. NÄSTA DAG KOMMER vi nog att minnas länge. Vi hade blivit förvarnade om att bussresan till Frankfurt skulle ta sina modiga timmar, sannolikt upp emot fyra-fem timmar, så vi bepansrade oss med tålamod, la ner böcker och snacks i våra väskor och såg till att våra batterier till mobiler och paddor var fulladdade. Och resan började. Eller? I en hel timme snirklade vi runt i Dornbirn och vi skrattade gott åt chaufförernas vilsenhet hittar de inte ens ut ur stan?! Så småningom började vi förstå vad det handlade om: chaufförerna försökte ta så små och oansenliga vägar som möjligt ut ur Dornbirn, dvs ut ur Österrike (Dornbirn ligger i princip på gränsen), eftersom bussarna inte var försedda med det chip som skulle ge dem gratis tillträde till motorvägen inne i Österrike. Alltså snirklade vi oss ut ur Österrike på småvägar, emellanåt riktigt vackert efter Bodensjöns norra strand, tills vi äntligen tog oss upp på en tysk motorväg ca en och en halv timme efter att vi startat. Nå, väl på Autobahn gick det undan, dimman lättade och vi njöt av det vackra och böljande sydtyska landskapet. En lunchpaus på vägkrog, sen iväg igen, och stämningen var god. Ända till Stuttgart. Tvärnit. En oändlig bilkö ringlade framför oss, närmast stillastående. Efter att ha kommit kanske två kilometer framåt på ungefär lika många timmar blev stämningen i bussen Berwaldhallens nya chef Helena Wessman bland sina medarbetare. FOTO HANS LARSSON galghumoristiskt uppsluppen, och i den buss där jag satt började vi slå vad om när vi skulle komma fram till Frankfurt. Vi hade faktiskt riktigt roligt, det var som om vi alla insett att det bara var att gilla läget och göra det bästa av det. Och för att göra en lång historia (resa) kort så vann vår näst mest pessimistiska vadslagare Vi kom fram ungefär 20:40, efter en nästan tio timmar lång bussresa. DAGEN DÄRPÅ VAR vi dock lediga ända fram till repetition och konsert och vilken dag Frankfurt bjöd på! Strålande sol och härlig sommarvärme, det var underbart att få röra på sig efter gårdagens obarmhärtiga sittande. Alte Oper är en fantastisk konsertlokal, och kvällens konsert möttes även den av jubel. Roligt också att spela Schumann igen, en befriande kontrast till Mahler och Strauss. Nästa anhalt var Essen, dit vi skulle ta Alte Oper i Frankfurt am Main. FOTO HANS LARSSON oss med buss Denna resa gick trots allt utan bekymmer och vi var framme tidigt, dock så tidigt att knappt något hotellrum var färdigt för incheckning. En samfälld suck snarare kändes än hördes, och vad kunde vi väl göra? I stället gick vi ut för att hitta något lunchställe, och några bokade bord till kvällen på en av de bästa restaurangerna i stan, efter tips från Tomo som bott och arbetat i Essen några år. Essen im Essen var nämligen vad många hade sett fram emot och eftersom konserten var ganska tidig, kl. 17:00, var det ett gyllene tillfälle att stämvis samlas till en gemensam middag. I Essen hör det till att publiken inför konserten bjuds på en konsertintroduktion där verken presenteras, så hela orkestern satt på plats en halvtimme innan konsertstart och Daniel kom in och gjorde en spirituell och lärorik presentation av Ein Heldenleben på tyska! Utöver all sin övriga begåvning är han 13

