EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor. från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor 2002/2051(COS) 11 mars 2002 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor till utskottet för sysselsättning och socialfrågor över socialpolitiken: utkast till gemensam rapport om social integration KOM (2001) 565 C5-0109/ /2051(COS) Föredragande: Joke Swiebel AD\ doc PE

2 PE /6 AD\ doc

3 ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 22 januari 2002 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor Joke Swiebel till föredragande. Vid utskottssammanträdet den februari 2002 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Jillian Evans (vice ordförande), Joke Swiebel (föredragande), María Antonia Avilés Perea, Regina Bastos, Lone Dybkjær, Fiorella Ghilardotti, Lissy Gröner, Heidi Anneli Hautala, Rodi Kratsa- Tsagaropoulou, Maria Martens, Amalia Sartori, Miet Smet, Patsy Sörensen, Helena Torres Marques, Feleknas Uca och Ilda Figueiredo. AD\ doc 3/6 PE

4 KORTFATTAD MOTIVERING Kommissionen måste berömmas för detta första övergripande policydokument om fattigdom och social utslagning. Det belyser med rätta att deltagande på arbetsmarknaden är den absolut viktigaste strategin för att övervinna fattigdom och utslagning. Denna politiska strategi är särskilt relevant för kvinnor, som i allmänhet tenderar att vara underrepresenterade och diskriminerade på arbetsmarknaden. I rapporten betonas även socialpolitikens dubbla roll: den främjar inte bara social sammanhållning utan har även en produktiv sida. Genom att främja missgynnade gruppers produktivitet och försörjningsförmåga främjar man deras ekonomiska oberoende. Detta har en gynnsam effekt på de offentliga budgetarna och bidrar till välstånd och ekonomisk tillväxt. Kommissionen har gjort ett lovvärt försök att integrera jämställdhetsperspektivet i rapporten. Men man kan ifrågasätta om försöket har tänkts igenom ordentligt och om det återspeglar de erfarenheter som har gjorts och den kunskap som finns på området. I linje med den europeiska sysselsättningsstrategin omfattar målen i denna rapport sysselsättning för alla kvinnor och män samt främjande av förenandet av arbete och familjeliv (s. 28 i den svenska versionen). I rapporten nämns emellertid inte att det är den orättvisa fördelningen mellan kvinnor och män i fråga om betald anställning och obetalt hushållsarbete och omhändertagande som är huvudorsaken till kvinnors överrepresentation bland fattiga människor. Fattigdomen bland kvinnor har ett direkt samband med att de saknar ekonomiska möjligheter och oberoende. Kvinnors ekonomiska oberoende måste främjas genom yrkesarbete som ger dem själva och dem de försörjer en fast inkomst. En avgörande faktor i utrotandet av fattigdom är därför att stärka kvinnornas ställning. Detta är ingen teoretisk finslipning som gjorts för syns skull. Den omnämnda strategin 1 får följande logiska konsekvenser: För det första bör könsfördelningen vad gäller roller och uppgifter i samhället tas upp i förteckningen över de grundläggande system som fördelar möjligheter och resurser. Det behövs en könsanalys av vilka fördelningseffekter som arbetsmarknaden, skattesystemet, socialförsäkringssystemet, utbildningssystemet, bostadspolitiken etc. har på fattigdomen, men först och främst måste man se själva genussystemet 2 (som antingen vidmakthålls eller ifrågasätts av staten) som en avgörande faktor vad gäller fattigdomen bland kvinnor. För det andra är de fattigdomsindikatorer som används här om man ser dem från genussynpunkt ovidkommande eller felaktiga. Den relativa fattigdomen, som definieras som andelen individer som lever i hushåll där inkomsten är under 60 procent av den nationella medianinkomsten, tar inte hänsyn till resurs- och maktfördelningen inom familjen. Som en logisk konsekvens av denna felaktiga strategi verkar den totala fattigdomsklyftan mellan könen liten 3. All politisk uppmärksamhet riktas därför på fattigdomsklyftor mellan könen, som 1 Grundad på den handlingsplattform som antogs i Peking (1995), Peking+5-översynen (2000), Världsbankens rapporter om främjande av utveckling (Engendering Development) (2000) etc. 2 Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män i fråga om betalt och obetalt arbete och de ideologier och uppfattningar som denna ojämlikhet grundar sig på. 3 Kommissionen verkar medveten om att det finns en fälla här (se fotnot 3, s. 14 i den svenska versionen), men drar inte den logiska slutsatsen. Föredraganden rekommenderar att man tar del av FN:s utvecklingsprogram. Se Human Development Report (New York 1995). PE /6 AD\ doc