8 Intensivt repetitionsarbete i Köln av Beethovens 4:e pianokonsert med pianisten Paul Lewis som ersatte pappalediga Christian Tetzlaff. FOTO BO SÖDERSTRÖM också något av ett språkgeni, vilket även mina tyskspråkiga kolleger kan intyga: bara det att lättsamt kunna skämta på ett annat språk, det gör man inte utan vidare. Essen Philharmonie har en förnämlig akustik och publiken var återigen härligt generös med applåder och engagemang. En liten flicka som satt längst fram närmast scenen tillsammans med sin familj fascinerade oss alla med sitt koncentrerade lyssnande så även Daniel, som till allas förtjusning gav henne sin dirigentbukett efter konserten. Att den fantastiskt fina, turkiska restaurangen klarade av den plötsliga anstormningen av svenska orkestermusiker en vanlig söndagkväll (en del beställde bord ganska sent ) var beundransvärt! Fantastisk mat och obesvärad och vänlig service ska ni till Essen någon gång så be Tomo om namnet på restaurangen, själv har jag tyvärr glömt. En fin kväll! EN VÄLBEHÖVLIG SOVMORGON fick vi nästa dag, då bussarna till Köln, turnéns sista tyska anhalt, inte skulle gå förrän ganska sent på eftermiddagen. Vi var många som dessutom passade på att shoppa eftersom vi dittills faktiskt inte haft så mycket tid till sånt, riktigt avkopplande! Buss till Köln, alltså, och sista konserten i Tyskland. Repetitionen ägnades huvudsakligen åt Beethovens 4:e pianokonsert, nu med rätt solist, Paul Lewis, men en konsert tidigare än planerat. Egentligen skulle Christian Tetzlaff ha spelat, men han hälsade från sjukhuset att han nu var lycklig pappa till en frisk liten pojke, och det var ju härliga nyheter! Desto bättre då att Paul Lewis kunde hoppa in i turnén tidigare än planerat, han skulle egentligen ha anslutit först i Madrid. Men det blev en fin avslutningskonsert i Köln med succé för alla inblandade: Anders Hillborg med sitt stycke Cold Heat, Paul Lewis med Beethoven och avslutningsvis Schumann som rev ner flera spontana bravo efter slutackordet. På väg ut från podiet möttes vi, precis utanför dörrarna, av glada servitörer som serverade oss alla ett litet glas öl, en s.k. Kölscher vilken trevlig överraskning! Tydligen är det en tradition i Köln, om jag förstod det rätt. Vi serverades också ett fint tal av turnéns tyska agent, och trötta men nöjda bussades vi tillbaka till Essen för en väldigt kort natts sömn eftersom flyget till Madrid, från Düsseldorf, skulle gå redan kl. 9:00. GÄSPANDE TOG VI emot våra frukostpåsar strax efter kl. 6:00 på morgonen, bussades till Düsseldorfs flygplats och checkade, fortfarande gäspande, in på flyget till Madrid. Konserten i Köln kvällen innan hade känts som en perfekt avslutning på turnén, och jag vet att jag inte var ensam om att känna att de sista dagarna i Madrid och Barcelona mest kändes, tja, lite motiga Jag, och flera med mig, hade börjat längta hem. Men när vi landade i Madrid Sol. 28 grader varmt. Ledig kväll! Och det blev en ljuvlig kväll! Centrala Madrid var f.ö. full av svenskar, inte bara orkestermusiker. Kvällen därpå, under vår konsert, skulle nämligen Malmö FF spela match mot Atlético Madrid i en Champions League-match, så staden var full av skåningar i ljusblå tröjor. Och som vi njöt av värmen långt in på kvällen var det över 25 grader, som den härligaste sommarkväll. LIKSOM I FRANKFURT var vi nästa dag lediga till en bra bit in på eftermiddagen. Shopping, muséer, bara flanera runt i ett varmt och soligt Madrid. Småspråka med kaxiga skåningar ibland. En perfekt avkoppling och uppladdning inför konserten! Spanjorerna är en härlig publik, 14 15

9 spontan och livlig, och att de uppskattade vår Beethoven med Paul Lewis och vår Mahler stod utom allt tvivel. Efter konserten gick två bussar den ena in till city för de partyspänstiga, och den andra tillbaka till hotellet. Själv satte jag mig i den andra dagens långpromenad runt i city hade tagit sin tribut. Så var det dags att ta snabbtåget till turnéns sista anhalt, Barcelona. Och snabbt gick det, strax över 300 km/tim långa stunder. Väl framme möttes vi av samma bekymmer som i Essen, rummen var inte klara för incheckning Men hotellet låg nästan vid stranden, så de flesta passade på att gå till någon av de otaliga restauranger som låg där och äta en lång, god lunch. Ytterligare några frejdiga kolleger tog sig dessutom ett dopp och kunde berätta att vattentemperaturen var som Mikael Oskarsson och Ingalill Hillerud vid Medelhavets strand. FOTO BO SÖDERSTRÖM 16 svensk sommar, ca 20 grader. Konsertlokalen Auditori i Barcelona låg på behagligt gångavstånd från hotellet, och vi var många som tog chansen att promenera genom ett varmt och skönt Barcelona. En vacker stad är det, full av spännande arkitektur (inte bara Gaudí!) och vid vårt besök dessutom fullt av flaggor på husens fasader och balkonger som signalerade ägarens åsikt om den då strax förestående folkomröstningen angående självständighet för Katalonien eller ej. Kan berätta att den katalanska flaggan dominerade totalt Konserten, med samma program som i Madrid, genomfördes till allas belåtenhet och efteråt väntade en trevlig buffé på hotellet. Många fina tal hölls, men det som dröjer i minnet är Daniels, som med brittisk finess kombinerade stor värme med retfull espri. En makalös dirigent är han, och att få vara med om detta Interplay-år med honom känns som en stor ynnest. Denna turné, och repetitionsarbetet inför den, var en fantastisk början på en fantastiskt spännande säsong! KRISTINA LIGNELL viola Julklappsproblem i sista minuten? Kanske kunde ett medlemskap i Vänföreningen vara intressant? Erbjudanden från Berwaldhallen Från Berwaldhallen får vi erbjudanden om att gå på konserter förmånligare än ordinarie pris. Dessa skickas ut till samtliga medlemmar via mejl till er som anmält er e-postadress. De är oftast med en ganska kort framförhållning varför vanlig post inte skulle fungera. En del blir säkert förgrymmade då ni redan har biljetter till just denna föreställning men de flesta blir mycket glada över denna möjlighet till en billigare musikupplevelse. Till vilka konserter som dessa erbjudanden kommer vet vi inte alls i förväg. Plusgiro kr för enskild 400 kr för 2 på samma adress De kommer som en glad överraskning. Vi skickar ut dem så fort som möjligt för att du ska få en möjlighet att hinna se och bestämma dig. Vi hoppas att du uppskattar detta och har möjlighet att gå på några av erbjudandena. Har du redan biljett hoppas vi att det nästa gång det kommer ett erbjudande inte är lika olyckligt utan att du kan gå rabatterat. Njut av billig musik när du kanske inte tänkt gå till Berwaldhallen. PS. Har du inte anmält din e-postadress så gör det på vår hemsida eller direkt till info@rskv.org. 17

10 18 Nu var det 1724 Av Ingemar von Heijne Var? Leipzig, i Nikolaikyrkan. Vilken dag? Elfte juni, första söndagen efter Trefaldighet. Vem predikade? Kyrkoherde Salomon Deyling. Vad sade han? Predikan ej bevarad men han bör ha utlagt den dagens evangelietext. Den handlar om den arme Lasaros och den rike mannen, de som fick ombytta roller efter döden: Så hände det sig att, att den fattige blef död, och vardt förder af Änglarna uti Abrahams sköt. Blef ock den rike död och wardt begraven. Som han nu i helwete och pinorne war, lyfte han sin ögon up, och fick se Abraham långt ifrå, och Lazarum i hans sköt; Ropade han och sade: Fader Abraham, warkunna dig öfwer mig; och sändt Lazarum, at han doppar thet yttersta af sitt finger i watn, och swalar mina tungo; ty jag pinas swårliga i thenna låganom. (Lukas: Kapitel 16 i Karl XII:s bibel 1702). Hur gick det för den rike mannen? Han fick nobben; Abraham ville inte ens förvarna hans fem bröder, som ännu var i livet. Hur många lyssnade? Det var antagligen fullsatt; kyrkoplikt rådde. Det fanns ju många kyrkor i staden men Leipzigborna var många: Skötte de sig? Jag tror att skötsam svensk, modell 2014, skulle blivit allvarligt störd under de tre timmarnas gudstjänst. Psalmsången då? Stark. Inte så väldigt unison. Mycket