5 faktiskt blir synliga genom den här strategin, d.v.s. den relativa fattigdomen bland äldre kvinnor som lever ensamma och ensamstående mammor. Åtgärder riktade till dessa grupper är kanske berättigade ur social synvinkel, men är helt verkningslösa. Den verkliga orsaken till den relativt stora fattigdomen bland ensamstående mammor och äldre kvinnor är att de alltid har saknat ekonomiska möjligheter och oberoende, särskilt som gifta. För det tredje, är strategin att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och förena arbete och familjeliv bara halva svaret när det handlar om att bekämpa fattigdom bland kvinnor. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden bör ger dem fasta inkomster, som stöder deras självständighet och förmåga. Policypaket, som lägger alltför stor tonvikt på deltidsarbete och ledighet kan få motsatt verkan när det gäller att stödja kvinnors inkomstmöjligheter under en livstid. Förenande av arbete och familjeliv bör innebära att både kvinnor och män på ett individuellt sätt skall kunna kombinera respektive betald anställning och hushållsarbete och omvårdnad. Detta skulle förhindra att den ena partnern blir ett oumbärligt redskap för den andres karriär, med alla välkända konsekvenser det har för den andra partens ekonomiska oberoende. SLUTSATSER Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och socialfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: A. Man bör beakta handlingsplattformen som antogs vid FN:s fjärde världskvinnokonferens i Peking 1995 och bl. a. de så kallade Peking+5-rekommendationerna, som antogs vid det särskilda möte som FN:s generalförsamling höll i New York i juni B. Överrepresentationen av kvinnor bland fattiga människor beror främst på kvinnors brist på ekonomiskt oberoende, den orättvisa fördelningen mellan kvinnor och män vad gäller betald anställning och obetalt hushållsarbete och omhändertagande. 1. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en ingående undersökning om kvinnors ekonomiska oberoende och självständighet - i synnerhet för kvinnor med försörjningsansvar - inom Europeiska unionen, i vilken hänsyn tas till de olika typer av hushåll som kvinnor ingår i och de olika faserna i deras liv. 2. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva arbetsfördelningen mellan kvinnor och män som en oberoende nyckelfaktor i sitt analytiska ramverk för policyprogrammet för social integration och att i sina huvudmål inkludera det ekonomiska oberoendet för kvinnor med försörjningsansvar. 3. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte bara införliva könsperspektivet i sin politik och sina program och att utarbeta könsspecifik information, utan att också prioritera främjandet av kvinnors ekonomiska oberoende i sin politiska strategi för social integration och att rapportera om vilka framsteg som görs i detta avseende. 4. Parlamentet uppmanar med bestämdhet kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och tillämpa könsrelevanta indikatorer för fattigdom, d.v.s. att inte endast uppskatta hushållens inkomster utan även att på ett lämpligt sätt ta fasta på att AD\ doc 5/6 PE

6 medlemmarna i ett hushåll har olika inkomster. 5. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja förenandet av arbete och familjeliv på ett sådant sätt att kvinnor får möjlighet till hållbara inkomster som garanterar dem ekonomiskt oberoende och självständig social trygghet. 6. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även vidta åtgärder för att förbättra den sociala infrastrukturen, t.ex. när det gäller barnuppfostran, frivilligt arbete och offentliga transporter på landsbygden, för att underlätta för kvinnor att kombinera yrkes- och familjeliv. 7. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera kampen mot våld mot kvinnor och skyddet för deras reproduktiva och sexuella rättigheter i de politiska strategierna för social integration, eftersom det är viktiga faktorer som stöder kvinnors självförtroende och självständighet. 8. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja lika behandling för arbetstagare vars situation på arbetsmarknaden är osäker och otypisk. 9. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja pensionssystem grundade på individuella rättigheter och att utarbeta och genomföra åtgärder, bl. a. i form av socialbidrag till ensamstående mammor, som främjar deras försörjningsförmåga och återinträde på arbetsmarknaden. PE /6 AD\ doc