långsam. Somliga tävlade i krusande, extra tonrankor. Organisten spelade bara in melodin inte till den. Fanns det körsångare till all den andra musiken? Visst: den lilla gruppen av tonårspojkar plus en eller annan överliggare. Ett kantaternas minijärngäng, som växlade mellan Nikolai- och Thomas-kyrkorna varannan vecka. Dessutom fanns det en minimal orkester av stadens anställda musiker, som måste behärska flera instrument; de kunde skifta mellan musikens satser. Bach ledde det hela från cembalon. Eller kanske med stråke i hand. Kantaten 11 juni var ny för alla. Hur lång tid tog den? Grammofonarkivets inspelningar ligger mellan 24 och 27 minuter. Musiken är byggd i två block och omramade en lång, lång predikan (med inslag av kommunal information). Jag gissar att musiken drog iväg över halvtimmen Det där med tempo är verkligen svårt. Uppmätt tempo (ticke-tack) är en sak. Upplevt tempo en annan: vad hade musiker och sångare för normal-puls? Kantaten bygger på en då 80 år gammal psalm. Tre av de elva satserna använder även psalmens melodi. Den finns inte kvar i vår psalmbok. Hur hann de med en kantat per vecka? Helheten hade nog bara repeterats en gång, på lördagen. Arior, recitativ och körsatser hade väl nötts in med Thomasskolans internatpojkar under den gångna veckan. De gick gratis i skolan just därför att de gjorde ett jobb åt staden. De bästa bland dem var ofta musikerbarn, som i nödfall kunde hoppa in i orkestern också. Hur hann man trycka musiken? Det var aldrig tal om något tryck: det fanns ju notskrivare inte sällan i kören. Det var inte något jättejobb: en utskrift bara per körstämma. Den innehöll även recitativen och ariorna; redan det säger något om körens storlek. Inte heller musikerna behövde några mängder av papper. Hur hann Bach bli färdig? Ja, säg det; han var sannerligen inte ensam om att hinna bland alla dessa tonsättare vid alla dessa tyska hov och småstäder. En gåta ur flydda tider. Vad sjöng de om elfte juni 1724? E v i g h e t e n! O Ewigkeit, du Donnerwort! (tordönsord). Evigheten är fruktansvärd. Ordet borrar sig in i själen. En början utan slut, en tid utan tid, allt börjar om Vilken evighet? Evigheten i Helvetet. Den som den rike mannen fick uppleva i liknelsen ovan. Han som pinas swårliga i thenna låganom. En riktigt mustig skräckpredikan. Den tog nog bättre för 290 år sedan. Intresserade, läskunniga gudstjänstbesökare kunde köpa sig ett häfte, som innehöll månadens aktuella kantattexter. Elfte juni var det ju inte längre mörkt framåt 07:45 när kantaten startade efter evangelieläsningen. Inget Berwaldhallsmörker rådde. När kan jag få höra detta? Just i Berwaldhallen, den15 och 16 januari Man kan ta sig tid att begrunda texten ordentligt, långt i förväg, t.ex. på Google. Bach tolkade den grundligt. Avbildade den. Avljudade? PS: Av de båda andra bevarade kantaterna till första söndagen efter Trefaldighet handlar nr 75 om Lasaros. Det framgår han ska tåla sitt armod i det jordiska livet med tanke på Paradiset. I nr 39 hävdas att medmänniskan ska leva upp till kravet att vårda sig om den fattige. 19

11 Ännu en glad finska i violastämman Riikka Repo FOTO BO SÖDERSTRÖM Violastämman har länge haft en vakans på platsen som alternerande stämledare bredvid Eriikka Nylund men efter provtjänstgöring sedan januari sitter nu Riikka Repo där. Riikka kommer från en musikalisk familj i Åbo. Mamman spelade viola, pappan kontrabas i Åbos symfoniorkester där han så småningom blev vice dirigent för orkestern och brodern spelade även han bas. Själv började Riikka spela violin redan som fyraåring och från tretton års ålder även viola. När hon fem år senare började sina studier på Sibeliusakademin gällde bara violan. Examen därifrån ägde rum år 2007 men fram till dess hade hon också hunnit med tre års studier på Edsberg. Riikka var nu inställd på att som tidigare ägna sig åt kammarmusik men ett telefonsamtal från Konserthuset i Stockholm lockade henne till Filharmonikerna, där hon spelade i fem år innan hon sökte sig till vår orkester. Hon har också under flera år i omgångar spelat i Chamber Orchestra of Europe. Riikka stortrivs i orkestern, den vänliga atmosfären och förmågan att kammarmusikaliskt lyssna på varandra och tycker att det är fantastiskt att spela med Harding. Har vi inte hört allt det där förut? Att orkestern trivs med henne kan man ta för givet. Hon utstrålar både livsoch spelglädje liksom positiv nyfikenhet. Typiskt nog är hon entusiastisk för allt nytt hon fått lära sig genom interplay. För oss i Vänföreningen återstår inget annat än att hälsa Riikka varmt välkommen och önska henne många fina år i orkestern. ERIK JUHLIN Nu är Mikael Stenbaek fast i Radiokören till slut En vakant tjänst i Radiokörens tenorstämma har nu tillträtts av en tenor som verkligen inte är någon nybörjare i kören. Mikael Stenbaek har under ca femton år ofta synts som vikarie/inhoppare i kören och har efter provsjungning i februari 2013 och provtjänstgöring från hösten samma år nu i höst sökt och fått den lediga tjänsten. Mikael växte upp i en familj där musiken var mycket viktig. Hans pappa Jan är vid sidan av sitt yrke som kärlkirurg också pianist/organist och hans mamma Maritha, även hon verksam inom sjukvården, är dessutom pianopedagog. Hans syster Angelica är också verksam inom sjukvården, som sjuksköterska, men just nu mammaledig. Mikael har också en bror, Daniel, även han pianist, professionell sådan, utomordentligt skicklig med vid genrebredd såsom gospel, jazz och klassiskt. Han har spelat med många av Sveriges kända artister såsom Carola, Charlotte Perelli och Cyndee Peters. Mikael och Daniel har ett konsertprogram som de turnerar runt i Sverige med kallat Från jazzens pärlor till Jussis höjder. Som stockholmare med denna musikaliska bakgrund var Adolf Fredrik den naturliga skolan och via kommunala musikskolan och Betelseminariets folkhögskola kom Mikael 1996 till Kungliga Musikhögskolan, där han studerade sång och kördirigering fram till Redan från och med 1997, då han började i Eric Ericsons Kammarkör, har Mikael varit professionell sångare. Ericson använde honom ofta som solist. Huvudinriktningen för Mikael har varit som konsert-, oratorie- och kyrkosångare i många olika oratorier, passioner, kantater, mässor och verk av en mängd olika kompositörer som Bach, Händel och Mozart. Detta har lett till att han de senaste femton åren etablerat sig som en mycket eftertraktad sångare med hela Europa som arbetsfält men mestadels i Belgien och Holland, vilket väl förklaras av att hans agent är holländare. Att vi i november på Concerto Grotto fick höra honom sjunga operaarior tillhör alltså inte vardagen för Mikael utan är således ganska unikt. Den närmsta tiden framöver, november januari, är det många konserter för Mikael, bl.a. Mendelssohns Elias, Mozarts Requiem, två Händels Messias, sju Juloratorium av Bach m.m. Som synes är det inte någon duvunge som kommit till Radiokören men först nu när han är där på riktigt hälsar Vänföreningen honom välkommen och önskar honom lycka till i Radiokören och solistkarriären. ERIK JUHLIN 20 21

12 Årets Vänföreningsstipendiater utsedda presenteras med motiveringar och intervjuer i nästa nummer av Berwaldbladet Eva Jonsson, violin Jan Dahlkvist, kontrabas Emma och Emmanuel fick Sten Frykberg-stipendier Vid orkesterns sista konsert före den stora turnén till Österrike, Tyskland och Spanien lördagen den 11 oktober utdelades årets Sten Frykberg-stipendier. De lyckliga som ur Gustav Sjöqvists händer fick ta emot diplom var en tubaist i Norrlandsoperans symfoniorkester, två trombonister i Göteborgs Wind Orchestra, Kungliga Filharmonikernas träblåssektion, en dirigent samt Emma Nyberg och Emmanuel Laville i vår orkester. Kontrabasisten Emma fick stipendiet För att fördjupa sig i argentinsk tango vilket utvecklar musikförståelse och förbättrar gehör. Emmanuel, fransmannen som lärt sig svenska så snabbt, är ju stämledare i oboestämman och fick sitt För att utforska den nordiska oboerepertoaren. Till båda ett stort och varmt grattis från Vänföreningen! Roland Kress, violin Marika Scheele, sopran 22 23

13 Vad är Interplay? Musiken är ett av mänsklighetens mest fascinerande och komplexa påfund. Den är en viktig och vital del av mångas liv och något som i sina bästa stunder ger både energi och intellektuell stimulans. Precis som konst, filosofi och vetenskap. Disciplinerna överlappar varandra på många sätt och det är i gränslandet vi hittar det oväntade och överraskande. Genom att blanda det subtila med det storslagna, det svårbegripliga med det enkelt vackra kan vi skapa bilder, sätta ord på eller klä i toner det som vi egentligen inte kan se eller höra. Bara ana. Och det är också då vi får en större förståelse för sammanhangen och utvecklas som människor. DEN HÄR SÄSONGEN har chefsdirigent Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester bjudit in framstående konstnärer, matematiker, filosofer, fysiker, författare och andra tänkare till Berwaldhallen för att ge en unik upplevelse med musiken som samlande kraft under namnet Interplay. Interplay är tolv evenemang och lika många konserter. Ibland är de sammanvävda och ibland står de var för sig. Kopplingarna är alltid naturliga även om de kanske inte verkar självklara vid första anblicken. Det finns många beröringspunkter mellan stora tankar och stor musik. Det handlar helt enkelt om att 24 vara intresserad. Men inte så mycket om att vara intresserad av något särskilt, utan att vara intresserad över huvud taget. Att vara nyfiken på nya konstellationer och annorlunda sätt att se på saker. För det är i det olika som ett samspel kan börja och kan bli verkligt spännande. Allt hänger ihop. Interplay is a long extravaganza of music, art and ideas taking place in Stockholm during the concert season 2014/2015. A season where ideas thrive and music is heard afresh. A season of performance and interaction, informed by the inspiration of contrast and collaboration. A symphony of creative interplay between artists, academics, scientists and philosophers. Daniel Harding, chefsdirigent BLAND VÅRENS ELVA abonnemang har Berwaldhallen satt ihop en specialserie Torsdag Interplay 3 vår med tre konserter i samband med Interplay-föreläsningar. I denna serie handlar föreläsningarna om brott mot mänskligheten, häxkonst och historia. Alla med spännande föreläsare. Abonnemanget ger 25 % rabatt på ordinarie biljettpris och alla Interplay-föreläsningarna ingår då. Föreläsningarna är på engelska. PETER SMITH Julnötterna julens hjärngymnastik Julnötterna har blivit tradition i Berwaldbladet och traditioner ska man behålla, inte minst jultraditioner. De flesta av er vet hur det här fungerar men nytillkomna vänner ska inte tro att det är tennislegendaren Rod Laver på första raden och inte heller fundera på hur en surtass ser ut eller vad för slags redskap rivtenn är. I vänstra raden finns tio felstavade tonsättare och i den högra tio lika felstavade verk av samma tonsättare, tyvärr inte på samma rad. Uppgiften blir förstås att identifiera tonsättare och verk och sedan para ihop dem. LAVER ZETIB NOISRIS TIETIDZON VONEBEHET SURTASS DIVALIV TANSAME DRIVE SNACHMUN DOLIFEI LEKTARE ELOBOR OLIGETROT SERKRENKYLDÄCK PETBUDKÖR NECRAM RIVTENN HYRSINNFONEM MISEIMRAS Vill du tävla om biljetter till Concerto Grotto skickar du lösningen senast den 12 januari 2015 till Erik Juhlin, Ängsklockevägen 75, Lidingö eller ett mejl till erikjuhlin@tele2.se GUL JOD och KILLA CYLT! Reik Nilhuj 25

14 Kalendarium våren 2015 Utgåva Fredag 20 februari kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra BACH: Lobet den Herrn, alle Heiden och fem motetter SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören, EEKK=Eric Ericsons Kammarkör. Ring alltid telsvar kvällen före repetitionen för att få veta eventuella ändringar av repetitionstiden. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får bevista. Gå in i personalentrén i Berwaldhallen och visa medlemskortet för vakten. Onsdag 21 januari kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, Mikaeli kammmarkör och Adolf Fredriks Kyrkas diskantkör Dirigent Esa-Pekka Salonen; Sabine Devieilhe och Valerie Gabail, sopran Hélène Hebrard, Julie Pasturaud och Sophie Pondjiclis, mezzosopran, François Piolino, tenor, Jean-François Lapointe, baryton, Eric Owens, basbaryton RAVEL: Ma Mère l'oye (Gåsmors sagor) RAVEL: L'enfant et les Sortilèges Tisdag 3 februari kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding JOHANN STRAUSS d.y.: bl.a Kejsarvalsen JOHANN STRAUSS d.ä.: bl.a. Radetzky March JOSEF STRAUSS: bl.a. Die Libelle Onsdag 18 februari kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding MOZART: Symfoni nr 39 Ess-dur K. 543 MOZART: Symfoni nr 40 g-moll K. 550 MOZART: Symfoni nr 41 C-dur K. 551 Jupiter OBS! Viktiga regler för repetitionerna De nya och strängare regler vi införde förra året har slagit mycket väl ut. För nya vänners kännedom finns de här igen. Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl respektive Därefter går det bara att komma in under lunchpausen för dem som vill närvara på eftermiddagen. Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert: * ingen mobil * inget prat eller prassel med papper eller annat * endast i pausen får man gå ut. Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under repetitionerna. Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor. Välkommen! Onsdag 18 mars kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding; Ian Bostridge, tenor BRITTEN: Les illuminations BERLIOZ: Symphonie fantastique Tisdag 14 april kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Ilyich Rivas; Tomo Keller, violin BRAHMS: Akademisk festuvertyr RAVEL: Tzigane för violin och orkester SJOSTAKOVITJ: Symfoni nr 6 op. 53 Måndag 23 mars kl CONCERTO GROTTO i Berwaldhallen Se separat separat program. Fredag 24 april kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra PÄRT: The woman with the alabaster box, I am the true vine, Triodon och Te deum Tisdag 28 april kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Tönu Kaljuste PÄRT: Dopo la vittoria, Salve Regina, L Abbé Agathon och Adams lament Onsdag 6 maj kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent David Afkham; Francesco Piemontesi, piano BEETHOVEN: Coriolan uvertyr op.62 BARTOK: Pianokonsert nr 3 SJOSTAKOVITJ: Symfoni nr 10 Onsdag 27 maj kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Herbert Blomstedt; Hanna Husar, sopran NIELSEN: Symfoni nr 3 BEETHOVEN: Symfoni nr 7 A-dur 26 27

15 Vill du bli medlem i Vänföreningen? Det kan du bli genom att betala årsavgiften (kalenderår) till föreningens plusgirokonto Enskild medlem betalar 250:- och två på samma adress 400:-. Glöm inte ange adress. Även e-postadress om du har sådan. Välkommen! Postadress: Radiohuset 7C Stockholm Telefonsvarare: Hemsida: Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet: på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av musiken och här ovan sångkören.